?
Fy fan vad längesedan jag skrev. Kanske börjar igen? Säger till på Fejan isf:-)
dn.se
Nattliv vid medelhavet
"Ni ska skämmas över era kvinnor"
Bildtext och rubrik ovan är hämtade från DN.SE 15/ 2011 halv elva på kvällen. Under dessa fanns två länkar:
Svenska anmälde våldtäkt i Grekland. På den grekiska ambassaden i Stockholm är man inte imponerad över hur svenskor uppför sig i utlandet.
Anmälde våldtäkt – åtalas för förtal. Tänker inte åka till rättegången.
Artiklarna handlar, i omvänd turordning, om en Svensk turist som anmält att hon blivit utsatt för en våldtäkt i Grekland och efter att ha fått skador konstaterade av läkare gjort en anmälan, vilken resulterat i ingenting: mannen gick fri och gjorde en motanmälan om förtal. Någon vid Grekiska ambassaden fick i sin tur ett brev av en upprörd privatperson och svarade i stil med att "era kvinnor beter sig som luder när de turistar", dvs "skyll er själva, horor".
Det jag reagerade mest på var dock den osmakliga kompositionen av bild och innehåll: Att välja att lyfta dessa nyheter som de första man ser på dn.se:s första sida med det innehåll de har ger en känsla av upprörda känslor och orättvis behandling, men den där bilden alltså... den känns mer i linje med vad någon skulle säga vid Grekiska ambassaden. Eller?
Så jag skrev till chefredaktören på dn:
Hej!
Mitt namn är Erik Billing, student.
Jag smet förbi dn.se 22:29 idag, fredagen den 15 april -något jag för övrigt har för vana att göra ett par gånger om dagen, mycket bra sida- men reagerade den här gången ganska kraftigt. Ni hade valt att bildsätta en rubrik om en våldtäkt i Grekland på ett lite underligt sätt. Rubriken, som dessutom ackompanjerades av en underrubrik som antydde indignation kring Grekiskt rättsväsende och ambassadens kvinnosyn, var i sällskap av en bild med bildtexten "nattliv vid medelhavet" och föreställde en anonym ung kvinna i armarna på en man. Bilden var dessutom "ur fokus" på sett sätt som för mig konnoterar berusning. Med en rubriksätting som tar ställning mot hur ett våldtäktsoffer misstänkliggörs och motanmäls för förtal känns det mycket märkligt med ett bildval som antyder raka motsatsen, att det den Grekiska ambassadören hävdar om hur "Svenska kvinnor" beter sig utomlands, dvs att det sups och idkas lösaktighet förstärks genom detta bildval.
Jag undrar stillsamt: Hur gick resonemanget på redaktionen? Det kanske inte ens var något; "ta en bild som passar" och ansvarig nattarbetare fick fria händer och glömde tänka efter en extra gång? Med tanke på den generellt svåra balansgången mellan att rapportera sakligt och utan att ta ställning tycker jag att det i detta fallet balanserats ovanligt klumpigt, nästan efter devisen "två fel gör ett rätt". Kommentarer?
mvh
Erik Billing
Okej, jag insåg nu att det inte var Ambassadören som gjort uttalandet, men det spelar egentligen ingen roll för mina frågor.
Dessutom såg jag under tiden jag skrev detta blogginlägg att nyhetsflödet uppdaterats: Personen vid ambassaden som skrev så om "svenska turister" har tydligen fått sparken!
Rubriken har nu ändrats till "Kritiserade svenska kvinnor- sparkades"
Men bilden är kvar.
Nattens dröm
Jag drömde att jag var i en antikaffär eller något motsvarande och att jag stod och tittade på en kista. Jag tyckte att det var en vacker kista, ungefär dubbelt så stor som en dammsugare och vackert utsmyckad men omöjlig att placera kronologiskt, geografiskt eller kulturellt. När, var och varför tillverkades denna vackra kista?
