Åka tåg!
Men om man inte vinner, så intalar man sig själv antingen att det är okej att inte vara det eller att man hade solen i ögonen...
Jag tänkte dra till kungliga hufvudstaden om en timme, längtar tills jag spricker i tusen små bitar som man kan strö över en mjukglass, som en av mina elever (vars blogg ni hittar på hesaburgerqueen.blogspot.com) kunnat uttrycka det.
Annars har det varit en underlig dag med konstigt väder, struliga humör på både elever och kollegor samt ett oerhört tveksamt val till fredagsfilmen.
Verkar som att videoinspelningen inte bara kommer att bli av, den kommer dessutom bli lyckad. Ett antal unga entusiaster har anmält intresse, datum är satt, rektor har gett grönt ljus och vår eminenta regissör Linus är helt on.
Det kommer bli skitbra!
Nu tänkte jag säga trevlig helg och så, för jag kommer antagligen inte skriva igen förrän tidigast måndag kväll efter repan.
Innan jag drar dock klistrar jag in en gammal novell jag skrev för en tävling i England.
Kanske någon gillar den.
PoK!
The Anti Anti Hero
The country was as noisy as a bellowing bull
The God grew restless at their racket,
Enlil had to listen to their noise.
He addressed the great gods,
'The noise of mankind has become too much,
I am losing sleep over their racket.
Give the order that surrupu-disease shall break out
Sumerian mythology- "The myth of Atrahasis" tablet XI
Now then...
Would you like to share with us the reasons for behaving in such a manner?
You must understand that this is completely unacceptable-
Running around screaming like that? Making all kinds of noise and disturbing the peace?
Resisting arrest? What got into you this time?
The fat old policeman obviously enjoyed treating me like some kind of lesser being, as if he was explaining to a child why it rains or why putting ones hand into open flames is a really bad idea.
Being locked up in a small room with soundproofed doors, alone with an officer of the law seems like something I would experience as unnerving or even terrifying; This was not the case, however, for various reasons.
I knew the bastard in blue: He was some kind of uncle´s cousin or whatever. The kind of fat slob that showed up on occasional weddings or family reunions that always got himself hammered way beyond the point of embarrassing, making loud points of how my mother should have raised me differently so she wouldn´t have to suffer the indignity of having such a sweet baby growing up to "that freak-thing".
Which inevitabely leads me to why I -to an extent of my surprise- was able to keep so calm under the circumstances:
Growing up in small community with little room for self expression outside the narrow framework of mainstream so common in places like this I´ve always been able to occupy myself on my own.
Always relying on no one but myself and never really expecting anything from anyone other than spite or malice situations like this, however unusual, seemed like an everyday thing.
I feel I must clarify one thing here: this was my first and only arrest.
As a loner I found myself reading quite a lot.
I read mostly occult stuff when I was younger, preoccupying myself with all sorts of weird stuff from Lovecraft to the Tora, LaVey to Lord Dunsany... You get the picture.
Even though books often tend to be a better company than any human, lack of companionship sometimes seemed to take its toll on my mental health. This is not the reason for my conclusions and actions of late, however, and history (or lack thereof) will prove me right.
After all of the occult writers had been read and all the religious dogma joined them on my ever growing pile of read books I started sensing some kind of connection between fiction, religion and science.
I know what you are thinking.
Dont.
I was right.
Thats when I started reading physics, mowing through the basics with ease and finding myself chewing through more and more advanced stuff, especially that wich concern meteorology, audiometry, otology, acoustics... basically everything that intersected sound with weather-
And so I made The Discovery.
At first, it was a fun pastime. After that I thought of it as something to write an amusing short story about.
But as I penetrated further into science, coincidene and everything in between it slowly dawned on me that I was on to something potentialy... disastrous. Armageddonlike, even.
It took me quite a while to decide what to do with the knowledge aquired, and I didn´t even treat it as "knowledge" instead of "idea" until I identified myself as going through the five stages of grief. After that it became simpler to manouvre the days: they were ending at any rate.
The following things are my conclusions and this is what I told the skeptical policeman trying to talk me into some kind of mockery of adulthood. His reaction could not have interested me less, but seeing as we were there and going nowhere, I felt obligated to share the future as I had discovered it with him.
