Double Fist!
Nu sitter jag återigen på ett tåg och skriver, inloggad på sj:s nät, inloggningen betald för med surt förvärvade respoäng.
Det har blivit lite av en tradition och varför inte! Skrivandet kommer när det vill, precis som annan ”inspiration”, galenskap eller klarsynthet.
Den här svängen skall jag försöka åstadkomma två saker: Enorma mängder reptid och så mycket kaffedrickandet med så många människor som möjligt som möjligt. Jag har en hel del vänner och bekanta som jag insett att det krävs hårt arbete från framförallt min sida för att inte glida ifrån, människor jag träffar mer sällan än ens mina egna föräldrar men som jag ändå håller för viktigare än vad som närmast liknar genanta facebook-relationer.
Har staden förändrats i min frånvaro? Har jag?
Eller har jag förändrats och därmed också staden? Spännande frågor som är skitointressanta. Jag ska se till att ha så trevligt som möjligt och njuta av den sötsura känslan av att få sakna min kära lilla Snäcket, väl medveten om att den här gången kommer jag tillbaka till henne när jag åker hem.
Att flytta tvärs över landet, lämna ”allt”, är inte så hemskt som det verkar innan man gör det. Jag tog ju med mig själv så hela den värld mina sinnen skapat i mitt inre kvarstår precis så nära som mina känslor tillåter. Hemma är där hjärtat är? Jag fattar det nu. Mina vänner och mitt liv är fortfarande desamma.
Men skillnaden, skillnaden är att jag äntligen, äntligen äntligen har en kvinna i mitt hjärta, hela vägen. Inte för att vara orättvis, men vi var menade att vara syskon. Du förstår mig väl nog för att inte annat än glädjas åt oss alla. Jag älskar Cecilia.
Jag är fucking stoked as hell – stryk det- jag känner mig fullkomlig och lycklig och det är med en enorm glädje och framtidstro jag ser fram emot bröllopsdagen.
Först i kompisgänget att gifta sig, minsann. Äntligen kommer jag at kunna kalla dig min fru utan att känna mig dum som skojar om något när jag vet att jag vill ha det så!
Förlåt Victoria och Daniel, om vi stjäl er uppmärksamhet. Jag räknar med att ni är med och betalar vårt bröllop, så klart?
Skriver mer sen, nu ska jag sitta och njuta av dels en vacker solnedgång men även tanken på den perfekta lördagen i förrgår:
Min mor och hennes man på middag hemma hos din mor och hennes man, allt var så härligt… retro. Och luften var full av änglar som sjöng:
JAJAMENSAN så det ekade i öronen.
Puss!
Vilken knäpp dröm!
Jag hade precis en helt knäpp dröm.
Jag var på en fest i ett hus, typ en herrgård eller något, större än en villa i alla fall.
Jag visste att festen nästan aldrig tog slut, att man aldrig skulle gå hem eller så men att den till slut ändå gjorde det
(livet).
Jag kommer i håg tre vackra kvinnor med olika hårfärger och kroppstyper. Vi skulle gå in i ett annat rum och "ha en orgie" under skratt och fniss. Jag tröttnade fort på dem.
Därefter åkte sprit och knark fram i mängder. Jag minns att jag inte var särskilt intresserad. Då hittade jag bakelserna.
Hylla upp och hylla ner av bakelser. Biskvier, kladdkaka, chokladbollar... Jag klättrade upp på skåpet och åt och åt.. jag fyllde mina fat och satte mig och tryckte i mig av chokladbakelserna.
De tre tjejerna kom tillbaka och ville avsluta vad som påbörjats. Jag svarade dem inte, bara åt. De hade flaskor i händerna.
Därefter kom gryningen och vi hittade en låda med världens coolaste leksak. Den var så cool att jag är HELT säker på att jag log i sömnen.
Det var en liten glaskula på en ställning, inte större än en knytnäve. När man aktiverade den fällde den ut sig som en mekanisk påfågel...
Därefter cyklade Linnéskolans bibliotekarie förbi.
Jag vaknade med dregel i skägget.
Sprit, knark och kvinnor. Inget av det intresserar mig längre.
Men bakelser....
Korrenspondens
Jag fick ett brev från något suspekt företag som undrade om jag inte var sugen på att shoppa över mina tillgångar.
De hade till och med varit vänliga nog att bifoga en låneansökan.
Jag författade direkt följande mejl till deras kundservice:
Re: Vitlök och silver
Bäste herrar vampyrer!
Mottog i dagarna ett brev från Er med bifogad låneansökan.
Jag vill härmed informera om att jag anser att den typen av affärsmetodik Ni sysslar med är avskyvärd och står inte sagans blodsugande vampyrer kort efter!
I ett Sverige där allt fler, särskilt de unga, hamnar i skuldfällor efter skamlösa lockrop från Er och Era gelikar är det inget annat än skamlöst att Ni med gott samvete kan anse er berättigade att på måfå sända ut totalt oombedda låneansökningar, iskallt kalkylerande den lönsamhet som kan uppstå i konsumtionshysterins kölvatten.
Ni är vampyrer!
Då mitt förråd av silver och vitlök tyvärr för tillfället är blott och enbart ringa, måste jag tyvärr avböja ert generösa erbjudande.
(Fullt medveten om ironin, tack)
I framtiden, om behov av ett ockerlån skulle uppstå på min part, kommer jag på egen hand se till att laga rätt på ett sådant.
Jag betackar mig således vidare försändelser från Er.
mvh
Erik Billing
Mottog i dagarna ett brev från Er med bifogad låneansökan.
Jag vill härmed informera om att jag anser att den typen av affärsmetodik Ni sysslar med är avskyvärd och står inte sagans blodsugande vampyrer kort efter!
I ett Sverige där allt fler, särskilt de unga, hamnar i skuldfällor efter skamlösa lockrop från Er och Era gelikar är det inget annat än skamlöst att Ni med gott samvete kan anse er berättigade att på måfå sända ut totalt oombedda låneansökningar, iskallt kalkylerande den lönsamhet som kan uppstå i konsumtionshysterins kölvatten.
Ni är vampyrer!
Då mitt förråd av silver och vitlök tyvärr för tillfället är blott och enbart ringa, måste jag tyvärr avböja ert generösa erbjudande.
(Fullt medveten om ironin, tack)
I framtiden, om behov av ett ockerlån skulle uppstå på min part, kommer jag på egen hand se till att laga rätt på ett sådant.
Jag betackar mig således vidare försändelser från Er.
mvh
Erik Billing
Vad får man för svar på ett sådant mejl då? Goddag, yxskaft? Som man ropar i skogen får man svar?
Hej,
Vi tackar för dina synpunkter.
Vi köper våra adresser från företaget SPAR. Om du har kvar vårt utskick så ser du högst upp i det högra hörnet att det står: Adresskälla: SPAR. Självklart ska vi ta bort dig så att du inte får framtida utskick av oss. För att vi ska kunna göra det behöver vi ditt personnummer. Detta för att SPAR ska kunna garantera att de kan plocka bort rätt person från listan över personer som ej vill ha reklam från oss i framtiden.
Mvh
SevenDay Kundcenter
Vi tackar för dina synpunkter.
Vi köper våra adresser från företaget SPAR. Om du har kvar vårt utskick så ser du högst upp i det högra hörnet att det står: Adresskälla: SPAR. Självklart ska vi ta bort dig så att du inte får framtida utskick av oss. För att vi ska kunna göra det behöver vi ditt personnummer. Detta för att SPAR ska kunna garantera att de kan plocka bort rätt person från listan över personer som ej vill ha reklam från oss i framtiden.
Mvh
SevenDay Kundcenter
Varpå jag svarar:
Mitt personnummer? Skojar ni eller? Det får ni vrida ur min döda, kalla hand. Ta hela ert register och fråga snällt
varenda person i det om de är intresserade av era övergrepp i stället.
VI ska inte behöva anstränga oss för att slippa aggressiv marknadsföring i vardagen. NI ska fråga oss om vi är intresserade av att höra från er från första början.
Så nu har jag påbörjat resan mot Rättshaverist: Grinig Gammal Gubbe med att trakassera någon stackars kundansvarig gymnasieprao.
Fortsättning följer.
Träningskort, någon?
Jag gick upp tio över fyra i morse.
Vaknade som en skrämd katt sekunden efter att mobilen börjat tjuta, gryningen ännu inte utbruten.
Klädde på mig, borstade över tänderna som hastigast, pussade Cecilia och smet ut.
Jag har fått låna en helt enorm resväska på hjul. Knallrosa. Fin.
