Med det ena och det tredje
Såg ni nyårsgrejen på tv4?
Inte jag heller.
Men om sanningen ska fram så "råkade" tv:n vara på just när de visade klippet från vårens Robinson där jag pissar ut ur en bur under strax över en minuts tid. Det var väldigt underhållande och förhoppningsvis inte det enda jag efterlämnar till världen vid mitt frånfälle.
I kväll skulle jag vilja rekommendera att ni lyssnar på "Nyårshambo" av Big Fish.
Inte Reel Big Fish från USA utan Big Fish från Sverige. De kan vara lite svårlyssnade och jag är den första att erkänna att det tog ett tag innan jag fattade att de faktiskt är bra.
Nyårshambo. Perfekt att lyssna på idag, precis som att jag varje år den åttonde augusti lyssnar på NOFX:s låt "August 8".
Men ändå, när jag var ung hade internet inte den roll i människors liv det har i dag. De nya band jag fick höra var alla de andra banden på "definitivt femtio spänn"- skivorna, jag köpte de skivorna bland annat för att få höra coca carola, radioaktiva räker, dia psalma och DLK. Pä vägen fastnade man för en massa annat, som Big fish. tuk tuk rally, charles hårfager, åka bil... och Skumdum, såklart.
Men hur ser det ut idag?
Total tillgång.
Allt finns ett par knaptryck bort. Det känns som att vara ett barn inlåst i en godisaffär. Man bara... frossar, äter sig vidrigt övermätt.
Smakar på lite, njuter av inget. Stoppar allt i munnen.
Jag hittar en massa riktigt bra band att lyssna på hela tiden men få band i dag berör mig som musik kunde göra när jag var yngre.
Först tänkte jag att det har just med ålder att göra, men jag fann ju DoMi.
Jag tror det har med tålamod och baksidan av "on demand" att göra.
När gav jag sist ett band tre, fyra, fem chanser?
Jag är tacksam att Big Fish lyckades armbåga sig in i mitt liv, glad över att alternativen var så få att jag tvingades inse att de faktiskt skriver bra låtar, att arrangemangen är intressanta och att texterna är väl genomarbetade på smarta texter.
...Jag kanske skulle ge de där banden på myspace en chans till...
Gott nytt förresten.
BTW så behöver jag inget nyårslöfte den här gången, hahaha! Up yours, destiny!
Inte jag heller.
Men om sanningen ska fram så "råkade" tv:n vara på just när de visade klippet från vårens Robinson där jag pissar ut ur en bur under strax över en minuts tid. Det var väldigt underhållande och förhoppningsvis inte det enda jag efterlämnar till världen vid mitt frånfälle.
I kväll skulle jag vilja rekommendera att ni lyssnar på "Nyårshambo" av Big Fish.
Inte Reel Big Fish från USA utan Big Fish från Sverige. De kan vara lite svårlyssnade och jag är den första att erkänna att det tog ett tag innan jag fattade att de faktiskt är bra.
Nyårshambo. Perfekt att lyssna på idag, precis som att jag varje år den åttonde augusti lyssnar på NOFX:s låt "August 8".
Men ändå, när jag var ung hade internet inte den roll i människors liv det har i dag. De nya band jag fick höra var alla de andra banden på "definitivt femtio spänn"- skivorna, jag köpte de skivorna bland annat för att få höra coca carola, radioaktiva räker, dia psalma och DLK. Pä vägen fastnade man för en massa annat, som Big fish. tuk tuk rally, charles hårfager, åka bil... och Skumdum, såklart.
Men hur ser det ut idag?
Total tillgång.
Allt finns ett par knaptryck bort. Det känns som att vara ett barn inlåst i en godisaffär. Man bara... frossar, äter sig vidrigt övermätt.
Smakar på lite, njuter av inget. Stoppar allt i munnen.
Jag hittar en massa riktigt bra band att lyssna på hela tiden men få band i dag berör mig som musik kunde göra när jag var yngre.
Först tänkte jag att det har just med ålder att göra, men jag fann ju DoMi.
Jag tror det har med tålamod och baksidan av "on demand" att göra.
När gav jag sist ett band tre, fyra, fem chanser?
