trevoltbilling

FAN vilket snurrigt adventure-

Inte nog med att jag bodde som en hemlös i två veckor och hängde runt extremt förutsättningslöst som om jag var tio år yngre, jag läste dessutom Rocky vart jag än hamnade så till den milda grad att jag började se djuransikten när jag tittade på mina polare.

I fredags var sista dagen jag var i replokalen. Det gjorde ont, kan jag berätta.

Så mycket minnen åkte i soporna…

Vi fick den replokalen 1999, året efter att Bamsefaråthelvete bildats och lösts upp. Jag och Henke ville spela hårdare musik och Dick och Adam ville spela punk. Med facit i hand borde jag nog satt mig bakom trummorna direkt i stället och sparat en massa tid.. fast det är klart, fem år som dödsmetallsångare är ju en jävligt rolig anekdot!

Henke gav sig rätt snabbt och istället sattes Deathboot ihop av mig, Viktor Forss och Henrik Wendel som gick samma gymnasieskola som jag. Viktor kände jag genom parken där vi söp som barn. Viktor och Henrik hade även Fornicator med Joel Ciceras på trummor, han spelar nu i Crazy Lixx. Viktor och Wendel spelar väl i Pyramido nu förtiden, jag pratar inte särskilt ofta med dem längre.

Ludvig Sersam, numera i Dolly Daggers, fick vi in på bas ganska tidigt. Han knackade på en dag för att låna en kabel och då det visade sig att han var grym bassist och bekant till oss allesamman, sa vi till honom att han spelade med oss nu. Vi behöll honom i replokalen och gick bort till hans numera före detta band och sa till dem att de inte längre hade någon bassist och att han tvångsrekryterats för att slippa spela i ett popband.

Honom träffar jag mer än gärna och inte så ofta som man skulle önska. Dolly Daggers gillar jag som fan och deras trummis var min flickvän en gång för hundra år sedan. Keyboardisten är Luddes lillebror och jag var med vid hans första kanonfylla vilket var på mitt hemmagjorda vi. Han spelade Great Balls of fire tills fingrarna blödde, those were the days.

Fornicator splittrades, delvis för att deras vocalist var lite bakom flötet och ur askan uppstid Apologia, ett jääävligt svårlyssnat hc-band. De släppte en del vinyler och var allmänt hårda och coola. Deras övriga medlemmar, förutom Wendel och Viktor då, kom jag aldrig överens med.

Något år efter albumdebuten, “You scream in pain when I crush your balls”, cyklade jag till repan med en känsla av att jag måste saga till grabbarna att om vi inte skärper oss snart måste vi nog skita i det. Väl framme sa Ludde: ”Nu har vi trampat vatten så länge att jag inte pallar mer”. Viktor sa då: ”Tack! Slapp jag säga det!”

Wendels spontana kommentar: Va? Det går ju skitbra!

Än i dag håller Wendel fast vid att Deathboot bara är vilande. Jag har till och med repat med honom och en ny trummis vid ett tillfälle, men.. dödsmetall känns inte riktigt sådär kul längre…

Jag behöll replokalen, för musik ville jag syssla med och den var mer ett hem än vad något annat någonsin varit. Jag började spela trummor runt 2005 för att Dick och Adam under namnet Fallen Leaf aldrig lyckats få tag i någon permanent trummis. Flera hade kommit och gått trots att deras demos var något av det bästa jag någonsin hört. Dick gled från mer och mer och slutade mer eller mindre spela bas. Adam drog lasset själv, han spelar ju alla instrument och släppte ett par singlar genom sin cd-brännare…

Jag spelade med min dåvarande partner och lärde mig trummorna. Vi spelade med Erik Norrman (Charlie at the olympics) och Kim (senare Conshitas-medlem) och en del med Adam.

En vinter träffade jag Filip som berättade att han höll på att sätta samman ett punkband, det enda de behövde var en trummis och en replokal…. Och Conshitas bildades. Vi blev tvungna att sparka vår kompgitarrist för att han var värdelös och Kim kom in i bilden. Därefter tackade vi av vår bassist johan (Nobelkomitten) och blev av med vår andra gitarrist Fredde, som drog till stockholm för kärleken.

In kom David (ett riktigt ödesmöte) och Japso (från Disco Error, numera i Alice in videoland). Kort därefter insåg jag att jag hade problem med spriten när jag och Filip mer eller mindre började slåss på repan… och Conshitas började rasa.

Däremot visade det sig att David hade ett eget ”soloprojekt” med svensk punk, Agaton Punx. Vi repade några gånger precis som att jag hjälpt Adam litegrann med Fallen Leaf och mitt livsmål stod klart: Att presentera dessa två för varandra. Efter att det äntligen blivit av bildades Trevolt och jag är så jävla stolt och nöjd- de är de bästa låtskrivarna jag någonsin träffat och de passar så jävla bra ihop- de sista åren i replokalen blev de bästa där ingen tjafsade, ingen prestige förekom och det blev 100% roligt att jobba för att alla hade samma mål och tankar.

Helt plötsligt hade vi blivit för gamla. Max 26 år gällde och idag är jag 29.

Jag måste ju säga att vi har blivit extremt sjysst behandlade som tilläts att tänja så pass mycket på reglerna och ett enormt TACK går ut till Max schumacher på arena 305 för att han är så kanon att ha att göra med. Jag hoppas att nästa band som flyttar in känner att de har nytta och glädje av en replokal med så pass mycket historia i väggarna.

Det har svettats, bråkats, skrattats, supits, rökts både det ena och det andra, knullats, sovits, gråtits men framförallt och överlägset mest spelats så in i helvetes mycket bra, kreativ, rolig, snabb, tung, poppig, dålig, intressant, värdelös, fantastisk och all möjlig annan musik i den lokalen.

Planer har smitts, drömmar har fötts, växt, förändrats och dött allt omvartannat i en härlig soppa av kreativitet och liv innan dessa fyra väggar.

Deathboot

Fornicator

Apologia

Bongnation

Pyramido

Featuls

Disturd

Conshitas

Linda and the sunshineboys

…och så klart Trevolt

Plus alla möjliga småprojekt som aldrig döptes och alla som lånat replokalen för enstaka repor samt sammansättningar av folk från olika grupper som lekt med portastudion…

Tack till tjugan på kajan. It was awesome.