Det var svalt och skönt ute, inte kallt men mörkt. Jag tittade bakåt, uppåt och såg det gryende ljuset tona den nattsvarta himlen mörkblå.
Jag kom fram till Telefonplans busstorg tio minuter innan sista nattbussen in till stan.
Jag såg sista nattbussen in till stan när den körde förbi mig, svängde runt hörnet och passerade sin station eftersom det inte stod någon och väntade på den.
Jag svor för mig själv, slutade dagdrömma om kaffet på X2000 och gick ner i tunnelbanan.
Första tuben mot stan går fem i fem, tåget till Malmö tjugo över fem.
Det går.
I gamla stan stannar tunnelbanetåget. Jag hör i högtalarna att det är strömlöst innan Centralen.
Jag svär för mig själv och tänker: Om jag sitter här och minuterna tickar iväg så att jag missar tåget...
Så jag kliver av. Då stängs dörrarna bakom mig och tåget kör i väg.
Jag får mild panik och springer ombord på tåget mitt emot, grön linje. Den går också till Centralen.
Den rör sig inte ur fläcken. Det var den som var strömlös.
Nu blir jag rädd på riktigt.
Jag springer ut från tunnelbanestationen, ut i en öde Gamla stan och börjar förvirrat se mig omkring efter en taxi.
Inte en jävel är ute.
Jag bestämmer mig för att stoppa vilken bil som helst och be om lift. Den enda som syns är en motorcyklist som jag låter passera.
När jag vänder mig upp mot stationen ser jag att det gröna tåget inte står kvar på stationen.
Nu börjar jag småspringa mot Centralen. Inte så mycket för att jag tror att jag ska hinna med mitt tåg utan mer för att jag skulle störa mig ännu mer efteråt om jag redan gav upp.
Jag ser en klocka. Den är tio över. Tåget går 05:21.
Jag börjar springa.
Jag springer så fort jag orkar -vilket inte är särskilt snabbt- och tappar väskan. Hoppas att laptoppen håller.
Jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga feta ben över Vasabron i gryningen. Aldrig har Stockholm varit så vackert, aldrig så irriterande stort. En taxi skiter i att jag vinkar som Gary Johnston.
Minuterna tickar och min mun fylls av ansträngningssaliv. Det känns som om jag håller på att avlida.
Till slut lyckas jag vinka in en taxi, den andra bilen jag ser på hela morgonen. Då är det mindre än två minuters bilfärd kvar till stationen och det blir alltså den kortaste taxiresa jag någonsin åkt i hela mitt liv.
Men jag hinner, jag hinner fanimej med tåget.
Jag hoppar in i bistrovagnen och står lutad mot väggen, flåsande som en greyhound med astma när dörren stängs bakom mig.
Jag har tänkt och tänkt men vet ni, jag kan ärligt talat inte minnas den senaste gången jag sprang så snabbt eller långt. Jag har ONT i lungorna, det bränner och jag har den senaste kvarten varit fysiskt illamående av trötthet.
Nu sitter jag på min plats och följer dramat tre stolar framför mig, en full polack som bråkar med två jugoslaver i kostym. Han vill bli deras kompis genom att insistera på att få visa ett youtubeklipp på deras laptop.
Om det blir slagge gör jag ett blogginlägg till, men jag skulle sätta pengarna på Jugoslaverna i så fall.
(han ville precis se ett youtubeklipp på min laptopp. Det fick han inte. Han luktar kräk och vodka och har en massa hemgjorda tatueringar och sår på knogarna. Alla i kupén har bytt plats för att få sitta så långt från honom som möjligt. Det kommer att bli en lång resa...)
Vaknade som en skrämd katt sekunden efter att mobilen börjat tjuta, gryningen ännu inte utbruten.
Klädde på mig, borstade över tänderna som hastigast, pussade Cecilia och smet ut.
Jag har fått låna en helt enorm resväska på hjul. Knallrosa. Fin.
Det var svalt och skönt ute, inte kallt men mörkt. Jag tittade bakåt, uppåt och såg det gryende ljuset tona den nattsvarta himlen mörkblå.
Jag kom fram till Telefonplans busstorg tio minuter innan sista nattbussen in till stan.
Jag såg sista nattbussen in till stan när den körde förbi mig, svängde runt hörnet och passerade sin station eftersom det inte stod någon och väntade på den.
Jag svor för mig själv, slutade dagdrömma om kaffet på X2000 och gick ner i tunnelbanan.
Första tuben mot stan går fem i fem, tåget till Malmö tjugo över fem.
Det går.
I gamla stan stannar tunnelbanetåget. Jag hör i högtalarna att det är strömlöst innan Centralen.
Jag svär för mig själv och tänker: Om jag sitter här och minuterna tickar iväg så att jag missar tåget...
Så jag kliver av. Då stängs dörrarna bakom mig och tåget kör i väg.
Jag får mild panik och springer ombord på tåget mitt emot, grön linje. Den går också till Centralen.
Den rör sig inte ur fläcken. Det var den som var strömlös.
Nu blir jag rädd på riktigt.
Jag springer ut från tunnelbanestationen, ut i en öde Gamla stan och börjar förvirrat se mig omkring efter en taxi.
Inte en jävel är ute.
Jag bestämmer mig för att stoppa vilken bil som helst och be om lift. Den enda som syns är en motorcyklist som jag låter passera.
När jag vänder mig upp mot stationen ser jag att det gröna tåget inte står kvar på stationen.
Nu börjar jag småspringa mot Centralen. Inte så mycket för att jag tror att jag ska hinna med mitt tåg utan mer för att jag skulle störa mig ännu mer efteråt om jag redan gav upp.
Jag ser en klocka. Den är tio över. Tåget går 05:21.
Jag börjar springa.
Jag springer så fort jag orkar -vilket inte är särskilt snabbt- och tappar väskan. Hoppas att laptoppen håller.
Jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga feta ben över Vasabron i gryningen. Aldrig har Stockholm varit så vackert, aldrig så irriterande stort. En taxi skiter i att jag vinkar som Gary Johnston.
Minuterna tickar och min mun fylls av ansträngningssaliv. Det känns som om jag håller på att avlida.
Till slut lyckas jag vinka in en taxi, den andra bilen jag ser på hela morgonen. Då är det mindre än två minuters bilfärd kvar till stationen och det blir alltså den kortaste taxiresa jag någonsin åkt i hela mitt liv.
Men jag hinner, jag hinner fanimej med tåget.
Jag hoppar in i bistrovagnen och står lutad mot väggen, flåsande som en greyhound med astma när dörren stängs bakom mig.
Jag har tänkt och tänkt men vet ni, jag kan ärligt talat inte minnas den senaste gången jag sprang så snabbt eller långt. Jag har ONT i lungorna, det bränner och jag har den senaste kvarten varit fysiskt illamående av trötthet.
Nu sitter jag på min plats och följer dramat tre stolar framför mig, en full polack som bråkar med två jugoslaver i kostym. Han vill bli deras kompis genom att insistera på att få visa ett youtubeklipp på deras laptop.
Om det blir slagge gör jag ett blogginlägg till, men jag skulle sätta pengarna på Jugoslaverna i så fall.
(han ville precis se ett youtubeklipp på min laptopp. Det fick han inte. Han luktar kräk och vodka och har en massa hemgjorda tatueringar och sår på knogarna. Alla i kupén har bytt plats för att få sitta så långt från honom som möjligt. Det kommer att bli en lång resa...)
Jaha....
Så vi fick missfall igen.
Det känns... nästan lite för jobbigt för att skämta om det.
Det var nästan ett år sedan sist och verkligen inte något jag vill ska bli tradition.
Jag rotade upp ganska brutalt förra veckan, sa upp mig från mitt jobb och sa knappt hejdå till någon, packade alla mina väskor, tog dammsugaren under armen och flyttade till Stockholm.
Efter ett par dagar skulle jag inte bli pappa längre.
Viss förvirring uppstod- jag flyttade ju för att jag var tvungen. Eller?
Jag flyttade för att jag vill vara med Baby, hon är verkligen underbar och jag älskar henne. Allt som finns kvar i Malmö finns kvar, om än på håll.
Jag tänker fortsätta arbetet med mitt livsverk, Trevolt kommer att behöva döda mig innan de blir av med mig. Lyckligtvis är vi inte bara ett band, vi är även vänner så jag känner ett oerhört stöd och varm förståelse från dem.
Så just nu sitter jag i Tredje rikets största stad (?) och undrar lite lätt vad fan jag nu ska göra.
Jag får väl... skaffa ett jobb? Cecilia är på sitt och jag har redan dammsugit, städat och diskat som värsta hemmafrun... OCH hunnit läsa "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden".