Jag är tacksam att Big Fish lyckades armbåga sig in i mitt liv, glad över att alternativen var så få att jag tvingades inse att de faktiskt skriver bra låtar, att arrangemangen är intressanta och att texterna är väl genomarbetade på smarta texter.
...Jag kanske skulle ge de där banden på myspace en chans till...
Gott nytt förresten.
BTW så behöver jag inget nyårslöfte den här gången, hahaha! Up yours, destiny!
Julfton
Fan vilken ball julafton-
Normalt sett är jag en klockren scrooge/Grinch och firar överhuvudtaget inte jul.
De senaste julaftnarna har i stort sett varit vanliga veckodagar utan möjlighet till repa.
Men i år!
Första julen i Stockholm och inte nog med det, första julen med svärföräldrarna!
...En riktig, traditionell julafton i ordets mest utbredda mening.
Anledningen till detta har en ganska naturlig förklaring, Cecilias dotter är snart fyra år gammal och om det överhuvudtaget finns någon mening med julen är det för barnens skull.
Alltså var det bara för mig att stänga av standardgnället och hoppa på tåget och jag har faktiskt haft en riktigt mysig jul!
Vi gick upp snortidigt och tände ljus och bullade upp morgongos, Papa Jumi sov över här så vi var hela lilla familjen. Efter ett par timmar stack vi hem till svärmor och där följde, i kronologisk ordning:
Gröt
Brand i krubban (Kaos! Alla sprang runt som yra höns med hinkar med vatten och blöta filtar!!)
Mormors julsaga
Kalle ankas julafton
Erik Billing som jultomte -med full inlevelse och dräkt och skägg och hela köret!
Julklappsuppslitning
Mat- julmat. You know the deal.
Chill
Efterrätt - Gissa vem som skaffat SPIDDEKAUGA!!!! Asgott och fucking fullträff...
Hem.
Nu sitter vi här, frugan, barnet och jag, och julmyser i matkoman efter en riktigt lyckad jul.. min personbästa den här sidan millennieskiftet!
BTW så fick jag världens coolaste luvtröja av Baby i julklapp. Spock gör sitt tecken med handen och ackompanjeras av texten "King of fisting". Lol!
Nu fattas bara att runda av den häringa sjyssta julen med lite privat "julklappsutdelning"-
jag har ett hårt paket att ge snäckan och hoppas att få ett mjukt tillbaka....
MWUAHAHAHAAA!!!!!
Normalt sett är jag en klockren scrooge/Grinch och firar överhuvudtaget inte jul.
De senaste julaftnarna har i stort sett varit vanliga veckodagar utan möjlighet till repa.
Men i år!
Första julen i Stockholm och inte nog med det, första julen med svärföräldrarna!
...En riktig, traditionell julafton i ordets mest utbredda mening.
Anledningen till detta har en ganska naturlig förklaring, Cecilias dotter är snart fyra år gammal och om det överhuvudtaget finns någon mening med julen är det för barnens skull.
Alltså var det bara för mig att stänga av standardgnället och hoppa på tåget och jag har faktiskt haft en riktigt mysig jul!
Vi gick upp snortidigt och tände ljus och bullade upp morgongos, Papa Jumi sov över här så vi var hela lilla familjen. Efter ett par timmar stack vi hem till svärmor och där följde, i kronologisk ordning:
Gröt
Brand i krubban (Kaos! Alla sprang runt som yra höns med hinkar med vatten och blöta filtar!!)
Mormors julsaga
Kalle ankas julafton
Erik Billing som jultomte -med full inlevelse och dräkt och skägg och hela köret!
Julklappsuppslitning
Mat- julmat. You know the deal.
Chill
Efterrätt - Gissa vem som skaffat SPIDDEKAUGA!!!! Asgott och fucking fullträff...
Hem.
Nu sitter vi här, frugan, barnet och jag, och julmyser i matkoman efter en riktigt lyckad jul.. min personbästa den här sidan millennieskiftet!
BTW så fick jag världens coolaste luvtröja av Baby i julklapp. Spock gör sitt tecken med handen och ackompanjeras av texten "King of fisting". Lol!
Nu fattas bara att runda av den häringa sjyssta julen med lite privat "julklappsutdelning"-
jag har ett hårt paket att ge snäckan och hoppas att få ett mjukt tillbaka....
