trevoltbilling

Nu sitter jag återigen på ett tåg och skriver, inloggad på sj:s nät, inloggningen betald för med surt förvärvade respoäng.

Det har blivit lite av en tradition och varför inte! Skrivandet kommer när det vill, precis som annan ”inspiration”, galenskap eller klarsynthet.

Den här svängen skall jag försöka åstadkomma två saker: Enorma mängder reptid och så mycket kaffedrickandet med så många människor som möjligt som möjligt. Jag har en hel del vänner och bekanta som jag insett att det krävs hårt arbete från framförallt min sida för att inte glida ifrån, människor jag träffar mer sällan än ens mina egna föräldrar men som jag ändå håller för viktigare än vad som närmast liknar genanta facebook-relationer.

Har staden förändrats i min frånvaro? Har jag?

Eller har jag förändrats och därmed också staden? Spännande frågor som är skitointressanta. Jag ska se till att ha så trevligt som möjligt och njuta av den sötsura känslan av att få sakna min kära lilla Snäcket, väl medveten om att den här gången kommer jag tillbaka till henne när jag åker hem.

Att flytta tvärs över landet, lämna ”allt”, är inte så hemskt som det verkar innan man gör det. Jag tog ju med mig själv så hela den värld mina sinnen skapat i mitt inre kvarstår precis så nära som mina känslor tillåter. Hemma är där hjärtat är? Jag fattar det nu. Mina vänner och mitt liv är fortfarande desamma.

Men skillnaden, skillnaden är att jag äntligen, äntligen äntligen har en kvinna i mitt hjärta, hela vägen. Inte för att vara orättvis, men vi var menade att vara syskon. Du förstår mig väl nog för att inte annat än glädjas åt oss alla. Jag älskar Cecilia.

Jag är fucking stoked as hell – stryk det- jag känner mig fullkomlig och lycklig och det är med en enorm glädje och framtidstro jag ser fram emot bröllopsdagen.

Först i kompisgänget att gifta sig, minsann. Äntligen kommer jag at kunna kalla dig min fru utan att känna mig dum som skojar om något när jag vet att jag vill ha det så!

Förlåt Victoria och Daniel, om vi stjäl er uppmärksamhet. Jag räknar med att ni är med och betalar vårt bröllop, så klart?

Skriver mer sen, nu ska jag sitta och njuta av dels en vacker solnedgång men även tanken på den perfekta lördagen i förrgår:

Min mor och hennes man på middag hemma hos din mor och hennes man, allt var så härligt… retro. Och luften var full av änglar som sjöng:

JAJAMENSAN så det ekade i öronen.

Puss!