A slight recap
Jag har antingen glömt bort eller missuppfattat syftet med att blogga-
annars hade jag gjort det oftare än en gång i veckan.
Lyckligtvis har jag helt slutat läsa besöksstatistiken så i teorin läser allt mellan ingen och alla det jag skriver. Alltså skriver jag numera bara för min egen skull.
Bäst så.
Efter mycket om och men har det beslutats att jag ska flytta till Stockholm på söndag.
Efter att den initiella schocken bedarrat är jag nu ganska pepp-
jag vill gärna se magen svälla på Baby och viska beska sanningar till mitt ofödda barn genom hennes navelsträng (för det är väl så det fungerar?)
Det lutar åt Rut eller Rex-
Men jag är såklart mer pepp på att betsämma mellannamn. Hans efter Giger, Arnold och Lovecraft? Jajamensan!
Trevolt var i Skövde häromdagen.
Need I say att i den staden skulle VERKLIGEN behövas andra fritidssysselsättningar än alkoholism på OS-nivå?
Om AA varit vinstdrivet hade de bara i den staden kunnat bräcka österrikes BNP.
Sitter just nu på jobb. Har skickat ut grabbarna på rast, tänkte berätta för dem efter lunch att jag inte kommer tillbaka efter påsk. Synd, för vi har connectat förvänansvärt bra och de jobbar på nästan som om det regnar.
Inte mitt problem dock.
Berättade jag att jag ringde till min bror och skrek: JAG VANN!!! i örat på honom?
I eftermiddag ska jag träffa far och kalla honom farfar. Få se om det provocerar fram någon reaktion, man vet aldrig men den gamle järven.
Glöm inte releasepartyt nu på fredag!
Därefter blir det lite mer sporadiskt med Trevlt-gig. Vi har ju blivit vräkta från replokalen p.g.a geriatrik, men festivaler kommer vi att besöka. Ett par turneér om året kommer det också att bli, plus de lite då och dåiga studionspelningarna. Lägg därtill en kompetent vikarie och Trevolt kommer inte att göra musiksverige besviket.
The show goes on!
annars hade jag gjort det oftare än en gång i veckan.
Lyckligtvis har jag helt slutat läsa besöksstatistiken så i teorin läser allt mellan ingen och alla det jag skriver. Alltså skriver jag numera bara för min egen skull.
Bäst så.
Efter mycket om och men har det beslutats att jag ska flytta till Stockholm på söndag.
Efter att den initiella schocken bedarrat är jag nu ganska pepp-
jag vill gärna se magen svälla på Baby och viska beska sanningar till mitt ofödda barn genom hennes navelsträng (för det är väl så det fungerar?)
Det lutar åt Rut eller Rex-
Men jag är såklart mer pepp på att betsämma mellannamn. Hans efter Giger, Arnold och Lovecraft? Jajamensan!
Trevolt var i Skövde häromdagen.
Need I say att i den staden skulle VERKLIGEN behövas andra fritidssysselsättningar än alkoholism på OS-nivå?
Om AA varit vinstdrivet hade de bara i den staden kunnat bräcka österrikes BNP.
Sitter just nu på jobb. Har skickat ut grabbarna på rast, tänkte berätta för dem efter lunch att jag inte kommer tillbaka efter påsk. Synd, för vi har connectat förvänansvärt bra och de jobbar på nästan som om det regnar.
Inte mitt problem dock.
Berättade jag att jag ringde till min bror och skrek: JAG VANN!!! i örat på honom?
I eftermiddag ska jag träffa far och kalla honom farfar. Få se om det provocerar fram någon reaktion, man vet aldrig men den gamle järven.
Glöm inte releasepartyt nu på fredag!
Därefter blir det lite mer sporadiskt med Trevlt-gig. Vi har ju blivit vräkta från replokalen p.g.a geriatrik, men festivaler kommer vi att besöka. Ett par turneér om året kommer det också att bli, plus de lite då och dåiga studionspelningarna. Lägg därtill en kompetent vikarie och Trevolt kommer inte att göra musiksverige besviket.
The show goes on!
