En saga
Redan som ung fick han uppenbarelser om vad som skulle komma. Framtiden var aldrig ett lika stort mysterium för honom som för oss andra då glimtar av den visade sig för honom från tid till annan.
Chocken, däremot, blev för honom större än för någon annan den fruktansvärda dagen då Sverige upplevde sitt första stora terrorattentat.
Lördagen den elfte december 2010 var hans hustru en av de 67 som som miste livet när en ensam galning i guds namn briserade en sprängladdning mitt i pågående julhandel i centrala Stockholm- men den personliga tragedi och det trauma denna katastrof innebär var inte det som försatte honom i den långvariga ångestladdade depression som därefter kom att dominera hans liv och personlighet utan de insikter detta medföljde: Han hade sett flera visioner under sitt liv som handlade om de barn han och just denna kvinna skulle få tillsammans.
Hur kunde hans visioner ha fel? Kunde framtiden ändras?
Dessa tankar besatte honom alltsedan dess och den resa han skulle komma att företa sig började i Turkiska riksarkiven fyra år senare.
2039 var förberedelserna klara. Ett liv av studier och jakten på historiska artefakter gav honom de redskap han behövde. Inte för att lösa metafysiska mysterier, livets gåta eller ens av kärlek till sin hustru utan av en sedan länge vansinnets rand passerad besatthet av tanken på att prekognition inte var beskrivande utan dikterande.
Därför står det i våra historieböcker att ingen dog. Därför ser vi alltid honom le vid sin hustru och deras barns sida.
Men också därför ser vi hans ögon glittra av mörka tårar när han tror att ingen ser, för han vet att om han inte reser tillbaka och hjälper taimour abdulwahab kommer han inte heller att kunna resa tillbaka för att hindra honom...
Kommentarer
Postat av: Ketchup
o.O Jag är snurrig, and I like it.
Trackback