trevoltbilling

Jag jobbade igår.
Det var ball-
en medelstor skola i den södra halvan av Stockholm med estetisk profil (har jag redan berättat det här?)
och en massa extremt välartade barn! Alla satt som små ljus i sina bänkrader och jag kom på mig själv med att undra vad fan jag behövdes till, ge ungarna nycklar till skolan och låt dom gå dit själv och lära sig. Maken till självgående och lydiga elever får man fan leta efter.
Här behövs lite Jack black á la "school of rock".
Erik Billing med andra ord.

På eftermiddagen var jag med om en riktigt cool grej:
Jag, Cecilia och Gloria (Cecilias dotter, tre och ett halvt år gammmal) var på väg hem efter dagis.
Gloria fick plötsligt ett infall och sa att hon ville vara barfota varpå mamma svarade att det är lite för kallt för det så nej.
Gloria envisades med att ta av sig i alla fall.
Efter att ha sagt åt henne ett par gånger till -lugnt och sansat- att ta på sig strumpor och skor igen bröt helvetet löst. Där, mitt på trottoaren, blev vi tvugna att sätta oss ner på marken framför en fruktansvärt upprörd Gloria och försöka förklara för henne att hon var tvungen att ha strumpor och skor på sig för att det var kallt- och för att vissa saker bestämmer faktiskt mamma.

Jag förhöll mig ganska passiv men jag var helt klart med på Cecilias linje men jag måste säga att jag blev djupt imponerad över hur kallt hon höll huvudet.
Hon tappade inte fattningen, hon blev inte arg, hon höjde inte rösten. Hon förklarade väldigt tydligt hur saker och ting låg till och att strumporna skulle på.
När Gloria skrek så tårarna sprutade fick hon veta att mamma älskade henne, fick en kram men hon fick också veta att detta bara kunde sluta på ett enda sätt: Att Gloria hade strumpor och skor på.

Och plötsligt.

Hon lugnade ner sig, nästan från den ena sekunden till den andra och gick med på att ta på sig igen.

Cecilia är världens bästa mamma, du som läser det här ska veta att jag på inget sätt kan ge rättvisa till hur snyggt och korrekt hon skötte den här situationen. Men som pojkvän, bonuspappa, pedagog och medmänniska var det ett privilegium att få ta del av!

Annars har vi åkt buss i dag.
KTH hade någon slags undersökning som handlade om komfort i kollektivtrafiken, så vid tiotiden idag gick vi ombord på en buss som åkte åtta varv runt Bredäng och för detta fick vi en tivoliartad upplevelse och fyra biobiljetter. Kul!

Därefter hjälpte vi Papa Jumi att måla om och efter att ha gjort det hemma hos Henke och Baby känner jag mig nu väldigt skillad som målare:-)

Och genom ett fönster hemma hos Jimmy såg jag en hel familj med rådjur.
Jävla blasé Stockholmare kan vara. Jag väser mellan tänderna:
"Kom fort! kolla! rådjur!!"
Cecilias och Jimmys reaktion?
"Mmmm, fint" utan att ens titta, som om det var en duva eller något annat ointressant.

Rådhur är tydligen vanligt häruppe. Tydligen.

I morgon skall jag jobba igen.
Hoppas alla autografer är färdigskrivna nu, fatta att jag fick skriva typ 30-40 stycken...
Kids!


God natt!