Bättre Bäst!
Hoppsan, jag har visst inte skrivit på ett tag...
Jag fick veta häromdagen att jag ska bli Fader, väldigt angenämt och omtumlande. Särskilt som att jag bor här och Hon bor där, än så länge åtminstone, vilket gör att hela budskapet blir en smula abstrakt.
Det känns väldigt orättvist att Cecilia ska genomgå allt illamående helt själv- ett av skälen till att kvinnor blir lynniga och sjuka i början av graviditeten är som ju alla vet för att straffa männen som gjort dem med barn och så att vi ska inse situationens allvar.
Det missar jag ju litegrann... och det är piss.
Men jag flyttar snart upp, jag ser fram emot som fan att få tvinga min SON (för något annat kan det omöjligen bli, jag är så manlig att all min sperma är små karlakarlar) att dela min världsuppfattning, min värdegruns och mina intressen.
Kan man lära en treåring att memorera -i kronologisk ordning- alla skivsläpp birdnest gjort?
Snart får ni svaret!!
Annars var jag i Hultsfred i går och gjorde en föreläsning på temat "Jag har varit i tv och kan däremot föreläsa om det löjliga med att föreläsa om att man varit i tv och föreläser om det löjliga med att ha varit i tv och föreläsa om..."
Det var ganska underligt- den röda tråden var lite att jag kritiserade ett mediesamhälle som hyllade ytligt b-kändisskap och hur detta b-kändisskap underhålls genom aktiviteter skilt från det som egentligen borde varit relevant... eh...
Det hela kulminerade/summerades av när en av åskådarna ställde frågan:
"Men vad gör du här egentligen?"
Och en annan i publiken spontant utbrast:
"Men vad gör VI här egentligen?"
Klockrent.
Men det blev rätt bra, jag är nöjd och ser fram emot nästa föreläsning. Jag är faktiskt jävligt bra.
Min första blogg efter att ha fått veta att min flickvän är gravid och den handlar i stort sett bara om mig och vad jag håller på med? Vilken självbedragande verklighetsflykt! Jag ser nu, svart på vitt, att insikten om framtidens nya utsikt inte alls sjunkit in som den bör.
Jag fick veta häromdagen att jag ska bli Fader, väldigt angenämt och omtumlande. Särskilt som att jag bor här och Hon bor där, än så länge åtminstone, vilket gör att hela budskapet blir en smula abstrakt.
Det känns väldigt orättvist att Cecilia ska genomgå allt illamående helt själv- ett av skälen till att kvinnor blir lynniga och sjuka i början av graviditeten är som ju alla vet för att straffa männen som gjort dem med barn och så att vi ska inse situationens allvar.
Det missar jag ju litegrann... och det är piss.
Men jag flyttar snart upp, jag ser fram emot som fan att få tvinga min SON (för något annat kan det omöjligen bli, jag är så manlig att all min sperma är små karlakarlar) att dela min världsuppfattning, min värdegruns och mina intressen.
Kan man lära en treåring att memorera -i kronologisk ordning- alla skivsläpp birdnest gjort?
Snart får ni svaret!!
Annars var jag i Hultsfred i går och gjorde en föreläsning på temat "Jag har varit i tv och kan däremot föreläsa om det löjliga med att föreläsa om att man varit i tv och föreläser om det löjliga med att ha varit i tv och föreläsa om..."
Det var ganska underligt- den röda tråden var lite att jag kritiserade ett mediesamhälle som hyllade ytligt b-kändisskap och hur detta b-kändisskap underhålls genom aktiviteter skilt från det som egentligen borde varit relevant... eh...
Det hela kulminerade/summerades av när en av åskådarna ställde frågan:
"Men vad gör du här egentligen?"
Och en annan i publiken spontant utbrast:
"Men vad gör VI här egentligen?"
Klockrent.
Men det blev rätt bra, jag är nöjd och ser fram emot nästa föreläsning. Jag är faktiskt jävligt bra.