I fredags var vi på Ikea hela dagen och köpte en ny säng...
*Svenne banan*
Jag tar tag i det här nu. Det är faktiskt ganska roligt att ha en helt ny bollplan. Jag känner att det inte finns så mycket mer att göra i Malmö, kanske att jag drar igång något litet mystisk projekt här uppe?
(POWR)
Nu ska jag... se på V.
Hörs snart!
A slight recap
Jag har antingen glömt bort eller missuppfattat syftet med att blogga-
annars hade jag gjort det oftare än en gång i veckan.
Lyckligtvis har jag helt slutat läsa besöksstatistiken så i teorin läser allt mellan ingen och alla det jag skriver. Alltså skriver jag numera bara för min egen skull.
Bäst så.
Efter mycket om och men har det beslutats att jag ska flytta till Stockholm på söndag.
Efter att den initiella schocken bedarrat är jag nu ganska pepp-
jag vill gärna se magen svälla på Baby och viska beska sanningar till mitt ofödda barn genom hennes navelsträng (för det är väl så det fungerar?)
Det lutar åt Rut eller Rex-
Men jag är såklart mer pepp på att betsämma mellannamn. Hans efter Giger, Arnold och Lovecraft? Jajamensan!
Trevolt var i Skövde häromdagen.
Need I say att i den staden skulle VERKLIGEN behövas andra fritidssysselsättningar än alkoholism på OS-nivå?
Om AA varit vinstdrivet hade de bara i den staden kunnat bräcka österrikes BNP.
Sitter just nu på jobb. Har skickat ut grabbarna på rast, tänkte berätta för dem efter lunch att jag inte kommer tillbaka efter påsk. Synd, för vi har connectat förvänansvärt bra och de jobbar på nästan som om det regnar.
Inte mitt problem dock.
Berättade jag att jag ringde till min bror och skrek: JAG VANN!!! i örat på honom?
I eftermiddag ska jag träffa far och kalla honom farfar. Få se om det provocerar fram någon reaktion, man vet aldrig men den gamle järven.
Glöm inte releasepartyt nu på fredag!
Därefter blir det lite mer sporadiskt med Trevlt-gig. Vi har ju blivit vräkta från replokalen p.g.a geriatrik, men festivaler kommer vi att besöka. Ett par turneér om året kommer det också att bli, plus de lite då och dåiga studionspelningarna. Lägg därtill en kompetent vikarie och Trevolt kommer inte att göra musiksverige besviket.
The show goes on!
annars hade jag gjort det oftare än en gång i veckan.
Lyckligtvis har jag helt slutat läsa besöksstatistiken så i teorin läser allt mellan ingen och alla det jag skriver. Alltså skriver jag numera bara för min egen skull.
Bäst så.
Efter mycket om och men har det beslutats att jag ska flytta till Stockholm på söndag.
Efter att den initiella schocken bedarrat är jag nu ganska pepp-
jag vill gärna se magen svälla på Baby och viska beska sanningar till mitt ofödda barn genom hennes navelsträng (för det är väl så det fungerar?)
Det lutar åt Rut eller Rex-
Men jag är såklart mer pepp på att betsämma mellannamn. Hans efter Giger, Arnold och Lovecraft? Jajamensan!
Trevolt var i Skövde häromdagen.
Need I say att i den staden skulle VERKLIGEN behövas andra fritidssysselsättningar än alkoholism på OS-nivå?
Om AA varit vinstdrivet hade de bara i den staden kunnat bräcka österrikes BNP.
Sitter just nu på jobb. Har skickat ut grabbarna på rast, tänkte berätta för dem efter lunch att jag inte kommer tillbaka efter påsk. Synd, för vi har connectat förvänansvärt bra och de jobbar på nästan som om det regnar.
Inte mitt problem dock.
Berättade jag att jag ringde till min bror och skrek: JAG VANN!!! i örat på honom?
I eftermiddag ska jag träffa far och kalla honom farfar. Få se om det provocerar fram någon reaktion, man vet aldrig men den gamle järven.
Glöm inte releasepartyt nu på fredag!
Därefter blir det lite mer sporadiskt med Trevlt-gig. Vi har ju blivit vräkta från replokalen p.g.a geriatrik, men festivaler kommer vi att besöka. Ett par turneér om året kommer det också att bli, plus de lite då och dåiga studionspelningarna. Lägg därtill en kompetent vikarie och Trevolt kommer inte att göra musiksverige besviket.
The show goes on!
Bättre Bäst!
Hoppsan, jag har visst inte skrivit på ett tag...
Jag fick veta häromdagen att jag ska bli Fader, väldigt angenämt och omtumlande. Särskilt som att jag bor här och Hon bor där, än så länge åtminstone, vilket gör att hela budskapet blir en smula abstrakt.
Det känns väldigt orättvist att Cecilia ska genomgå allt illamående helt själv- ett av skälen till att kvinnor blir lynniga och sjuka i början av graviditeten är som ju alla vet för att straffa männen som gjort dem med barn och så att vi ska inse situationens allvar.
Det missar jag ju litegrann... och det är piss.
Men jag flyttar snart upp, jag ser fram emot som fan att få tvinga min SON (för något annat kan det omöjligen bli, jag är så manlig att all min sperma är små karlakarlar) att dela min världsuppfattning, min värdegruns och mina intressen.
Kan man lära en treåring att memorera -i kronologisk ordning- alla skivsläpp birdnest gjort?
Snart får ni svaret!!
Annars var jag i Hultsfred i går och gjorde en föreläsning på temat "Jag har varit i tv och kan däremot föreläsa om det löjliga med att föreläsa om att man varit i tv och föreläser om det löjliga med att ha varit i tv och föreläsa om..."
Det var ganska underligt- den röda tråden var lite att jag kritiserade ett mediesamhälle som hyllade ytligt b-kändisskap och hur detta b-kändisskap underhålls genom aktiviteter skilt från det som egentligen borde varit relevant... eh...
Det hela kulminerade/summerades av när en av åskådarna ställde frågan:
"Men vad gör du här egentligen?"
Och en annan i publiken spontant utbrast:
"Men vad gör VI här egentligen?"
Klockrent.
Men det blev rätt bra, jag är nöjd och ser fram emot nästa föreläsning. Jag är faktiskt jävligt bra.
Min första blogg efter att ha fått veta att min flickvän är gravid och den handlar i stort sett bara om mig och vad jag håller på med? Vilken självbedragande verklighetsflykt! Jag ser nu, svart på vitt, att insikten om framtidens nya utsikt inte alls sjunkit in som den bör.
Jag fick veta häromdagen att jag ska bli Fader, väldigt angenämt och omtumlande. Särskilt som att jag bor här och Hon bor där, än så länge åtminstone, vilket gör att hela budskapet blir en smula abstrakt.
Det känns väldigt orättvist att Cecilia ska genomgå allt illamående helt själv- ett av skälen till att kvinnor blir lynniga och sjuka i början av graviditeten är som ju alla vet för att straffa männen som gjort dem med barn och så att vi ska inse situationens allvar.
Det missar jag ju litegrann... och det är piss.
Men jag flyttar snart upp, jag ser fram emot som fan att få tvinga min SON (för något annat kan det omöjligen bli, jag är så manlig att all min sperma är små karlakarlar) att dela min världsuppfattning, min värdegruns och mina intressen.
Kan man lära en treåring att memorera -i kronologisk ordning- alla skivsläpp birdnest gjort?
Snart får ni svaret!!
Annars var jag i Hultsfred i går och gjorde en föreläsning på temat "Jag har varit i tv och kan däremot föreläsa om det löjliga med att föreläsa om att man varit i tv och föreläser om det löjliga med att ha varit i tv och föreläsa om..."
Det var ganska underligt- den röda tråden var lite att jag kritiserade ett mediesamhälle som hyllade ytligt b-kändisskap och hur detta b-kändisskap underhålls genom aktiviteter skilt från det som egentligen borde varit relevant... eh...
Det hela kulminerade/summerades av när en av åskådarna ställde frågan:
"Men vad gör du här egentligen?"
Och en annan i publiken spontant utbrast:
"Men vad gör VI här egentligen?"
Klockrent.
Men det blev rätt bra, jag är nöjd och ser fram emot nästa föreläsning. Jag är faktiskt jävligt bra.
Min första blogg efter att ha fått veta att min flickvän är gravid och den handlar i stort sett bara om mig och vad jag håller på med? Vilken självbedragande verklighetsflykt! Jag ser nu, svart på vitt, att insikten om framtidens nya utsikt inte alls sjunkit in som den bör.
