För att ha det sagt
Jag tänkte att när de väl gift sig skulle vi slippa höra mer om det, men nej.
Inte ens på sin smekmånad fick de vara ifred- bara ett par dagar senare hade de jagats ner av murvlar som på sant sportjournalistiskt manér krävde svar på frågan: "Hur känns det?"
Jag tycker att journalister beter sig som as, att en vinstdriven medieapparat aldrig, aldrig kan vara vare sig "objektiv" eller enbart "beskrivande". Men det var inte det jag tänkte på, Viktoria är väl förberedd och vet vad som väntas av henne i rollen som Svenska folkets slav och Daniel får väl anses varnad.
Jag tänkte snarare på den diskussion som uppstått i samband med det HELT skattefinansierade jättebröllopet (kungens privata förmögenhet har ackumulerats av undersåtarnas arbete, inte hans eget) kring en eventuell övergång till republik.
Jag kände att jag var tvungen att känna efter var jag själv står i frågan. Tanken på en republik kändes inte helt okej, den rimmade illa. Men betyder det att jag är rojalist?
Det tog inte lång tid att lägga rätt det lilla mentala pusslet och jag måste erkänna att jag blev tvungen att le åt min egen naivitet. Som vanligt rör det sig om rök och speglar, återigen är det en fråga om att söndra och härska.
Valet står inte mellan två ytterligheter, det gör ALDRIG det. Valet är formulerat för att alla andra kreativa utvägar skall vara svårfunna för den tänkande samhällsmedborgaren.
Fördelar med monarki:
Statschefen är densamma oavsett rådande trender/politiskt klimat. Det är stabilt
Traditioner är trygghet, trygghet passiviserar. Trygghet är motsatsen till rädsla(?)
Det är coolt att leva i ett sagoland
Skvallerpressen har något att leva av
Kungen blir inte korrupt på samma sätt som en president- utan reell makt strävar man sällan efter mer...
...plus att hans agerande inte kommer att grundas i rädslan att bli av med makt.
Varför ändra på något?
Statschefen kan representera nationen utan att det tar tid i anspråk som behövs till politiska processer
Fördelar med republik
Statschefen är folkvald. Det är en smula mer demokratiskt än att födas in i rollen!
Sverige kanske skulle anses en smula modernare internationellt?
Det skulle förändra skattekostnaden för statschefen, men ärligt talat tror jag inte det skulle bli så mycket billigare
Sverige kanske skulle anses en smula modernare av svenskarna?
Äh, jag vet inte. Vi har varit på Tom Tits i Södertälje hela dagen och Cecilia har somnat, jag försöker skriva något vettigt här men håller själv på och nickar till.
Min poäng är i alla fall att det inte spelar någon jävla roll om vi har monarki eller republik eller vad i helvete de nu kan komma på åt oss.
Det vi behöver är att trycka på reset, spola toaletten, göra om hela rasket från scratch. Vi behöver ingen kung, vi behöver ingen president.
Vi behöver inte ens någon statsminister.
(Helt ärligt behöver vi inte heller Iphone, laptop, hello kitty, big mac, plasma-TV, ps3, slimfast, brun utan sol...
men det örat vill ingen höra på, vi är så vana vid vår livsstil att det enda vi är överens om att vi inte behöver är planeten vi bor på)
Så skit i diskussionen om vi är republikaner eller rojalister. Den är bara till för att vi inte ska ha tid över att fråga oss själva om vi vill vara något annat än konsumenter.
Inga gudar, inga herrar.
Krossa kapitalismen.
Vi är kapabla, vi är förnuftiga-
och tyvärr, grundlurade.
God natt!
Midsommarzombie
Högtider är inte min grej- till jul blir jag Grinchen och innan midsommar slår det mig alltid att jag...
är nykter
vegetarian
avskyr svennighet
och således totalallergiker mot midsommarfirande.
Dock.
Om man så mycket som andas om detta får man värsta mördarblicken från frugan- min "negativa attityd" hjälper inte ett skit.
Midsommarfirande?
Gloriabarnet, fyra år, ska inte behöva marineras i min surgubbe-attityd. Högtiderna firas därför att barnen gillar det.
Jag tänker inte försöka mig på ambitionen att reda ut logiken i detta, för om jag lärt mig en enda sak om kvinnor så är det att när de ser säkra ut, då har de rätt.
Så, vi tog oss ut till förorten för det lokala midsommarfirandet.