Once upon a time earth was populated with animals and animals alone. I am aware that by definition man is also a beast, but I make the distinction based on impact on ones surroundings: A deer might sharpen its antlers against a tree and ruin the bark and a beaver that builds a dam also affects the world around it but that is nowhere near the lengths humans have gone to to change the planet according to our fashion.
But the greatest change we made has to do with noise.
Have you ever been to a forest? An open field? The first thing I come to think about these places are the silence.
Sure, stand by the sea and become awed by the roar of the waves or venture through a rainforest under constant bombardment by the chittering chatter of thousands of parrots, monkeys and zounds of other creatures but the facts are irrefutable;
Never before in the history of this planet has so much noise been made, never have so many soundwaves traveled the atmosphere.
So what?
Please, allow me to continue.
(And please, wipe that smile of your face. It sickens me.)
As you may or may not know, sound is basically movement through air, water or any other medium. In the case of man-made noise, air is the primary medium: wave after wave ripples through it, shifting and shaping it on a molecular level until it actually molds it after random fashion. It is my utmost conviction that the sheer volume of artifficial noise produced on earth is solely responsible for all the recent changes in climate. Global warming has little to do with carbondioxide being released, rainforest being cut down or whatever reason is reproduced by populists: Its the noise.
When a sound is made at any given point and time, air is afflicted in an unforseeable manner
And seeing how completely ignorant we are of a lot of noise having a lot of effect on -for instance- climate, It seems to me a climactic development is imminent. Or, as anyone else might put it: Global disaster.
After realizing all of this I looked at my alternatives. Warning people seemed incredibly futile and stupid. Who would listen? Even with formal education I would not have been taken seriously and I really dont think spending the next fifty or so years trying to get through... well... the noise- to spread my conclusions- would be constructive. At all.
I mean, everybody "knows" we have to "do something now" to save the planet or whatever, but no one really takes it seriously. Collectively as a race we agree on certain truths on what is happening to our lonely planet and what needs to be done but nothing really is happening to prevent it. What difference would it make adding my findings to the equation?
And it finally came to me.
Inspired by a certain science fiction novelist I decided that if the end is inevitable and prolonging it by trying to stop the unstoppable does nothing other than increase the amount of suffering and damaged caused, reasoning like a utilitarian, I took matters into my own hands.
I turned my stereo up to max volume, opened my windows and ran out on the street screaming on the top of my lungs.
Quite releaving, actually, being an active accomplice in this geno/suicide.
I finally felt a sense of belonging: I knew what we all were doing and I happily joined in.
I felt, for the first time in my life, that I was a part of humanity and that I was doing something to be proud of, something that matters. A sence of accomplishment.
I comfortably leaned back on the chair in the interrogation room and looked at my captor.
He had actually paid full attention to every little bit of my summary and only interrupted me once and i acredit that to my ability to keep a fluid narrativ, never pausing or hesitating.
After a few seconds of silence his face cracked in half as he smiled wider and wider until he started laughing out loud.
He actually had to sit down to avoid falling to the floor from laughing so hard.
It sounded like cracked engines with rabid dogs in them.
I just sat there, secure in my beliefs.
After a while he managed to get himself together and still smiling he opened his mouth as to say something when the window suddenly blew open.
The room became a whirlwind of papers and snow and although it was early september the blizzard outside already had covered up the streets with heavy sheets of white.
Av ren nyfikenhet skulle jag vilja veta en närmare definition av din vegetarianism. Du är inte vegan eller hur? (eftersom du säger vegetarian och inte vegan) Äter du ägg och mjölkprodukter? Vore kul om du som tycker så mycket kunde precisera var på veg-skalan du befinner dig och varför :)
Det är alltid stressigt på Fredagar, man ska fixa allt till helgen sen glömmer man en massa saker. Man kommer som främst på det när man har kommit hem och chilalr lite.
Trevlig helg. peace :*
Önskar jag kunde säga att jag läste allt. Men det gjorde jag inte. Runt 3/4 fixade jag innan hjärnan mosade ihop helt :)
Har inte kompetens att avgör om det var "bra" eller inte, men jag gillade det. Om det nu är värt något.
Önskar dig en trevlig helg!
