En dag ska jag bränna allt jag äger
Baby flyttar in i sin nya lägenhet på söndag.
Det kommer att bli en väldigt smidig flytt, vi har nämligen packat allting väldigt systematiskt och med "allting" och "väldigt" menar jag att de senaste dagarna bara gått ut på att just packa!
Jag jobbade som flyttkarl något år efter gymnasiet så av alla människor jag känner är jag den överlägset bästa att ha med när man flyttar men i ärlighetens namn är det lätt Cecilia som är i världsklass vad det gäller packning och organisation.
Men de verkar ha en trevlig resa nedför nostalgin, hon och Papa Jumi: en massa gamla bilder åkte fram och beundrades osv osv.
Annars har det lekts marknadsföring de senaste dagarna.
Det är ganska fascinerande, man har musik i kroppen och ett trängande, nej: tvingande behov att få denna ur sig... ett behov att höras men också synas. En dröm om att stå på scen, en längtan efter att lira musik som är så bra att man själv ryser när man hör den!
... vilket leder till att man spenderar tid motsvarande ett deltidsjobb framför myspace, facebook, emocore, youtube, helgon och sin hotmail med att marknadsföra en spelning, fyller i närvarolistor till ABF, springer runt hela stan och tejpar upp affischer, delar ut flygblad och smilar in hos folk som känner folk osv osv...
Rock and roll branschen är ett svullet missfoster men punken är fortfarande vital!
Det går att göra precis det man vill så som man vill göra det. Inga papper behöver skrivas på, inga kompromisser göras.
Men det räcker nog inte riktigt lika långt att bara älska att lira, man måste nog gilla att stå halva natten med en kopieringsmaskin och en sax för att göra flygblad man vet att det kommer att ta flera timmar att dela ut.
Jag säljer ingenting men ibland identifierar jag mig med de här dryga jävlarna som försöker värva en till telefonabonnemang på stadens gator!
Nästa projekt blir klistermärken.
Om man gör jävligt bra musik måste man överrösta det allmänna bruset för att folk ska veta att man finns. Det kräver hårt arbete och garanterar bara en sak: Att fler får chansen att ta ställning till om de tycker att det man gör är bra.
Drömmen om att bli upptäckt av någon som drar hela lasset åt en dog innan millennieskiftet men
den var ändå bara skadlig.
Det är faktiskt roligt som fan att göra allt själv, det är otroligt givande att veta att allt som händer är frukten av ens eget hårda arbete och att man inte en enda gång avvikit från kursen.
Hellre NOFX än Green Day, hellre sista sekunden än neverstore.
Mer flytt i dag, Spelning i morgon.
Hoppas det kommer mycket folk:-)
Dje nacka soll!
Vegegården i Malmö. Världens bästa restaurang.
Vänster till höger: Min gravida syster Danne. Mors man Peter. Robinson-Billing. Min bror (mustaschen!). Min kära mor!
Måste bara- kolla så tramsiga VISSA är:
Och nu till Biznis:
Hjälpte brorsan att flytta i dag. Jobbigt men lite att bära.
Repade. Fett.
Stack till Adams studio (serietcknarstudio, fräsigt värre) och kopierade upp 700 flygblad inför spelningen på söndag.
Jag ska flänga runt som ett jehu på onsdag i STHLM på onsdag för att dela ut dessa. Få fatt i en, de är assnygga! Adam har tecknat.
Dagens nyheter: Vilket är det lägsta sättet att dumpa någon?
E-mail? Förmodligen.
Sms? Ännu värre.
Byta relationsstatus på Facebook?
We have a winner!
Smaka på det:
En vän till mig, märk väl i en samborelation, lade märke till att hans respektive efter en tids low tide i relationen hade ändrat sin relationsstatus på facebook.
Nu är inte jag den främste bland änglar alla gånger, men det tar verkligen inte från mig rätten att säga
WTF!!???
Jag vet att du läser det här och att du kommer att tycka att jag är sjukt orättvis.
Men det var du som började, som mina elever brukar säga.
Plus att ditt namn står inte med så det får du faktiskt bjuda på.
Någon av mina läsare kanske har andra roliga historier på temat? Värsta dumpning, grymmast attityd mot en partner som man redan avfärdat som ex utan att denne informerats formellt? Kom igen, dela med er!
Min flickvän och jag har en stående och gående diskussion som rör mänsklig natur som jag verkligen trasslat in mig totalt i...