Mannen som ägde butiken gled fram med ett leende och berättade följande historia om kistan:
Den är från framtiden. Hur den hamnade i antikaffären framgick aldrig, men kistans ursprung är skrämmande: I "framtiden" (när?) har konsumtionssamhället nått sin absoluta och absurda kulmen i kapitalismens avskaffande. Det finns inga klasser, bara misär när ingen äger produktionsmedlen och alla är arbetslösa. Samtliga människor lever i den postapokalyptiska dystopi som är resultatet av en ohejdad miljöförstöring och krigshetsande utrikespolitiska relationer mellan nationerna, som vid kistans tillkomst inte heller existerar: Inga nationer, inga företag, ingen byråkrati överhuvudtaget: Bara miljontals människor som lever som jägar/samlare i spillrorna av vad som en gång var civilisationen, med ett fåtal djur och ett fåtal växter som överlevt och en ständigt akut brist av vatten.
Men fabrikerna finns kvar. Tusentals fabriker, plomberade från både insidan och utsidan, helt utan mänsklig personal är de helt automatiserade och styrs av icke självmedvetna men autonoma artificiella intelligenser som oavbrutet designar, tillverkar och distribuerar nya konsumtionsvaror som inte tillför någonting för människors livskvalitet- men vi går regelbundet till de gamla köpcentran som står som katedraler med förra säsongens prylar, saker och mojänger, lämnar dessa till vad vi inte ens fattar är återvinningscentraler och hämtar den nya säsongens prylar, saker och mojänger och visar upp för våra stammedlemmar och konkurrerande stammar inom samma område. Detta är vår religion och vi minns inte hur eller varför det började.
Kistan är en tidig artefakt från denna era, från idé till färdig produkt är den skapad av ett kreativt program vars parametrar är optimerade för största möjliga målgruppstillfredsställelse. Vinstmotivet finns inte kvar, inte heller skapandets stolthet eller ens reglerna kring tillgång och efterfrågan: Bara produktion och konsumtion i sina mest stiliserade och värdelösa former. Inte ens identitetsskapandeaspekten existerar längre.
Kistan, får jag veta, skapades med innermåtten som ett genomsnitt av storleken på alla föremål som finns och yttermåtten som ett genomsnitt på alla utrymmen där den skulle kunna tänkas stå. Den är, enligt ett datorprogram, den perfekta kistan.
Men följande säsong ersattes den för det enda som finns är den ständiga konsumtionen av nya varor.
Så...
Ska nästa blogg handla om postkodmiljonären eller vår bröllopsresa till Barcelona?
Sista dagen som tjugo-något
I morgon fyller jag trettio.
Ända sedan jag var tonåring har jag med åldersförakt, galghumor och en smula emo-aktig fånighet gått omkring och hävdat att minsann inte kommer att bli trettio år gammal och att min sista dag i livet kommer att vara dagen innan jag fyller gubbe. Denna dagen är alltså i dag och jag hoppas verkligen att jag har många kvar för livet är så bra det kan bli och så vidare och så vidare...
I dag har jag träffat två vänner som inte har någonting gemensamt mer än att de känner mig. Den ena berättade att hon kommit ut som bisexuell och jag är rädd att hennes nuvarande heterosexuella relation inte kommer att överleva detta, men det slutar väl med att hon blir lyckligare och visare!
Den andra vännen nämnde lite casually att hon nuförtiden har både en pojkvän och en flickvän, båda är lite "typ" men ändå!
Jag gillar mitt liv, min tid och alla mina roliga vänner utan vilka mitt liv skulle vara fattigare-
Alla mina nya vänner, mina gamla vänner, mina urgamla vänner, bekanta, familj, släkt, kollegor, före detta kollegor, bandmedlemmar....
Alla ni som berikar och bekräftar, alla ni som knyts samman av att ni korsat min väg på sätt eller annat-
Fan vad jag älskar er alla!!
Angående nationalism
"I ett samhälle som saknar sammanhållande krafter blir nationalism och etnicitet en ersättning för sådana"
Efter andra världskriget, utan en hel generation bortskjuten eller industri och infrastruktur sönderbombad, såg Sverige sin starkaste ekonomiska tillväxtperiod i historien. Parallellt med detta satte folkhemsbygget igång- det sociala skyddsnätet byggdes upp och pappa staten skulle ta hand om både sina barn och sina företag.
Ni kan den här historien. Den byter sida på sextiotalet ("radikaliseringen av samhället"), kapitel på sjuttiotalet (oljekrisen) och stavas "fortsättning följer" efter sovjetunionens kollaps.
