trevoltbilling

Nöjd. Ska bara mixas om en smula och så vidare...

Spelningen på Snövit här i Stockholm häromdagen gick ju som smort, det märks som fan att vi är samspelta och kan materialet utan och innan, framlänges och.. okej, bara framlänges då, men i alla fall!

Arrangören var lite ledsen att det kom lite folk men jag tycker att om ett Malmöband drar förti pers på sin första stockholmsspelning trots att

1) Det inhemska förbandet inte gjort så mycket väsen om spelningen

2) Arrangören inte gjort reklam över huvud taget

3) Det måste vara tyst 23:00 för sedan klagar grannarna

4) Pride pågick samtidigt

så är det inte fy skam. Det är roligt att spela för en massa människor sm gillar ens låtar och rent av sjunger med utan att det är ens syster, ens flickvän, ens mamma eller ens dittvingade barndomskompis. Ta det inte på fel sätt, det är roligt när ni kommer på spelningar. Men fans man inte känner sedan innan glädjer ens rockstjärnedrömmande hjärta en smula mer:-)

DESSUTOM var det riktigt roligt att träffa Jarmo, det var riktigt längesedan. Jag har faktiskt inte träffat honom sedan premiären i våras. Han hade färgat håret rött och stält det i spikar, målat tatueringar på armarna och hade nitar och en kedja i ansiktet...

Han såg fan riktigt jävla punk ut, kolla hans eller min fejsbok, riktigt snygg blev den gamla karln!

Gubben är int klok!;-)

Det blev alltså sent i lördags- men dess tidigare i söndags: Cecilia skulle ju flytta!

Hon har köpt en jäkligt mysig lya vid telefonplan (för den detta nu säger något) som vi har målat.. rosa...

Halva köket ser ut som ett hubba bubba, det är assnyggt! Hon har riktigt skön smak... just nu håller hennes farsa på och lägger nytt golv i köket och efter det är vi i princip uppackade! 

Det är faktiskt ganska roligt att flytta, hon hade organiserat ordentligt och gjort ett kanon förarbete och jag, ja jag är ju gammal flyttgubbe så det tog bara typ tre timmar att få alltihop från punkt A till punkt B!

Hennes fars lyssnar på hissmusik. Att åka bil med honom känns som att åka mellan våningarna i ett åttiotalshotell. Tydligen så är det väldigt classy jazz. Jag tycker det låter som rena dyngan.

Men det är ju jag.

Nu måste jag dra, för jag sitter hemma hos Papa Jumi och lånar hans dator: Cecilia har inte köpt någon än.

Menvi hörs snart.

Pax Vobiscum!