Med risk för att ha missupfattat eller mentalt blockerat ut detaljer så går hennes tes ut på följade påstående:
Män är en smula lägre stående varelser därför att vi kategoriskt är avundsjuka på kvinnors förmåga att bära och föda barn.
Denna grundläggande skillnad mellan könen är en underliggande källa till otillräcklighetskänslor och mindervärdeskomplex hos det manliga könet och manifesterar sig KONSTANT genom elakheter och jävulskap, eller som man också kan säga, är roten till könsförtrycket.
Det skulle kunna argumenteras vidare att vi har någon form av överenskommelse om att pengar, makt, karriär, status och andra attribut som vi i det moderna västerländska kapitalistiska samhällsbygget värderar högre än det förtjänar
bara är uttryck för denna otillräcklighet, denna avund.
Då är alltså dessa värden "vi" lagt i dessa ting inte bara skapade ur tomma intet- de finns inte ens!
Det är ju faktisk sant, pengars värde är bara det vi ger dom. Kändisskap, feta bilen, försäljningsstatistik.. det är egentligen inte värt något.
Men om jag förstått henne rätt innebär det även att det egentligen bara är män som bär upp detta fantasifoster-
och de kvinnor som av olika anledningar och på olika nivåer valt att spela med.
Men av olika skäl...
Därför spelar det egentligen ingen roll att a) kvinnor har lägre löner eller att b) kvinnodominerade yrken har lägre status. Det är nämligen dels a) ointressant dels b) bara sant om man går med på det.
Vadå status? Vadå pengar?
Rätt coolt egentligen.
(klargörande: Baby är för lika lön för lika arbete. Baby vill att alla yrken ska värderas rätt...)
Hon argumenterar vidare att män över lag är en smula korkade jämfört med kvinnor över lag och att män över lag ställer till mer skit för kvinnor än vice versa. Lite svårt att inte hålla med henne där faktiskt...
(Visste ni till exempel att 90% av alla våldsbrott utförs av män?)
Det provocerande kommer egentligen först här(!):
Vi är inte i samma utsträckning kapabla att älska. Inte lika intensivt, inte lika äkta. Vi är inte skapta att nära, vi är inte skapta att skapa.
Vi är biologiska fångar i ett fängelse av undermålighet.
Hm.
Många och långa hetsiga diskussioner där...
Jag kommer med mitt högskoleblaha av empiriskt underbyggda argument, hämtar inspiration från olika skolor av ideér, surfar desperat mellan teoribildningar...
Hennes svar?
"Jaha? Och? Du har inte levt en sekund som kvinna. Det du läser i dina böcker är inte värt ett skit jämfört med att ha levt mitt liv!"
"Jaha? och?" Är en klassisk Cecilia, resten la jag till för det är typ det hon framför.
Jag tror att vi föds blanka.
Jag tror att vår genetiska uppsättning inte är något annat än förutsättningar som får sin betydelse först i mötet med kulturen, som ju är oerhört relativ.
Vi kan inte ens föreställa oss en tillräcklig mängd varianter på möjliga kulturella konstruktioner som skulle kunna kalla samhälle eftersom vi de facto är låsta och i tanken styrda av den vi växt upp i.
Jag tror att vi är en ras med två grundtyper där den ena har testiklar och den andra en livmoder men att detta är den ENDA givna skillnaden mellan könen. Alla andra uppkommer som sagt efter hand som vi möter en omvärld.
Detta innebär alltså att man kan föreställa sig ett teoretiskt scenario där ett nyfött barn placeras i en totalkonstruerad miljö a la "truman show" med vilka kulturyttringar, språk, traditioner, religioner, politiska system eller sociala konventioner som helst, skapade av hundratusen författare och utspelat av lika många av världens skickligaste och mest motiverade skådespelare som helst och ge...
vilka resultat som helst.
Vi är resultatet av vår omgivning och ingenting annat:
"Identiteten är summan av en livstid av sinnesintryck och som sådan i ständig förändring bortom vår egen kontroll"
Lägg därtill känslomässiga reaktioner, oförutsägbara hormoniella inflytande samt allehanda olyckshändelser...
Vi kan i alla fall enas om att varenda en av alla individer på hela jorden är totalt unika och OERSÄTTLIGA!!!!
Det är inte bara omöjligt att inte älska henne. Man bara måste!
Fan vad långt det blev.
God natt, om tre och en halv timme drar jag till STHLM för mer debatt.
Jag älskar dig Cecilia!!!!!!
Möllevångsfestival = roligt
- Du är jävligt lik han som var med i robinson 2009...!
