Trist
Trist när det går åt helvete. Livet rullar på tiden, stannar aldrig men det är fan sorgligt att höra om när folk går skilda vägar och ta mig fan om det inte varit en liten epidemi på sistone.
Jag avskyr när det händer sådana saker- jag har fått smaka min beskärda del av den kvävande ångesten och det enda som kan mäta sig med det är insikten om att man satt andra i den sitsen.
Så... när mina vänner och bekanta av olika anledningar finner sig temporärt utan någon att hålla i handen på livets väg vill jag gärna göra något. Ni vet, trösta. Men hur fan då? Det finns tonvis med klyschor som gör noll nytta. Det enda som hjälper mot hjärtesorg - i enlighet med min egen erfarenhet - är att se till att ha sina vänner runt sig.
Så om jag inte är din vän? Om du är en bekant eller polare, vad gör jag då? Lägger huvudet på sned och säger "aaaaww...." och klappar på axeln? Nej för sjutton, jag tar tillfället i akt och kommer dig lite närmre...
Äh, det där stämmer inte. Men visst är det en intressant tanke?
När man tröstar en vän så behövs inga ord, men när man tröstar en mer ytlig bekantskap är alla ord för lite för då är det blara slitna (para)fraser!
Men men. För det mesta löser sånt där sig av sig själv för samtidigt som tiden läker alla sår finns det gott om fisk i sjön och det bästa sättet att komma över någon är att
a) komma under någon
eller
b) komma över någon!
(välj punchline efter preferens, själv gillar jag båda varianterna)
Puss Baby! Ses på fredag, då jävlar ska det kommas i kvadrat och vi skall avverka varenda klassiker, Mexikanska stolen och Telemarken inräknat :-)
Jag avskyr när det händer sådana saker- jag har fått smaka min beskärda del av den kvävande ångesten och det enda som kan mäta sig med det är insikten om att man satt andra i den sitsen.
Så... när mina vänner och bekanta av olika anledningar finner sig temporärt utan någon att hålla i handen på livets väg vill jag gärna göra något. Ni vet, trösta. Men hur fan då? Det finns tonvis med klyschor som gör noll nytta. Det enda som hjälper mot hjärtesorg - i enlighet med min egen erfarenhet - är att se till att ha sina vänner runt sig.
Så om jag inte är din vän? Om du är en bekant eller polare, vad gör jag då? Lägger huvudet på sned och säger "aaaaww...." och klappar på axeln? Nej för sjutton, jag tar tillfället i akt och kommer dig lite närmre...
Äh, det där stämmer inte. Men visst är det en intressant tanke?
När man tröstar en vän så behövs inga ord, men när man tröstar en mer ytlig bekantskap är alla ord för lite för då är det blara slitna (para)fraser!
Men men. För det mesta löser sånt där sig av sig själv för samtidigt som tiden läker alla sår finns det gott om fisk i sjön och det bästa sättet att komma över någon är att
a) komma under någon
eller
b) komma över någon!
(välj punchline efter preferens, själv gillar jag båda varianterna)
Puss Baby! Ses på fredag, då jävlar ska det kommas i kvadrat och vi skall avverka varenda klassiker, Mexikanska stolen och Telemarken inräknat :-)
Måndag morgon
Måndag morgon.
Min enda tröst är att alla andra också har måndag morgon.
Tillsammans skall vi klara av det här!!!!
Min enda tröst är att alla andra också har måndag morgon.
Tillsammans skall vi klara av det här!!!!
inte lika trött
Nu är jag faktiskt mycket piggare: Alltid roligt att se sig själv på tv, hehe....
Ibland storknar man faktiskt, folk är räliga som fan mot varandra. Jag vet, jag är inte ett dugg bättre, men ändå. Att se det i en soffa med chips i truten ger det hela lite perspektiv.
På fredag kommer baby hit. På fredag får jag krama min baby. Niiiice!!!!!!
Innan dess: Henke flyttar ihop med Lisa och blir sambo. P-flyttar är alltid lika... roliga....