MWUAHAHAHAAA!!!!!
Läxa över jullovet:
Jag har gått och funderat över en grej de senaste veckorna.
Det "finns" ju som bekant ett antal överliggande kategorier av konst, om man så får säga.
Musik - som kan vara instrumental eller sång, levande eller inspelad, improviserad eller programerad
Visuell gestaltning - som kan vara en tavla på ett galleri, grafitti på ett pendeltåg, en videoinstallation, ett fotografi-
men även "form" och då tänker jag väl närmare på statyer och jigsaws fällor...
Dans - Behöver jag börja räkna upp? Hit tycker jag även hör saker som kroppsspråkspoesi, gymnastik, skådespeleri och andra kinestetiska uttrycksformer...
Samt ett miljontal jag helt oförskämt inte orkar räkna upp och dela in. Många tillhör flera kategorier eller är diskutabla. Andra tillhör hela överkategorier jag är för lat för att nämna. Poängen är att läsaren fattar vad jag är ute efter. Kategoriserade konstformer.
Nu vidare:
Nya uttryck och sedemera dess kanon (och, efter ytterligare förlupen tid, bespottade stackare som dristar sig att ställa sig utanför dessa) uppstår efter hand som tiden går men utvecklingen tycks med jämna mellanrum ta ett litet ryck framåt. Gärna när ny teknik så tillåter.
Videokonst är ett uppenbart exempel, techno ett annat.
Konsten är levande bla bla bla.
Frågan som ockuperat mina tankar på sistone:
Nya sätt att uttrycka sig på uppstår. Har några gamla försvunnit?
Jag upprepar: Finns det konstnärliga tekniker/genrer som slutat utövas?
Jag köper att det mesta är en utveckling av något annat, något tidigare, men har vi som ras helt släppt något?
Svårt att kontrollera... jag gissar att det fortfarande finns hällristare och runstensmakare. Jag utgår från att religiös konst som den såg ut innan renässansen ännu målas. Förhoppningsvis spelas ännu både folkmusik och swing...
Och så vidare.
Så, läxan över lovet blir alltså att söka efter försvunna konstformer. Extra guldstjärna till den som lokaliserar en bortglömd överkategori....
...och kom ihåg att det godkänns icke om konstformen överlevt in i modern tid i en evolutionerad form.
Okej, parfymerister av i dag arbetar inte som för tvåhundra år sedan, men konsten har inte förändrats så mycket att man kan hävda att de är två olika. Same same but different.
ps. Arkitekter är inte konstnärer ;-)
Det "finns" ju som bekant ett antal överliggande kategorier av konst, om man så får säga.
Musik - som kan vara instrumental eller sång, levande eller inspelad, improviserad eller programerad
Visuell gestaltning - som kan vara en tavla på ett galleri, grafitti på ett pendeltåg, en videoinstallation, ett fotografi-
men även "form" och då tänker jag väl närmare på statyer och jigsaws fällor...
Dans - Behöver jag börja räkna upp? Hit tycker jag även hör saker som kroppsspråkspoesi, gymnastik, skådespeleri och andra kinestetiska uttrycksformer...
Samt ett miljontal jag helt oförskämt inte orkar räkna upp och dela in. Många tillhör flera kategorier eller är diskutabla. Andra tillhör hela överkategorier jag är för lat för att nämna. Poängen är att läsaren fattar vad jag är ute efter. Kategoriserade konstformer.
Nu vidare:
Nya uttryck och sedemera dess kanon (och, efter ytterligare förlupen tid, bespottade stackare som dristar sig att ställa sig utanför dessa) uppstår efter hand som tiden går men utvecklingen tycks med jämna mellanrum ta ett litet ryck framåt. Gärna när ny teknik så tillåter.
Videokonst är ett uppenbart exempel, techno ett annat.
Konsten är levande bla bla bla.
Frågan som ockuperat mina tankar på sistone:
Nya sätt att uttrycka sig på uppstår. Har några gamla försvunnit?
Jag upprepar: Finns det konstnärliga tekniker/genrer som slutat utövas?
Jag köper att det mesta är en utveckling av något annat, något tidigare, men har vi som ras helt släppt något?