- Ja, jag får höra det jävligt ofta.
- Men du är han eller hur? Eller?
- Kanske. Eller?
- Kan inte jag få din attograf? Det skulle va så himla värt för mig!
- Min autograf? Den är ju inte värd ett piss... Men okej, varför inte.
- Kan jag få ditt nummer också?
- Vad ska du med det till?
- Men du vet, så vi kan höras...
- Du är bara ute efter min kropp!
- Ööhh.. nej...
- Du kan få mitt nummer nästa gång vi ses.
- Kommer du till Ängelholm ofta?
- Nej, jag är aldrig i Ängelholm.
- Hur ska jag då veta att vi ses igen?
- Det kan du inte veta.
- Snäälla jag får ditt nummer.
- Nej. Det vore alldeles för enkelt så.
*sorti*
Så det var alltså en helfestlig dag i går.
Dollywood blev precis som jag misstänkt riktigt riktigt bra med massor av softa mensch och en skön stämning, bra spelat av oss (eller iaf mig, de andra, läs: David gnällde som fan efter giget) och rent allmänt good shit.
Dirre efter spelningen hoppade vi in i volvon (det var nästan så att vi fick armbåga oss genom skrikande fans... nej, det var det inte. Men alla våra vänner var där och ville säga Bra spelat grabbar) och körde till Ängelholm, Skånes blindtarm.
Väl där hittade vi knappt till biljardhallen vi sku spela på. Synd att vi inte körde vilse och sket i det. Moment 22, Trevolt och AttA, tre jävligt bra band som fungerar jävligt bra ihop, hade en sammanlagd publik på femton inavlade bönder. Plus biljardhallspersonalen. Och den där fulla gubben som satt och tittade på Buskisen på plasmaskärmen.
När vi spelade hade folk till och med gått hem- vi spelade för banden vi spelat med. Sju pers.
Fast i ärlighetens namn var det ändå jävligt kul att spela och de gillade ju det.. plus att trumsetet var jävligt skönt att lira på.
Men det var en grym kontrast mot den näst intill glamorösa spelningen på dollywood. Nu skiter vi nog i oneoffgigs i gudsförgätna hålor.
Dialogen i bloggens inledning är autentiskt. Jag blev cornered av en något berusad medlem av den lokala faunan.
Kvällens höjdpunkt var alltså en legendarisk bottenmarkering.
Fast vad tusan, jag gnäller egentligen inte. Vi hade skitroligt hela dagen, jag försöker bara vara lite rolig. Så ni vet.
Idag ska grejorna tillbaks till replokalen, jag ska fixa lite pappersarbete och städa. Kanske. Sedan ska jag bara räkna sekunderna till tisdag. Då får jag äntligen knu... träffa min älskade flickvän igen.
P&k
- Ja, jag får höra det jävligt ofta.
- Men du är han eller hur? Eller?
- Kanske. Eller?
- Kan inte jag få din attograf? Det skulle va så himla värt för mig!
- Min autograf? Den är ju inte värd ett piss... Men okej, varför inte.
- Kan jag få ditt nummer också?
- Vad ska du med det till?
- Men du vet, så vi kan höras...
- Du är bara ute efter min kropp!
- Ööhh.. nej...
- Du kan få mitt nummer nästa gång vi ses.
- Kommer du till Ängelholm ofta?
- Nej, jag är aldrig i Ängelholm.
- Hur ska jag då veta att vi ses igen?
- Det kan du inte veta.
- Snäälla jag får ditt nummer.
- Nej. Det vore alldeles för enkelt så.
*sorti*
Så det var alltså en helfestlig dag i går.
Dollywood blev precis som jag misstänkt riktigt riktigt bra med massor av softa mensch och en skön stämning, bra spelat av oss (eller iaf mig, de andra, läs: David gnällde som fan efter giget) och rent allmänt good shit.
Dirre efter spelningen hoppade vi in i volvon (det var nästan så att vi fick armbåga oss genom skrikande fans... nej, det var det inte. Men alla våra vänner var där och ville säga Bra spelat grabbar) och körde till Ängelholm, Skånes blindtarm.
Väl där hittade vi knappt till biljardhallen vi sku spela på. Synd att vi inte körde vilse och sket i det. Moment 22, Trevolt och AttA, tre jävligt bra band som fungerar jävligt bra ihop, hade en sammanlagd publik på femton inavlade bönder. Plus biljardhallspersonalen. Och den där fulla gubben som satt och tittade på Buskisen på plasmaskärmen.
