trevoltbilling

-Miroslav hroch

Efter andra världskriget, utan en hel generation bortskjuten eller industri och infrastruktur sönderbombad, såg Sverige sin starkaste ekonomiska tillväxtperiod i historien. Parallellt med detta satte folkhemsbygget igång- det sociala skyddsnätet byggdes upp och pappa staten skulle ta hand om både sina barn och sina företag.

Ni kan den här historien. Den byter sida på sextiotalet ("radikaliseringen av samhället"), kapitel på sjuttiotalet (oljekrisen) och stavas "fortsättning följer" efter sovjetunionens kollaps.

Globalisering, miljökriser och digitalisering ersätter kalla kriget som förutsättning och en vinnare står kvar och det är kapitalismen och sin fria marknad. Men precis som att ett slagsmål mellan två högstadiegrabbar inte nödvändigtvis avgör vem som ska få ligga med tjejen de bråkade om är jag tveksam till om Sovjets kollaps egentligen betydde att kapitalism är ett bättre alternativ än diktatur, pest eller kolera? Det handlar nog snarare om makt och av vilka och hur denna resurs svingas än vad den har för namn.

Sverige står i dag vid ett vägskäl, vågar jag påstå. Nej... vi stod vid ett vägskäl. Vi har valt en riktning men vi vet inte riktigt vad. Det är som när gråben springer över kanten på en klyfta och inser att det under honom bara finns luft och fritt fall. I liknelsen vägrar gråben falla- han håller för ögonen och springer i vilken riktning som helst. Inte tillbaka till klippan som är närmst, för han resonerar att det var den som ledde honom över kanten, inte hans egna handlingar. Han springer vilt genom luften i hopp om fast mark men har ännu inte börjat falla handlöst.

Som ett springande barn med en skadsjkuten kråka letar vi efter arvtagaren till folkhemsdrömmen. Vi har inte riktigt insett att socialdemokratin blev färdig med sin vision för över trettio år sedan och har seglat i blindo sedan dess. Vi har inte heller insett att världen förändrats i vår mentala frånvaro.

I desperation röstar vi på de som verkar bäst anpassade till den nya världsordningen och som grädde på moset återgår vi dessutom, för säkerhets skull, till artonhundratalsvärderingar.

Utan folkhemsdrömmen, utan sammanhållning, går vi till kejsarens nya kläder som är precis så vackra som var och ens fantasi behöver att de är.  Utan visioner eller samvete, med paniken trängande upp i halsen röstar vi på borgerlighet och sverigedemokrater för allvarligt talat: Alternativet är ett sovande bergatroll, ett monument som knappt reagerar när vi skriker det i örat: LAND! Gira skeppet, kapten!

Idag styrs skutan av de som äger eller vill äga lasten, skepssråttorna viskar i deras öra och besättningen har degraderats till fripassagerare ombord på S/S "Frukta de okända vattnen"