Svårt att kontrollera... jag gissar att det fortfarande finns hällristare och runstensmakare. Jag utgår från att religiös konst som den såg ut innan renässansen ännu målas. Förhoppningsvis spelas ännu både folkmusik och swing...
Och så vidare.
Så, läxan över lovet blir alltså att söka efter försvunna konstformer. Extra guldstjärna till den som lokaliserar en bortglömd överkategori....
...och kom ihåg att det godkänns icke om konstformen överlevt in i modern tid i en evolutionerad form.
Okej, parfymerister av i dag arbetar inte som för tvåhundra år sedan, men konsten har inte förändrats så mycket att man kan hävda att de är två olika. Same same but different.
ps. Arkitekter är inte konstnärer ;-)
Sparka uppåt!
Det måste vara väldigt jobbigt att alltid ha rätt och dessutom vara medveten om att internet är fullt av människor som har fel.
Det måste vara ett helvetetiskt tufft jobb att försöka programmera sin avkomma med sin egen ofelbara moralkod
när de envisas med att söka en egen.
Det måste kännas oerhört bekräftande att få ett ansikte att sätta upp på sin retoriska skjutbana.
Men en jävla pissråtta som springer och skvallrar och sätter sina egna barn i en obekväm situation för att skyla över sitt eget mindervärdeskomplex och sedan har mage att skapa ett alias för att få kräka ur sig en hel drös med vansinniga åsikter över tredje part kan fan inte ha det lätt-
när vederbörande får veta att:
Ingen eller inget ruckar på mig, min världsbild, mitt sätt att verka och vara.
Dina barn kommer inte att ge dig upprättelse, inte heller kommer de att bli som du.
De kommer bli sina egna, precis som jag.
Så jag vann.
Och imorgon när du vaknar...
...är du fortfarande den du var när du gick och la dig kvällen innan.
Subjekt, objekt, predikament?
Snön ligger FUCKING DJUP här uppe. Som den inbitna skåning jag är så är allt över två millimeter frost en miljökatastrof.
I paniken sprang jag till en sportaffär och köpte broddar och kemisk värme!
Så nu käner jag mig som en bandvagn när jag manglar fram över isen, helt utan halkrisk!
Glöm vuxenpoäng, här kör vi gubbpoäng direkt!
Igår hade jag en jävligt sjysst fika med gammal polare och hela samtalet hade en air av vietnamveteransnack över sig.
Det är tydligen inte bara jag som funderat över hur Stockholmssyndromet även kan manifestera sig angående platser!
Vinterlovet börjar i övermorgon: I morgon är det sista skoldagen, åtminstone för den här Stockholmsskolan? Jag undrar när de kör igång nere i Malmö.
Tänk att den Skånska dialekten kan vara så vacker-
träffade en sextioårig alkis häromdagen som jag bara kände mig tvungen att konversera med. Låter alla skåningar alltid svinpackade eller var det bara för att han verkligen var det och att det var längesedan jag hörde skånska?
Skitsamma, det här inlägget börjar kännas forcerat. Måste jobba lite också.
Haallå
I paniken sprang jag till en sportaffär och köpte broddar och kemisk värme!
Så nu käner jag mig som en bandvagn när jag manglar fram över isen, helt utan halkrisk!
Glöm vuxenpoäng, här kör vi gubbpoäng direkt!
Igår hade jag en jävligt sjysst fika med gammal polare och hela samtalet hade en air av vietnamveteransnack över sig.
Det är tydligen inte bara jag som funderat över hur Stockholmssyndromet även kan manifestera sig angående platser!
Vinterlovet börjar i övermorgon: I morgon är det sista skoldagen, åtminstone för den här Stockholmsskolan? Jag undrar när de kör igång nere i Malmö.
Tänk att den Skånska dialekten kan vara så vacker-
träffade en sextioårig alkis häromdagen som jag bara kände mig tvungen att konversera med. Låter alla skåningar alltid svinpackade eller var det bara för att han verkligen var det och att det var längesedan jag hörde skånska?
Skitsamma, det här inlägget börjar kännas forcerat. Måste jobba lite också.
Haallå
Ah, kom igen!
Miljö mig hit och miljö mig dit...
Jag har länge sagt att det är inte på annat sätt än det vi valt.