60 minuters budget för ett lägenhetsbyte mellan en etta och en tvåa, här måste jag verkligen använda mina superkrafter som gammal flyttgubbe!
Worst case scenario: Regn. Latmaskar. Olyckor... fast vad fan, det löser sig!
Adam har gjort klart omslaget! Min, eller snarare vår, förhoppning är att Ep:n är släppt innan April är slut. Vilket vore trevligt- och är rimligt att anta!
Repa i kväll. Skönt, för vi missar en på tisdag när Henke flyttar.
Glöm inte bobster i afton!!!
Ibland storknar man faktiskt, folk är räliga som fan mot varandra. Jag vet, jag är inte ett dugg bättre, men ändå. Att se det i en soffa med chips i truten ger det hela lite perspektiv.
På fredag kommer baby hit. På fredag får jag krama min baby. Niiiice!!!!!!
Innan dess: Henke flyttar ihop med Lisa och blir sambo. P-flyttar är alltid lika... roliga....
60 minuters budget för ett lägenhetsbyte mellan en etta och en tvåa, här måste jag verkligen använda mina superkrafter som gammal flyttgubbe!
Worst case scenario: Regn. Latmaskar. Olyckor... fast vad fan, det löser sig!
Adam har gjort klart omslaget! Min, eller snarare vår, förhoppning är att Ep:n är släppt innan April är slut. Vilket vore trevligt- och är rimligt att anta!
Repa i kväll. Skönt, för vi missar en på tisdag när Henke flyttar.
Glöm inte bobster i afton!!!
Trött
Jag är jättetrött i dag, trött ända in i märgen.
Trött som om jag inte bara sovit för lite, jobbat för mycket men även helt tappat förmågan att använda tid som är över och oinbokad till att ta till vara på de små fönster av vakuum som ibland - faktiskt - uppstår till att vårda och hela, kav lugnt ömma för det ömma.
När det går fort svischar landskapet förbi om man tittar åt sidan. Framåt ser man som vanligt ingenting, men det är tryggt därför att det alltid varit och alltid kommer att vara på det viset.
Tittar man bakåt syns bokslutet, anteckningar skrivna i bläck som hamnar i registret och följer en ända ned till sista spadtaget.
Jag är lite rädd för att det går för fort, att det där svischandet faktiskt är mer än jag klarar av och en kittling i ryggmärgen säger att om du blundar och hoppar kan du bara vara säker på en enda sak: Det säger stopp för eller senare.
Jag tror ingenting, jag vet. Just nu vet jag ingenting.
I morgon kan jag berätta om det som var idag - igår -
men just nu.... är gårdagens i morgon.
"livet är det som händer medan du planerar det"
"Vi kan antingen göra saker eller lära oss av dom, men aldrig båda samtidigt"
"Det finns ett lustigt folk; de går baklänges, ty de intressera sig icke för varifrån de är på väg utan endast varifrån de komma"
Visste du att det dör typ 250 pers om dagen i Sverige? 250 livstider bara.. poff! Vilket slöseri!
Trött som om jag inte bara sovit för lite, jobbat för mycket men även helt tappat förmågan att använda tid som är över och oinbokad till att ta till vara på de små fönster av vakuum som ibland - faktiskt - uppstår till att vårda och hela, kav lugnt ömma för det ömma.
När det går fort svischar landskapet förbi om man tittar åt sidan. Framåt ser man som vanligt ingenting, men det är tryggt därför att det alltid varit och alltid kommer att vara på det viset.
Tittar man bakåt syns bokslutet, anteckningar skrivna i bläck som hamnar i registret och följer en ända ned till sista spadtaget.
Jag är lite rädd för att det går för fort, att det där svischandet faktiskt är mer än jag klarar av och en kittling i ryggmärgen säger att om du blundar och hoppar kan du bara vara säker på en enda sak: Det säger stopp för eller senare.
Jag tror ingenting, jag vet. Just nu vet jag ingenting.
I morgon kan jag berätta om det som var idag - igår -
men just nu.... är gårdagens i morgon.