Min första blogg efter att ha fått veta att min flickvän är gravid och den handlar i stort sett bara om mig och vad jag håller på med? Vilken självbedragande verklighetsflykt! Jag ser nu, svart på vitt, att insikten om framtidens nya utsikt inte alls sjunkit in som den bör.
Mitt liv, min kärlek
Du förstår inte, hur skulle du kunna göra det? Du är Gud och alla vi, vi är bara... här för att dyrka dig. Hur du än mottager vår dyrkan finns den där, för vi har funnit ny mening med livet i dyrkan av Dig.
I dig ser jag mig själv. Mitt luftslott runt din person är mäktigt men likväl sprött.
All den dyrkan och kärlek jag känner inför dig är den jag en dag föreställer mig hela världen kommer att rikta mot mig, en dag kommer inse att den egentligen alltid känt inför mig.
I dig ser jag den jag egentligen är.
Du är min fånge.
Det är på inget sätt så att jag ser vem du egentligen är och vördar det.
I stället är det så att det jag så länge sökt gick att läsa in i dig och mitt behov av riktning började bli outhärdligt. Du kom som en lättnad in i mitt liv och aldrig släpper jag dig, jag behöver dig för mycket.
Om du skulle avvisa mig skulle jag försvara mig.
Avvisning skulle antyda att den symbolen för mig som du är, som jag vill bli för andra, inte skulle vara okränkbar.
Om du inte är den jag vill, hur ska jag då kunna upphöjas till Gud och bli som du?
Om du slår dig fri, betyder inte det då att min gudom en dag skulle vara möjlig att slå hål på?
Du är alla mina drömmar. Min kärlek har alltid varit något annat än kärlek, men vem räknar?
Att du skulle vara olycklig skrattar jag åt ens om orden kommer från din egen mun. Äkta kärlek befriar en från frihetens tyrrani.
Ingen förstår på mitt sätt hur underbar och fantastisk du är, inte ens alla de som använder de orden om dig
kan förstå den fulla omfattningen av ditt gudomliga geni som jag förstått det.
Jag vet vilka texter du skrivit som handlar om mig personligen.
Jag står och väntar på dig backstage med hundratals skrikande fans.
Vi ser dig springa ut, mot bussen.
De är ingenting som jag, de förstår inte det du och jag delar.
Jag ser hur du kastar en snabb blick.
De andra skriker men jag vet att det var mig du sökte ögonkontakt med.
Vi ses i nästa stad.
I dig ser jag mig själv. Mitt luftslott runt din person är mäktigt men likväl sprött.
All den dyrkan och kärlek jag känner inför dig är den jag en dag föreställer mig hela världen kommer att rikta mot mig, en dag kommer inse att den egentligen alltid känt inför mig.
I dig ser jag den jag egentligen är.
Du är min fånge.
Det är på inget sätt så att jag ser vem du egentligen är och vördar det.
I stället är det så att det jag så länge sökt gick att läsa in i dig och mitt behov av riktning började bli outhärdligt. Du kom som en lättnad in i mitt liv och aldrig släpper jag dig, jag behöver dig för mycket.
Om du skulle avvisa mig skulle jag försvara mig.
Avvisning skulle antyda att den symbolen för mig som du är, som jag vill bli för andra, inte skulle vara okränkbar.
Om du inte är den jag vill, hur ska jag då kunna upphöjas till Gud och bli som du?
Om du slår dig fri, betyder inte det då att min gudom en dag skulle vara möjlig att slå hål på?
Du är alla mina drömmar. Min kärlek har alltid varit något annat än kärlek, men vem räknar?
Att du skulle vara olycklig skrattar jag åt ens om orden kommer från din egen mun. Äkta kärlek befriar en från frihetens tyrrani.
Ingen förstår på mitt sätt hur underbar och fantastisk du är, inte ens alla de som använder de orden om dig
kan förstå den fulla omfattningen av ditt gudomliga geni som jag förstått det.
Jag vet vilka texter du skrivit som handlar om mig personligen.
Jag står och väntar på dig backstage med hundratals skrikande fans.
Vi ser dig springa ut, mot bussen.
De är ingenting som jag, de förstår inte det du och jag delar.
