Nattens dröm
Jag drömde att jag var i en antikaffär eller något motsvarande och att jag stod och tittade på en kista. Jag tyckte att det var en vacker kista, ungefär dubbelt så stor som en dammsugare och vackert utsmyckad men omöjlig att placera kronologiskt, geografiskt eller kulturellt. När, var och varför tillverkades denna vackra kista?
Mannen som ägde butiken gled fram med ett leende och berättade följande historia om kistan:
Den är från framtiden. Hur den hamnade i antikaffären framgick aldrig, men kistans ursprung är skrämmande: I "framtiden" (när?) har konsumtionssamhället nått sin absoluta och absurda kulmen i kapitalismens avskaffande. Det finns inga klasser, bara misär när ingen äger produktionsmedlen och alla är arbetslösa. Samtliga människor lever i den postapokalyptiska dystopi som är resultatet av en ohejdad miljöförstöring och krigshetsande utrikespolitiska relationer mellan nationerna, som vid kistans tillkomst inte heller existerar: Inga nationer, inga företag, ingen byråkrati överhuvudtaget: Bara miljontals människor som lever som jägar/samlare i spillrorna av vad som en gång var civilisationen, med ett fåtal djur och ett fåtal växter som överlevt och en ständigt akut brist av vatten.
Men fabrikerna finns kvar. Tusentals fabriker, plomberade från både insidan och utsidan, helt utan mänsklig personal är de helt automatiserade och styrs av icke självmedvetna men autonoma artificiella intelligenser som oavbrutet designar, tillverkar och distribuerar nya konsumtionsvaror som inte tillför någonting för människors livskvalitet- men vi går regelbundet till de gamla köpcentran som står som katedraler med förra säsongens prylar, saker och mojänger, lämnar dessa till vad vi inte ens fattar är återvinningscentraler och hämtar den nya säsongens prylar, saker och mojänger och visar upp för våra stammedlemmar och konkurrerande stammar inom samma område. Detta är vår religion och vi minns inte hur eller varför det började.
Kistan är en tidig artefakt från denna era, från idé till färdig produkt är den skapad av ett kreativt program vars parametrar är optimerade för största möjliga målgruppstillfredsställelse. Vinstmotivet finns inte kvar, inte heller skapandets stolthet eller ens reglerna kring tillgång och efterfrågan: Bara produktion och konsumtion i sina mest stiliserade och värdelösa former. Inte ens identitetsskapandeaspekten existerar längre.
Kistan, får jag veta, skapades med innermåtten som ett genomsnitt av storleken på alla föremål som finns och yttermåtten som ett genomsnitt på alla utrymmen där den skulle kunna tänkas stå. Den är, enligt ett datorprogram, den perfekta kistan.
Men följande säsong ersattes den för det enda som finns är den ständiga konsumtionen av nya varor.
Så...
Ska nästa blogg handla om postkodmiljonären eller vår bröllopsresa till Barcelona?
