Sista dagen som tjugo-något

I morgon fyller jag trettio.
Ända sedan jag var tonåring har jag med åldersförakt, galghumor och en smula emo-aktig fånighet gått omkring och hävdat att minsann inte kommer att bli trettio år gammal och att min sista dag i livet kommer att vara dagen innan jag fyller gubbe. Denna dagen är alltså i dag och jag hoppas verkligen att jag har många kvar för livet är så bra det kan bli och så vidare och så vidare...
I dag har jag träffat två vänner som inte har någonting gemensamt mer än att de känner mig. Den ena berättade att hon kommit ut som bisexuell och jag är rädd att hennes nuvarande heterosexuella relation inte kommer att överleva detta, men det slutar väl med att hon blir lyckligare och visare!
Den andra vännen nämnde lite casually att hon nuförtiden har både en pojkvän och en flickvän, båda är lite "typ" men ändå!
Jag gillar mitt liv, min tid och alla mina roliga vänner utan vilka mitt liv skulle vara fattigare-
Alla mina nya vänner, mina gamla vänner, mina urgamla vänner, bekanta, familj, släkt, kollegor, före detta kollegor, bandmedlemmar....
Alla ni som berikar och bekräftar, alla ni som knyts samman av att ni korsat min väg på sätt eller annat-
Fan vad jag älskar er alla!!

Angående nationalism

"I ett samhälle som saknar sammanhållande krafter blir nationalism och etnicitet en ersättning för sådana"
-Miroslav hroch
Efter andra världskriget, utan en hel generation bortskjuten eller industri och infrastruktur sönderbombad, såg Sverige sin starkaste ekonomiska tillväxtperiod i historien. Parallellt med detta satte folkhemsbygget igång- det sociala skyddsnätet byggdes upp och pappa staten skulle ta hand om både sina barn och sina företag.
Ni kan den här historien. Den byter sida på sextiotalet ("radikaliseringen av samhället"), kapitel på sjuttiotalet (oljekrisen) och stavas "fortsättning följer" efter sovjetunionens kollaps.
Globalisering, miljökriser och digitalisering ersätter kalla kriget som förutsättning och en vinnare står kvar och det är kapitalismen och sin fria marknad. Men precis som att ett slagsmål mellan två högstadiegrabbar inte nödvändigtvis avgör vem som ska få ligga med tjejen de bråkade om är jag tveksam till om Sovjets kollaps egentligen betydde att kapitalism är ett bättre alternativ än diktatur, pest eller kolera? Det handlar nog snarare om makt och av vilka och hur denna resurs svingas än vad den har för namn.
Sverige står i dag vid ett vägskäl, vågar jag påstå. Nej... vi stod vid ett vägskäl. Vi har valt en riktning men vi vet inte riktigt vad. Det är som när gråben springer över kanten på en klyfta och inser att det under honom bara finns luft och fritt fall. I liknelsen vägrar gråben falla- han håller för ögonen och springer i vilken riktning som helst. Inte tillbaka till klippan som är närmst, för han resonerar att det var den som ledde honom över kanten, inte hans egna handlingar. Han springer vilt genom luften i hopp om fast mark men har ännu inte börjat falla handlöst.
Som ett springande barn med en skadsjkuten kråka letar vi efter arvtagaren till folkhemsdrömmen. Vi har inte riktigt insett att socialdemokratin blev färdig med sin vision för över trettio år sedan och har seglat i blindo sedan dess. Vi har inte heller insett att världen förändrats i vår mentala frånvaro.
I desperation röstar vi på de som verkar bäst anpassade till den nya världsordningen och som grädde på moset återgår vi dessutom, för säkerhets skull, till artonhundratalsvärderingar.
Utan folkhemsdrömmen, utan sammanhållning, går vi till kejsarens nya kläder som är precis så vackra som var och ens fantasi behöver att de är.  Utan visioner eller samvete, med paniken trängande upp i halsen röstar vi på borgerlighet och sverigedemokrater för allvarligt talat: Alternativet är ett sovande bergatroll, ett monument som knappt reagerar när vi skriker det i örat: LAND! Gira skeppet, kapten!
Idag styrs skutan av de som äger eller vill äga lasten, skepssråttorna viskar i deras öra och besättningen har degraderats till fripassagerare ombord på S/S "Frukta de okända vattnen"

Saker jag lärt mig i Malmö

13: Min familj är underbar, barn och skägg växer hej vilt!
14: Fy fan vad de bygger där nere...
15: Nya replokalskomplex- gött!
16: Singaporeaner är inget vidare sjöfolk:-)
17: Jag är numera agitator för friskolor
18: Blåbärsfil går att smuggla till Stockholm
19: Vegegården är lika underbart som vanligt. Nästa gång vill jag hinna äta där också!
20: Sj består av lika delar klantskalliga pundhuvuden som vardagsänglar
Nästa gång skall jag hinna träffa Dig, dIg och diG också!!!
Väl hemma: Ny seminarieledare immun mot min humor, vad ska jag ta mig till??