Globalisering, miljökriser och digitalisering ersätter kalla kriget som förutsättning och en vinnare står kvar och det är kapitalismen och sin fria marknad. Men precis som att ett slagsmål mellan två högstadiegrabbar inte nödvändigtvis avgör vem som ska få ligga med tjejen de bråkade om är jag tveksam till om Sovjets kollaps egentligen betydde att kapitalism är ett bättre alternativ än diktatur, pest eller kolera? Det handlar nog snarare om makt och av vilka och hur denna resurs svingas än vad den har för namn.
Sverige står i dag vid ett vägskäl, vågar jag påstå. Nej... vi stod vid ett vägskäl. Vi har valt en riktning men vi vet inte riktigt vad. Det är som när gråben springer över kanten på en klyfta och inser att det under honom bara finns luft och fritt fall. I liknelsen vägrar gråben falla- han håller för ögonen och springer i vilken riktning som helst. Inte tillbaka till klippan som är närmst, för han resonerar att det var den som ledde honom över kanten, inte hans egna handlingar. Han springer vilt genom luften i hopp om fast mark men har ännu inte börjat falla handlöst.
Som ett springande barn med en skadsjkuten kråka letar vi efter arvtagaren till folkhemsdrömmen. Vi har inte riktigt insett att socialdemokratin blev färdig med sin vision för över trettio år sedan och har seglat i blindo sedan dess. Vi har inte heller insett att världen förändrats i vår mentala frånvaro.
I desperation röstar vi på de som verkar bäst anpassade till den nya världsordningen och som grädde på moset återgår vi dessutom, för säkerhets skull, till artonhundratalsvärderingar.
Utan folkhemsdrömmen, utan sammanhållning, går vi till kejsarens nya kläder som är precis så vackra som var och ens fantasi behöver att de är. Utan visioner eller samvete, med paniken trängande upp i halsen röstar vi på borgerlighet och sverigedemokrater för allvarligt talat: Alternativet är ett sovande bergatroll, ett monument som knappt reagerar när vi skriker det i örat: LAND! Gira skeppet, kapten!
Idag styrs skutan av de som äger eller vill äga lasten, skepssråttorna viskar i deras öra och besättningen har degraderats till fripassagerare ombord på S/S "Frukta de okända vattnen"
Saker jag lärt mig i Malmö
13: Min familj är underbar, barn och skägg växer hej vilt!
14: Fy fan vad de bygger där nere...
15: Nya replokalskomplex- gött!
16: Singaporeaner är inget vidare sjöfolk:-)
17: Jag är numera agitator för friskolor
18: Blåbärsfil går att smuggla till Stockholm
19: Vegegården är lika underbart som vanligt. Nästa gång vill jag hinna äta där också!
20: Sj består av lika delar klantskalliga pundhuvuden som vardagsänglar
Nästa gång skall jag hinna träffa Dig, dIg och diG också!!!
Väl hemma: Ny seminarieledare immun mot min humor, vad ska jag ta mig till??
Saker jag lärt mig hittills i Malmö
1: Jag har extremt roliga och smarta vänner
2: Malmö är plattare än en anorektisk tolvåring
3: New york är staden som aldrig sover, Malmö är staden som alltid är nyvaken
4: Lokaltrafiken är gratis
5: Lokaltrafiken är överflödig, du är runt hörnet till allt hela tiden
6: Mina vänners bebisar växer fortare än mitt skägg
7: Hipstern har kommit till Skåne
8: Maten är så billig att de kastar pengar i huvudet på dig på restaurangerna och det ligger växel i salladen
9: Folk STIRRAR på en på ett jävligt obehagligt sätt... de har aldrig sett... vaddå förut?
10: Man blir tydligen aldrig sämre på trummor, bara sloppy som en höna utan skelett
11: Tredje världskriget börjar inom femton år, om inte aliens from outer space hinner före
12: Frukost på ICA, billigt och bra
Sommarjubb!
Jag är femton igen.
Gröna Lund kör en kampanj med ett nomineringssystem för att tillsätta sin personal i sommar och jag har gett mig FAN på att få ett jobb där i sommar-
INGEN av er som läser det här kan ha missat min facebook-kampanj för at få röster... just nu ligger jag överst på listan men jag tror inte att det garanterar ett jobb- det lär däremot den sjukt snitsiga ansökan jag plirade ihop för att komplettera mina framgångar i popularitetstävlingen!