Gött att du har styrt upp med Del 2 av videoinspelningen. Del 1 blir nog också bra. Jag kan nog tänka mig att hjälpa Adam med matfixandet. Vi borde skaffa nån dricka också. Nu ska jag skrika lite också: TREVOLT VAR DAGENS NUMMER ETT PÅ MYSPACE LISTA ÖVER SVENSK PUNK!!! såg det när jag tittade in idag! Vi är bäst! Ring mig när du har tid så ska vi diskutera en annan grej. Annars tar vi det på måndag. /Dave, 2:nd hand medlemmen i batterisektionen, du vet han som FICK FÖLJA MED! :)
PS. blir kanske ett reportage om oss i Sydsvenskan snart.
Hej Erik du är grymt bra på trummor.
Ha det så trevligt i Stockholm Mvh Madde
Hej.
Det är synd att man inte ser dig i teven längre på lördagar, är väldigt arg för att du inte tog dig längre eftersom du var största anledningen till att jag och min kille kollade/kollar på robinsson. men shit happends, du var iaf bäst och först nu hittade jag att du har en blogg :)
nåväl, ha det bra!
Vilken lycka att hitta till din blogg. Efter att du åkt ut ut robinson har man saknat dina åsikter och roliga kommentarer. Den ironi är inte och leka med, världsklass.
nej va orättvist! Trevolt är huuuuuur bra som helst men ni kommer inte till Karlstad och spelar i sommar? HEMSKT! Det hade vart underbart :) fortsätt va så bra som ni är (Y)
Snygg blogg!!! Och du var BÄST i robinson. Jag hejade på dig!!!!!!!!!!!!!! (Om du vill kan du titta på min blogg)
Hoppas din helg med darlingen har varit lika bra som min... //tess
Jag älskar den. och dig. men, jag förstår inte resonemanget riktigt. hur resonerar du din teori lite mer utvecklat, rent vetenskapligt? snälla, jag vill veta!
hoppas du lägger upp fler! jag fattar ej alltid vad du talar om men det är alltid intressant och tankeväckande. förutom det första blogginlägget, som cecilia också dissade. men jag uppskattar att du är mänsklig. eller hur man ska formulera vad jag försöker säga. antingen förstår du eller så förstår du inte, och om du inte förstår så är vi ju kvitt. typ... pok pok pok. rock on yeah
Hej, Erik!
Hoppas helgen i Stockholm blev fin!
Omständigheter tvingar en ibland till saker och ting, men nog är det nästan naturvidrigt, att Du och Din älskade inte får dela vardagen också!!
Gör något åt det, vetja!!
Min fru har blivit ordentligt sjuk i helgen, så vi fick tillbringa timtal på akuten. Hon har fått tillfällig lindring med hjälp av läkemedel och ska opereras lite längre fram. Inget dödligt den här gången, dock. ( Förra gången var det bröstcancer.)
När vi satt på sjukhuset, då - som ofta nuförtiden - förstod jag återigen vikten av att ta vara på den jordbegränsade tid vi får tillsammans med dem vi älskar. Vissa insikter behöver repeteras grundligt mellan varven, så att de liksom sjunker ytterligare ett steg ner i medvetandet.
Efter sjukhusbesöket träffade vi min ex-man. Han och jag är bundna till varandra av tusen rätta skäl,även om vi inte längre lever samman.
Han är den som känt mig längst av alla numera.
Vi träffades, när vi var 10 år, så han har känt mig i 38 år nu.
Tio år längre än Du levt, Erik!
*****
Jag har lovat att inte höra av mig på länge.
Det känns som om det varit länge nu. Men jag är också en ganska intensiv människa, så länge för mig kanske är irriterande kort tid för Dig?
Hursomhaver, Du har inte besvarat min fråga, så det tar jag som ett nej. Förmodligen besvärade jag Dig, och det låter jag härmed bli! Inga obehagliga leveranser till Din arbetsplats således.
**
Din novell på engelska visar på att Din tanke och Ditt språk flyter på något alldeles kolossalt bra, även om det inte sker på modersmålet!!Att Du skrivit "en del", märks mer än väl!!!
Förresten, visste Du att vissa fysiker försökt bygga fysiska mätinstrument med vilka de haft för avsikt fånga upp ljudvågor tusentals år tillbaka i tiden med? Tanken var, att rekonstruera vad filosofer mfl verkligen sagt word by word! Källkritikerns önskedröm? ( Eller mardröm! )
Tänk lyssna på tex Sokrates, Platon, Jesus eller Mohammed....