Saker jag lärt mig hittills i Malmö

1: Jag har extremt roliga och smarta vänner
2: Malmö är plattare än en anorektisk tolvåring
3: New york är staden som aldrig sover, Malmö är staden som alltid är nyvaken
4: Lokaltrafiken är gratis
5: Lokaltrafiken är överflödig, du är runt hörnet till allt hela tiden
6: Mina vänners bebisar växer fortare än mitt skägg
7: Hipstern har kommit till Skåne
8: Maten är så billig att de kastar pengar i huvudet på dig på restaurangerna och det ligger växel i salladen
9: Folk STIRRAR på en på ett jävligt obehagligt sätt... de har aldrig sett... vaddå förut?
10: Man blir tydligen aldrig sämre på trummor, bara sloppy som en höna utan skelett
11: Tredje världskriget börjar inom femton år, om inte aliens from outer space hinner före
12: Frukost på ICA, billigt och bra


Sommarjubb!

Jag är femton igen.
Gröna Lund kör en kampanj med ett nomineringssystem för att tillsätta sin personal i sommar och jag har gett mig FAN på att få ett jobb där i sommar-
INGEN av er som läser det här kan ha missat min facebook-kampanj för at få röster... just nu ligger jag överst på listan men jag tror inte att det garanterar ett jobb- det lär däremot den sjukt snitsiga ansökan jag plirade ihop för att komplettera mina framgångar i popularitetstävlingen!
Dessutom har jag "pulled in a few favours" (?) och hoppas på lite extra draghjälp i den här tokigt maniska kampanjen, hehee...
Jag lär återkomma med nyheter i följande vardagsprojekt:
Tenta på torsdag
"Dolda kameran" om ett par veckor
"Vem vill bli miljonär?" ...när det nu blir
SOMMARJOBB på Grönan
Avkomma i sensommar (bäst hittills)

Bakom kulissen

Jag och frugan smet in på en resebyrå idag för att äntligen byta in presentkorten vi fick i bröllopspresent i somras. Det blir en blixtvisit till Barcelona i mars med besök på katedralsbygget, frukostbuffén och sex på hotellrummet.
När vi kom in på resebyrån hamnade vi framför någon slags prao-elev som såg ut att vara tolv år gammal och milt sagt nervöst lagd. Vi satte igång direkt med piffochpuff-rutinen när hon avbröt oss:
"Innan jag kan boka någon resa måste ni ställa upp anonymt på den här undersökningen från hälsovårdsverket..."
Förvåning? Visst. Men vi var på spexhumör och kände att visst, det låter heltokigt men man kan väl ställa upp!
En av frågorna gällde ens drogvanor på semestern. En annan när man börjar dricka på semestern. Svarsalternativen var minst sagt snäva och tycktes utgå från att man var antingen smygalkis eller gravt alkoholiserad, reste utomlands för att bli hög eller bli knarkbaron...
Konstigt. Vi är ju nyktra båda två...
Därefter kom frågan om hur vi skulle reagera om vi gick på bröllop och brudgummen skulle försöka hångla upp en och ett av svarsalternativen var "Vad fan gör jag på bröllop hos bergsturkar?"¨
Då fick frugan nog och började gasta "Var är kameran?" och jag försökte förklara för den stackars flickan att undersökningen är extremt vinklad och uselt konstruerad...
"Där är kameran. Ni är med i dolda kameran" svarar hon då.
Roligt roligt. En smula nittiotal dessutom. Men mest roligt.
Det absolut roligaste var dock att sedan försöka boka en resa på riktigt och höra alla de andra bli blåsta av den minderåriga journalisten. Lita på att det inte gick att koncentrera sig på trestjärniga hotell i Istanbul när nån kärring sitter och tappert försöker svara seriöst på de underliga frågorna som tydligen är obligatoriska att besvara...
Finalen kom när en man var liiite väl öppen med sina drogvanor, han tog anonymiteten på allvar. I runda slängar fyrtio år gammal verkade han mest vilja resa för att få knarka och när det avsläjats att han var med i dolda kameran uppstod en ganska skruvad förhandlingssituation med producenten. Det hela avlöpte med att han gick med på att hans medverkan kunde sändas om de redigerade bort de bitar där han satt och erkände att han var en regelrätt knarkturist, något han bara minuter tidigare helt skamlöst suttit och berättat för en praoelev i högstadieålder.
Galant!

RSS 2.0