"livet är det som händer medan du planerar det"
"Vi kan antingen göra saker eller lära oss av dom, men aldrig båda samtidigt"
"Det finns ett lustigt folk; de går baklänges, ty de intressera sig icke för varifrån de är på väg utan endast varifrån de komma"
Visste du att det dör typ 250 pers om dagen i Sverige? 250 livstider bara.. poff! Vilket slöseri!
Fan också
Autentiskt telefonsamtal:
- Hej Baby!
- Hej. Nu har jag läst din blogg. Den SUGER!
Jag älskar min flickvän. Hon är ärlig.
Jag frågar vad det är för fel på den. Då svarar hon helt iskallt att den är tråkig, intetsägande ointressant och bara en av internskämt totalkvävd summering av saker som bara rör mig.
Jag frågar henne såklart vad fan man ska med en blogg till om man inte skriver det man vill. Svaret kommer som en tjuv om natten:
- Du skriver inte för din skull. Då heter det dagbok. En blogg är något som allmänheten ska läsa och tycka är intressant, det här är bara skit.
Men sen mjuknar hon:
- Fast det är klart, det är ju ditt första inlägg och du behöver bli lite varm i kläderna... Det blir säkert bra!
Själv vill jag bara slänga hela grejen i slasken, dramaqueen som jag är. Men fuck it- jag skriver vidare. Jag älskar att skriva och blotta föreställningen av en läsande publik är peppande nog för att jag ska palla hålla på med det här ett tag.
Men som sagt, jag ÄR ny i gemet så om någon har något att säga så gör för fan det.
- Hej Baby!
- Hej. Nu har jag läst din blogg. Den SUGER!
Jag älskar min flickvän. Hon är ärlig.
Jag frågar vad det är för fel på den. Då svarar hon helt iskallt att den är tråkig, intetsägande ointressant och bara en av internskämt totalkvävd summering av saker som bara rör mig.
Jag frågar henne såklart vad fan man ska med en blogg till om man inte skriver det man vill. Svaret kommer som en tjuv om natten:
- Du skriver inte för din skull. Då heter det dagbok. En blogg är något som allmänheten ska läsa och tycka är intressant, det här är bara skit.
Men sen mjuknar hon:
- Fast det är klart, det är ju ditt första inlägg och du behöver bli lite varm i kläderna... Det blir säkert bra!
Själv vill jag bara slänga hela grejen i slasken, dramaqueen som jag är. Men fuck it- jag skriver vidare. Jag älskar att skriva och blotta föreställningen av en läsande publik är peppande nog för att jag ska palla hålla på med det här ett tag.
Men som sagt, jag ÄR ny i gemet så om någon har något att säga så gör för fan det.
Min första blogg
Nu bloggar jag också.
Jag har haft världens mest tokintensiva helg-
Jag tänker beskriva den för David sa att man ska blogga om sin vardag och de tre senaste dagarna var jävligt spexiga och det vore ju trevligt om det verkade som mitt liv alltid är sådär häftigt actionpackat.
Jag tog i alla fall nattåget (ska det vara tre eller två T i det ordet?) från Malmö i torsdags. Det var ball. Cecilia tvingade mig att bli fjärrkontrollerad via mobil á la "ursäkta röran" så när jag checkade in var jag tvungen att avsluta med orden "jag är med i Robinson". Plats för skratt här.
Läste Ken Follett på tåget. Ny favoritförfattare.
På fredagsmorgon blev jag hämtad i en taxi och körd till tv4-huset ute i värtahamnen, där för övrigt hurry currys skolmatsal ligger. Fräsigt att bli vip-hämtad i en vittaxi.
Väl i tv4-huset blev jag väl mottagen med smink och buffé nr. ett.
Abjeez är trevliga och deras kaftanprydda manager gav mig en skiva: Tjohej!
Det var roligt med nyhetsmorgon, jag gör mig ju så jävla bra i direktsänt- han gubben var lite efterblivet retro med sina korkade frågor om min frisyr. Det är en tuppkam, jag pallar inte ställa den. Basta.