"Isbjörnar drunknar"
"Regnskogen skövlas"
"Utsläppen höjer temperaturen"
"Stilla havet är en soptipp(Googla på det, du kommer tappa hakan)"
Det är möten, reklamkampanjer och allmän moralpanik.
"Vi vill rädda planeten"
Som George Carlin så träffande sa: "Planeten klarar sig alltid. Den kommer att överleva oss med miljontals år. Det är vi människor som är fucked."
"Den biologiska mångfalden är hotad"
Är du helt söndagsskoleskadad? Den har aldrig varit konstant. Djurarter kommer och går DAGLIGEN-
bara en häxbrännande fiende till allt Darwin så mycket som antytt skulle tycka att det är viktigt att rädda varenda djurart på jorden.
Stick, pandahelvete. Ditt tåg har gått.
Lyssna nu noga, ty här följer kärnan i vad jag försöker säga:
Världens viktigaste män (och en handfull kvinnor för att patriarkatet trots allt vill visa lite god vilja) träffas just nu och diskuterar ett problem om vilket man i tjugo års tid har sagt att "om inget görs omedelbart är det för sent".
Deras disskussion ser ut så här-
"Går det att minska utsläppen, minska utrotningstakten, sakta ned växthuseffekten...
OCH behålla EKONOMISK TILLVÄXT på samma gång?"
Vi -och jag menar VI- har vetat ganska länge att det verkligen är på väg käpprätt åt helvete men det har vi högaktningsfullt skitit i. Det har hela tiden stått klart att vi varje gång valt något annat än framtiden, något annat än miljön.
Teknik, design, lyx.
Märkeskläder, platt-tv. Alla frukter som finns på jorden året runt dygnet runt. Nya prylar om och om igen.
Stora bilar. Snabba saker, snygga prylar.
Ni fattar vad jag menar?
Det går inte att skylla på bristande ledarskap, det är bara pinsamt.
Vi har den värld vi de facto valt.
Vi har ledare som söker efter en lösning som inte kommer att lösa något därför att kapitalismens spelregler fortfarande är viktigare än något annat. Det finns ingen genuin, kollektiv vilja att göra någonting alls åt miljöproblemen vilket leder mig till ett fåtal alternativa slutledningar.
1) Vi har och är på väg mot den värld vi både VILL HA och FÖRTJÄNAR. Snart gör vi pandor sällskap återigen och det med vett, vilja och målmedveten ansträngning.
2) "Miljökrisen" är kraftigt överdriven. Någon eller några tjänar en jävla massa pengar på vår kollektiva panik och måste jobba hårt som fan med att hålla sig för skratt åt vår dumhet.
Eller är det bara så att det är skitsamma?
Det är ett par år kvar innan allt blir sådär snyggt sci-fi postapokalyptiskt som i till exempel Mad max,
så varför INTE fortsätta som vi tidigare gjort? Det finns ju pengar att tjäna.
Så...
All kritik mot tingens ordning är skenheligt skitsnack. Ingen gör ett piss för att ingen VILL göra ett piss.
Varför slösar vi vår tid med att låtsas som att så vore fallet?
Jag har länge sagt att det är inte på annat sätt än det vi valt.
"Isbjörnar drunknar"
"Regnskogen skövlas"
"Utsläppen höjer temperaturen"
"Stilla havet är en soptipp(Googla på det, du kommer tappa hakan)"
Det är möten, reklamkampanjer och allmän moralpanik.
"Vi vill rädda planeten"
Som George Carlin så träffande sa: "Planeten klarar sig alltid. Den kommer att överleva oss med miljontals år. Det är vi människor som är fucked."
"Den biologiska mångfalden är hotad"
Är du helt söndagsskoleskadad? Den har aldrig varit konstant. Djurarter kommer och går DAGLIGEN-
bara en häxbrännande fiende till allt Darwin så mycket som antytt skulle tycka att det är viktigt att rädda varenda djurart på jorden.
Stick, pandahelvete. Ditt tåg har gått.
Lyssna nu noga, ty här följer kärnan i vad jag försöker säga:
Världens viktigaste män (och en handfull kvinnor för att patriarkatet trots allt vill visa lite god vilja) träffas just nu och diskuterar ett problem om vilket man i tjugo års tid har sagt att "om inget görs omedelbart är det för sent".