Fördelar:
Mindre pretentioner. I Hägersten är alla former av sociala sammankomster inget annat än en ekonomisk kukmätartävling. Det är okej att se lite malplacerat mähä ut i Bredäng.
Nackdelar:
Inga, egentligen, utöver de som kommer med alla former av midsommarfirande.
Så, på det hela taget hade jag faktiskt -hör och häpna- ganska trevligt. Jag gillar att hänga med Snäcket och Glock så varför inte? Det hela var över på ett par timmar och jag överlevde att se hundra vuxna människor
dansa som efterblivna med myror i byxorna.
Allvarligt talat, när jag ser en massa småbarnsfamiljer tappert spasma sig runt en vissen hög hästmat tänker jag att det mest Svenska vi har också är den kulturella företeelse på den här planeten som mest gjort sig förtjänt av ett oprovocerat kärnvapenprov.
Nu ska vi grilla korv och om jag spelar mina korv rätt så blir det hanky panky i natt.
Wish me luck!
Bröllopssyra
Vi har Gloria igen.
Cecilias fyraåriga dotter, för den som inte hört talas om henne tidigare,
är en stilig, intelligent ung dam med en vilja av stål.
En mini-me för Cecilia, helt enkelt.
Hon bodde med mamma medan jag var i Malmö och sen hos papa Jumi igen, nu har jag alltså inte träffat henne på en månad.
Vi satt vid middagsbordet och jag berättade om en man vid namn Anthony Hopkins i Alabama.
Inte samme man som spelade Hannibal Lecter utan en frikyrkopredikant med samma namn.
Han hade slagit ihjäl sin fru när hon kom på honom med att sexuellt utnyttja deras barn och sedan gömt hennes kropp i frysen. När polisen tog honom nekade han först, men sanningen kröp till slut fram.
Cecilia suckade och sa till Gloria:
"Gloria, du får bli polis och göra den här världen lite bättre"
Det skulle hon inte ha gjort!
Gloria flippade ur TOTALT, blev skitförbannad och skrek med tårar i ögonen:
"Jag vill inte bli polis! Jag vill bli prinsessa i vit klänning och gifta mig!"
Hon skrek lite till och stormade ut ur rummet.
Då slog det mig-
Jag undrar om inte ett par tusen, i alla fall ett hundratal, små flickor som de senaste månaderna bombarderats av förberedelserna inför Westling-Bernadotte-spektaklet kommer att bära med sig denna barbiedröm med större styrka än de som hunnit bli gamla nog för att se genom dimman, eller för den delen de som ännu var för unga att förstå vad de såg?
Kommer pampiga, pråliga bröllop stadigt öka de kommande femton, tjugo åren?
Följda av ökade inkomster för parterapeuter och skilsmässoadvokater?
Pit stop
Jag såg den här... reklamen... i tunnelbanan-
Jag vet inte vad det är reklam för, men det finns två varianter av hur "man ser ut på eftermiddagen, efter en hård arbetsdag". På den ena är modellen utspökad till zombie. En zombie, en goddam living dead!
Med spindelväv och hela kitet... eller hur det nu var.
Dessutom såg jag om och om igen den här nya adidasreklamen där de klippt in alla möjliga kändisar på kantina i Mos Eisley (Star wars, ep 1) och gjort den scenen, öhm, intressant. Finns på youtube.
DESSUTOM, när jag funderade över det lite lustiga i att nördar såsom jag själv nu blivit dels gamla nog för att inte bara ha utbildat sig till reklammaker utan även hunnit bli chefer- samtidigt som gårdagens snorhyvlar nu hunnit bli högavlönade och en väldigt köpstark konsumentgrupp... jag har fått den värld någon trodde att jag drömde om.
Ni vet den där världen där det går att köpa hårfärg och nitar på H&M, den där världen där det som en gång markerade avstånd från normen eller konsumtionssamhället eller bara vanliga jävla tråkig grå vardag idag finns färdigpacketerat, tre för två, runt hörnet. Dygnet runt.
En gång i tiden fick vi ha star wars, sagan om ringen, tuppkam, zombies och splatter för oss själv. Nu när den tillhör alla, tilltalar den inte lika mycket längre. Vad fyller vakuumet?
Eller ska jag bara skärpa mig, gladeligen dela med mig?
Nej, för det här är fanimej en offensiv och mitt svar på den är INTE att kapitulera-
kan du inte normalisera freaket, normalisera hennes kultur? Eller åtminstone avståndsmarkörerna, så att säga...
Fuck no!
Punkare, nörd och feminist.
För att normen skaver, för att det är lätt att få ångest, för att det är lätt att bli uttråkad, gå vilse.