Du hade förmodligen varit satiriker förresten, om Du levt under antiken!! Du är som klippt och skuren.
Förutom min äldsta dotter är Du nog den jag mest tänker på just nu, när jag hör följande ur Sjuttonde balladen:
" ...., och det är sant,
att om man i detta landet bryter seden,
och inte genast kacklar likadant,
som alla andra kycklingar i redet,
men går sin egen väg med stort besvär,
förgäter fulheten för allt det sköna,
ja,då kacklar någon gammal höna,
om hur förfärligt lättsinnig man är!"
( Förresten träffade jag Cornelis flera gånger.)
Apropå "förgäter fulheten för allt det sköna", tänker jag mig inskränkningar i integritet, empati och ärligt sanningssökande som fulhet.
Så fortsätt gå, Erik!
********
Min yngsta upplever mig just nu som pinsamhet numro uno. Det är lustigt, småirriterande men klart förståeligt, såklart.
Jag har en förmåga uppföra mig "ADHD-likt i kubik", hennes ord!, in public ibland. Särskilt då det INTE passar sig, och det blir nästan en fix idé!
Folks reaktioner är lustiga. De spärrar upp ögonen, vilket eggar på mitt "sära" beteende. Pyttedottern blir urilsken, vilket får mig att nervöst fortsätta, bara för att jag inte får. Hon ger mig skarpa - knivskarpa - varningsögonkast, och jag tar mig samman till max ett litet tag.
Sedan brakar jag igenom igen, och pyttedotterns formidabla humor sätter fälleben på henne och så bryter gemensamma skrattkrevader ut och hon räddar vår fortsatta relation under hennes pubertet!
Hon är fantastisk!!
I övrigt är min familj och fru hårt prövade av min framfart emellanåt. Men de vet, att jag på något vis saknar mellanlägen - utom i ytterst formella sammanhang, då jag slår alla med häpnad med plötslig urgrundsstadga och balans! - och antingen är allvarlig och engagerad ELLER urbarnslig och provocerande. Jag jobbar på det....
Vad tycker Du förresten om Stockholm?
Min svåger bor där, så vi reser rätt ofta dit.
Jag älskar vara där, men älskar likaledes att åka hem igen pga den uppdrivna stadspulsen. Min egen puls skenar nästan iväg med mig efter några Stockholmsdygn. Däremot har jag inte stött på den nonchalans alla varnat mig för! Inte än i alla fall.
Jag får oftast bra kontakt med folk även där.
Inga dialektgliringar heller faktiskt. Å andra sidan gestikulerar jag makalöst mycket, och det är kanske kroppsspråket som fungerar?!
Det var ju gräsligt, vad långrandig och tradig jag blev i dagens kommentar....
Trött och skärrad av frugans sjukdom antagligen.
Skärper mig nu, så:
Ha det bra, Erik!
Och som vanligt: ALLT gott till Dig och de Dina!
Majsöndagskramen från E.
Kan inte låta bli:
Jag tror, att Dina texter(valborgstexten, novellen på engelska) skulle bli ännu bättre, om Du låter
läsaren vila lite då och då! Du skriver ofta extremt ordintensivt, dvs använder mycket få övergångsord med annat syfte än att just låta texten sätta sig, innan man övergår till nästa tankegång med ny ordintensitet. Vad man vinner på att skriva "tunnare" emellanåt, är dels läsare som bättre tillägnar sig texten, dels - och detta låter säkert paradoxalt - större dynamik i texten.
Bara lyrik kan vara totalt ordintensiv pga dess begränsade textmassa, utan att förlora på det!
OBS!!!!! Detta är en i högsta grad välmenande och konstruktiv kritik, och Du kan givetvis ge fullständigt fan i den!!!
Ja, Din personliga stil är ordintensiv. Du skärper upp detta än mer via less-is-more-metoden lite då och då, menar jag.
I övrigt både njöt,skrattade och småfunderade jag, när jag läste!
Jag kommer inte skriva fler kommentarer nu.
Jag önskar Dig, som alltid, precis ALLT gott till Dig och de Dina, både nu och framgent!
Vänkram från Elisabeth
Palla skriva så mkt,,,,, :D
Varför skriver du alltid så j*vla mkt,, i början var det kul att läsa din blogg,, men nu?
typ 2o tusen ordn elr ngt,, orka,,,
jag vill ha bara ha fler erik billingord tack
