trevoltbilling

Miljö mig hit och miljö mig dit...

Jag har länge sagt att det är inte på annat sätt än det vi valt.

"Isbjörnar drunknar"
"Regnskogen skövlas"
"Utsläppen höjer temperaturen"
"Stilla havet är en soptipp(Googla på det, du kommer tappa hakan)"

Det är möten, reklamkampanjer och allmän moralpanik.

"Vi vill rädda planeten"

Som George Carlin så träffande sa: "Planeten klarar sig alltid. Den kommer att överleva oss med miljontals år. Det är vi människor som är fucked."

"Den biologiska mångfalden är hotad"

Är du helt söndagsskoleskadad? Den har aldrig varit konstant. Djurarter kommer och går DAGLIGEN-
bara en häxbrännande fiende till allt Darwin så mycket som antytt skulle tycka att det är viktigt att rädda varenda djurart på jorden.
Stick, pandahelvete. Ditt tåg har gått.

Lyssna nu noga, ty här följer kärnan i vad jag försöker säga:

Världens viktigaste män (och en handfull kvinnor för att patriarkatet trots allt vill visa lite god vilja) träffas just nu och diskuterar ett problem om vilket man i tjugo års tid har sagt att "om inget görs omedelbart är det för sent".

Deras disskussion ser ut så här-
"Går det att minska utsläppen, minska utrotningstakten, sakta ned växthuseffekten...
OCH behålla EKONOMISK TILLVÄXT på samma gång?"

Vi -och jag menar VI- har vetat ganska länge att det verkligen är på väg käpprätt åt helvete men det har vi högaktningsfullt skitit i. Det har hela tiden stått klart att vi varje gång valt något annat än framtiden, något annat än miljön.
Teknik, design, lyx.

Märkeskläder, platt-tv. Alla frukter som finns på jorden året runt dygnet runt. Nya prylar om och om igen.
Stora bilar. Snabba saker, snygga prylar.
Ni fattar vad jag menar?

Det går inte att skylla på bristande ledarskap, det är bara pinsamt.

Vi har den värld vi de facto valt.
Vi har ledare som söker efter en lösning som inte kommer att lösa något därför att kapitalismens spelregler fortfarande är viktigare än något annat. Det finns ingen genuin, kollektiv vilja att göra någonting alls åt miljöproblemen vilket leder mig till ett fåtal alternativa slutledningar.

1) Vi har och är på väg mot den värld vi både VILL HA och FÖRTJÄNAR. Snart gör vi pandor sällskap återigen och det med vett, vilja och målmedveten ansträngning.

2) "Miljökrisen" är kraftigt överdriven. Någon eller några tjänar en jävla massa pengar på vår kollektiva panik och måste jobba hårt som fan med att hålla sig för skratt åt vår dumhet.

Eller är det bara så att det är skitsamma?
Det är ett par år kvar innan allt blir sådär snyggt sci-fi postapokalyptiskt som i till exempel Mad max,
så varför INTE fortsätta som vi tidigare gjort? Det finns ju pengar att tjäna.

Så...

All kritik mot tingens ordning är skenheligt skitsnack. Ingen gör ett piss för att ingen VILL göra ett piss.
Varför slösar vi vår tid med att låtsas som att så vore fallet?