Mitt liv, min kärlek
Du förstår inte, hur skulle du kunna göra det? Du är Gud och alla vi, vi är bara... här för att dyrka dig. Hur du än mottager vår dyrkan finns den där, för vi har funnit ny mening med livet i dyrkan av Dig.
I dig ser jag mig själv. Mitt luftslott runt din person är mäktigt men likväl sprött.
All den dyrkan och kärlek jag känner inför dig är den jag en dag föreställer mig hela världen kommer att rikta mot mig, en dag kommer inse att den egentligen alltid känt inför mig.
I dig ser jag den jag egentligen är.
Du är min fånge.
Det är på inget sätt så att jag ser vem du egentligen är och vördar det.
I stället är det så att det jag så länge sökt gick att läsa in i dig och mitt behov av riktning började bli outhärdligt. Du kom som en lättnad in i mitt liv och aldrig släpper jag dig, jag behöver dig för mycket.
Om du skulle avvisa mig skulle jag försvara mig.
Avvisning skulle antyda att den symbolen för mig som du är, som jag vill bli för andra, inte skulle vara okränkbar.
Om du inte är den jag vill, hur ska jag då kunna upphöjas till Gud och bli som du?
Om du slår dig fri, betyder inte det då att min gudom en dag skulle vara möjlig att slå hål på?
Du är alla mina drömmar. Min kärlek har alltid varit något annat än kärlek, men vem räknar?
Att du skulle vara olycklig skrattar jag åt ens om orden kommer från din egen mun. Äkta kärlek befriar en från frihetens tyrrani.
Ingen förstår på mitt sätt hur underbar och fantastisk du är, inte ens alla de som använder de orden om dig
kan förstå den fulla omfattningen av ditt gudomliga geni som jag förstått det.
Jag vet vilka texter du skrivit som handlar om mig personligen.
Jag står och väntar på dig backstage med hundratals skrikande fans.
Vi ser dig springa ut, mot bussen.
De är ingenting som jag, de förstår inte det du och jag delar.
Jag ser hur du kastar en snabb blick.
De andra skriker men jag vet att det var mig du sökte ögonkontakt med.
Vi ses i nästa stad.
I dig ser jag mig själv. Mitt luftslott runt din person är mäktigt men likväl sprött.
All den dyrkan och kärlek jag känner inför dig är den jag en dag föreställer mig hela världen kommer att rikta mot mig, en dag kommer inse att den egentligen alltid känt inför mig.
I dig ser jag den jag egentligen är.
Du är min fånge.
Det är på inget sätt så att jag ser vem du egentligen är och vördar det.
I stället är det så att det jag så länge sökt gick att läsa in i dig och mitt behov av riktning började bli outhärdligt. Du kom som en lättnad in i mitt liv och aldrig släpper jag dig, jag behöver dig för mycket.
Om du skulle avvisa mig skulle jag försvara mig.
Avvisning skulle antyda att den symbolen för mig som du är, som jag vill bli för andra, inte skulle vara okränkbar.
Om du inte är den jag vill, hur ska jag då kunna upphöjas till Gud och bli som du?
Om du slår dig fri, betyder inte det då att min gudom en dag skulle vara möjlig att slå hål på?
Du är alla mina drömmar. Min kärlek har alltid varit något annat än kärlek, men vem räknar?
Att du skulle vara olycklig skrattar jag åt ens om orden kommer från din egen mun. Äkta kärlek befriar en från frihetens tyrrani.
Ingen förstår på mitt sätt hur underbar och fantastisk du är, inte ens alla de som använder de orden om dig
kan förstå den fulla omfattningen av ditt gudomliga geni som jag förstått det.
Jag vet vilka texter du skrivit som handlar om mig personligen.
Jag står och väntar på dig backstage med hundratals skrikande fans.
Vi ser dig springa ut, mot bussen.
De är ingenting som jag, de förstår inte det du och jag delar.
Jag ser hur du kastar en snabb blick.
De andra skriker men jag vet att det var mig du sökte ögonkontakt med.
Vi ses i nästa stad.
Den äckliga bloggen
Just nu gör jag något så ovanligt som bloggar från jobb-
Så jäääävla 2010.
Eller lite retro 2007, men skit i det.
Jag tänkte bara gnälla lite som vanligt:
Första repan sedan spelningen i fredags var i går.
Jag hann värma upp i trettio sekunder när min Iron Cobra plötsligt la av.
Den bara.... la sig mot slagskinnet som en impotent gubbe.
Saken är den att som de flesta kanske vet så spelar jag naken (så när som på ett par kalsonger) och svettas en hel del.
Sedan jag köpte pedalen för lite drygt ett, ett och ett halvt år sedan har rostfläckarna brett ut sig som en tumör över hela pedalen. Fotsvett och allehanda droppar från lite överallt samlas i en härlig liten pöl runt mina fötter och igår tog rosten ut sin rätt. Fjädern sprack.
Lyckligtvis har jag en rejäl hög med reservdelar så efter en smula McGyverism kunde repan dra i gång igen.
Men betänk: Pedalen hade bara sekunder kvar innan den gick. Det kunde precis lika gärna hänt mitt under vår succéspelning på mejeriet i fredags, vilket naturligtvis varit en fullständig katastrof.
I fortsättningen kommer jag att köra med skor.
Så jäääävla 2010.
Eller lite retro 2007, men skit i det.
Jag tänkte bara gnälla lite som vanligt:
Första repan sedan spelningen i fredags var i går.
Jag hann värma upp i trettio sekunder när min Iron Cobra plötsligt la av.
Den bara.... la sig mot slagskinnet som en impotent gubbe.
Saken är den att som de flesta kanske vet så spelar jag naken (så när som på ett par kalsonger) och svettas en hel del.
Sedan jag köpte pedalen för lite drygt ett, ett och ett halvt år sedan har rostfläckarna brett ut sig som en tumör över hela pedalen. Fotsvett och allehanda droppar från lite överallt samlas i en härlig liten pöl runt mina fötter och igår tog rosten ut sin rätt. Fjädern sprack.
Lyckligtvis har jag en rejäl hög med reservdelar så efter en smula McGyverism kunde repan dra i gång igen.
Men betänk: Pedalen hade bara sekunder kvar innan den gick. Det kunde precis lika gärna hänt mitt under vår succéspelning på mejeriet i fredags, vilket naturligtvis varit en fullständig katastrof.
I fortsättningen kommer jag att köra med skor.
Blaj blaj
Först lite gnäll:
Jag har åkt buss fyra gånger i dag.
Varje resa krävde ett byte.
Jag har varit ombord på åtta busar idag och har spenderat runt en timme sammanlagt på att vänta.
Ge mig ML tillbaka eller ett nice tunnelbanesystem Pronto!!!
Annars vad det jävligt ball att jobba, om man nu kan kalla det det. Tycker jag mest glidit omkring och hängt med softa människor. Betalt får jag också...
...plus världens bästa löneförmån:
"Arbetsförmedlingen kräver det och det pappret, bla bla, annars jävlar..."
F#cK Yall!!!
För övrigt har jag tagit en liten paus från "This Addiction" och återupptäckt "The Empire strikes First", så jävla fett!
OaO
Jag har åkt buss fyra gånger i dag.
Varje resa krävde ett byte.
Jag har varit ombord på åtta busar idag och har spenderat runt en timme sammanlagt på att vänta.
Ge mig ML tillbaka eller ett nice tunnelbanesystem Pronto!!!
Annars vad det jävligt ball att jobba, om man nu kan kalla det det. Tycker jag mest glidit omkring och hängt med softa människor. Betalt får jag också...
...plus världens bästa löneförmån:
"Arbetsförmedlingen kräver det och det pappret, bla bla, annars jävlar..."
F#cK Yall!!!
För övrigt har jag tagit en liten paus från "This Addiction" och återupptäckt "The Empire strikes First", så jävla fett!
OaO
chat roulette...
Stranger: how many holea
You: 9
Stranger: 10 with your ass
You: Your moms ass makes it 11
> Your partner disconnected.
Chat roulette är kanske det mest störda internet hittills tillhandahållit.
Man klickar på en knapp och en slumpmässig webcam-chatpartner dyker upp, från var i världen som helst!
Åtta av tio är pervon med kameran i skrevet som sitter och väntar på en kvinna att visa kuken för. Antagligen ser de mest av varandra, undrar vad de tänker då?
En av tio är ett gäng collegegrabbar som flabbar och visar röven.
En av tio är vem som helst.
Jag såg ett gäng Amerikaner som satt och rökte på, en kille som satt och runkade - kameran riktad mot kuken - ett par som knullade, en neurosedynskadad kortväxt person och mycket annat underligt.