Dessutom har jag "pulled in a few favours" (?) och hoppas på lite extra draghjälp i den här tokigt maniska kampanjen, hehee...
Jag lär återkomma med nyheter i följande vardagsprojekt:
Tenta på torsdag
"Dolda kameran" om ett par veckor
"Vem vill bli miljonär?" ...när det nu blir
SOMMARJOBB på Grönan
Avkomma i sensommar (bäst hittills)
Bakom kulissen
Jag och frugan smet in på en resebyrå idag för att äntligen byta in presentkorten vi fick i bröllopspresent i somras. Det blir en blixtvisit till Barcelona i mars med besök på katedralsbygget, frukostbuffén och sex på hotellrummet.
När vi kom in på resebyrån hamnade vi framför någon slags prao-elev som såg ut att vara tolv år gammal och milt sagt nervöst lagd. Vi satte igång direkt med piffochpuff-rutinen när hon avbröt oss:
"Innan jag kan boka någon resa måste ni ställa upp anonymt på den här undersökningen från hälsovårdsverket..."
Förvåning? Visst. Men vi var på spexhumör och kände att visst, det låter heltokigt men man kan väl ställa upp!
En av frågorna gällde ens drogvanor på semestern. En annan när man börjar dricka på semestern. Svarsalternativen var minst sagt snäva och tycktes utgå från att man var antingen smygalkis eller gravt alkoholiserad, reste utomlands för att bli hög eller bli knarkbaron...
Konstigt. Vi är ju nyktra båda två...
Därefter kom frågan om hur vi skulle reagera om vi gick på bröllop och brudgummen skulle försöka hångla upp en och ett av svarsalternativen var "Vad fan gör jag på bröllop hos bergsturkar?"¨
Då fick frugan nog och började gasta "Var är kameran?" och jag försökte förklara för den stackars flickan att undersökningen är extremt vinklad och uselt konstruerad...
"Där är kameran. Ni är med i dolda kameran" svarar hon då.
Roligt roligt. En smula nittiotal dessutom. Men mest roligt.
Det absolut roligaste var dock att sedan försöka boka en resa på riktigt och höra alla de andra bli blåsta av den minderåriga journalisten. Lita på att det inte gick att koncentrera sig på trestjärniga hotell i Istanbul när nån kärring sitter och tappert försöker svara seriöst på de underliga frågorna som tydligen är obligatoriska att besvara...
Finalen kom när en man var liiite väl öppen med sina drogvanor, han tog anonymiteten på allvar. I runda slängar fyrtio år gammal verkade han mest vilja resa för att få knarka och när det avsläjats att han var med i dolda kameran uppstod en ganska skruvad förhandlingssituation med producenten. Det hela avlöpte med att han gick med på att hans medverkan kunde sändas om de redigerade bort de bitar där han satt och erkände att han var en regelrätt knarkturist, något han bara minuter tidigare helt skamlöst suttit och berättat för en praoelev i högstadieålder.
Galant!
Skäms, gamle man...
Så jag hämtar Gloria, snart fem, på mammas jobb. Ledig från dagis idag har hon fått följa med mamma dit, det gillar hon. Mamma börjar fyra och jag slutar tre så vi kör tagteam, klassisk wrestling i nytappning.
Mamma jobbar mitt i stan, på hötorget. Jag plockar upp en väldigt glad Gloria som sjunger på "Sky`s the limit" av Ola, refrängraderna "Every girl around the world..." går om och om igen.
Och om igen. Och igen.
På repeat.
Och vet du, när Stockholms centrum är högljutt måste en liten femåring vara högljuddare för annars kanske någon missar hennes skönsång. När vi kommer till tunnelbanenedgången vid åhlens är hon på högsta volym:
"EVRY GÖÖL AWOUND DE WÖÖLD..."
Folk stirrar på oss.
Jag brottas i mitt inre- hon är ju världens skönaste lirare som bara "fuck off, jag sjunger" helt immun mot jantelagen och jag känner mig jävligt stolt som helt casual bara tycker att vaddå, klart att tösen ska sjunga sin hjärtans lust...
men något gnager inom mig. Jag tycker att det är lite pinsamt, skammens rodnad smyger sig på och jag blir mer irriterad på mig själv än henne.
