trevoltbilling

Jag kan ju verkligen bara tala för mig själv, jag vet ju inte vad som rör sig i andras huvuden. Lite provocerande blir jag nog när jag hela tiden tar mig friheten att gissa...

Jag skrev ju den här extremt högtravande grejen om punk och jag tror att många dragit öronen åt sig. Det hade jag också gjort.
Det jag talar om är den absolut  mest essentiella, tankemässiga sidan.
Som jag ser det, såklart.

Alla människor är sociala och det är ett ganska invecklat bagage av förutsättningar som nästan alltid leder till att vi söker oss till och identifierar oss med olika grupper. Ungefär så ser den korta förklaringen ut.

Men vad jag egentligen menar, både nu och i min artikel, är att alla som har tuppkam och nitar i strikt bemärkelse inte nödvändigtvis är punkare och att alla punkare inte nödvändigtvis har tuppkam och nitar. Det mest avgörande för om någon är punkare eller inte bör vara om de anser det själv.
Lägg dessutom till alla de knäppa lärare, envisa journalister, förbannade städtanter, ensamstående morsor, rebelliska nattklubbsägare, vansinniga lagerarbetare, vilda taxichaufförer och så vidare som man träffar lite då och då som utan tvekan skulle kunna definieras som punkare baserat på sitt förhållningssätt, sin attityd, sitt jävlar anamma och integritet!

Jag har, i sann amatörivrig anda, gjort följande lilla modell för att beskriva det jag iakttagit och de slutsatster som följts av detta kring fenomenet punk.

Man kan dela in "punk" i tre kategorier, nämligen
a) attityd/perspektiv/förhållningssätt
b) Mode
c) musik

Kategori a är det jag hittills pratat mest om men jag anser också det vara det mest centrala budskapet vi har att erbjuda.
Gå din egen väg och så vidare. Ni läste säkert artikeln, så jag går inte närmare in på den mer än för att tillägga att det ibland kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Vem som helst kan när som helst få det där rycket som gör att man ångvältar sig genom ett nät av jantelag, förväntningar eller påtryckningar och bara gör tvärtom i något avseende, för att man plötsligt får nog av stöveln i ansiktet eller något åt det hållet.

punkt b är lite mer kontroversiell. Egentligen borde jag väl göra någon slags genomgång av vad jag menar med ordet mode och vad det betyder för mig, men ungefär såhär låter det: Mode handlar om att uttrycka sin personlighet och att hoppas på att det man försöker säga blir mottaget på ungefär samma sätt som man avsett. Mode används för att markera status och tillhörighet och tusen andra saker.
Mode har en praktisk sida och en estetisk sida. Den finns normer att förhålla sig till, dvs att man antingen väljer en stil av ett eller annat skäl eller också väljer man medvetet att inte ha någon alls.
Klart är i alla fall att det i dag finns någon slags stil som på ett eller annat sätt för tankarna åt "punk"- hållet som är socialt accepterad, ja rentav trendriktig. Jag lägger ingen värdering i det, jag bara konstaterar att det blivit lättare och lättare att få tag i lite rockigare, tuffa plagg som får en att tänka "Nu ser jag inte riktigt ut som Svensson, nu känner jag mig lite tuff."
Jag handlar själv på blue fox eller shock och liknande ställen, det är enkelt och bekvämt.
Men det händer fortfarande att jag rotar runt i second hand-affärer och springer hem till nål, tråd och sax, till tygfärg och klorin, till tygmärken och annat som gör det där nya fyndet till ett unikt plagg.
Än sen? Det är inte kläderna som gör en till vad man är. Men det är roligt att pyssla!
Om du någonsin ser mig i märkeskläder blir jag lika förvånad som du.
(låtsas som att han inte äger converse)

punkt c är en genre av musik. Punk är en musikstil precis som att rnb är det, dansband eller hip hop. Nu är i och för sig de andra stilarna jag här räknar upp också möjliga att dela in i olika sidor av en fullkomlig livsstilssolfjäder som jag håller på med med punken, men jag går vidare nu.
Som med allt annat som syftar till att kategorisera eller åtskilja från resten så finns det en massa gråzoner.
Vissa band skulle kanske beskriva sin musik som "punk" medans andra säger sig vara "influerade av punk och metal"
och andra säger kanske "pop med inslag av punk". Jag kan bara anta att det betyder att de menar hur musiken låter.
Som jag ser det handlar det väl rätt ofta om ganska enkel rock med lite driv i, aningen ösigare än rock and roll, aningen skitigare och mindre komplext arrangerat än hårdrock....
eller, om man ska vara elak, distad pop.
Det jag gillar med punkmusik är att det sällan eller aldrig handlar om gitarronanister med femminuterssolon, det handlar sällan om superputsad produktion framställt för att spelas på radio, det är inte jazzpräglade studiomusiker som lagt trumspåren i en studio för 10 000 kronor om dagen...
,,,men ibland är det allt det här, jag vill ändå kalla det "punk" och jag tycker ändå att det är bra!
(fast oftast inte)
För ofta spelas punk av människor som vill hylla en genre som överlevt tusentals försök till inboxning, sönderdefiniering, kommersialisering och nedlagda fritidsgårdar:
Den spelas av folk som spelar för att de vill spela och som vägrar sluta trots att folk säger till dom att dom inte KAN.
Den spelas av folk som känner att de har något att säga och de älskar ljudet av en distad gitarr, smattrande trummor, en ostämd bas.. för trots att det är på en ganska grundläggande nivå kommer ändå engagemanget fram, energin, viljan.

För att jag slutligen ska kunna säga till mig själv: "Det jag hör nu, det är punk"
Krävs att punkt a och punkt c är närvarande. Punkt b är välkommen, men inte nödvändig.
Många band som har rönt kommersiella framgångar tycks tappa punkt c men lägger mer krut på punkt b än tidigare...
En hiphopgrupp som spelar in i en polares garage, trycker skivan själv för pengar de skramlat ihop på fetser och spelningar, som säljer den för självkostnadspris och spenderar sommrarna med att sova i turnébussen är, i min mening, mer punk än när tre stenrika studiomusiker vars polare jobbar på Warner slår sig ihop för att släppa en "tribute to punk".
Men de har säkert alla lika roligt.


Det var inte meningen att raljera såhär. Förlåt, det bara blev så.

Glöm inte: Detta är alltså bara "from the top of my head". Inget av detta är ristat i sten, inget av detta gör anspråk på att vara "sanningen".
Bara några reflektioner från en som haft tuppkam i tolv år;-)

Glöm inte att kolla in www.dollyslollipopshop.com
Verras handgjorda smycken går äntligen att köpa, yey!!!

PoK