Jag måste erkänna att det är sjukt beroendeframkallande. Det känns som att man flyger runt och tittar in i folks vardagsrum. De flesta disconnectar direkt när de ser att jag inte är en människa med ett par stora pattar, men det gör inget.
Man vill bara se nästa person.
En gång dök det upp i ett fönster en skylt med den handskrivna texten "show them" och en teckning av en kvinnas överkropp...
Det är verkligen den mest infantila återvändsgränd mänskligheten någonsin skapat.
Jag måste tillbaka nu. Jag har ett par solglasögon och en dödskallemask och klistrar in den här texten det första jag gör:
"Have you considered revolution lately?"
Vissa stannar kvar och vill prata vidare efter det.
Än finns det hopp;-)
www.chatrt.com
You: 9
Stranger: 10 with your ass
You: Your moms ass makes it 11
> Your partner disconnected.
Chat roulette är kanske det mest störda internet hittills tillhandahållit.
Man klickar på en knapp och en slumpmässig webcam-chatpartner dyker upp, från var i världen som helst!
Åtta av tio är pervon med kameran i skrevet som sitter och väntar på en kvinna att visa kuken för. Antagligen ser de mest av varandra, undrar vad de tänker då?
En av tio är ett gäng collegegrabbar som flabbar och visar röven.
En av tio är vem som helst.
Jag såg ett gäng Amerikaner som satt och rökte på, en kille som satt och runkade - kameran riktad mot kuken - ett par som knullade, en neurosedynskadad kortväxt person och mycket annat underligt.
Jag måste erkänna att det är sjukt beroendeframkallande. Det känns som att man flyger runt och tittar in i folks vardagsrum. De flesta disconnectar direkt när de ser att jag inte är en människa med ett par stora pattar, men det gör inget.
Man vill bara se nästa person.
En gång dök det upp i ett fönster en skylt med den handskrivna texten "show them" och en teckning av en kvinnas överkropp...
Det är verkligen den mest infantila återvändsgränd mänskligheten någonsin skapat.
Jag måste tillbaka nu. Jag har ett par solglasögon och en dödskallemask och klistrar in den här texten det första jag gör:
"Have you considered revolution lately?"
Vissa stannar kvar och vill prata vidare efter det.
Än finns det hopp;-)
www.chatrt.com
29
Gammal!!
Det är nu fyra minuter kvar av min födelsedagoch jag är rätt nöjd med hur den avspelat sig.
Först ringde min kära Woman på morgonen och sjöng den skånska födelsedagssången för mig. Hon är bara fantastisk, det enda som kunnat förgylla denna födelsedag hade förstås varit om jag vaknat med henne, men så blev det alltså icke i år heller.
Nästa år, så....
Sedan ringde mor och Brorsan, han är med henne i småland så båda sjöng, hehe. Det var ett par år sedan sist kan jag säga!
Sen har jag hängt med Henke hela dagen, varit en sväng i Lund och hämtat affischerna inför spelningen på fredag som jag tänkt tapetsera Malmö med i morgon.
Jag vet, lite sent men jag har som bekant varit i Stockholm.
Sen fick jag veta att "I all hast" är färdigtryckt - yey!- och "snart" är i våra väntande händer.
Hoppas "snart" inte är på Silverback-tid eller SL-tid.
Seeeen drog jag hem till Danne, Jonas och WENA!!!
Fy FAN vilken söt unge! Wena är alltså deras lilla dotter, sjutton dagar gammal!!!
Jag höll henne och daaamn vad hon doftar myyyzz!!!! Danne tog en bild på när jag höll henne, den ska upp så fort jag får den!
Hon nös så att hon fes när jag höll henne, haha. Wena har samma humor som jag, jag vet att vi kommer bli dödspolare:-)
De hade pyntat med ballonger och girlander och lagat mat till mig, minsann! Hur jävla snälla är det, supersjysst!
Nu måste jag gå och lägga mig, men först:
För två år sedan försökte jag åka från Stockholm till Malmö dagen innan min födelsedag.
Vädret kom och den resan tog trettio timmar.
I år köpte jag en BUSSbiljett bara ett par timmar innan SJ gick ut med en massa inställda avgångar.
Hur gött var det att glida in på Centralen i Stockholm och bara svischa förbi tusentals förtvivlade tågresenerärer, hoppa ombord på en väntande buss för att helt felfritt landa i Malmö on schedule?
Mwuahahaaa!!!
Det är nu fyra minuter kvar av min födelsedagoch jag är rätt nöjd med hur den avspelat sig.
Först ringde min kära Woman på morgonen och sjöng den skånska födelsedagssången för mig. Hon är bara fantastisk, det enda som kunnat förgylla denna födelsedag hade förstås varit om jag vaknat med henne, men så blev det alltså icke i år heller.
Nästa år, så....
Sedan ringde mor och Brorsan, han är med henne i småland så båda sjöng, hehe. Det var ett par år sedan sist kan jag säga!
Sen har jag hängt med Henke hela dagen, varit en sväng i Lund och hämtat affischerna inför spelningen på fredag som jag tänkt tapetsera Malmö med i morgon.
Jag vet, lite sent men jag har som bekant varit i Stockholm.
Sen fick jag veta att "I all hast" är färdigtryckt - yey!- och "snart" är i våra väntande händer.
Hoppas "snart" inte är på Silverback-tid eller SL-tid.
Seeeen drog jag hem till Danne, Jonas och WENA!!!
Fy FAN vilken söt unge! Wena är alltså deras lilla dotter, sjutton dagar gammal!!!
Jag höll henne och daaamn vad hon doftar myyyzz!!!! Danne tog en bild på när jag höll henne, den ska upp så fort jag får den!
Hon nös så att hon fes när jag höll henne, haha. Wena har samma humor som jag, jag vet att vi kommer bli dödspolare:-)
De hade pyntat med ballonger och girlander och lagat mat till mig, minsann! Hur jävla snälla är det, supersjysst!
Nu måste jag gå och lägga mig, men först:
För två år sedan försökte jag åka från Stockholm till Malmö dagen innan min födelsedag.
Vädret kom och den resan tog trettio timmar.
I år köpte jag en BUSSbiljett bara ett par timmar innan SJ gick ut med en massa inställda avgångar.
Hur gött var det att glida in på Centralen i Stockholm och bara svischa förbi tusentals förtvivlade tågresenerärer, hoppa ombord på en väntande buss för att helt felfritt landa i Malmö on schedule?
Mwuahahaaa!!!
Gullegullegull!!
Fan vad nice att få spendera alla hjärtans dag med frugan.
Okej, varje dag med Henne är speciell, men efter snart trettio år av programmering har man ändå fått för sig att det är något särskilt med denna annars helt vanliga kalendernotering.
Vi såg "Eden Lake" och direkt efter det "Funny Games U.S".
Jag kan verkligen rekommendera dessa två filmer för den som får ont i magen lite för sällan.
Särskilt om "The Shining", "Cape Fear" eller eventuellt "A Clockwork Orange" tilltalar Er.
Jag satt by the way och kollade på nyheterna häromdagen.
(Jag försöker göra det så ofta som möjligt, varvat med olika online-källor för variation. Glöm inte den kritiska hållningen!)
Särskilt ett inslag fångade min uppmärksamhet. Tydligen har Ukraina precis blivit färdiga med sitt senaste presidentval och det obligatoriska tjafset om vem som egentligen vann/vem som valfuskade minst är i full gång.
Jag kommer på mig själv med att tänka att vissa länder kroniskt lider bananrepubliksyndromet och att man alltid kan räkna med farsartade imitationer av den s.k. "Demokratiska processen" på vissa ställen.
Jag var i full gång med att formulera en tanke som liknar den här:
"Det är ändå skönt att veta att Sverige åtminstone har en seriös ambition att vara en demokrati på riktigt. Vi kommer aldrig att behöva skämmas internationellt över saker som valfusk eller utbredd korruption".
Vad fyllde nyheterna snabbare än jag hunnit tänka "flaska"?
Ikea inblandat i korruptionsskandal
Moderaterna inblandat i valfuskhärva.
"I rest my case" Mr. Realitycheck said to Mrs Gullibility.
I samma ögonblick man upptäcker att dumhetens röta håller på och vaggar in en i falsk trygghet gör verkligheten sig påmind. Känns skönt att veta att
1: Ingen är immun
2: Man blir aldrig förvånad
Mr. Techno
Det är inte lika coolt den här gången-
Internet ombord på X2000.
Första gången kändes det lite milenniespännande, speciellt med tanke på att jag visar upp min TriChorder från Samsung i stället för en pappersbiljett för konduktören.