För varför i hela friden måste jag hela tiden kväva impulsen att be henne lugna sig? Varför vill jag få henne att sluta sjunga?
Lyckligtvis hejdar jag mig själv och hon får sjunga tills något annat blir mer intressant och då kommer jag på vad det hela handlar om:
Inte ATT hon sjunger, utan VAD!
Hade det varit "Linoleum" av NOFX eller "Where the slime lives" av Morbid angel hade det varit idel och hundra procent "fan vad cool tös jag har då!"
Men Ola alltså, vad fan...
Det blir att gå hem och tvångsrekrytera medelst gitarrbaserad hjärntvätt, pronto!
Innan Frugan kommer på vad jag sysslar med;-)
Plugg
2005 pluggade jag vid lärarutbildningen i Malmö och sista terminen innan sidoämnesstudierna avslutades med en analys av kulturmiljöer, en uppgift jag... ehr... "glömde".
Det gick en tid och min lärare hörde av sig och tyckte att "ska du inte göra uppgiften?".
Sen gick det mer tid och mer tid..
Jag lämnade in förra veckan.
Jävligt gött att ha det avklarat ÄNTLIGEN, fy fan vad tråkigt det har varit att ha det hängande över bakhuvudet, så att säga. Nu kan jag helhjärtat fokusera på mina historiastudier- som by the way är sjukt intressanta:-)
200-kronorssedeln
Nu har vi skickat in våra förslag till riksbanken ([email protected]).
De uppger själva att de vill ha förslag och jag och frugan hamnade i en ganska intressant diskussion i ämnet "Vem skall pryda den kommande 200-kronorssedeln?"
Såhär tänkte vi:
De senaste sedlarna har blivit prydda av kvinnor. Troligen blir det en man, men det är inte helt säkert.
De senaste sedlarna har blivit prydda av kulturpersonligheter i stället för kungligheter, men det behöver inte betyda något, se bara på hundralappen som pryds av Carl Von Linné eller femhundringen med både Karl XI och Christopher Polhem.
Våra förslag:
1: På ena sidan- Ingmar Bergman
På andra sidan- Kungliga dramatiska teaterns fasad
2: På ena sidan- Gustav III
På andra sidan- Kungliga operan
3: På ena sidan- Carl Michael Bellman
På andra sidan- "Gamla stan"
4: På ena sidan- Arvid Horn
På andra sidan- Passande avbildning av falu koppargruva
5: På ena sidan- Carl Larsson
På andra sidan- hans målning "Midvinterblot" eller någon annan lämplig
6: På ena sidan- Anders Zorn
På andra sidan- ett för ovan nämnd representativt verk
7: På ena sidan- Karl XIV Johan
På andra sidan- Lämpligt stycke av Göta Kanal
Dessutom slängde vi in en lista på namn som vi anser relevanta för urvalsprocessen- tänkbara kandidater, helt enkelt:
Nils Dacke, Engelbrekt Engelbrektsson, Karl XII, Alfred Nobel, Axel Oxenstierna, Anders Celsius, Olof Palme, August Strindberg, Kromprinsessan Victoria, Emanuel Swedenborg, Greta Garbo(!), Monica Zetterlund...
Vi kanske inte tycker att alla kandidater är lämpliga eller intressanta, men samtliga är troliga!
Väldigt lustig sak att fascineras av, men så blir det ibland...
Vore kul att få rätt, hehe.
Ja, tänk om!
Jag jobbade för ett antal år sedan som flyttkarl åt en flyttfirma i Skåne.
Det är ett grymt roligt jobb och man får vara med om en hel del spännande möten och händelser. Följande anekdot är en av mina personliga favoriter:
Vi hade fått en fastprisflytt utan besiktning- alltså att kunden hade av vår chef fått ett fast pris istället för det vanliga timpriset, vilket innebar att vi jobbade tills kunden tyckte att vi var klara, priset skulle vara detsamma oavsett hur lång tid det tog. Ett misstag från chefens sida, men sånt händer. Jag fick ju lön per timme, så det var okej.
Det rörde sig om en ganska stor villa precis utanför Lund, en hyfsat väl besutten familj hade köpt en nybyggd tvåplamnsvilla ett par mil bort.