För att det finns många som inte vill ditt bästa.
För att du måste välja om du är en konsument eller ett aktivt subjekt.
Huvudrollen i mitt eget liv!
Nekrolog över replokal
FAN vilket snurrigt adventure-
Inte nog med att jag bodde som en hemlös i två veckor och hängde runt extremt förutsättningslöst som om jag var tio år yngre, jag läste dessutom Rocky vart jag än hamnade så till den milda grad att jag började se djuransikten när jag tittade på mina polare.
I fredags var sista dagen jag var i replokalen. Det gjorde ont, kan jag berätta.
Så mycket minnen åkte i soporna…
Vi fick den replokalen 1999, året efter att Bamsefaråthelvete bildats och lösts upp. Jag och Henke ville spela hårdare musik och Dick och Adam ville spela punk. Med facit i hand borde jag nog satt mig bakom trummorna direkt i stället och sparat en massa tid.. fast det är klart, fem år som dödsmetallsångare är ju en jävligt rolig anekdot!
Henke gav sig rätt snabbt och istället sattes Deathboot ihop av mig, Viktor Forss och Henrik Wendel som gick samma gymnasieskola som jag. Viktor kände jag genom parken där vi söp som barn. Viktor och Henrik hade även Fornicator med Joel Ciceras på trummor, han spelar nu i Crazy Lixx. Viktor och Wendel spelar väl i Pyramido nu förtiden, jag pratar inte särskilt ofta med dem längre.
Ludvig Sersam, numera i Dolly Daggers, fick vi in på bas ganska tidigt. Han knackade på en dag för att låna en kabel och då det visade sig att han var grym bassist och bekant till oss allesamman, sa vi till honom att han spelade med oss nu. Vi behöll honom i replokalen och gick bort till hans numera före detta band och sa till dem att de inte längre hade någon bassist och att han tvångsrekryterats för att slippa spela i ett popband.
Honom träffar jag mer än gärna och inte så ofta som man skulle önska. Dolly Daggers gillar jag som fan och deras trummis var min flickvän en gång för hundra år sedan. Keyboardisten är Luddes lillebror och jag var med vid hans första kanonfylla vilket var på mitt hemmagjorda vi. Han spelade Great Balls of fire tills fingrarna blödde, those were the days.
Fornicator splittrades, delvis för att deras vocalist var lite bakom flötet och ur askan uppstid Apologia, ett jääävligt svårlyssnat hc-band. De släppte en del vinyler och var allmänt hårda och coola. Deras övriga medlemmar, förutom Wendel och Viktor då, kom jag aldrig överens med.
Något år efter albumdebuten, “You scream in pain when I crush your balls”, cyklade jag till repan med en känsla av att jag måste saga till grabbarna att om vi inte skärper oss snart måste vi nog skita i det. Väl framme sa Ludde: ”Nu har vi trampat vatten så länge att jag inte pallar mer”. Viktor sa då: ”Tack! Slapp jag säga det!”
Wendels spontana kommentar: Va? Det går ju skitbra!
Än i dag håller Wendel fast vid att Deathboot bara är vilande. Jag har till och med repat med honom och en ny trummis vid ett tillfälle, men.. dödsmetall känns inte riktigt sådär kul längre…
Jag behöll replokalen, för musik ville jag syssla med och den var mer ett hem än vad något annat någonsin varit. Jag började spela trummor runt 2005 för att Dick och Adam under namnet Fallen Leaf aldrig lyckats få tag i någon permanent trummis. Flera hade kommit och gått trots att deras demos var något av det bästa jag någonsin hört. Dick gled från mer och mer och slutade mer eller mindre spela bas. Adam drog lasset själv, han spelar ju alla instrument och släppte ett par singlar genom sin cd-brännare…
Jag spelade med min dåvarande partner och lärde mig trummorna. Vi spelade med Erik Norrman (Charlie at the olympics) och Kim (senare Conshitas-medlem) och en del med Adam.
En vinter träffade jag Filip som berättade att han höll på att sätta samman ett punkband, det enda de behövde var en trummis och en replokal…. Och Conshitas bildades. Vi blev tvungna att sparka vår kompgitarrist för att han var värdelös och Kim kom in i bilden. Därefter tackade vi av vår bassist johan (Nobelkomitten) och blev av med vår andra gitarrist Fredde, som drog till stockholm för kärleken.
In kom David (ett riktigt ödesmöte) och Japso (från Disco Error, numera i Alice in videoland). Kort därefter insåg jag att jag hade problem med spriten när jag och Filip mer eller mindre började slåss på repan… och Conshitas började rasa.