Deras disskussion ser ut så här-
"Går det att minska utsläppen, minska utrotningstakten, sakta ned växthuseffekten...
OCH behålla EKONOMISK TILLVÄXT på samma gång?"
Vi -och jag menar VI- har vetat ganska länge att det verkligen är på väg käpprätt åt helvete men det har vi högaktningsfullt skitit i. Det har hela tiden stått klart att vi varje gång valt något annat än framtiden, något annat än miljön.
Teknik, design, lyx.
Märkeskläder, platt-tv. Alla frukter som finns på jorden året runt dygnet runt. Nya prylar om och om igen.
Stora bilar. Snabba saker, snygga prylar.
Ni fattar vad jag menar?
Det går inte att skylla på bristande ledarskap, det är bara pinsamt.
Vi har den värld vi de facto valt.
Vi har ledare som söker efter en lösning som inte kommer att lösa något därför att kapitalismens spelregler fortfarande är viktigare än något annat. Det finns ingen genuin, kollektiv vilja att göra någonting alls åt miljöproblemen vilket leder mig till ett fåtal alternativa slutledningar.
1) Vi har och är på väg mot den värld vi både VILL HA och FÖRTJÄNAR. Snart gör vi pandor sällskap återigen och det med vett, vilja och målmedveten ansträngning.
2) "Miljökrisen" är kraftigt överdriven. Någon eller några tjänar en jävla massa pengar på vår kollektiva panik och måste jobba hårt som fan med att hålla sig för skratt åt vår dumhet.
Eller är det bara så att det är skitsamma?
Det är ett par år kvar innan allt blir sådär snyggt sci-fi postapokalyptiskt som i till exempel Mad max,
så varför INTE fortsätta som vi tidigare gjort? Det finns ju pengar att tjäna.
Så...
All kritik mot tingens ordning är skenheligt skitsnack. Ingen gör ett piss för att ingen VILL göra ett piss.
Varför slösar vi vår tid med att låtsas som att så vore fallet?
Oss lärare emellan
Efter två fantastiska veckor på en mycket trevlig skola i Stockholm lider det på allvar mot vinterlov och jag kan bara säga:
Fan vad ball jag har haft! Underbara kids!
Två historier måste jag delge mina läsare:
Det har varit besöksvecka och barnens föräldrar föräldrar har varit och hälsat på.
En av våra gäster var en pensionerad So/Sv lärare i sjuttioårsåldern som efter att ha varit med på en av mina lektioner kom fram till mig och tryckte min hand i beundran och sa:
"När jag ser och hör dig undervisa blir jag sugen på att börja jobba igen!"
Hur gött är inte det att höra!!!
Min andra historia är av lite mer sadistiskt slag...
Vad gör man med en elev som när det är grupparbete vägrar delta i arbetet?
Jag hade en kille som var mycket mer intresserad av att tramsa, störa och vara allmänt icke-behjälplig under en No-laboration och det var minst sagt ett problem. Jag känner att om man slänger ut en elev ur klassrummet så är man kanske lite väl sträng och att säga till honom om och om igen - utan resultat - undergräver bara den lilla auktoritet jag som vikarie faktiskt har.
Så jag skickade honom på ett ärende. Jag bad honom om hjälp.
Jag sa:
"Kan inte du springa ner till träslöjden och låna ett ögonmått åt mig?"
Klassrummet blev lugnare i tio minuter och när han kom tillbaka hade han fått springa av sig en smula och var lite lugnare han också.
Dessutom fick vi skratta lite vilket avdramatiserade det ansträngda i vår
"skällande-lärarvikarie - olydig-elev" -relation
Något ögonmått hade han inte med sig. Träslöjdsläraren lät hälsa att de var utlånade redan, allihop...
Nästa gång ber jag om en synvinkel.
Fan vad ball jag har haft! Underbara kids!
Två historier måste jag delge mina läsare:
Det har varit besöksvecka och barnens föräldrar föräldrar har varit och hälsat på.
En av våra gäster var en pensionerad So/Sv lärare i sjuttioårsåldern som efter att ha varit med på en av mina lektioner kom fram till mig och tryckte min hand i beundran och sa:
"När jag ser och hör dig undervisa blir jag sugen på att börja jobba igen!"
