trevoltbilling

Tjeeena!

Ursäkta dröjsmålet, men när man träffar sin älskade så sällan som vi gör spenderar man inte gärna tiden framför datorn!

Passade på att dra ut till Heron City-
Det i Amerikansk stil och anda extremt stora shoppingcenter som ligger... någonstans i utkanterna av Stockholm...
Helt galet, de har bowlinghall, arkadhall, inredningsbutiker, biograf, foodcourt, mediamarkt, willys, lekland för barn... ni fattar.
De har dessutom en väldigt stor andel robinson-tittare, förstår jag. Jag har blivit fotograferad av X antal mobilkameror och har fått skaka tass, skriva autografer och det ena med det tredje. Men sånt är bara ball, det är få förunnat och i allra högsta grad övergående, jag älskar ju uppmärksamhet så what the fuck, folk är ju bara trevliga!

Seen var vi på Sugar Bar och såg Dolly Daggers och jag säger bara Damn vad bra dom är! Dom var kanon innan men sedan de tog in en bassist och Ludde kunde fokusera på att fronta blev det ju så sjuukt fräckt! Har ni en chans att se dom, gör det. Det är inte bara snack, nästa gång du får chansen kommer det att kosta 300 spänn fan... :-)

Fundering:
Trevolt är ett relativt nystartat band - augusti 2008 satte vi igång - och även om bandet är nytt är vi inga fågelungar som sitter på röven och väntar på att brejka. Vi sliter som fan för att så många som möjligt ska få chansen att höra vår musik för vi är övertygade om vår egen storhet. Det är i och för sig alla som gör musik liksom att alla mödrar tycker att deras barn är vackra, men vi är fan bra PÅ RIKTIGT (haha, bra distans).
Eller åtminstone såhär: Vi gör det här på riktigt, för att få spela, för att vi vet hur det känns i kroppen när man hör en riktigt, riktigt bra låt. Vi vet hur det känns att med darrande händer läsa med i ett sprillans nytt texthäfte och följa sången med blicken, vi vet hur man kan få rysningar av en riktigt fet basgång, ett enkelt men perfekt avvägt trumfill, ett gungande riff...
ni fattar.

Så hur gör man?`Vad göra när bandet är inrepat, låtarna sitter som en smäck och låter bra som fan? När fler än bara ens morsa och närmsta polare tycker att det svänger?
Hur får man spelningar, hur når man ut?
Vi kan det här, ingen fara. Men FAN vad mycket jobb, haha! Jag minns inte att det såg ut såhär för tio år sedan- men det kanske var därför Deathboot la av?
Myspace, facebook, lastfm, youtube, spotify... Jag har säkert glömt en massa essentiell pusselbitar men principen lyser en i ögonen: Finns man inte online finns man inte alls. Få många vänner på myspace, få många views. Få folk att joina ens grupp på fejsboken. Trakassera personalen på spotify tills de fattar att snart hundratusen besökare på mindre än ett år inte går att ignorera.
Boka spelningar. Det, mina vänner, är både lättare och svårare än det verkar.

Andy Warhol sa en gång att i framtiden kommer alla vara kända i en kvart. Jag vill göra en liten änding på det uttalandet:
I framtiden har alla en klubb.
Det finns tusen miljoner små ställen att spela på och det är otroligt coolt- musikscenen har, så vitt jag vet, aldrig varit så vital som den är nu.
Men den digitala revolutionen har gjort att ett nystartat bands fanbase växer väldigt krokigt. Tusen människor som älskar en musik är underbart men om dessa fans bor i tusen olika städer för att man fått kontakt med dem online, var skall man då boka en spelning?

Festivaler!
Festivalspelningar är det givna svaret. Fatta hur mycket sjå det är att få in foten på en festival? Allt fler människor startar band med den stora drömmen om att få göra sin grej och tack vare digitala inspelningmöjligheter kan även den mest mediokra låt putsas upp till att skina underbart. Missförstå mig inte, jag lyssnar fan på cancerslug och en bra låt är en bra låt oavsett vad folk säger, min smak avgör så att säga för mig, men det blir svårt för konsertarrangörer att avgöra vilka band man vågar satsa på.
Så, det blir oftast redan etablerade band som får spela på de stora ställena, de som trycker upp affischer, de som är välbesökta, som kan betala ut reseersättning. Det är inte gratis att ta sig tvärs i genom landet!
Inget nytt under solen egentligen, jag ville bara ta en paus i myspaceandet för att gnälla lite.
Festivalerna var det ja.
Alla vill spela, få får chansen. Har ni lagt märke till att de allt mer låter besökarna bestämma vilka band som får spela? Det är nästan alltid win-win, då publiken i princip får handplocka vilka band de ska få se och de band som allra mest vill spela ser till att få så mycket draghjälp de behöver.

Så, för att runda av:
Musikindustrin är döende, den digitala revolutionen har segrat. Musiken har demokratiserat och återgått mer eller mindre till vad den var innan det handlade om siffror, statistik och pengar: Om att spela.
Och om att de band som folk gillar, oavsett om de av någon fisförnäm rescensent eller skivbolagsboss anses vara "bra", får den uppmärksamhet de förtjänar.
Och att vi, som lirar, som vill något, får jobba ännu hårdare för en ännu större belöning: Ett ärligt erkännande av alla de som räknas:
Ni som uppskattar det vi sliter för.

Jag spelar för min egen skull, men myser i smyg åt berömmet
Jag gör min egen grej, men lägger av om ingen bryr sig
Jag är min egen, men vi är allas