Däremot visade det sig att David hade ett eget ”soloprojekt” med svensk punk, Agaton Punx. Vi repade några gånger precis som att jag hjälpt Adam litegrann med Fallen Leaf och mitt livsmål stod klart: Att presentera dessa två för varandra. Efter att det äntligen blivit av bildades Trevolt och jag är så jävla stolt och nöjd- de är de bästa låtskrivarna jag någonsin träffat och de passar så jävla bra ihop- de sista åren i replokalen blev de bästa där ingen tjafsade, ingen prestige förekom och det blev 100% roligt att jobba för att alla hade samma mål och tankar.
Helt plötsligt hade vi blivit för gamla. Max 26 år gällde och idag är jag 29.
Jag måste ju säga att vi har blivit extremt sjysst behandlade som tilläts att tänja så pass mycket på reglerna och ett enormt TACK går ut till Max schumacher på arena 305 för att han är så kanon att ha att göra med. Jag hoppas att nästa band som flyttar in känner att de har nytta och glädje av en replokal med så pass mycket historia i väggarna.
Det har svettats, bråkats, skrattats, supits, rökts både det ena och det andra, knullats, sovits, gråtits men framförallt och överlägset mest spelats så in i helvetes mycket bra, kreativ, rolig, snabb, tung, poppig, dålig, intressant, värdelös, fantastisk och all möjlig annan musik i den lokalen.
Planer har smitts, drömmar har fötts, växt, förändrats och dött allt omvartannat i en härlig soppa av kreativitet och liv innan dessa fyra väggar.
Deathboot
Fornicator
Apologia
Bongnation
Pyramido
Featuls
Disturd
Conshitas
Linda and the sunshineboys
…och så klart Trevolt
Plus alla möjliga småprojekt som aldrig döptes och alla som lånat replokalen för enstaka repor samt sammansättningar av folk från olika grupper som lekt med portastudion…
Tack till tjugan på kajan. It was awesome.
En sån därn vecka..
Sedan i måndags- en vecka, alltså- har jag bott i replokalen.
Eftersom vi är old fucks så har vi blivit vräkta för att bereda plats åt en ny, fräsch generation musikmarodörer och vi har förlikat oss med detta. Däremot så behöver vi rensa ut innan månadsskiftet och eftersom vi inte heller hade spelat ihop på en hel månad så föll det sig naturligt att sommarlovets inledning inneburit att jag prompt tagit mig till Malmö.
Men detta är inga nyheter för den trogne läsaren.
Vad som däremot är nytt att jag har sjukt ont i knäna. I en hel vecka har jag alltså bott i replokalen, sovit i en soffa med Trevolt´s backdrop som täcke samt suttit och svurit över Malmö högskolas trådlösa "Gästnätverk", som är ungefär lika gästvänligt som en Israelisk soldat på internationellt vatten.
Lokalen är helt ljudtät och inte en springa ljus slipper in utifrån. När dörren är stängd och lampan släckt är det som att vara döv och blind. När man vaknar på morgonen är det helt omöjligt att avgöra vad klockan är.
När man sedan kliver ut i korridoren, i bara kalsonger med en tandborste i handen och en mullvadsliknande blick är man alldeles säkert en underbar uppenbarelse, men det har baar hänt två gånger att jag sprungit in i någon så tidigt som två på eftermiddagen.
Under dagarna hänger jag med mina gamla polare, ränner på stan och hejar på vänner och bekanta. På kvällarna repar vi och det har dessutom blivit både ettårsfest, seriefest, examenskalas och collegeröj. Det känns skönt att bli väl emmottagen på min gamla hemmaplan, men såklart längtar jag HEM också och ser helt sjukt fram emot att få knyta hymens band!
Så, nu har jag gett upp och accepterat Henkes erbjudande att krascha i hans tillfälligtvis avfolkade kollektiv och det ska bli extremt najs att kunna sova med benen raka!
Veckans bästa:
Ett år gamla Ebbot i min famn
Gamla vänner, samma humor
Ginger pride- låten vi skapar med projektet "Shitfaced Cronicles" (snart på youtube)
Kreativa ideér för Trevolt
framtidshopp
Malmös matpriser
värmen
Veckans sämsta:
EN dusch på sju dagar- i extrem hetta
Israel
ingen snäcket
INGEN SNÄCKET!!!
Jag har nästan klarat Crono trigger också. Fett.
Hörs snart igen!
