Kouga!
Jag blir arg, arg, arg men det hjälper liksom inte ett skit att skriva i kommentarsfältet när bloggaren fötts med hjärnan uppkörd i röven...
SVD (m.fl.) rapporterar i dag om sommarens skörd av våldtäkter. Många. Som vanligt fler över sommaren. Min fru vill förresten kastrera, men det är en annan diskussion.
Men SÅKLART är där en länk till en efterbliven hatblogg som direkt drar parallellen till invandringsstatistik. JÄVLA PUCKO- hur fan tänkte du där? Ska jag i en artikel om BP:s oljeutsläpp kritisera Australiensisk rovdjurspolitik?
Och om du får som du vill? Vi slänger ut ALLA människor födda utomlands, alla människor födda av människor födda utomlands och även de födda av de födda av de som är födda utomlands...
...bygger koncentrationsläger åt dem, inreder gaskamrarna med IKEA-prylar...
...då kommer våldtäktsstatistiken ÄNDÅ inte nå noll, för det är inte ursprung som är orsaken din jubelidiot.
Men det handlar inte ett skit om det ändå, eller hur? Det är bara en skenhelig ursäkt för ditt mongoloida korståg-
Blev du mobbad av Hussein i högstadiet eller? Varför är det så jävla trendigt att hoppa på muslimer hela tiden? Jag fattar helt ärligt inte vad problemet är. Religion är problemet, inte en eller annan.
Folk som är dumma i huvudet är problemet, folk som är trögfattade egoister är problemet. Folk som skiter i andras känslor och bara gör saker för sin egen småaktiga njutnings skull är problemet. Bristen på medkänsla. Avsaknaden av ett altruistiskt engagemang i det samhälle man är en del av.
Detta kan gälla muslimer. Det kan också gälla bloggare.
Men JAG mår fan så mycket bättre om jag alltid utgår från att alla människor INTE tillhör någon av ovanstående kategorier och så får var och en i sin tur antingen bekräfta eller motbevisa det utan att det påverkar min bild av dennes broder, syster, granne eller whatnot.
I stället för att bara spy hat och galla åt höger och vänster hela tiden för allvarligt talat, hur fan tänker du att det ska bidra till något bra eller konstruktivt? Eller du kanske inte VILL att någonting ska bli bättre, du kanske bara är ute efter att sabba? I sådana fall...
Tre och tre
Sitter hemma i Hägersten igen efter en blixtvisit söderöver, som det brular heta: Malmö i onsdags, repor och pepp, tältinköp och musik.
Vi körde till Frasses Fixarfest i Färjelanda, en microfestival som mer liknade ett branschkonvent än en musikfestival:
13 band är ju... typ... femtio pers? Antalet människor på festivalen, inklusive "personal" uppskattar jag till max sjuttio!
Penibelt? Inte det minsta! Flera av banden har stått på önskelistan ett tag, andra har man sett ett par gånger men ser mer än gärna igen men framför allt kändes det väldigt peppande att genren fick en unik möjlighet att konsolidera, snacka ihop sig, knyta kontakter och inse att ja, det är jävligt roliga människor och ja, det finns en i allra högsta grad vital skatescen i Sverige i dag.
Punkkaraoke? Fy fan vad knäppt och ball....
Efter sommaren 2010 finns en mysig slutsats att dra. Svensk punk mår jävligt bra. Vi är många och vi är jävligt bra, och vi konkurrerar inte. Vi samarbetar.
Dessutom är vi helt immuna mot ondskans pyramid:
Hausse, trend och mammon.
Punken lever, helt enkelt.
