Countdown... to extinction!
Idag har varit en sån dära lång och konstruktivt härlig dag!
Gick upp typ halv tio, det är tidigt som fan för att vara lördag.
Packade ihop lite cdskivor, pratade med Baby en skvätt i telefon varefter jag drog hem till Syrran. Hon är fett cool och hade lite problem med hur tyg skulle räcka till en klänning. Dock hade hon tid att ta en paus och raka min skalle så nu är jag snyggt nytrimmad.
Därefter drog jag till Shock, med en viktig paus på vägen: Jag måste ha min dagliga latte, haha!
Det är jävligt roligt att dj:a. Jag får stå där och tvinga på folk min musiksmak. Underbart!
Så nu har jag alltså stått i tre timmar och lyssnat på Antiflag, rise against, billy talent, yellowcard, toy dolls, skitsystem, dia psalma, nofx, skumdum, desmond dekker, millencolin, rancid, coffinshakers, splitside, trevolt(!), misfits, mad sin, sublime...
The list goes on but nobody likes a namedropper...
Träffade en gammal vän - som egentligen är en gammal bekant och en ny vän- och fick en överraskande present. Tack för böckerna! Schysst!
Därefter hookade Trevolt upp med en norsk fotograf, vi behöver lite pressbilder och dylikt. Våra gamla foton är ju mer eller mindre tagna med en gammal digitalkamera.
Så, inom kort kommer vår myspace alltså att prydas med en massa nya snygga bilder och förhoppningsvis är videon klar i ungefär samma veva, så håll ett öga öppet!
Nu ska jag äta och sova sedan bär det av till Henke och Lisa som ska ha årets brakfest-
"alla var där" typ.
Puss och kram!
Haha, stackars människor, eller nä!
När kommer det en ny design på bloggen? Den du har nu är extremt ful så jag SPYR! Tillochmed jag som är 13 år kan göra en bättre!
Du var så grym i robinson! Jag gillade alla dina kommentarer och spekulationer. En riktig tänkare och filosof =) står för den du är också! Det behövs såna i världen!
Kikar förbi..
och önskar dig en underbar kväll!
Kram Milly ღ
Han vandrade fundersamt runt i den heta sanden på den ack så stora stranden, förbryllt upptagen med att titta efter spår. Spår som måhända avlämnats av en eller annan smarrig frett.
Efter två timmars vandrande till fot, skavde fötterna som slipade på ett sandpapper. Den icke så uppmärksamme mannen satt sig ner på en karg liten sten. Hans panna bildade små veck och hans händer letade sig upp i det rödblekta håret, sedan kom han på det. Han hade förargat glömt bort att idag var hans tur att hugga palmhjärta. Han blev ytterst fundersam på vad de andra skulle göra när de ikväll skulle upptäcka att ingen mat fanns.
Han tittade på sina trötta förstörda fötter och log lite självbelåtet, när de skulle skälla på honom, var det bara att visa upp dessa onådade ting. Det skulle dessutom nedsätta deras aptit tänkte han medans hans ögon gnistrade av list.
Medan han satt där i all självgodhet kom någon eller något bakom honom. Dess skugga var mörk och dansade sakta fram över den stekheta sanden, sakta rörandes framåt kände mannen på stenen en kall hand på sin axel, han skrek till så hela träsket skvälvde. Ett hok med fåglar spreds snabbt upp i luften, nu satt han där ensam, vettskrämd som en liten mus...En svag vindpust lekte i hans hår och han tog mod till sig och vände sig om. "Jaså, så det är här du är, sade en gäll röst." Han såg en spinkig kille med blont ruffsigt hår och klarblåa valpögon som kisade för solen. "Vem är ni?, hörde han sig själv säga med en bestämd röst." Killen med de klara-blå-valpögonen tittade med fruktan och rädsla in i den andra manens olivgröna ögon, och en tår rann sakta ner för hans solbrynta kind.
Billing som mannen med de söndertrasslade fötterna hette, tittade förbrylt på valp-ögonen för att minnas om de setts förr, men han blev abrupt avbruten när en grön liten spindel kilade upp för hans svettiga ben. En än gång skrek han, han for upp och hoppade runt som en galen apa. Spindeln ramlade av och for snabbt iväg från galningen. Billing hukade sig och hämtade andan från denna fruktansvärda händelse. Mannen med valpögonen stod och stirrade, ögonen var fyllda med tårar snabbt följt med att han satt sig ner på marken för att brista ut i gråt. Billing tittade hånfult på honom och vände sig om för att börja gå mot lägret.
Efter ytterligare två timmar fyllda med fruktan och lidande hade Billing nått till lägret, han blev mött av en kvinna med långt brunt hår. Hon tittade på honom med ljusblåa arga ögon, han tittade tillbaka med en allvarlig blick. "Du kunde inte låta bli att utmana ödet va?, sade kvinnan" "Nej, jag kunde visst inte det", Sa Billing tillbaka utan att ens veta om vad de pratade om...
oooh! spännande liten historia det där "HAlloder" skrev. undra om det kommer en fortsättnig?! :)
och brakfest blev det, Billing! kram=P
Tittar bara in för att säga ha en trevlig mångdag =)