När vi spelade hade folk till och med gått hem- vi spelade för banden vi spelat med. Sju pers.
Fast i ärlighetens namn var det ändå jävligt kul att spela och de gillade ju det.. plus att trumsetet var jävligt skönt att lira på.
Men det var en grym kontrast mot den näst intill glamorösa spelningen på dollywood. Nu skiter vi nog i oneoffgigs i gudsförgätna hålor.
Dialogen i bloggens inledning är autentiskt. Jag blev cornered av en något berusad medlem av den lokala faunan.
Kvällens höjdpunkt var alltså en legendarisk bottenmarkering.
Fast vad tusan, jag gnäller egentligen inte. Vi hade skitroligt hela dagen, jag försöker bara vara lite rolig. Så ni vet.
Idag ska grejorna tillbaks till replokalen, jag ska fixa lite pappersarbete och städa. Kanske. Sedan ska jag bara räkna sekunderna till tisdag. Då får jag äntligen knu... träffa min älskade flickvän igen.
P&k
Blod, svett och tårar
Strebers. Asbra.
Idag har jag inte låtsats vara en sten över huvud taget. Idag minsann, idag har det lekts byggare bob!
I morgon, mitt under pågående möllevångsfestival, startar Dollywood!
Det är i princip Dolly Daggers skapelse, en fest i festen: Vi har byggt partytält, lagt ut golv(!?), släpat runt soffor och kört
ljudanläggning för att Luddes gård ska bli epicentrum för en hejdundrandes fest- hålligång från fyra till tio på kvällen
med spelningar, tilltugg och förfriskningar!
Trevolt, Disco Dominique, Dolly Daggers och Animal five, vilken lineup! Kom för fan!
(Vi lirar sju, sedan hoppar vi in i den svenska pansarvagnen, som danskarna kallde vår volvo och bränner vidare till spelningen i Ängelholm. Det blir nog en rolig blogg på lördag-
tur man är nykterist!)
...okej, det var nog världsrekord i Pr-vinklat blogginlägg. Jag blir lätt carried away när det har med bandet att göra.
Jag ser Trevolt som mitt riktiga heltidsjobb.
Det är jävligt viktigt för mig och mitt liv och rejält identitetsbyggande: Jag ÄR Trevolt-Billing. Allt jag gör för att kunna betala för uppehälle är av nöd. Hade jag skrapat fram 25 000 i månaden i 25 år på en trisslott hade jag spenderat all den tid jag inte spenderat i Cecilias famn i en replokal med mina homies Adam och David, make no mistake about it! Jag älskar att vara lärare men jag ÄLSKAR att lira!
Förresten, vi var ett gäng som såg Mikael Wiehe på en amfiteater häromdagen. Han är go den gubben, annat kan man inte säga:
Två Malmöprofiler? Check!
Nu ska jag hem till syrran och fixa käk.
Later!
Idag har jag inte låtsats vara en sten över huvud taget. Idag minsann, idag har det lekts byggare bob!
I morgon, mitt under pågående möllevångsfestival, startar Dollywood!
Det är i princip Dolly Daggers skapelse, en fest i festen: Vi har byggt partytält, lagt ut golv(!?), släpat runt soffor och kört
ljudanläggning för att Luddes gård ska bli epicentrum för en hejdundrandes fest- hålligång från fyra till tio på kvällen
med spelningar, tilltugg och förfriskningar!
Trevolt, Disco Dominique, Dolly Daggers och Animal five, vilken lineup! Kom för fan!
(Vi lirar sju, sedan hoppar vi in i den svenska pansarvagnen, som danskarna kallde vår volvo och bränner vidare till spelningen i Ängelholm. Det blir nog en rolig blogg på lördag-
tur man är nykterist!)
...okej, det var nog världsrekord i Pr-vinklat blogginlägg. Jag blir lätt carried away när det har med bandet att göra.
Jag ser Trevolt som mitt riktiga heltidsjobb.
Det är jävligt viktigt för mig och mitt liv och rejält identitetsbyggande: Jag ÄR Trevolt-Billing. Allt jag gör för att kunna betala för uppehälle är av nöd. Hade jag skrapat fram 25 000 i månaden i 25 år på en trisslott hade jag spenderat all den tid jag inte spenderat i Cecilias famn i en replokal med mina homies Adam och David, make no mistake about it! Jag älskar att vara lärare men jag ÄLSKAR att lira!
Förresten, vi var ett gäng som såg Mikael Wiehe på en amfiteater häromdagen. Han är go den gubben, annat kan man inte säga:
Två Malmöprofiler? Check!
