trevoltbilling

Jag vaknade i morse och kom att tänka på den lilla röda TV:n min bror och jag brukade ha till att spela våra Commodore 64-spel på under åttiotalet.
Den lilla röda.

Det var nämligen så att en gång i tiden var det skolgårdsstatus att ha tv på rummet. En egen tv.
Då kunde det vara så på fredagskvällar att familjen högtidsfullt samlades framför hushållets enda teknologiska apparatur, ofta en tjugoen tum stor tjock-tv med uselt ljud, kanske upptrimmad med en vhs eller rent av dekoder för kabelteve.
Och den som hade tv på rummet var kung.
Jag minns faktiskt när tv3 dök upp. Bara sådär, ur det blå. En ny kanal.

Den lilla röda hängde med, jävligt länge. Den fick ställa upp när vi skaffade sega 16-bitar, den ledde oss genom Super mario world på vårt fantastiska supernintendo.
När jag var 16 och vi separerade från vår styvfar fick jag ha den lilla röda på mitt rum och jag var fucking KING och the castle i mitt eget huvud. Fast då hade folk börjat få egen dator och jag var, än en gång hopplöst omodern.

När jag gick i sjuan hade vi maskinskrivning på schemat. Vi hade påmin skola ett klassrum med tjugo skrivmaskiner.
I åttan eller nian köpte skolan in en dator. Den stod i biblioteket och gjorde konstiga ljud.

Min bror kom hem en dag och hade surfat och jag undrade varför han inte var blöt i håret. Vadå nätet?

Så, när morsan köpte en dator genom kommunens generösa erbjudande var man återigen king of the castle. Det gick att spela diablo tills näthinneavlossning blivit en del av ens identitet och Heroes of might and magic gick varmt om nätterna. Inte ett fullt så långt steg från Commodoren och den lilla röda alltså.

Saker som INTE fanns när jag gick i GYMNASIET:
Mp3 - jag minns att jag suttit och laddat ner midifiler för att lyssna på
youtube - kommer i håg när Linus tipsade mig om den här häftiga grejen på internet...
facebook - jag hade precis vant mig vid Helgon
myspace - förändrade verkligen var det innebar att ha ett band
torrents - alltså inget piratebay
Bloggar - "vilka idioter" tänkte man när det här expolderade
Lolcatz - wtf?
Troll - lol
Spotify - "gratis? Vadfalls?"
Twitter - Jag vet fortfarande inte vad det ska vara bra för

Behöver jag ens nämna att i högstadiet hade EN person mobiltelefon och att jag fortfarande minns att jag lånade Oscars tegelsten för att exalterat ringa hem till Henke med budskapet "Jag står utomhus och inte i en telefonkiosk".

Jag var arton år gammal när jag "firade" millennieskiftet, tjugo när de där planen i new york förändrade det politiska klimatet. Jag minns ett USA innan Bush.
Jag minns en tid innan Britney Spears, jag minns en god michael Jackson.
Jag minns att det helt plötsligt fanns något som hette grunge och att det lika plötsligt tog slut när Curt inte orkade mer.
Dessutom minns jag att jag en dag blivit äldre än vad han blev.

Den lilla röda tv:n la av för ett par år sedan. Hon orkade bara inte längre. Poff.
Det var en stor sorg när jag bar ner eländet till soprummet.
Kort därefter sa jag upp mitt väggfasta telefonabonemmang. Det räckte inte längre att slå sex siffror för att ringa mig, man var hädanefter tvungen att bläddra i en telefonbok...

Jag fyller 29 om tre veckor.
Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. Jag har ju alltid varit ung, jag har alltid haft hela livet framför mig. Helt plötsligt inser jag att jag är mitt uppe i det!

Snackade med Adam igår om en gemensam bekant till oss som är fotomodell.
Jag nämde för Adam att den den här killen vid ett tillfälle berättat för mig om en resa till stockholm som slutat på ett hotellrum med två modeller och en massa kokain och jag tänkte:
"Det låter jobbigt, han måste ha kommit i säng sent".

Need I say more?

Men jag är inte bitter. Bara en smula förvånad.
Eller som min ytterst positiva far en gång sa:
"Erik, helt plötsligt är man femtio. Bara sådär."
Kul.

Fast det är klart, jag tänker vara med Cecilia ända fram till dess och allt därefter, så jag ser fram emot det!!!