Men saker tappar fort sin charm. I ställt för en pappersbok skulle jag förstås haft en prs505 och i stället för att vara så analt besatt av Science fiction borde jag försöka leva lite i verkligheten.
Så, för att summera vad jag hittat på den här vändan till Malmö:
Repat. Som fan.
Skickat albumet till tryckeriet.
Blivit förnedrad två gånger på arbetsförmedlingen.
Blivit plastmorbror.
Fått jobb. På Linnéskolan. Min gamla arbetsplats.
Nog om det.
Om ett par timmar får jag träffa Snäcket igen, det ser jag verkligen fram emot. Ska bli riktigt NAJS, jag behöver en kram (om du är över arton år, ersätt ordet "kram" med vulgärt formulerad sexuell aktivitet).
Annars har jag börjat läsa "Nattvakt",redan ett par kapitel in gillar jag den. Får väl se filmen sen. Eller nåt.
Hörs!
Internet ombord på X2000.
Första gången kändes det lite milenniespännande, speciellt med tanke på att jag visar upp min TriChorder från Samsung i stället för en pappersbiljett för konduktören.
Men saker tappar fort sin charm. I ställt för en pappersbok skulle jag förstås haft en prs505 och i stället för att vara så analt besatt av Science fiction borde jag försöka leva lite i verkligheten.
Så, för att summera vad jag hittat på den här vändan till Malmö:
Repat. Som fan.
Skickat albumet till tryckeriet.
Blivit förnedrad två gånger på arbetsförmedlingen.
Blivit plastmorbror.
Fått jobb. På Linnéskolan. Min gamla arbetsplats.
Nog om det.
Om ett par timmar får jag träffa Snäcket igen, det ser jag verkligen fram emot. Ska bli riktigt NAJS, jag behöver en kram (om du är över arton år, ersätt ordet "kram" med vulgärt formulerad sexuell aktivitet).
Annars har jag börjat läsa "Nattvakt",redan ett par kapitel in gillar jag den. Får väl se filmen sen. Eller nåt.
Hörs!
The birth of a...
Yey-
Danne messade mig plötsligt i lördags och Wena Aarre föddes alltså typ kvart i tre eller något åt det hållet.
Fett coolt!
Även om hon gått omkring och varit gravid som fan jävligt länge blir man ändå överraskad när hon plötsligt hör av sig och säger att hon har en helt ny familjemedlem jag inte träffat- jag har ju ändå känt henne i över tio år!
Annars har vi mest repat, repat och repat, vilket inte är så dumt det heller. Det lutar åt att jag drar upp till Sthlm en sväng i dagarna och firar Cecilias oh min tvåårsdag tillsammans i stället över webcam. Det vore väldigt mysigt.
Sen hem igen till spelningen på mejeriet med Atlas, det kommer att bli kanon.
Berättade jag att Henke flyttade i helgen? Ungefär samtidigt som Danne låg och krystade ut en framtida tonåring sprang vi omkring med Henkes "tömda" byrå:-)
BTW så avslöjade Henke att han bestämt sig för att nästa Halloween ta på sig en peruk med en lång svart hästsvans och måla kroppen blå vilket osökt leder mig in på veckans "Onödigt inavlade överdrivet politiskt korrekta analys av präktig förståsigpåare med för mycket fritid":
"I den värld som målas upp i James Camerons storsäljande biofilm Avatar lever den etniskt homogena befolkningen i fred och harmoni under en på livstid vald despot utan möjlighet att påverka varken sitt ledarskap
eller den politiska riktning samhällsutvecklingen må ta.
Ingen förefaller det minsta handikappad - eller hålls de dolda för omvärlden?
Inte heller syns det någon med avvikande hud- eller hårfärg!
Inte ett ord nämns heller om hur man förhåller sig till kriminalitet eller rehabiliteringsprogram. Jag kan bara dra slutsatsen att pöbelrättvisa råder på pandora, utan vare sig fängelse eller domstol blir man alltså avrättad på plats för att aldrig mer omnämnas.
Skolor? Lyser med sin frånvaro.
Grundlagar? Glöm det.
Sjukhus? Nix. På pandora får man helt enkelt hålla sina tummar om man råkar illa ut.
Naturläkemedel utan någon som helst vetenskaplig underbyggelse är ditt enda alternativ vid sjukdom!
Den enda slutsats jag sorgligt nog kan dra att den biofilm som de senaste månaderna dragit absolut flest besökare är en enda enda lång propagandafilm för James Camerons våta dröm om ett proto-nazistiskt samhälle där alla är stöpta i en enda snäv, idyllisk mall och är lyckliga så länge status quo förblir orubbat.
För om man tänker på det-
så fort en grupp invandrare visar sig blir det krig och det enda alternativet till samexistens är fullständig assimilering och till råga på allt räcker inte ens plastikkirurgi för att kunna integreras- du måste fullständigt byta kropp, kultur och språk för att passa in!!!
Främmande seder och bruk avvisas konsekvent, avvikande perspektiv definieras som oreflekterat onda helt utan möjlighet till nyanser och grunden till detta är RELIGIÖSA utan minsta möjlighet att ifrågasätta eller problematisera den rådande religiösa åskådningen.
De talar inte ens om sin "gud" på ett sätt där var och en tillåts ta ställning till själv vad den tror.
Hela filmen andas medeltidskatolicism.
Jag känner att jag inte ens behöver gå in på den fundamentala bristen på individualism och valfrihet som tycks råda på Pandora. Alla har samma kläder, äter samma saker och tycks överhuvudtaget inte tillåtas uttrycka sina egenheter på något sätt.
Så visst, Avatar kanske är en bra film. Men då kan jag även rekommendera Leni Riefenstahls 30- och 40-talsalster samt "Starship troopers" men sin ytterst onyktra syn på demokrati."
Som parentes kan jag här och nu nämna att jag också älskar filmen men jag kände väl att det är bättre att jag skriver allt det här så att folk fattar att det är ett skämt innan någon idiot börjar tjafsa om det här på ett sätt man kan råka ta på allvar.
Danne messade mig plötsligt i lördags och Wena Aarre föddes alltså typ kvart i tre eller något åt det hållet.
Fett coolt!
Även om hon gått omkring och varit gravid som fan jävligt länge blir man ändå överraskad när hon plötsligt hör av sig och säger att hon har en helt ny familjemedlem jag inte träffat- jag har ju ändå känt henne i över tio år!
Annars har vi mest repat, repat och repat, vilket inte är så dumt det heller. Det lutar åt att jag drar upp till Sthlm en sväng i dagarna och firar Cecilias oh min tvåårsdag tillsammans i stället över webcam. Det vore väldigt mysigt.
Sen hem igen till spelningen på mejeriet med Atlas, det kommer att bli kanon.
Berättade jag att Henke flyttade i helgen? Ungefär samtidigt som Danne låg och krystade ut en framtida tonåring sprang vi omkring med Henkes "tömda" byrå:-)
BTW så avslöjade Henke att han bestämt sig för att nästa Halloween ta på sig en peruk med en lång svart hästsvans och måla kroppen blå vilket osökt leder mig in på veckans "Onödigt inavlade överdrivet politiskt korrekta analys av präktig förståsigpåare med för mycket fritid":
"I den värld som målas upp i James Camerons storsäljande biofilm Avatar lever den etniskt homogena befolkningen i fred och harmoni under en på livstid vald despot utan möjlighet att påverka varken sitt ledarskap
eller den politiska riktning samhällsutvecklingen må ta.
Ingen förefaller det minsta handikappad - eller hålls de dolda för omvärlden?
Inte heller syns det någon med avvikande hud- eller hårfärg!
Inte ett ord nämns heller om hur man förhåller sig till kriminalitet eller rehabiliteringsprogram. Jag kan bara dra slutsatsen att pöbelrättvisa råder på pandora, utan vare sig fängelse eller domstol blir man alltså avrättad på plats för att aldrig mer omnämnas.
Skolor? Lyser med sin frånvaro.
Grundlagar? Glöm det.
Sjukhus? Nix. På pandora får man helt enkelt hålla sina tummar om man råkar illa ut.
Naturläkemedel utan någon som helst vetenskaplig underbyggelse är ditt enda alternativ vid sjukdom!
Den enda slutsats jag sorgligt nog kan dra att den biofilm som de senaste månaderna dragit absolut flest besökare är en enda enda lång propagandafilm för James Camerons våta dröm om ett proto-nazistiskt samhälle där alla är stöpta i en enda snäv, idyllisk mall och är lyckliga så länge status quo förblir orubbat.