Nu ska jag hem till syrran och fixa käk.
Later!
Från och med nu ska jag alltid låtsas va en sten...
Dia Psalma. Asbra.
Satt på tattoo shop idag. Så heter den, inte love tattoo som jag fick för mig häromdagen.
Skönt att det rör på sig, min arm börjar bli ännu snyggare! Minst en sittning till dock.
Ska ut till parken för en gratiskonsert med Mikael Wiehe, skitfett. "alla" ska dit.
Men, nog om det:
TREVOLT finns numera att lyssna på på SPOTIFY!
Ut och lyssna! Och vad än viktigare är: Säg till alla ni känner! Vi vill att så många ska höra oss, så många som möjligt ska få chansen att trollbindas av vår fantastiska musik;-)
Nu ska jag dricka kaffe och prata med en god vän som är lite gladare idag!
P
Satt på tattoo shop idag. Så heter den, inte love tattoo som jag fick för mig häromdagen.
Skönt att det rör på sig, min arm börjar bli ännu snyggare! Minst en sittning till dock.
Ska ut till parken för en gratiskonsert med Mikael Wiehe, skitfett. "alla" ska dit.
Men, nog om det:
TREVOLT finns numera att lyssna på på SPOTIFY!
Ut och lyssna! Och vad än viktigare är: Säg till alla ni känner! Vi vill att så många ska höra oss, så många som möjligt ska få chansen att trollbindas av vår fantastiska musik;-)
Nu ska jag dricka kaffe och prata med en god vän som är lite gladare idag!
P
Måndag - fiskpinnar
"Matlådan" på Strebers "Till en vän".
Trumspåren tog två och en knapp halv timme för två låtar. Jag är bäst i hela universum, fan vad jag älskar att spela trummor! David gjorde sitt vanliga grymmearbete på basen också, så vi är lite drygt halvvägs.
"Malmö kallar" kommer att bli så jääävla bra, lite charta 77, lite tiger army, mycket Clash och så klart-
Trevolt!
Det ösregnade och åskade men att blogga om vädret är väl det enda som är mer meningslöst än att prata om det.
Så, i morgon är det tattoo time och i övermorgon (det ordet ser per automatik felstavat ut i skrift) ska jag sitta och titta på
och häva kaffe medan Adam och David gör färdigt resten.
Aftonbladet ringde förresten, det var väldigt längesedan media visade det minsta intresse för min person.
Jag klarar mig rätt bra utan det, men det var smickrande att bli påtänkt. De ska ha någon slags artikel i en kommande söndagsbilaga om "brytpunkter i livet" tyå som hur man skapar ett meningsfullt liv efter att ha blivit förlamad eller hur jesus hjälpte en genom att ha förlorat hela sin familj i en babianattack.
Eller som i mitt fall, när jag bestämde mig för att det var dags att ställa undan flaskorna.
Snabb kategorisering:
Man kan vara kändis.
Då vet många vad man heter och man har i regel gjort något märkvärdigt eller håller på med det. Det kan vara positivt eller negativt. Man kan vara musiker, politiker, författare, skådespelare eller något åt det hållet. Man kan då vara bara känd rent allmänt enligt den klassiska A-B-C-skalan (Ni vet, A-kändis eller B-kändis) men kan också vara erkänd:
Då gör eller har man gjort något som uppskattas.
Astrid Lindgren var, tveklöst, Både A och erkänd. Ni fattar.
Man kan också vara tillkänd, en term jag skapat själv. Då känner folk till en.
Den termen använder jag för folk som faller mellan stolarna i den klassiska modellen och är någonstans mellan B och C.
Så:
När Robinson gick som mest och jag till och med vid ett tillfälle upptog en löpsedel hade jag ett tillfälligt B-kändisskap.
Eftersom kändisskap inte är ett fast tillstånd utan är beroende av dagsform så gick det över. Nu är jag C eller möjligen tillkänd. Om ett par månader kanske inte ens det.
Hade jag under min B-period varit intresserad av det hade jag helt klart kunnat befästa denna genom att ställa upp på alla dumheter media kunnat bistå med, tjatat in mig på preimärer, gått på Spybar eller Opera varje vecka och telefonterroriserat alla jävla TV-soffor som finns, haft se&hör på speed-dial...
Löjligt.
Det värde jag tillskriver mig själv som människa kommer inifrån, basta.
Men en artikel om alkoholism, om kampen för självkontroll över ens sämsta sidor, om att ta sig ur ett missbruk?
