Och tiden, den bara går och går

På fredag kommer Barack Obama till Köpenhamn.
Jag vet att han är USA:s president med allt vad det innebär, men efter W känns det som att ha vaknat ur en ond dröm...

När Bush besökte Köpenhamn typ... 2005 tror jag det var, då jobbade jag för greenpeace och ville ta ledigt för att åka över sundet och demonstrera. Min chef vägrade ge mig ledigt så jag sade upp mig på stående fot, stack till Köpenhamn och lät W veta precis vad jag tyckte om hans visioner för världen.

Den här gången känns det nästan som att jag vill åka över och ge honom en kram.

Det är lite som att ha svultit i tre veckor och levt på palmhjärta, då är vad som helst gott. Till och med en banan.
Som annars inte precis varit mitt förstahandsval. Eller något.

Jag tänkte författa nästa blogginlägg redan nu, har en tanke som behöver utvecklas en smula. Få se vad det blir. Lägger upp den i morgon eller något åt det hållet.

Puss och Qram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0