Hur gött är inte det att höra!!!
Min andra historia är av lite mer sadistiskt slag...
Vad gör man med en elev som när det är grupparbete vägrar delta i arbetet?
Jag hade en kille som var mycket mer intresserad av att tramsa, störa och vara allmänt icke-behjälplig under en No-laboration och det var minst sagt ett problem. Jag känner att om man slänger ut en elev ur klassrummet så är man kanske lite väl sträng och att säga till honom om och om igen - utan resultat - undergräver bara den lilla auktoritet jag som vikarie faktiskt har.
Så jag skickade honom på ett ärende. Jag bad honom om hjälp.
Jag sa:
"Kan inte du springa ner till träslöjden och låna ett ögonmått åt mig?"
Klassrummet blev lugnare i tio minuter och när han kom tillbaka hade han fått springa av sig en smula och var lite lugnare han också.
Dessutom fick vi skratta lite vilket avdramatiserade det ansträngda i vår
"skällande-lärarvikarie - olydig-elev" -relation
Något ögonmått hade han inte med sig. Träslöjdsläraren lät hälsa att de var utlånade redan, allihop...
Nästa gång ber jag om en synvinkel.
Kallt!!
Jävla skit-
Jag fick ett sånt där infall igen och rakade av mig nästan allt skägg och jag ångrar mig!!
Eller egentligen inte, det växer ut igen och det är kul med variation men det är en smula överraskande att inte känna igen spegelbilden...
Nu har jag bara polisonger och sockerbiten på hakan under läppen.
Jag får låta allt växa till sig och ordna upp det här på något sätt.
By the way så har jag blivit bokad för ett antal föreläsningar i början på nästa år.
Jag ska till nån skola som har studiedag och ett folkets hus. Tydligen så är det lättare att boka någon som har skrivit en bok. Jag tycker att det är väldigt lustigt hur många bottnar den här tårtan har.
Nu måste jag sluta skriva för soporna bär inte ut sig själv har jag fått veta.
God natt.
Jag fick ett sånt där infall igen och rakade av mig nästan allt skägg och jag ångrar mig!!
Eller egentligen inte, det växer ut igen och det är kul med variation men det är en smula överraskande att inte känna igen spegelbilden...
Nu har jag bara polisonger och sockerbiten på hakan under läppen.
Jag får låta allt växa till sig och ordna upp det här på något sätt.
By the way så har jag blivit bokad för ett antal föreläsningar i början på nästa år.
Jag ska till nån skola som har studiedag och ett folkets hus. Tydligen så är det lättare att boka någon som har skrivit en bok. Jag tycker att det är väldigt lustigt hur många bottnar den här tårtan har.
Nu måste jag sluta skriva för soporna bär inte ut sig själv har jag fått veta.
God natt.
Aspuddsbadet? Hell no!
Det ligger ett litet badhus i Aspudden.
1987 bedömde kommunen att det inte var lönsamt, alltså att kostnaderna inte kunde försvaras med besöksunderlaget:
Inte en jävel gick dit och det kostade skitmycket att driva.
Så, i sann demokratisk anda beslutade man att lägga ner.
Då vaknade den gnällsugna medelklassen: Vi badade minsann där som barn, det måste bevaras!
Då sa kommunen: Vi har inte råd, vi måste ha lärare! Vi måste ha dagispersonal (för det hette fortfarande så på den tiden)! Vi måste ha hemtjänst... men om ni bildar en intressegrupp som tar på sig ansvaret så visst, be our guests (för så sa man på åttiotalet).
Gruppen drev så badet och Sisyfos själv åkte på studieresa för att studera deras arbete.
Efter ett antal år av kräftgång och förskingring av allmäna medel - gissa om gruppen fick skattepengar som bidrag för sin verksamhet? - upptäcktes det att badet behövde omfattande renoveringar för miljonsummor.
Gissa vem som skulle betala det?
Jag håller med om att det är kommunens utgift, men skattepengar ÄR INTE LEKSAKSPENGAR och om INGEN JÄVEL går och badar, då finns det verkligen inga som helst skäl att strö pengar över liket bara för att vita medelklasskärringar inte har något bättre för sig än att leka revolutionärer eller för att amatöranarkister ska få en chans att dra på sig rånarluvor.