Om jag så mycket som sår ett frö i en enda människa har det alla gånger kompenserat för all skam över att stå och flina i aftonbladet. Det tolfte steget i AA:s program är som bekant(?) att sprida budskapet så att andra kan söka hjälp.
Kom tillbaka - det fungerar!
Nej, man blir aldrig frisk. Man blir bara nykter. Bara för i dag, en dag i taget...
Nog om detta, jag kommer säkert skriva en lite mer ingående blogg om min nykterhet när artikeln publiceras som klargörande kommentar, de skriver ändå alltid vad de vill oavsett vad man säger:-)
Vilken lång blogg det blev.
God natt.
Minns du? Jag saknar dig!
Trumspåren tog två och en knapp halv timme för två låtar. Jag är bäst i hela universum, fan vad jag älskar att spela trummor! David gjorde sitt vanliga grymmearbete på basen också, så vi är lite drygt halvvägs.
"Malmö kallar" kommer att bli så jääävla bra, lite charta 77, lite tiger army, mycket Clash och så klart-
Trevolt!
Det ösregnade och åskade men att blogga om vädret är väl det enda som är mer meningslöst än att prata om det.
Så, i morgon är det tattoo time och i övermorgon (det ordet ser per automatik felstavat ut i skrift) ska jag sitta och titta på
och häva kaffe medan Adam och David gör färdigt resten.
Aftonbladet ringde förresten, det var väldigt längesedan media visade det minsta intresse för min person.
Jag klarar mig rätt bra utan det, men det var smickrande att bli påtänkt. De ska ha någon slags artikel i en kommande söndagsbilaga om "brytpunkter i livet" tyå som hur man skapar ett meningsfullt liv efter att ha blivit förlamad eller hur jesus hjälpte en genom att ha förlorat hela sin familj i en babianattack.
Eller som i mitt fall, när jag bestämde mig för att det var dags att ställa undan flaskorna.
Snabb kategorisering:
Man kan vara kändis.
Då vet många vad man heter och man har i regel gjort något märkvärdigt eller håller på med det. Det kan vara positivt eller negativt. Man kan vara musiker, politiker, författare, skådespelare eller något åt det hållet. Man kan då vara bara känd rent allmänt enligt den klassiska A-B-C-skalan (Ni vet, A-kändis eller B-kändis) men kan också vara erkänd:
Då gör eller har man gjort något som uppskattas.
Astrid Lindgren var, tveklöst, Både A och erkänd. Ni fattar.
Man kan också vara tillkänd, en term jag skapat själv. Då känner folk till en.
Den termen använder jag för folk som faller mellan stolarna i den klassiska modellen och är någonstans mellan B och C.
Så:
När Robinson gick som mest och jag till och med vid ett tillfälle upptog en löpsedel hade jag ett tillfälligt B-kändisskap.
Eftersom kändisskap inte är ett fast tillstånd utan är beroende av dagsform så gick det över. Nu är jag C eller möjligen tillkänd. Om ett par månader kanske inte ens det.
Hade jag under min B-period varit intresserad av det hade jag helt klart kunnat befästa denna genom att ställa upp på alla dumheter media kunnat bistå med, tjatat in mig på preimärer, gått på Spybar eller Opera varje vecka och telefonterroriserat alla jävla TV-soffor som finns, haft se&hör på speed-dial...
Löjligt.
Det värde jag tillskriver mig själv som människa kommer inifrån, basta.
Men en artikel om alkoholism, om kampen för självkontroll över ens sämsta sidor, om att ta sig ur ett missbruk?
Om jag så mycket som sår ett frö i en enda människa har det alla gånger kompenserat för all skam över att stå och flina i aftonbladet. Det tolfte steget i AA:s program är som bekant(?) att sprida budskapet så att andra kan söka hjälp.
Kom tillbaka - det fungerar!
Nej, man blir aldrig frisk. Man blir bara nykter. Bara för i dag, en dag i taget...
Nog om detta, jag kommer säkert skriva en lite mer ingående blogg om min nykterhet när artikeln publiceras som klargörande kommentar, de skriver ändå alltid vad de vill oavsett vad man säger:-)
Vilken lång blogg det blev.
God natt.
Minns du? Jag saknar dig!
Studio och studio
Fan vad ball, jag och syrran har rasslat fram System Shock 2 igen och håller på och springer igenom.
För att vara gjort -99 är det ändå rätt snyggt och framförallt ett förbannat välgjort och utmanande spel!
