dysenterektion

Efter mässan - tatueringsmässan då alltså - kände jag att det var dags för lite uppgraderingar.
Det slog mig dels att jag inte gjort en enda ny tatuering under hela 2009! Vi har "bara" jobbat på samma hela tiden och det är väl okej men faaan vad segt...!

Dessutom insåg jag att det var längesedan det var slutet på nittiotalet....

...och jag var mer piercad än de flesta och såg förfärlig ut, satte skräck i gamla damer med min horribla framtoning:
Det är dags nu.

Jag ser tiotusen septum (kort för när skiljeväggen mellan näsborrarna är piercad) varje dag, det är ingen big deal längre. Jag har en ring i läppen som knappt syns under allt skägg och töjningarna i mina öron är små och rara.
På sin höjd imponerar de på lågstadieelever.

Jag ser inte ut som jag gör för andras skull. Men det är en vital komponent. Jag är som ni vet exhibitionist.

Så jag tänkte så här:
Från 8 mm i vänster öra till 20mm.                      
Från 20 mm i höger öra till 25mm.          
Då kan jag ta smycket jag hade i höger öra och sätta i vänster tills jag är redo att töja i kapp det.
Det nya smycket till höger öra köpte jag på mässan, en tunnel i plexi.

Jag tog en kabinhake på typ... tja, ett halvt hekto kanske?
Hängde den i höger öra. Tyngdkraftstöjning jajamensan!
Snyggt var det också!
Vänster öra töjde jag genom att klippa av bomullsdelen på båda sidor på ett tjugotal tops, satte i så många som fick plats i hålet, väntade till nästa dag då det gick att sätta i en till. Nästa dag gick ytterligare en in osv osv.

Förväntat resultat: Snabb och smidig töjning av båda hål.
Utfall: Tyngden i höger öra började göra allt mer ont och ledde till att jag fick panik och tvingade in en töjplugg som ser mer ut som en buttplugg än ett piercingtillbehör varpå örat sprack. Aj.
topsen i vänster öra stötte jag i konstant. De fick ingen ro så örat blev milt inflammerat och sprack på flera ställen. När jag till slut gav upp och tog ut dem satt de ihop i varandra med en mysig blandning av torkat och färskt var.

Pluggen i höger öra får sitta kvar tills örat inte längre värker, då sätter jag i plexitunneln och det får vila av sig ett par månader.
Vänster öra däremot, där gick jag och köpte en SKITSTOR ring, åtta mm tjock och med en diameter på över fem centimeter, den ser ut mer som ett armband än ett örhänge och den väger satan!
Den irriterar egentligen inte hålet men med sin tyngd töjer den väldigt effektivt....
lite för effektivt. Jag träffade en kvinna häromdagen som töjt med tyngder och nu har hon tre öronsnibbar.
Ja, smycket hade grävt sig genom snibben helt.
Så nu i natt bestämde jag mig för att jag skall bygga en ny konstruktion av en penna och eltejp. Sätta på ett nytt varv tejp varje dag och... arrrgh!

Hur ska jag få av monsterringen? Det finns inga töjverktyg som klarar av att få kulan att släppa!
Den är för stor.. jag har stått framför spegeln nu i en kvart med två tänger men jag får inte upp skiten!
Fatta hur klaustrofobiskt det är!

Jävla skitöron, jävla dumhuvud. Det blir att hänga på låset till body art i morgon, men det är inte säkert att Pete hittat specialtången han KANSKE hade hemma. Jag är fången i min egen fåfänga.
Coolt.

Hur som helst: Det har varit jobbigt att repa med kåpor när öronsnibbarna varit på det här viset. Hoppas allt är tip topp till studion nästa vecka.
Eller ännu värre: Tills när jag kommer till Stockholm. Baby är inte så glad för mina experiment, hon vill kunna kramas, pussas och ta på mig utan att jag rycker till hela tiden för att någon del av mig är ömtålig. Varje gång vi ses håller någonting på att läka...

Hur som helst:
Du som läser detta-
Jag uppskattar att du gör det, det känns roligt.
Och Anton? Försök att inte skratta ihjäl dig åt mina missöden. Lär av dom i stället.
Och låt inte Kristoffer pierca dig, du minns väl hur hans öronsnibb blev?

Ha det fett.
Christoffers mongoöra.  Seriously.

Kristoffers mongoöra.

 

Mitt elefantsmycke.  Seriously.

Mitt elefantsmycke. Det är jävligt mycket tyngre att ha hängandes i en irriterad öronsnibb än vad det ser ut att vara.


Kommentarer
Postat av: Linnéa

det gör tamefan ont i mina egna öron när jag läser det här. uscha!

2009-10-26 @ 12:56:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0