Kunden hade två döttrar, den ena var väl elva, tolv och den andra ett eller två år äldre. Den äldre av döttrarna betraktade oss när vi jobbade, hon verkade fundersam.
Efter ett par timmar hörde vi henne säga till sin pappa:
"När jag blir stor ska jag ha ett RIKTIGT jobb, inte som dom här".
Efter ytterligare ett par timmar bar pappa ut en mikrovågsugn och en diskmaskin eller något åt det hållet, hushållsapparater. Jag förstod sedan att maskinerna fungerade, de hade bara passat på att köpa nya för att varför inte?
Han ställde dem precis utanför staketet när dottern kom fram till honom.
"Pappa, varför ställer du dom här?"
"För att en kompis till mig som kör sopor kommer och hämtar dem i morgon, så får han en slant och så slipper jag köra iväg dem."
Konstpaus med funderande ansiktsuttryck på den lilla tösen
"Men pappa... tänk om några fattiga kommer och tar dom?"
Jul
"Det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet. Men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes.
Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Det fanns även en festival den 25 december med namnet Natalis Invicti – den obesegrades födelsedag. En passande dag att förlägga sin egen Guds födelsedag på, tyckte en del kristna potentater, för vem var mindre besegrad än Jesus? Så mer än 300 år efter Jesus död flyttade därför de kristna makthavarna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december."
Och så vidare.
Å andra sidan är julen skitviktig för folk som är för mig skitviktiga, så i år har jag gjort en ansträngning för att inte grincha ihjäl deras julglädje med min nyktra skepsis till organiserad religion och kapitalism...
...så det kommer säkert sluta med att jag också blir en jävla julivrare med årens lopp. Skit också. Jag har ju ett barn till på väg och julen är barnens högtid bla bla bla... så för att inte måla svart på andras firande av denna meningslösa högtid spelar jag med och ju mer man spelar med desto mer gör man det till sitt eget...
Jag... kämpar emot... utan...
God Jul
Ytterligare en skum dröm
Jag drömde i natt att jag var arg.
Jag var upprörd i drömmen för att jag hade haft en obehaglig dröm...
Jag var på ett jobb åt en modetidning eller något klädesmärke, jag hade faktiskt -som vanligt- inte riktigt koll eftersom jag sedan ett tag tillbaka även börjat snorta på förmiddagarna.
Vältränad, blond och ytterst medveten om min egen skönhet som välbetald fotomodell var nattens mardröm ett iriiterande påminnande om hur nära det varit att mitt framgångsrika liv hade kunnat vara ett helt annat:
Jag drömde natten innan att jag var gift med en kvinna som hade ett barn sedan tidigare- och hon var gravid!
Jag hade en mage, var allmänt otränad och hade en massa piercingar, tatueringar och en jävligt gräslig frisyr, för att inte tala om att jag var student och knappt hade några pengar och till på köpet nykterist!
Så om de andra modellerna krånglade eller om fotografen är dryg är det ju inte konstigt att man lackar!
Ibland möts de parallella världarna och jag kan med 100% ärlighet säga att jag är lyckligare än honom.
En saga
Redan som ung fick han uppenbarelser om vad som skulle komma. Framtiden var aldrig ett lika stort mysterium för honom som för oss andra då glimtar av den visade sig för honom från tid till annan.
Chocken, däremot, blev för honom större än för någon annan den fruktansvärda dagen då Sverige upplevde sitt första stora terrorattentat.
Lördagen den elfte december 2010 var hans hustru en av de 67 som som miste livet när en ensam galning i guds namn briserade en sprängladdning mitt i pågående julhandel i centrala Stockholm- men den personliga tragedi och det trauma denna katastrof innebär var inte det som försatte honom i den långvariga ångestladdade depression som därefter kom att dominera hans liv och personlighet utan de insikter detta medföljde: Han hade sett flera visioner under sitt liv som handlade om de barn han och just denna kvinna skulle få tillsammans.
Hur kunde hans visioner ha fel? Kunde framtiden ändras?
Dessa tankar besatte honom alltsedan dess och den resa han skulle komma att företa sig började i Turkiska riksarkiven fyra år senare.