En klockren femma och det absolut bästa spel jag någonsin spelat som INTE gjorts av Blizzard!
Klockan slog just över tolv och det är alltså måndag ifen. Jag kom tillbaks till Malmö förra söndagen och det har hunnit bli åtta repor på den tiden.
När jag nu spelar känns det inte alls som om jag varit från trumpallen en hel månad, tvärtom.
Just nu är jag i toppform och den bästa trummis jag någonsin varit, vilket är ganska lämpligt eftersom vi i morgon
går in i studion och påbörjar inspelningen av två låtar.
Det kommer antagligen inte att släppas separat, det kommer definitivt inte komma med på albumet. Vi vill bara höra hur det låter. Vi brukar spela in på ett annat ställe men det är bra med referenser.
Vi kommer alltså att vara i studion måndag och onsdag och spela in "se dig falla" så som vi spelar den live, snabbt och med elgitar till skillnad från som den var på det "hemliga" spåret på "gör det bättre själv". Dessutom kommer vi att göra världens coolaste cover på the Clash "London calling". Texten är såklart översatt så vi kallar den "Malmö kallar"...
På tisdag ska jag tillbaka till Björn på Love tattoo och jobba vidare på zombien på höger överarm. Kommer bli fett.
Sedan är det bara att börja se fram emot helgen- DollyWood på Möllevångsfestivalen och Topspin i Ängelholm!
Två spelningar på en dag- snabbt av scenen och in i bilen och sedan är det bara att ösa en gång till! Kommer att bli två kanonfeta spelningar, sanna mina ord! Jag var på DollyWood sist de hade det också och det blir så jävla bra!
Missa det ICKE! Dolly Daggers och Animal 5 spelar också, men vi spelar runt 17.00 något.
I Ängelholm är det med Moment 22 och AttA, två jävligt bra band!
Jag köpte förresten kaffe på 7/11 häromdagen... mycket underligt. Hon i kassan undrade vad jag ville ha för kaffe och eftersom jag bara ville ha kaffe och inget fransk/italienskt elände svarade jag lite ocharmigt "ge mig en mugg svart gjort av bönor".
Sen ville hon ha femton spänn när det stod fjorton på lappen. Då sa hon "men det här kaffet är gjort på kaffebönor. Det andra kostar mindre".
Jag var ju bara tvungen att fråga vad det andra kaffet var gjort på. Då sa hon: "kaffepulver"...
Okej, det kanske inte var fullt så roligt som det lät i mitt huvud.
.
Hittade en gammal bild på mig och syrran. Så här ska man se ut på bild!
God natt!
För att vara gjort -99 är det ändå rätt snyggt och framförallt ett förbannat välgjort och utmanande spel!
En klockren femma och det absolut bästa spel jag någonsin spelat som INTE gjorts av Blizzard!
Klockan slog just över tolv och det är alltså måndag ifen. Jag kom tillbaks till Malmö förra söndagen och det har hunnit bli åtta repor på den tiden.
När jag nu spelar känns det inte alls som om jag varit från trumpallen en hel månad, tvärtom.
Just nu är jag i toppform och den bästa trummis jag någonsin varit, vilket är ganska lämpligt eftersom vi i morgon
går in i studion och påbörjar inspelningen av två låtar.
Det kommer antagligen inte att släppas separat, det kommer definitivt inte komma med på albumet. Vi vill bara höra hur det låter. Vi brukar spela in på ett annat ställe men det är bra med referenser.
Vi kommer alltså att vara i studion måndag och onsdag och spela in "se dig falla" så som vi spelar den live, snabbt och med elgitar till skillnad från som den var på det "hemliga" spåret på "gör det bättre själv". Dessutom kommer vi att göra världens coolaste cover på the Clash "London calling". Texten är såklart översatt så vi kallar den "Malmö kallar"...
På tisdag ska jag tillbaka till Björn på Love tattoo och jobba vidare på zombien på höger överarm. Kommer bli fett.
Sedan är det bara att börja se fram emot helgen- DollyWood på Möllevångsfestivalen och Topspin i Ängelholm!
Två spelningar på en dag- snabbt av scenen och in i bilen och sedan är det bara att ösa en gång till! Kommer att bli två kanonfeta spelningar, sanna mina ord! Jag var på DollyWood sist de hade det också och det blir så jävla bra!
Missa det ICKE! Dolly Daggers och Animal 5 spelar också, men vi spelar runt 17.00 något.
I Ängelholm är det med Moment 22 och AttA, två jävligt bra band!
