trevoltbilling

- Du är jävligt lik han som var med i robinson 2009...!
- Ja, jag får höra det jävligt ofta.
- Men du är han eller hur? Eller?
- Kanske. Eller?
- Kan inte jag få din attograf? Det skulle va så himla värt för mig!
- Min autograf? Den är ju inte värd ett piss... Men okej, varför inte.
- Kan jag få ditt nummer också?
- Vad ska du med det till?
- Men du vet, så vi kan höras...
- Du är bara ute efter min kropp!
- Ööhh.. nej...
- Du kan få mitt nummer nästa gång vi ses.
- Kommer du till Ängelholm ofta?
- Nej, jag är aldrig i Ängelholm.
- Hur ska jag då veta att vi ses igen?
- Det kan du inte veta.
- Snäälla jag får ditt nummer.
- Nej. Det vore alldeles för enkelt så.
*sorti*


Så det var alltså en helfestlig dag i går.
Dollywood blev precis som jag misstänkt riktigt riktigt bra med massor av softa mensch och en skön stämning, bra spelat av oss (eller iaf mig, de andra, läs: David gnällde som fan efter giget) och rent allmänt good shit.
Dirre efter spelningen hoppade vi in i volvon (det var nästan så att vi fick armbåga oss genom skrikande fans... nej, det var det inte. Men alla våra vänner var där och ville säga Bra spelat grabbar) och körde till Ängelholm, Skånes blindtarm.

Väl där hittade vi knappt till biljardhallen vi sku spela på. Synd att vi inte körde vilse och sket i det. Moment 22, Trevolt och AttA, tre jävligt bra band som fungerar jävligt bra ihop, hade en sammanlagd publik på femton inavlade bönder. Plus biljardhallspersonalen. Och den där fulla gubben som satt och tittade på Buskisen på plasmaskärmen.
När vi spelade hade folk till och med gått hem- vi spelade för banden vi spelat med. Sju pers.
Fast i ärlighetens namn var det ändå jävligt kul att spela och de gillade ju det.. plus att trumsetet var jävligt skönt att lira på.
Men det var en grym kontrast mot den näst intill glamorösa spelningen på dollywood. Nu skiter vi nog i oneoffgigs i gudsförgätna hålor.
Dialogen i bloggens inledning är autentiskt. Jag blev cornered av en något berusad medlem av den lokala faunan.
Kvällens höjdpunkt var alltså en legendarisk bottenmarkering.

Fast vad tusan, jag gnäller egentligen inte. Vi hade skitroligt hela dagen, jag försöker bara vara lite rolig. Så ni vet.

Idag ska grejorna tillbaks till replokalen, jag ska fixa lite pappersarbete och städa. Kanske. Sedan ska jag bara räkna sekunderna till tisdag. Då får jag äntligen knu... träffa min älskade flickvän igen.


P&k