trevoltbilling

Jag vet inte vad det är reklam för, men det finns två varianter av hur "man ser ut på eftermiddagen, efter en hård arbetsdag". På den ena är modellen utspökad till zombie. En zombie, en goddam living dead!

Med spindelväv och hela kitet... eller hur det nu var.

Dessutom såg jag om och om igen den här nya adidasreklamen där de klippt in alla möjliga kändisar på kantina i Mos Eisley (Star wars, ep 1) och gjort den scenen, öhm, intressant. Finns på youtube.

DESSUTOM, när jag funderade över det lite lustiga i att nördar såsom jag själv nu blivit dels gamla nog för att inte bara ha utbildat sig till reklammaker utan även hunnit bli chefer- samtidigt som gårdagens snorhyvlar nu hunnit bli högavlönade och en väldigt köpstark konsumentgrupp... jag har fått den värld någon trodde att jag drömde om.

Ni vet den där världen där det går att köpa hårfärg och nitar på H&M, den där världen där det som en gång markerade avstånd från normen eller konsumtionssamhället eller bara vanliga jävla tråkig grå vardag idag finns färdigpacketerat, tre för två, runt hörnet. Dygnet runt.

En gång i tiden fick vi ha star wars, sagan om ringen, tuppkam, zombies och splatter för oss själv. Nu när den tillhör alla, tilltalar den inte lika mycket längre. Vad fyller vakuumet?

Eller ska jag bara skärpa mig, gladeligen dela med mig?

Nej, för det här är fanimej en offensiv och mitt svar på den är INTE att kapitulera-

kan du inte normalisera freaket, normalisera hennes kultur? Eller åtminstone avståndsmarkörerna, så att säga...

Fuck no!

Punkare, nörd och feminist.

För att normen skaver, för att det är lätt att få ångest, för att det är lätt att bli uttråkad, gå vilse.

För att det finns många som inte vill ditt bästa.

För att du måste välja om du är en konsument eller ett aktivt subjekt.

Huvudrollen i mitt eget liv!