För om man tänker på det-
så fort en grupp invandrare visar sig blir det krig och det enda alternativet till samexistens är fullständig assimilering och till råga på allt räcker inte ens plastikkirurgi för att kunna integreras- du måste fullständigt byta kropp, kultur och språk för att passa in!!!
Främmande seder och bruk avvisas konsekvent, avvikande perspektiv definieras som oreflekterat onda helt utan möjlighet till nyanser och grunden till detta är RELIGIÖSA utan minsta möjlighet att ifrågasätta eller problematisera den rådande religiösa åskådningen.
De talar inte ens om sin "gud" på ett sätt där var och en tillåts ta ställning till själv vad den tror.
Hela filmen andas medeltidskatolicism.
Jag känner att jag inte ens behöver gå in på den fundamentala bristen på individualism och valfrihet som tycks råda på Pandora. Alla har samma kläder, äter samma saker och tycks överhuvudtaget inte tillåtas uttrycka sina egenheter på något sätt.
Så visst, Avatar kanske är en bra film. Men då kan jag även rekommendera Leni Riefenstahls 30- och 40-talsalster samt "Starship troopers" men sin ytterst onyktra syn på demokrati."
Som parentes kan jag här och nu nämna att jag också älskar filmen men jag kände väl att det är bättre att jag skriver allt det här så att folk fattar att det är ett skämt innan någon idiot börjar tjafsa om det här på ett sätt man kan råka ta på allvar.
Retrograd
Jag vaknade i morse och kom att tänka på den lilla röda TV:n min bror och jag brukade ha till att spela våra Commodore 64-spel på under åttiotalet.
Den lilla röda.
Det var nämligen så att en gång i tiden var det skolgårdsstatus att ha tv på rummet. En egen tv.
Då kunde det vara så på fredagskvällar att familjen högtidsfullt samlades framför hushållets enda teknologiska apparatur, ofta en tjugoen tum stor tjock-tv med uselt ljud, kanske upptrimmad med en vhs eller rent av dekoder för kabelteve.
Och den som hade tv på rummet var kung.
Jag minns faktiskt när tv3 dök upp. Bara sådär, ur det blå. En ny kanal.
Den lilla röda hängde med, jävligt länge. Den fick ställa upp när vi skaffade sega 16-bitar, den ledde oss genom Super mario world på vårt fantastiska supernintendo.
När jag var 16 och vi separerade från vår styvfar fick jag ha den lilla röda på mitt rum och jag var fucking KING och the castle i mitt eget huvud. Fast då hade folk börjat få egen dator och jag var, än en gång hopplöst omodern.
När jag gick i sjuan hade vi maskinskrivning på schemat. Vi hade påmin skola ett klassrum med tjugo skrivmaskiner.
I åttan eller nian köpte skolan in en dator. Den stod i biblioteket och gjorde konstiga ljud.
Min bror kom hem en dag och hade surfat och jag undrade varför han inte var blöt i håret. Vadå nätet?
Så, när morsan köpte en dator genom kommunens generösa erbjudande var man återigen king of the castle. Det gick att spela diablo tills näthinneavlossning blivit en del av ens identitet och Heroes of might and magic gick varmt om nätterna. Inte ett fullt så långt steg från Commodoren och den lilla röda alltså.
Saker som INTE fanns när jag gick i GYMNASIET:
Mp3 - jag minns att jag suttit och laddat ner midifiler för att lyssna på
youtube - kommer i håg när Linus tipsade mig om den här häftiga grejen på internet...
facebook - jag hade precis vant mig vid Helgon
myspace - förändrade verkligen var det innebar att ha ett band
torrents - alltså inget piratebay
Bloggar - "vilka idioter" tänkte man när det här expolderade
Lolcatz - wtf?
Troll - lol
Spotify - "gratis? Vadfalls?"
Twitter - Jag vet fortfarande inte vad det ska vara bra för
Behöver jag ens nämna att i högstadiet hade EN person mobiltelefon och att jag fortfarande minns att jag lånade Oscars tegelsten för att exalterat ringa hem till Henke med budskapet "Jag står utomhus och inte i en telefonkiosk".
Jag var arton år gammal när jag "firade" millennieskiftet, tjugo när de där planen i new york förändrade det politiska klimatet. Jag minns ett USA innan Bush.
Jag minns en tid innan Britney Spears, jag minns en god michael Jackson.
Jag minns att det helt plötsligt fanns något som hette grunge och att det lika plötsligt tog slut när Curt inte orkade mer.
Dessutom minns jag att jag en dag blivit äldre än vad han blev.
Den lilla röda tv:n la av för ett par år sedan. Hon orkade bara inte längre. Poff.
Det var en stor sorg när jag bar ner eländet till soprummet.
Kort därefter sa jag upp mitt väggfasta telefonabonemmang. Det räckte inte längre att slå sex siffror för att ringa mig, man var hädanefter tvungen att bläddra i en telefonbok...
Jag fyller 29 om tre veckor.
Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. Jag har ju alltid varit ung, jag har alltid haft hela livet framför mig. Helt plötsligt inser jag att jag är mitt uppe i det!
Snackade med Adam igår om en gemensam bekant till oss som är fotomodell.
Jag nämde för Adam att den den här killen vid ett tillfälle berättat för mig om en resa till stockholm som slutat på ett hotellrum med två modeller och en massa kokain och jag tänkte:
"Det låter jobbigt, han måste ha kommit i säng sent".
Need I say more?
Men jag är inte bitter. Bara en smula förvånad.
Eller som min ytterst positiva far en gång sa:
"Erik, helt plötsligt är man femtio. Bara sådär."
Kul.
Fast det är klart, jag tänker vara med Cecilia ända fram till dess och allt därefter, så jag ser fram emot det!!!
Den lilla röda.
Det var nämligen så att en gång i tiden var det skolgårdsstatus att ha tv på rummet. En egen tv.
Då kunde det vara så på fredagskvällar att familjen högtidsfullt samlades framför hushållets enda teknologiska apparatur, ofta en tjugoen tum stor tjock-tv med uselt ljud, kanske upptrimmad med en vhs eller rent av dekoder för kabelteve.
Och den som hade tv på rummet var kung.
Jag minns faktiskt när tv3 dök upp. Bara sådär, ur det blå. En ny kanal.
Den lilla röda hängde med, jävligt länge. Den fick ställa upp när vi skaffade sega 16-bitar, den ledde oss genom Super mario world på vårt fantastiska supernintendo.
När jag var 16 och vi separerade från vår styvfar fick jag ha den lilla röda på mitt rum och jag var fucking KING och the castle i mitt eget huvud. Fast då hade folk börjat få egen dator och jag var, än en gång hopplöst omodern.
När jag gick i sjuan hade vi maskinskrivning på schemat. Vi hade påmin skola ett klassrum med tjugo skrivmaskiner.
I åttan eller nian köpte skolan in en dator. Den stod i biblioteket och gjorde konstiga ljud.
Min bror kom hem en dag och hade surfat och jag undrade varför han inte var blöt i håret. Vadå nätet?
Så, när morsan köpte en dator genom kommunens generösa erbjudande var man återigen king of the castle. Det gick att spela diablo tills näthinneavlossning blivit en del av ens identitet och Heroes of might and magic gick varmt om nätterna. Inte ett fullt så långt steg från Commodoren och den lilla röda alltså.
Saker som INTE fanns när jag gick i GYMNASIET:
Mp3 - jag minns att jag suttit och laddat ner midifiler för att lyssna på
youtube - kommer i håg när Linus tipsade mig om den här häftiga grejen på internet...
facebook - jag hade precis vant mig vid Helgon
myspace - förändrade verkligen var det innebar att ha ett band
torrents - alltså inget piratebay
Bloggar - "vilka idioter" tänkte man när det här expolderade
Lolcatz - wtf?
Troll - lol
Spotify - "gratis? Vadfalls?"
Twitter - Jag vet fortfarande inte vad det ska vara bra för
Behöver jag ens nämna att i högstadiet hade EN person mobiltelefon och att jag fortfarande minns att jag lånade Oscars tegelsten för att exalterat ringa hem till Henke med budskapet "Jag står utomhus och inte i en telefonkiosk".
Jag var arton år gammal när jag "firade" millennieskiftet, tjugo när de där planen i new york förändrade det politiska klimatet. Jag minns ett USA innan Bush.
Jag minns en tid innan Britney Spears, jag minns en god michael Jackson.
Jag minns att det helt plötsligt fanns något som hette grunge och att det lika plötsligt tog slut när Curt inte orkade mer.
Dessutom minns jag att jag en dag blivit äldre än vad han blev.
