trevoltbilling

Jag hade en sån frän dröm, måste bara skriva ner den...
Cecilia är just nu hos sina föräldrar och tar igen sig, hon mår redan lite bättre. Skönt att se!
Jag är här under dagarna och stjäl till mig kramar och blir bjuden på middag, mycket angenämt.
Vi låg och sov nu under dagen ett par timmar och jag hade en så lustig dröm.

Normalt brukar mina drömmar (drömmar i allmänhet?) vara uppstyckad i små scener vars förhållande till varandra brukar sakna logik. Eller att de ändras mitt i för att bitarna skall passa ihop, eller att symboliken är så invecklad att man inte fattar vad de egentligen handlade om.
Men den här drömmen var lång och sammanhållen. Det var som att se en hel film!
Ska se om jag lyckad göra den rättvisa:

Det börjar med två män i en stad någonstans i Sverige.
Den ena är ganska storväxt och mörk, han är nämligen samoan. Muskulös och tatuerad och av medellängd.
Han är så att säga huvudpersonen. Hans vän är typ europé och en aning kortare men kraftig även han. Jag får inte veta så mycket om honom.
De två är trevliga, "laid back" och skämtsamma. Två härliga killar som ser ut att vara runt trettio och helt tillfreds med livet.
Man skulle trivas i deras sällskap!

Männen är speciella på så vis att de besitter en supermänsklig styrka, snabbhet och uthållighet. De är i det närmaste odödliga och åldras inte. Ungefär var tionde år får de dessutom förmågan att flyga som stålmannen.
Så, vart tionde år lämnar de det ställe de bor på för att flytta vidare. Det blir enklast så när man inte åldras, för att inte tilldra sig onödig uppmärksamhet. De två är inte intresserade av något annat än ett så normalt och småskaligt liv som möjligt.

Så, drömmen börjar med att jag får se genom samoanens ögon hur marken "faller" under mig, vi lättar och flyger upp precis under molnhöjd. Staden krymper snabbt under mig och breder ut sig som en matta av ljus under mig. Det är en fantastisk vy!
Vi väljer på måfå ut en riktning och flyger i en svindlande hastighet, ser hur landskapet med sina mikroskopiska träd, klippor och vattendrag svischa förbi!
Det är fantastiskt och helt klart inspirerat av moderna kameraåkningar som kryddats med CGI som i till exempel Sagan om ringen. Men det är ett svenskt höstlandskap och det är så vackert!

Plötsligt har vi bestämt oss för vart vi tar vägen och då delar sig molnen och månens ljus dominerar himlen.
På mindre än en minut har vi färdats tvärs över jorden på en höjd som får henne att likna en jordglob-
för mycket google earth?)- och vi bestämmer oss för en ö i sydvästra Filippinerna, Palawan.
(Ja, robinson-ön. Men jag vet precis hur den ser ut både uppifrån och på marken och min hjärna ville ge mig en snygg dröm)

När de två männen landar på den plats de ska spendera de kommande åren inför nästa flygtur hamnar de mitt i ett staminbördeskrig!

Det bor alltså en stor grupp människor i utkanten av djungeln precis vid havet som fortfarande lever mer eller mindre som man gjort i tusentals år.
Jag får inte rätt på vilket årtal det ska vara, men jag tror att det är ungefär nu eller någon gång de senaste tjugo åren men det verkar inte så relevant för någon detalj alls, så jag går vidare nu:
Stammens hövding är en kvinna med skinn på näsan, en stark och god ledare. Hon har dock problem med stammens medicinman som är en bitter gammal hagga som gör allt hon kan för att hövdingen skall störtas så hon själv kan ta makten.
Våra två huvudpersoner hamnar alltså mitt i ett pågående uppror och deras ankomst orsakar en massa förvirring och våldet upphör, tillfälligt.
Hövdingen bjuder in samoanen till sitt gemak och berättar för honom att hon lyckas hålla ihop sin stam tack vare att hon är den hon är, men att hennes position är svag eftersom hon inte har någon arvinge. Detta utnyttjas av medicinkvinnan. Dock kan hon inte ta sig en man inom stammen för då skulle hennes sociala status förminskas och hennes makt skulle sitta ännu lösare. Hon har förstått att samoanen är övermänsklig och ber honom att göra henne med barn, vilket han ställer upp på. Han besöker hennes säng varje vecka hädanefter.

De två vännerna lämnar stammen och tar sig till närmsta stad för att skaffa sig ett jobb. Väl där tas de emot av lokalbefolkningen och köper ett hus och en båt. De besöker även den lokala baren. Det är alltså fråga om en lugn liten fiskeby i modern tappning.
Deras fisketurer är väldigt detaljerade och spännande.
Bland annat ror de ut med sin trimaran och ett stort nät tills man inte ser land i någon rikting. Därefter dyker de ner i vattnet med vars en ände av näteti händerna, simmar så djupt att mörkret omsluter dem och simmar i en vid cirkel tills en virvel uppstår som fångar tusentals fiskar i deras nät!
De återvänder till bybornas förvåning med ett nät som en stoppad korv på tjugo meter. "Vi hittade visste ett riktigt bra ställe..." Svarar de när folk undrar hur de kunde få så mycket fisk.

När samoanen återvänder från ett av sina besök till djungeldrottningen blir hans vän tvungen att ta upp en allvarlig diskussion med honom:
"Vi lever för evigt. Vi är starkare, snabbare och uthålligare än andra män. Vi behöver inte andas luft som de och trots att vi är människor vet vi inte hur vist det är att skaffa barn. Det kan vara farligt och dessutom: Vill du se dina barn åldras och dö?"
Samoanen svarar bara:
"Jag måste få veta".
Han förklarar att ingen av dem har försökt att få barn förr och att han känner att ödet har fört honom samman med djungelns drottning. Vännen nöjer sig med detta svar.

Bybefolkningen börjar snart bete sig undvikande mot de två och för att inte konkurrera med de andra fiskarna bestämmer de sig för att ge sig ut så långt det bara är möjligt.
När de rott ut mitt i stilla havet får de syn på en val som de fångar med sina händer.
De bogserar den till djungeldrottningens by där de får veta att drottningen bär en son, men även att de förr var ett valfiskande folk och att de två männen kommer med en val är ett tecken.
Dessutom är medicinkvinnan död.

Här vaknade jag.

Jag tror att de bestämde sig för att stanna där till nästa flygtur, eller kanske ännu längre. Jag tror att samoanens son var som en korsning mellan sin mor och sin far men saknade förmågan att flyga vart tionde år. Jag önskar att jag orkade skriva en riktigt bok av allt det här för jag gillar verkligen samoanen och jag vill veta mer om hans vän.
Dessutom är jag nyfiken på deras barn.

Dessutom är konceptet med odödlighet det mest spännande att utforska!

Jag somnade förresten med snus inne, kan det ha med saken att göra?