2039 var förberedelserna klara. Ett liv av studier och jakten på historiska artefakter gav honom de redskap han behövde. Inte för att lösa metafysiska mysterier, livets gåta eller ens av kärlek till sin hustru utan av en sedan länge vansinnets rand passerad besatthet av tanken på att prekognition inte var beskrivande utan dikterande.
Därför står det i våra historieböcker att ingen dog. Därför ser vi alltid honom le vid sin hustru och deras barns sida.
Men också därför ser vi hans ögon glittra av mörka tårar när han tror att ingen ser, för han vet att om han inte reser tillbaka och hjälper taimour abdulwahab kommer han inte heller att kunna resa tillbaka för att hindra honom...
Tänk om...
Tänk om Självmordsbombaren i Stockholm varit etnisk svensk och skrivit ett brev till säpo där han beskrev hur Sverige vänt sig från jesus och bibeln och att de som går med jävulen måste renas.
Då hade vi inte haft en diskussion om reliös fanatism eller terrorism utan en livlig debatt om psykvårdens brister.
Religiöst motiverat våld är relativt vanligt och det är INTE uteslutade orienterat utifrån en islamsk plattform, kristen terror har gamla anor och är än i dag vanligt.
Jag bara undrar- kan det inte vara så att Islaminspirerad terror legitimiseras och uppmuntras snarare än bekämpas när en psyksjuk knäppskalle som Taimour Abdulwahab behandlas av medierna som det han såg sig själv istället för vad han faktiskt var?
Om jag tar en massa LSD och ger mig på pensionärer med ett basebollträ i Cthulhus namn, kommer Sverige att bryta ut i ett ramaskri mot litterärt inspirerad mytologi- eller kommer jag anses vara en tokstolle?
Jag får känslan av att bilden vi serveras har mindre med sanningen att göra än tidens tongångar och att den berömda bandvagnen än en gång äntrats av skugglika attityder med makt att påtvinga sin agenda.
Jag är oerhört starkt avståndstagande till organiserad religion och ännu mer antipati har jag gentemot terror och mord i guds namn. Jag är helt på det klara med att terrororganisationer måste bemötas och åtgärdas men jag håller verkligen INTE med om två saker:
1) Det officiellt accepterade sättet att bedriva "krig" emot terrorismen
2) Den oproportionerliga rapporteringen av och kring "Islamistiskt" våld.
Bara för att vi utsett den här gruppen till våra ärkefiender behöver vi inte gå tillbaka smutsbrunare attityder jag för länge sedan hoppats att vi mognat från.
Islam och kristendomen är mer eller mindre exakt samma sak. Det finns en liten klick inom de båda som är helt ute och cyklar, sjuka jävlar som läser sin heliga bok genom ett filter av vansinne, hat och ondska. Det finns också en politisk agenda mellan raderna i de båda verken.
Antingen har vi full religionsfrihet eller ingen alls.
Eller, som vi nu verkar vilja ha det: Av media och stat understödd rasism.
Pang, bom, tjoff
Är det över huvud taget möjligt att vara i en position där man kan säga: "Nyhetsdrevet är besvärande, vi behöver en distraktion"...
Varpå en självmordsbombare spränger sig själv utan att döda någon och hela Sverige kommer undan med blotta förskräckelsen? Nu finns ju skäl att öka bevakningen på befolkningen och att inskränka på rättigheter....
Jag hör en hel del konspirationsteoretikers röster om hur explosionen i STHLM nyligen har en koppling till Wikileaks och att det kommer att hända en del saker som bekräftar detta- naturligtvis blir man grymt skeptisk och tänker "men hallå, jag och min fru håller på att kolla igenom hela x-files och det låter som något av deras sämre manusideer".
Men visst är det en frestande koppling att göra?
Men hur i hela friden skulle det ha gått till? Har säpo kidnappat (arresterat) en man misstänkt för att ha planerat detta och sedan fått order från högre ort att fejka brevet, droga ner honom, dumpa honom vid drottninggatan med en bomb på sig och nu har fria händer att rikta om både mediaflödet och FRA?
Det låter helt sjukt. Men i brist på bra nya deckare underhåller jag gärna den fantasin ett par dagar.
Den diplomatiska "krisen"
Diplomati är det enda alternativet till krig vid internationella kriser, säger förståsigpåaren på TV.