Kul att träffa Anna, men popcorn har jag verkligen saknat, hon är en riktig pärla.
;-)
Efter nyhetsmorgon- ännu en taxi, med popcorn och Anna. Taxichauffören var en läskig norrman som visste allt om popcorn, han hade stenkoll på alla kändisar. Tydligen. Eller nåt.
Skitsamma- vi var snart framme vi hotellet där alla kidsen skulle samlas, fan vad kul det var att träffa "alla" igen! Riktig klassfest-känsla, vissa blev man JÄTTEGLAD över att träffa, andra var det ren kuriosa att ta i hand, men jag tycker faktiskt om dom allihop på olika sätt: Jag HATAR verkligen ingen, möjligen... nej, jag hatar faktiskt ingen alls. Jag tycker mer eller mindre illa om Fritzl, Reinfeldt, Åkesson och så vidare men Robinsongänget? Härliga människor.
Visst finns det en och annan fubbick, men dom ska ju också leva!
Vi fick gratis kaffe. Gött. Vi fick se avsnittet. Fan vad vi flabbade, jag är rolig som vanligt. Hatten av indeed för alla de stackars jävlar som fick redigera skiten, riktigt sisyfosgöra! Cudos! Det blev förbannat coolt!
Pressen. Då var vi styva i korken, blev fotograferade i tusen vinklar och intervjuade om och om igen. Hybris smög runt i lokalen och sänkte sina diskreta huggtänder i våra kroppar, men vem bryr sig? Vi har ju så roligt!
Lunch. Buffé nr. 2.
Jag älskar att äta.
Blev tvungen att dra. Jag tog farväl så fort jag kunde. Jag hade gärna stannat längre i detta härliga sällskap men...
Hon väntade på mig ett par kvarter bort och vi hade bara ett par timmar på oss.
Jag älskar dig! Vi fick ett par timmar innan bussen till Kapellskär och varje minut med dig är Fan-Tastic! Jag kommer aldrig se på Max på samma sätt ;-)
Hångligt avsked på Centralplan. Buss till Kapellskär. Färja till Mariehamn. Fredrik Ahlgrens har spelat i nästan tjugo år, släppt fem skivor och en massa singlar, deras trummis kör med triggade nätskinn och bassisten kör femsträngat.
Dansband äger.
Väl i Mariehamn plockade David upp mig i trevolvon och vi körde till Dinos. Mysigt ställe, god mat, bra musik.
Jag minns inte hur dags vi gick på men det var tillräckligt dött för att det inte skulle vara lönt att sätta upp merchen.
Depp. Jag spelade en massa fel, både min femton och min fjortontummare lossnade mitt i låtar och jag slog i knogarna rejält under misslyckade fills. Det värsta var när jag totalhavererade solot. Piss.
Så när vi stack till hotellet var vi deppade. Eller egentligen inte, det var en bra spelning. Grejen är bara den att TREVOLT brukar göra Skitbra spelningar. Så, mitt i natten, trötta som as (David hade ju legat på motorvägen hela natten och inte sovit sen nån gång förra året) skrev vi om setlisten. Trots protester från mig och Adam.
Tur att vi gjorde det. Vi kunde iofs gjort det nästa dag i stället men nehej.
Gick upp tidigt för frukost. Buffé nr. 3. Tog en cigg, gick och la mig igen.
Gick upp, gick till Dinos. Kaffe. Cigg. Vänta.
Dia Psalmas buss anlände. Kånkade in grejor. Dom är astrevliga. Inte för att skryta, men det visste jag redan. Har träffat dom ett par gånger, men som fan. Nu var jag i förbandet och dessutom nykter. Blir bättre så.
Soundcheck. Fick veta att det var slutsålt inför kvällen, sjysst! Stipens trumset tog upp halva scenen och jag skulle spela på Dinos (trumset). Hur det skulle gå med plats hade vi ingen aning om, men det gick. Bevisligen. Man har väl varit med förr! Tetrismaster, haha!
