Tre och tre
Sitter hemma i Hägersten igen efter en blixtvisit söderöver, som det brular heta: Malmö i onsdags, repor och pepp, tältinköp och musik.
Vi körde till Frasses Fixarfest i Färjelanda, en microfestival som mer liknade ett branschkonvent än en musikfestival:
13 band är ju... typ... femtio pers? Antalet människor på festivalen, inklusive "personal" uppskattar jag till max sjuttio!
Penibelt? Inte det minsta! Flera av banden har stått på önskelistan ett tag, andra har man sett ett par gånger men ser mer än gärna igen men framför allt kändes det väldigt peppande att genren fick en unik möjlighet att konsolidera, snacka ihop sig, knyta kontakter och inse att ja, det är jävligt roliga människor och ja, det finns en i allra högsta grad vital skatescen i Sverige i dag.
Punkkaraoke? Fy fan vad knäppt och ball....
Efter sommaren 2010 finns en mysig slutsats att dra. Svensk punk mår jävligt bra. Vi är många och vi är jävligt bra, och vi konkurrerar inte. Vi samarbetar.
Dessutom är vi helt immuna mot ondskans pyramid:
Hausse, trend och mammon.
Punken lever, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