Förståsigpåaren i det här fallet är en pensionerad diplomat. Klart att hans perspektiv är som det är- en arbetslivstids erfarenhet av den egna viktigheten.
Wikileaks senaste avslöjanden har skapat rubriker över planeten och gjort väldigt många väldigt upprörda. Kafferepsskvaller har offentliggjorts, obehagliga sanningar har kommit i ljuset:
Världsledare som ser på och talar om varandra på en högstadienivå och ett politiskt förhållningssätt fördolt för de vars intressen man har till uppdrag att tillvarata.
Den representativa demokratin är ett skämt och kapitalets intressen går som vanligt först, men det som är så irriterande är att vi har fått veta en massa vi inte skulle. Det var inte meningen att ”Svenska folket” någonsin skulle få vet vad ”Den Svenska Nationen” gör-
statsapparaten som organisation och den geografiskt, kulturellt och framförallt juridiskt avskilda grupp som på papperet skall vara den förstnämndas utgångspunkt och representant drar åt olika håll, tillvaratar olika intressen och har olika fokus.
Men vi, folken i alla berörda länder, vi ska betala skatt, konsumera och hålla käften. De stora grabbarna har sin egen klubb för inbördes beundran vars makt bygger på vår acceptans. De fruktar inte wikileaks avslöjanden av denna smala facett av hela bilden. De tycker bara det känns lite pinsamt gentemot varandra och det är det som är problemet. Att vi inte kommer att gå vidare med detta, att de stora frågor som här öppnas för att frågas kommer att drunkna i de frågor vi har lyckats övertygas om är de enda viktiga, nämligen de som rör shopping menlösa sakfrågor.
Diplomati är inte det enda alternativet till krig. Kapitalism är ett alternativ till demokrati.
Konsumtion är ett alternativ till personlig utveckling och acceptans ett alternativ till framsteg.
Men Erik, kapitalismen igen? Är du helt besatt eller? Det handlar ju om diplomati?
Nej, det handlar om maktrelationer. ”Klass” är uttjatat men allvarligt talat? Toppchefer på multinationella företag, politiker och diplomater går på samma porrklubbar och deras lyx och överflöd kommer ur samma fickor: Våra.
Heil Seitan!!
Idag gjorde vi Seitan!
...alltså vegetarisk köttersättning av gluten.
I butik eller på vegegården kallas det mock duck, vegetarisk kyckling och en massa annat. Här hemma kallas det zombiehjärna, grytbitar eller bara FUCKINGAWESOMECHEAPMEATWOOHOO!!
Eftersom min blogg är legendariskt tråkig har jag bestämt mig för att crank it up a notch med en bildserie:
Först tar man en påse vetemjöl special och tolv deciliter vatten...
...som man gör en nice deg av:
Sedan lägger man den i blöt i en timme. Degen smyckas med fördel med en snögubbes anletsdrag.
Därefter ska man skölja degen. Det tar en stund, men det är som när man färgar håret: Skölj tills
genomskinligt vatten kommer igenom! Görs lättast om man har en fru till hjälp men en partner, sambo eller nemesis går också bra.
Keep sköljing that motherfucker. Den byter konsistens och verkar vilja kollapsa totalt men skam den som ger sig!
Efter en stund är det inga kolhydrater kvar i degen som alltså blir ganska liten jämfört med vad vi började med. Det är bara proteinet kvar i den hjärnliknande klumpen.
(pictured: kryptonit för den glutenallergiske)
Här har min heta fru gjort grytbitar av hela härligheten.
Ner med alltihopa i 1½ L buljong med en näve kryddpeppar, ett lagerblad och lite pressad vitlök.
Det ska få sjuda i en timme. Under tiden kan man se walking dead.
Gluten... intolerant... ring... ambulans...
Och här vi slutligen en bunke vegetariska grytbitar som påminner ganska mycket om kyckling.
Mjölet kostade tjugo spänn och vi använde väl stadsgas och vatten för mindre än två kronor.
Detta skall vi nu experimentera med! Steka, fritera, ha i grytor... you name it!
Nästa vecka:
Erik McGyver och hans fru Kock von Frankenstein ger sig återigen på de där förbannade maränghelvetena. Missa inte detta!