Jag ser hur du kastar en snabb blick.
De andra skriker men jag vet att det var mig du sökte ögonkontakt med.
Vi ses i nästa stad.
Den äckliga bloggen
Just nu gör jag något så ovanligt som bloggar från jobb-
Så jäääävla 2010.
Eller lite retro 2007, men skit i det.
Jag tänkte bara gnälla lite som vanligt:
Första repan sedan spelningen i fredags var i går.
Jag hann värma upp i trettio sekunder när min Iron Cobra plötsligt la av.
Den bara.... la sig mot slagskinnet som en impotent gubbe.
Saken är den att som de flesta kanske vet så spelar jag naken (så när som på ett par kalsonger) och svettas en hel del.
Sedan jag köpte pedalen för lite drygt ett, ett och ett halvt år sedan har rostfläckarna brett ut sig som en tumör över hela pedalen. Fotsvett och allehanda droppar från lite överallt samlas i en härlig liten pöl runt mina fötter och igår tog rosten ut sin rätt. Fjädern sprack.
Lyckligtvis har jag en rejäl hög med reservdelar så efter en smula McGyverism kunde repan dra i gång igen.
Men betänk: Pedalen hade bara sekunder kvar innan den gick. Det kunde precis lika gärna hänt mitt under vår succéspelning på mejeriet i fredags, vilket naturligtvis varit en fullständig katastrof.
I fortsättningen kommer jag att köra med skor.
Så jäääävla 2010.
Eller lite retro 2007, men skit i det.
Jag tänkte bara gnälla lite som vanligt:
Första repan sedan spelningen i fredags var i går.
Jag hann värma upp i trettio sekunder när min Iron Cobra plötsligt la av.
Den bara.... la sig mot slagskinnet som en impotent gubbe.
Saken är den att som de flesta kanske vet så spelar jag naken (så när som på ett par kalsonger) och svettas en hel del.
Sedan jag köpte pedalen för lite drygt ett, ett och ett halvt år sedan har rostfläckarna brett ut sig som en tumör över hela pedalen. Fotsvett och allehanda droppar från lite överallt samlas i en härlig liten pöl runt mina fötter och igår tog rosten ut sin rätt. Fjädern sprack.
Lyckligtvis har jag en rejäl hög med reservdelar så efter en smula McGyverism kunde repan dra i gång igen.
Men betänk: Pedalen hade bara sekunder kvar innan den gick. Det kunde precis lika gärna hänt mitt under vår succéspelning på mejeriet i fredags, vilket naturligtvis varit en fullständig katastrof.
I fortsättningen kommer jag att köra med skor.
Blaj blaj
Först lite gnäll:
Jag har åkt buss fyra gånger i dag.
Varje resa krävde ett byte.
Jag har varit ombord på åtta busar idag och har spenderat runt en timme sammanlagt på att vänta.
Ge mig ML tillbaka eller ett nice tunnelbanesystem Pronto!!!
Annars vad det jävligt ball att jobba, om man nu kan kalla det det. Tycker jag mest glidit omkring och hängt med softa människor. Betalt får jag också...
...plus världens bästa löneförmån:
"Arbetsförmedlingen kräver det och det pappret, bla bla, annars jävlar..."
F#cK Yall!!!
För övrigt har jag tagit en liten paus från "This Addiction" och återupptäckt "The Empire strikes First", så jävla fett!
OaO
Jag har åkt buss fyra gånger i dag.
Varje resa krävde ett byte.
Jag har varit ombord på åtta busar idag och har spenderat runt en timme sammanlagt på att vänta.
Ge mig ML tillbaka eller ett nice tunnelbanesystem Pronto!!!
Annars vad det jävligt ball att jobba, om man nu kan kalla det det. Tycker jag mest glidit omkring och hängt med softa människor. Betalt får jag också...
...plus världens bästa löneförmån:
"Arbetsförmedlingen kräver det och det pappret, bla bla, annars jävlar..."
F#cK Yall!!!
För övrigt har jag tagit en liten paus från "This Addiction" och återupptäckt "The Empire strikes First", så jävla fett!
OaO