Den lilla röda tv:n la av för ett par år sedan. Hon orkade bara inte längre. Poff.
Det var en stor sorg när jag bar ner eländet till soprummet.
Kort därefter sa jag upp mitt väggfasta telefonabonemmang. Det räckte inte längre att slå sex siffror för att ringa mig, man var hädanefter tvungen att bläddra i en telefonbok...
Jag fyller 29 om tre veckor.
Det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. Jag har ju alltid varit ung, jag har alltid haft hela livet framför mig. Helt plötsligt inser jag att jag är mitt uppe i det!
Snackade med Adam igår om en gemensam bekant till oss som är fotomodell.
Jag nämde för Adam att den den här killen vid ett tillfälle berättat för mig om en resa till stockholm som slutat på ett hotellrum med två modeller och en massa kokain och jag tänkte:
"Det låter jobbigt, han måste ha kommit i säng sent".
Need I say more?
Men jag är inte bitter. Bara en smula förvånad.
Eller som min ytterst positiva far en gång sa:
"Erik, helt plötsligt är man femtio. Bara sådär."
Kul.
Fast det är klart, jag tänker vara med Cecilia ända fram till dess och allt därefter, så jag ser fram emot det!!!
Major wtf
En väldigt nära vän till mig går just nu genom en väldigt surrealistisk händelsekedja.
Inte för att detta är så ovanligt globalt sett men om man levt hela sitt liv i en skyddad bubbla av individuell frihet och alltid fått höra att det man själv vill är viktigare än något annat, då blir det världens största reality check:
Det är faktiskt lite smått pinsamt att vara västerlänning.
Han träffade en tjej för ett tag sedan och tycke uppstod. Hon var tvungen att lämna honom här och flyga tillbaka till sitt hemland, men de fortsatte ha kontakt via nätet.
Det var via nätet som jag och Cecilia fann varandra, så jag kan verkligen relatera.
Häromveckan blev hon tvungen att ta farväl av honom för att hennes föräldrar bestämt att hon ska flyga till andra sidan jordklotet och giftas bort.
2010.
För en gångs skull kan jag ärligen säga att jag verkligen inte kan förstå hur det känns. Det är en helt annan sak när tjejer kommer och går enligt spelreglerna men här har vi alltså en kulturkrock helt utan prejudikat bland vänner och bekanta. Vad fan gör man?
Hon är helt förtvivlad, han är helt förstörd, vad säger man för att trösta? Hur hjälper man en vän som fått sitt hjärta krossat av någon som inget annat vill än att vara med honom?
Jag skiter faktiskt i allt som varit, den här gången är det inte som förr. De fick inte ens chansen att ta sin relation någonstans. Alls.
Det här måste hända hundratals gånger varje vecka över hela jordklotet.
Jag har tur, jag får välja vem jag vill leva mitt liv med. Dags att välja.
Inte för att detta är så ovanligt globalt sett men om man levt hela sitt liv i en skyddad bubbla av individuell frihet och alltid fått höra att det man själv vill är viktigare än något annat, då blir det världens största reality check:
Det är faktiskt lite smått pinsamt att vara västerlänning.
Han träffade en tjej för ett tag sedan och tycke uppstod. Hon var tvungen att lämna honom här och flyga tillbaka till sitt hemland, men de fortsatte ha kontakt via nätet.
Det var via nätet som jag och Cecilia fann varandra, så jag kan verkligen relatera.
Häromveckan blev hon tvungen att ta farväl av honom för att hennes föräldrar bestämt att hon ska flyga till andra sidan jordklotet och giftas bort.
2010.
För en gångs skull kan jag ärligen säga att jag verkligen inte kan förstå hur det känns. Det är en helt annan sak när tjejer kommer och går enligt spelreglerna men här har vi alltså en kulturkrock helt utan prejudikat bland vänner och bekanta. Vad fan gör man?
Hon är helt förtvivlad, han är helt förstörd, vad säger man för att trösta? Hur hjälper man en vän som fått sitt hjärta krossat av någon som inget annat vill än att vara med honom?
Jag skiter faktiskt i allt som varit, den här gången är det inte som förr. De fick inte ens chansen att ta sin relation någonstans. Alls.
Det här måste hända hundratals gånger varje vecka över hela jordklotet.
Jag har tur, jag får välja vem jag vill leva mitt liv med. Dags att välja.
Häng
Hängde med syrran idag, Fan vad gravid hon är. Ser ut som om ho svalt en jordglob eller något åt det hållet. Badboll.
Ewe kom också över så det var lite old folks-home känsla över det hela, väldigt trevligt.
Danne är beräknad till den tolfte februari så allt är nu en enda stor nedräckning tills ännu en totalt vansinnig knäppskalle kan läggas till armén av tokstollar i mitt liv.
Ball.
Kan ju passa på och nämna att mitt huvud är i desperat behov av rakning. Utväxten är nu så vildvuxen att håret på sidorna av huvudet till och med kan ligga ner!!!!
Bildbevis:
Och kolla på magen då:
Ewe kom också över så det var lite old folks-home känsla över det hela, väldigt trevligt.
Danne är beräknad till den tolfte februari så allt är nu en enda stor nedräckning tills ännu en totalt vansinnig knäppskalle kan läggas till armén av tokstollar i mitt liv.
Ball.
Kan ju passa på och nämna att mitt huvud är i desperat behov av rakning. Utväxten är nu så vildvuxen att håret på sidorna av huvudet till och med kan ligga ner!!!!
Bildbevis:
Och kolla på magen då:
A Fight!
-Åh, jag älskar dig! Du är bäst!
-Nej, DU är bäst!!
-"There can be only one. Let us fight til death!"
-"A fight!"
Autentisk dialog mellan nörden (jag) och hans flickvän (cecilia)
-Nej, DU är bäst!!
-"There can be only one. Let us fight til death!"
-"A fight!"
Autentisk dialog mellan nörden (jag) och hans flickvän (cecilia)
Öh?
Jag köpte som bekant en ny dator häromveckan, en liten laptop för mina vardagliga behov.
Idag upptäckte jag något mycket förbryllande.
Jag startade windows mediaplayer för att lyssna på "I all hast"(!) och upptäckte då att en massa gammal musik låg kvar i biblioteket, alltså datorns förra ägares bibliotek (jag köpte en begagnad dator).
Naturligtvis gick inte den musiken att lyssna på för han hade blåst hårddisken innan han lämnade över datorn, men mediaplayers bibliotekslänkar låg kvar.
Lok, jay-z, kanye west...
Och Trevolt.
Först trodde jag att det kom från min mp3-spelare som jag ju haft inkopplad i datorn för att tanka över det jag hade på den men vet ni vad?
Innan vi släppte "Gör det bättre själv" fanns två demos med vardera fyra låtar som kom att bli just den mini-cd:n.
Det var dessa två demos som fanns i mediaplayers bibliotek och dessa har inte funnits på min mp3-spelare!
Jag har till och med dubbelkollat-
"Demo 1" och "demo 2" har inte hamnat i mediaplayerbiblioteket genom någonting jag har gjort, de fanns där när jag köpte datorn.
Antingen är det sjukt coolt eller också håller jag på att bli tokig.
Eller så har jag missat något och är en jävla tönt, men det alternativet är inte fullt så smickrande så jag väljer att tycka att hela grejen är värsta coola sammanträffandet.
Idag upptäckte jag något mycket förbryllande.
Jag startade windows mediaplayer för att lyssna på "I all hast"(!) och upptäckte då att en massa gammal musik låg kvar i biblioteket, alltså datorns förra ägares bibliotek (jag köpte en begagnad dator).
Naturligtvis gick inte den musiken att lyssna på för han hade blåst hårddisken innan han lämnade över datorn, men mediaplayers bibliotekslänkar låg kvar.
Lok, jay-z, kanye west...
Och Trevolt.
Först trodde jag att det kom från min mp3-spelare som jag ju haft inkopplad i datorn för att tanka över det jag hade på den men vet ni vad?
Innan vi släppte "Gör det bättre själv" fanns två demos med vardera fyra låtar som kom att bli just den mini-cd:n.
Det var dessa två demos som fanns i mediaplayers bibliotek och dessa har inte funnits på min mp3-spelare!
Jag har till och med dubbelkollat-
"Demo 1" och "demo 2" har inte hamnat i mediaplayerbiblioteket genom någonting jag har gjort, de fanns där när jag köpte datorn.
Antingen är det sjukt coolt eller också håller jag på att bli tokig.
Eller så har jag missat något och är en jävla tönt, men det alternativet är inte fullt så smickrande så jag väljer att tycka att hela grejen är värsta coola sammanträffandet.