Allt klart. Tillbaka till hotellet.
Såg Wild kids, asbra.
Såg Robinson. Ännu bättre.
Danne och Jonas var också med så vi blev ändå ett litet gäng. Fick sms från mor och Cecilia, ball.
Det var helt tokigt att sitta och titta på sig själv på TV. Men väldigt, väldigt roligt. Cred till Henke som inte missade Zelda-ljudet!!!!!
Tillbaka till Dinos. Ingenting var annorlunda: Inga skrikande fans, ingen massysteri. Verkar som Robinson inte påverkar livet över huvudtaget. Lika bra det, jag är redan full av mig själv så det räcker och blir över!
Så, vi skulle gå på typ elva. Det blev halv tolv som blev tio i tolv. Värmde upp ordentligt och tog med den nya versionen av setlisten upp på scen. Lyckat.
Det var fullt och folk öste. Det är en sån jävla boost när folk öser. Jag älskar det. Jag älskar verkligen att sitta på pallen och lira, det är så extatiskt meditativt!
Och det gick skitbra! Jag satte till och med "solot" (det måste räknas som solo, det är två takter långt och består av 32+fem slag)!
Ulke kom ut efter halva setet och diggade enligt uppgift vår spelning, ett gott betyg i min bok med tanke på att jag är född -81.
En full brud kastade sig över mig direkt när vi var klara, hon hade sett robinson och ställde frågor enligt formulär 1A. Hon ville ha en autograf. Jag sa till henne att det skulle hon visst få, om hon köpte vår EP så jag kunde signera den. Det gjorde hon. Ball.
Sen var det Dia.
Fan vad bra dom är. Jag skiter i all dålig kritik de fått för sin post-efter allt- era, dom låtarna är helt klart bäst live och det har fan inte bara med engagemang att göra. Keep it up och välkommen tillbaka:-)
Sen sålde vi skivor och tröjor och pins och Danne är fanimej veckans krämare. Tokigare var det dock att vi fick skriva en massa autografer. Det var dessutom helt orelaterat till ett visst tv-program, Trevolt står på egna ben. Den bruden i början var typ en av få som nämde det, däremot fick vi höra mycket o´m hur bäst vi är. Kändes skönt! Vissa gick så långt som till att svära i kyrkan och antyda något om vår prestation i relation til Dia Psalmas men det kommer jag inte upprepa av respekt till mina idoler, men ni fattar.
På det hela taget en jävligt bra dag. Pricken över I:et kom nästa dag när man kunde flina åt ett bakfullt band medan man själv mådde som man förtjänade (Jag är då alltså helnykterist).
Packa, köra, skämta om... allt. Vi har så roligt ihop! Sjöng för full hals till allsköns gammal och ny trall i bilen. Gött!
Jag blev UTSLÄNGD ur bilen en station från fridhemsplan av David - han hade fått nog av mina usla körinstruktioner i Stockholm och bara lämnade mig där. All in good fun.
Fick ett par timmar med min ängel. Himmelriket. Jag äslakr henne så förbannat och tackar varje dag för att hon finns och orkar med mig och alla mina konstigheter. Det är alltid lika jobbigt att släpa sig till tåget när man egentligen vill stanna i hennes varma säng. Men, time waits for no man eller vad det heter och på tåget hem läste killen i bunken mitt emot Gaiman, coolt. American Gods tror jag det var. Dags att läsa den nu (pins
Jag har haft världens mest tokintensiva helg-
Jag tänker beskriva den för David sa att man ska blogga om sin vardag och de tre senaste dagarna var jävligt spexiga och det vore ju trevligt om det verkade som mitt liv alltid är sådär häftigt actionpackat.
Jag tog i alla fall nattåget (ska det vara tre eller två T i det ordet?) från Malmö i torsdags. Det var ball. Cecilia tvingade mig att bli fjärrkontrollerad via mobil á la "ursäkta röran" så när jag checkade in var jag tvungen att avsluta med orden "jag är med i Robinson". Plats för skratt här.
