Skäms, gamle man...
Så jag hämtar Gloria, snart fem, på mammas jobb. Ledig från dagis idag har hon fått följa med mamma dit, det gillar hon. Mamma börjar fyra och jag slutar tre så vi kör tagteam, klassisk wrestling i nytappning.
Mamma jobbar mitt i stan, på hötorget. Jag plockar upp en väldigt glad Gloria som sjunger på "Sky`s the limit" av Ola, refrängraderna "Every girl around the world..." går om och om igen.
Och om igen. Och igen.
På repeat.
Och vet du, när Stockholms centrum är högljutt måste en liten femåring vara högljuddare för annars kanske någon missar hennes skönsång. När vi kommer till tunnelbanenedgången vid åhlens är hon på högsta volym:
"EVRY GÖÖL AWOUND DE WÖÖLD..."
Folk stirrar på oss.
Jag brottas i mitt inre- hon är ju världens skönaste lirare som bara "fuck off, jag sjunger" helt immun mot jantelagen och jag känner mig jävligt stolt som helt casual bara tycker att vaddå, klart att tösen ska sjunga sin hjärtans lust...
men något gnager inom mig. Jag tycker att det är lite pinsamt, skammens rodnad smyger sig på och jag blir mer irriterad på mig själv än henne.
För varför i hela friden måste jag hela tiden kväva impulsen att be henne lugna sig? Varför vill jag få henne att sluta sjunga?
Lyckligtvis hejdar jag mig själv och hon får sjunga tills något annat blir mer intressant och då kommer jag på vad det hela handlar om:
Inte ATT hon sjunger, utan VAD!
Hade det varit "Linoleum" av NOFX eller "Where the slime lives" av Morbid angel hade det varit idel och hundra procent "fan vad cool tös jag har då!"
Men Ola alltså, vad fan...
Det blir att gå hem och tvångsrekrytera medelst gitarrbaserad hjärntvätt, pronto!
Innan Frugan kommer på vad jag sysslar med;-)
Plugg
2005 pluggade jag vid lärarutbildningen i Malmö och sista terminen innan sidoämnesstudierna avslutades med en analys av kulturmiljöer, en uppgift jag... ehr... "glömde".
Det gick en tid och min lärare hörde av sig och tyckte att "ska du inte göra uppgiften?".
Sen gick det mer tid och mer tid..
Jag lämnade in förra veckan.
Jävligt gött att ha det avklarat ÄNTLIGEN, fy fan vad tråkigt det har varit att ha det hängande över bakhuvudet, så att säga. Nu kan jag helhjärtat fokusera på mina historiastudier- som by the way är sjukt intressanta:-)
200-kronorssedeln
Nu har vi skickat in våra förslag till riksbanken ([email protected]).
De uppger själva att de vill ha förslag och jag och frugan hamnade i en ganska intressant diskussion i ämnet "Vem skall pryda den kommande 200-kronorssedeln?"
Såhär tänkte vi:
De senaste sedlarna har blivit prydda av kvinnor. Troligen blir det en man, men det är inte helt säkert.
De senaste sedlarna har blivit prydda av kulturpersonligheter i stället för kungligheter, men det behöver inte betyda något, se bara på hundralappen som pryds av Carl Von Linné eller femhundringen med både Karl XI och Christopher Polhem.
Våra förslag:
1: På ena sidan- Ingmar Bergman
På andra sidan- Kungliga dramatiska teaterns fasad
2: På ena sidan- Gustav III
På andra sidan- Kungliga operan
3: På ena sidan- Carl Michael Bellman
På andra sidan- "Gamla stan"
4: På ena sidan- Arvid Horn
På andra sidan- Passande avbildning av falu koppargruva
5: På ena sidan- Carl Larsson
På andra sidan- hans målning "Midvinterblot" eller någon annan lämplig
6: På ena sidan- Anders Zorn
På andra sidan- ett för ovan nämnd representativt verk
7: På ena sidan- Karl XIV Johan
På andra sidan- Lämpligt stycke av Göta Kanal
Dessutom slängde vi in en lista på namn som vi anser relevanta för urvalsprocessen- tänkbara kandidater, helt enkelt:
Nils Dacke, Engelbrekt Engelbrektsson, Karl XII, Alfred Nobel, Axel Oxenstierna, Anders Celsius, Olof Palme, August Strindberg, Kromprinsessan Victoria, Emanuel Swedenborg, Greta Garbo(!), Monica Zetterlund...
Vi kanske inte tycker att alla kandidater är lämpliga eller intressanta, men samtliga är troliga!
Väldigt lustig sak att fascineras av, men så blir det ibland...
Vore kul att få rätt, hehe.