trevoltbilling

Okej....

Så nu är jag i exil igen.

Landsförvisad från paradiset.

Eller?

Jag ska inte tycka så synd om mig själv, trots allt är Cecilia lika utan mig som jag henne-
och det var jag som åkte.
Instant Karma? Vad gillar ni följande lilla kärleksförklaring till sj:

Satt uppe till tolv igår natt. Vann en auktion. tre spänn för resan till Malmö. Tåget går 05.21.
Glad.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Frustrerad.
Ingen biljett.

Satt uppe till ett. Vann ny auktion. Fyra spänn för resan till Malmö. Tåget går 06.21.
Nöjd.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Förbannad.
Ingen biljett.

Ringer kundtjänst. Telefontid från 08.00.
Vansinnig.
Men de öppnar 06.00 på stationen, tjugo minuter innan mitt andra tåg går.
Kanske kan jag lösa det på något sätt?

Ställer klockan på 05.00 och kryper ner till min älskling för sista gången på länge. Hon har redan somnat, trött på att vänta på mig.

Vaknar 05.00. Loggar in på mejlen. Fortfarande fel på sj:s hemsida.
Kanske något annat är fel?

Satt uppe till 05.30. Vann ytterligare en auktion. 125 spänn för resan till Malmö. Tåget går 11.21.
Skeptisk.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Börjar dagdrömma om yxmord.
Ingen biljett.

Går och lägger mig igen. Cecilia doftar underbart.

Vaknar åtta. Ringer kundtjänst på sj. Plats sju i kön. Försöker samla mig, får inte explodera i ansiktet på intet ont anande it-supporter.

Får svar.

Jag:
-Hej. Först undrar jag: kostar det här samtalet något?
Supportkille:
-Nej, du betalar bara för första markeringen.

*klick*

Samtalet bryts för att mitt kontantkort tömdes i telefonkön. Som kostar. Till skillnad från NÄR MAN KOMMIT FRAM!

Hör min egen puls i tinningarna. Drar mig till minnes att far nyligen fick hjärtinfarkt. Lånar Cecilias telefon.

Ringer kundtjänst igen. Plats nio i kön.

När jag väl kommit fram får jag veta att det varit fel på sj:s hemsida ett par timmar.
Jaså? Den slutsatsen hade jag redan dragit men tack för hjälpen Sherlock jävla Holmes.
Fast det var traderas fel påstås det i andra änden av telefonsamtalet. Tror jag vad jag vill om.

Det löser sig i alla fall, han får mina Visa-kortsuppgifter och jag får Koden till Biljetten.
Han passade också på att berätta att jag hade fått åka med på tåget om jag visat konduktören en utskrift av vinnarmejlet från tradera.
Tur att jag ännu inte till fullo bemästrat att spränga folks ögon genom en telefonlur.

Väl framme på stationen stegar jag vant fram till biljettmaskinen, får stå i kö LÄNGE medan en liten dam framför mig mödosamt skriver in sina uppgifter, en i taget, med dubbelkontroll och allt. Det är som om min kö går i matrix-slowmotion och jag ser alla röra sig ultrasnabbt i de andra köerna.

Min tur. Klick-klack med siffrorna.
"fel nummer. Var god kontrollera uppgifterna"

"GALNING GICK LÖS PÅ SJ:S RESECENTER BEVÄPNAD MED RESVÄSKA" stod det på löpsedlarna för min inre blick.

Men det löste sig, kundtjänsten fixade min biljett och jag kom hem till Malmö, staden där det alltid är tretton grader och mulet.

För att upptäcka att min cykel blivit stulen.

Men det gjorde inget, för jag "hittade" en ny direkt.

Fast kedjan brast efter en kilometer, så jag fick gå hem till min syrra och låna en av henne.

Men på den hade kedjan fastnat i navet, så det tog en timme att laga den. Jag kommer att ha smutsiga fingrar resten av livet.

Nu är jag i min etta i mellanklassghettot, trött som ett as. Jag ska till jobb i morgon.

Men vet ni vad?

Jag är egentligen inte särskilt arg. Allt som händer händer av en anledning och hela episoden är egentligen ganska Spenny-aktigt komisk. Nu kan jag helhjärtat fokusera på att sakna min lilla fru.

Cecilia, tack för de här veckorna. Du är bäst i hela världen och jag kan inte nog förklara hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder. Vi ses snart igen.
Jag skulle inte stå ut annars.

Lyssnar på Queen.

Puss och kram allesamman!