Fuck you, riv skiten säger jag. Jag träffar elever varje dag i behov av specialpedagoger skolorna inte har råd att betala för eftersom pengarna går till annat....
Jag går förbi eländet på väg till och från jobb.
I dag var jag tvungen att gå en omväg runt polisavspärrningarna - ni läste rätt - som satts upp därför att AKTIONSGRUPPEN hotat att ockupera badhuset om rivningsmaskinerna kommer för nära!
Jag kan inte i ord beskriva hur äcklad jag blir över all den uppståndelse det blivit kring något så meningslöst som ett mögligt gammalt badhus som dessutom är patetiskt litet, det innehåller på sin höjd en ynklig 25-meters bassäng.
Det finns väl för i helvete viktigare saker att spilla tid, energi och engagemang i?
Dagens... nej veckans... nej ÅRETS I-LANDSPROBLEM!
Är vi så botskämda, curlade, mentalt vanskapta i det här landet att vi går till allt det här bekymret över en sån här skitsak? Jag skäms fan åt alla de här idioterna.
Nu har jag lugnat ner mig.
Men det är alltså samma människor som ser till att poliser måste avsättas för att vakta ett nedgånget badhus som skriker efter fler poliser på våra gator.
För övrigt anser jag att badhuset borde rivas.
Man kan ju bygga en flyktingförläggning i stället? Det skulle säkert de lokala samariterna tycka var en skitbra idé.
1987 bedömde kommunen att det inte var lönsamt, alltså att kostnaderna inte kunde försvaras med besöksunderlaget:
Inte en jävel gick dit och det kostade skitmycket att driva.
Så, i sann demokratisk anda beslutade man att lägga ner.
Då vaknade den gnällsugna medelklassen: Vi badade minsann där som barn, det måste bevaras!
Då sa kommunen: Vi har inte råd, vi måste ha lärare! Vi måste ha dagispersonal (för det hette fortfarande så på den tiden)! Vi måste ha hemtjänst... men om ni bildar en intressegrupp som tar på sig ansvaret så visst, be our guests (för så sa man på åttiotalet).
Gruppen drev så badet och Sisyfos själv åkte på studieresa för att studera deras arbete.
Efter ett antal år av kräftgång och förskingring av allmäna medel - gissa om gruppen fick skattepengar som bidrag för sin verksamhet? - upptäcktes det att badet behövde omfattande renoveringar för miljonsummor.
Gissa vem som skulle betala det?
Jag håller med om att det är kommunens utgift, men skattepengar ÄR INTE LEKSAKSPENGAR och om INGEN JÄVEL går och badar, då finns det verkligen inga som helst skäl att strö pengar över liket bara för att vita medelklasskärringar inte har något bättre för sig än att leka revolutionärer eller för att amatöranarkister ska få en chans att dra på sig rånarluvor.
Fuck you, riv skiten säger jag. Jag träffar elever varje dag i behov av specialpedagoger skolorna inte har råd att betala för eftersom pengarna går till annat....
Jag går förbi eländet på väg till och från jobb.
I dag var jag tvungen att gå en omväg runt polisavspärrningarna - ni läste rätt - som satts upp därför att AKTIONSGRUPPEN hotat att ockupera badhuset om rivningsmaskinerna kommer för nära!
Jag kan inte i ord beskriva hur äcklad jag blir över all den uppståndelse det blivit kring något så meningslöst som ett mögligt gammalt badhus som dessutom är patetiskt litet, det innehåller på sin höjd en ynklig 25-meters bassäng.
Det finns väl för i helvete viktigare saker att spilla tid, energi och engagemang i?
Dagens... nej veckans... nej ÅRETS I-LANDSPROBLEM!
Är vi så botskämda, curlade, mentalt vanskapta i det här landet att vi går till allt det här bekymret över en sån här skitsak? Jag skäms fan åt alla de här idioterna.
Nu har jag lugnat ner mig.
Men det är alltså samma människor som ser till att poliser måste avsättas för att vakta ett nedgånget badhus som skriker efter fler poliser på våra gator.
För övrigt anser jag att badhuset borde rivas.
Man kan ju bygga en flyktingförläggning i stället? Det skulle säkert de lokala samariterna tycka var en skitbra idé.