Läste Ken Follett på tåget. Ny favoritförfattare.
På fredagsmorgon blev jag hämtad i en taxi och körd till tv4-huset ute i värtahamnen, där för övrigt hurry currys skolmatsal ligger. Fräsigt att bli vip-hämtad i en vittaxi.
Väl i tv4-huset blev jag väl mottagen med smink och buffé nr. ett.
Abjeez är trevliga och deras kaftanprydda manager gav mig en skiva: Tjohej!
Det var roligt med nyhetsmorgon, jag gör mig ju så jävla bra i direktsänt- han gubben var lite efterblivet retro med sina korkade frågor om min frisyr. Det är en tuppkam, jag pallar inte ställa den. Basta.
Kul att träffa Anna, men popcorn har jag verkligen saknat, hon är en riktig pärla.
;-)
Efter nyhetsmorgon- ännu en taxi, med popcorn och Anna. Taxichauffören var en läskig norrman som visste allt om popcorn, han hade stenkoll på alla kändisar. Tydligen. Eller nåt.
Skitsamma- vi var snart framme vi hotellet där alla kidsen skulle samlas, fan vad kul det var att träffa "alla" igen! Riktig klassfest-känsla, vissa blev man JÄTTEGLAD över att träffa, andra var det ren kuriosa att ta i hand, men jag tycker faktiskt om dom allihop på olika sätt: Jag HATAR verkligen ingen, möjligen... nej, jag hatar faktiskt ingen alls. Jag tycker mer eller mindre illa om Fritzl, Reinfeldt, Åkesson och så vidare men Robinsongänget? Härliga människor.
Visst finns det en och annan fubbick, men dom ska ju också leva!
Vi fick gratis kaffe. Gött. Vi fick se avsnittet. Fan vad vi flabbade, jag är rolig som vanligt. Hatten av indeed för alla de stackars jävlar som fick redigera skiten, riktigt sisyfosgöra! Cudos! Det blev förbannat coolt!
Pressen. Då var vi styva i korken, blev fotograferade i tusen vinklar och intervjuade om och om igen. Hybris smög runt i lokalen och sänkte sina diskreta huggtänder i våra kroppar, men vem bryr sig? Vi har ju så roligt!
Lunch. Buffé nr. 2.
Jag älskar att äta.
Blev tvungen att dra. Jag tog farväl så fort jag kunde. Jag hade gärna stannat längre i detta härliga sällskap men...
Hon väntade på mig ett par kvarter bort och vi hade bara ett par timmar på oss.
Jag älskar dig! Vi fick ett par timmar innan bussen till Kapellskär och varje minut med dig är Fan-Tastic! Jag kommer aldrig se på Max på samma sätt ;-)
Hångligt avsked på Centralplan. Buss till Kapellskär. Färja till Mariehamn. Fredrik Ahlgrens har spelat i nästan tjugo år, släppt fem skivor och en massa singlar, deras trummis kör med triggade nätskinn och bassisten kör femsträngat.
Dansband äger.
Väl i Mariehamn plockade David upp mig i trevolvon och vi körde till Dinos. Mysigt ställe, god mat, bra musik.
Jag minns inte hur dags vi gick på men det var tillräckligt dött för att det inte skulle vara lönt att sätta upp merchen.
Depp. Jag spelade en massa fel, både min femton och min fjortontummare lossnade mitt i låtar och jag slog i knogarna rejält under misslyckade fills. Det värsta var när jag totalhavererade solot. Piss.
Så när vi stack till hotellet var vi deppade. Eller egentligen inte, det var en bra spelning. Grejen är bara den att TREVOLT brukar göra Skitbra spelningar. Så, mitt i natten, trötta som as (David hade ju legat på motorvägen hela natten och inte sovit sen nån gång förra året) skrev vi om setlisten. Trots protester från mig och Adam.
Tur att vi gjorde det. Vi kunde iofs gjort det nästa dag i stället men nehej.
Gick upp tidigt för frukost. Buffé nr. 3. Tog en cigg, gick och la mig igen.
Gick upp, gick till Dinos. Kaffe. Cigg. Vänta.
Dia Psalmas buss anlände. Kånkade in grejor. Dom är astrevliga. Inte för att skryta, men det visste jag redan. Har träffat dom ett par gånger, men som fan. Nu var jag i förbandet och dessutom nykter. Blir bättre så.
Soundcheck. Fick veta att det var slutsålt inför kvällen, sjysst! Stipens trumset tog upp halva scenen och jag skulle spela på Dinos (trumset). Hur det skulle gå med plats hade vi ingen aning om, men det gick. Bevisligen. Man har väl varit med förr! Tetrismaster, haha!
Allt klart. Tillbaka till hotellet.
Såg Wild kids, asbra.
Såg Robinson. Ännu bättre.
Danne och Jonas var också med så vi blev ändå ett litet gäng. Fick sms från mor och Cecilia, ball.
Det var helt tokigt att sitta och titta på sig själv på TV. Men väldigt, väldigt roligt. Cred till Henke som inte missade Zelda-ljudet!!!!!
Tillbaka till Dinos. Ingenting var annorlunda: Inga skrikande fans, ingen massysteri. Verkar som Robinson inte påverkar livet över huvudtaget. Lika bra det, jag är redan full av mig själv så det räcker och blir över!
Så, vi skulle gå på typ elva. Det blev halv tolv som blev tio i tolv. Värmde upp ordentligt och tog med den nya versionen av setlisten upp på scen. Lyckat.
Det var fullt och folk öste. Det är en sån jävla boost när folk öser. Jag älskar det. Jag älskar verkligen att sitta på pallen och lira, det är så extatiskt meditativt!
Och det gick skitbra! Jag satte till och med "solot" (det måste räknas som solo, det är två takter långt och består av 32+fem slag)!
Ulke kom ut efter halva setet och diggade enligt uppgift vår spelning, ett gott betyg i min bok med tanke på att jag är född -81.
En full brud kastade sig över mig direkt när vi var klara, hon hade sett robinson och ställde frågor enligt formulär 1A. Hon ville ha en autograf. Jag sa till henne att det skulle hon visst få, om hon köpte vår EP så jag kunde signera den. Det gjorde hon. Ball.
Sen var det Dia.
Fan vad bra dom är. Jag skiter i all dålig kritik de fått för sin post-efter allt- era, dom låtarna är helt klart bäst live och det har fan inte bara med engagemang att göra. Keep it up och välkommen tillbaka:-)
Sen sålde vi skivor och tröjor och pins och Danne är fanimej veckans krämare. Tokigare var det dock att vi fick skriva en massa autografer. Det var dessutom helt orelaterat till ett visst tv-program, Trevolt står på egna ben. Den bruden i början var typ en av få som nämde det, däremot fick vi höra mycket o´m hur bäst vi är. Kändes skönt! Vissa gick så långt som till att svära i kyrkan och antyda något om vår prestation i relation til Dia Psalmas men det kommer jag inte upprepa av respekt till mina idoler, men ni fattar.
På det hela taget en jävligt bra dag. Pricken över I:et kom nästa dag när man kunde flina åt ett bakfullt band medan man själv mådde som man förtjänade (Jag är då alltså helnykterist).
Packa, köra, skämta om... allt. Vi har så roligt ihop! Sjöng för full hals till allsköns gammal och ny trall i bilen. Gött!
Jag blev UTSLÄNGD ur bilen en station från fridhemsplan av David - han hade fått nog av mina usla körinstruktioner i Stockholm och bara lämnade mig där. All in good fun.
Fick ett par timmar med min ängel. Himmelriket. Jag äslakr henne så förbannat och tackar varje dag för att hon finns och orkar med mig och alla mina konstigheter. Det är alltid lika jobbigt att släpa sig till tåget när man egentligen vill stanna i hennes varma säng. Men, time waits for no man eller vad det heter och på tåget hem läste killen i bunken mitt emot Gaiman, coolt. American Gods tror jag det var. Dags att läsa den nu (pins