Jag köpte förresten kaffe på 7/11 häromdagen... mycket underligt. Hon i kassan undrade vad jag ville ha för kaffe och eftersom jag bara ville ha kaffe och inget fransk/italienskt elände svarade jag lite ocharmigt "ge mig en mugg svart gjort av bönor".
Sen ville hon ha femton spänn när det stod fjorton på lappen. Då sa hon "men det här kaffet är gjort på kaffebönor. Det andra kostar mindre".
Jag var ju bara tvungen att fråga vad det andra kaffet var gjort på. Då sa hon: "kaffepulver"...
Okej, det kanske inte var fullt så roligt som det lät i mitt huvud.
.
Hittade en gammal bild på mig och syrran. Så här ska man se ut på bild!
God natt!
Skägg
Titta på skägget!
Det växer som fan, det är ganska ball. Jag har kompisar som har väldigt blyg skäggväxt och om jag hade haft det hade jag tänkt "jag önskar att jag hade grövre skäggväxt" och så hade jag tänkt att det är en sak jag stör mig på....
och nu är det som jag alltså önskar i en parallelldimension!
...fast där har jag spetsiga öron och svans:-(
Vi ska ut och lira idag! ctrl-alt-dance festivalen. Vaknade i morse av att det pissar ner. Såklart. Det har varit kvävande varmt hela veckan så varför ska det ofelbart börja regna när man ska spela? Lervällinggig. Piss.
Jaja, vi kommer att ösa så mycket att regnet får skämmas!
(under tiden som jag skrev den här blåggen ringde David. Det har regnat så mycket att spelningen är inställd. Fucking antiklimax. Jag är arg. Nästa vecka spelar vi på Dollywood på Möllevångsfestivalen samt i Ängelholm. Kom dit i stället.)
Jag hörde världens mest bizarra historia igår...
Jag undrar om jag egentligen kan skriva om det på min blogg av hänsyn till de inblandade?
Det kan bli lite fel!
Fast det skiter jag i:
Jag snackade med en kompis kompis häromdagen.
Han är tjugosex fyllda och kom för en vecka sedan hem från en semester i södra Europa.
Där hade han träffat en attraktiv och intressant ung kvinna som han tyckt att det klickat med.
De hade suttit på kvällarna och pratat om lite allt möjligt och dessutom fått lite hångel gjort, men inget under bältet.
Han sa alltså att han verkligen var intresserad, fascinerad av henne och hennes personlighet och ville träffa henne igen när de kommit hem. Jag är ganska säker på att han tror på dert själv.
Kruxet är... att hon är sexton.
Han fick veta det efter ett par dagar. Min tanke: Blev han inte lite skum på att hon hade tider att passa? "Jag måste tillbaka till klockan tio, det har mamma sagt"?
Jag har för sjutton haft elever som är sexton!
Historien är så underligt twisted att jag blev omedelbart fascinerad. Killen pratade öppet om saken och vi satt och vände och vred på de moraliska aspekterna av saken, men det var SKITSVÅRT att hålla käften för att inte såra honom eller ännu värre få stryk...
Så, jag smög in skämt som refererade till Nabokov (googla på det), skojade om hennes pokemonsamling, undrade om han inte kunde hjälpa henne med läxorna osv osv...
"Problemet"(?) är att hon bor långt bort och om de ska träffas måste någon av dom resa tåg långt, eller så ses de i hans övernattningslägenhet halvvägs.
Som om hennes föräldrar låter henne vara ute så länge...
Så, för att summera: När vi antydde att han fått gubbsjuka och åldersnoja kontrade han med att han ju faktiskt fastnade för hennes personlighet. När jag då sa: "Varför då inte nöja dig med att mejlväxla ett par år..."
Sa han att man ju inte kan rationalisera bort den fysiska biten, som ju faktiskt är viktig i en relation.
Vad kan en 26-åring bygga för relation med en 16-åring annat än en som är fysisk? Eller?
Jag känner någonstans att hela grejen är lite obehaglig, men samtidigt så är det ju inget ovanligt med att tjejer dras till äldre killar.
Jag är bara glad att jag slipper vara den äldre killen. Hans polare kommer mobba honom tills han dör, hans föräldrar bör aldrig veta något och om han efter den här tjejen träffar en kvinna i hans egen ålder som han vill bygga något långvarigt hållbart på så blir han ju tvungen att berätta att hans förra tjej fortfarande inte kommer in på krogen...
Mitt råd var att släppa hela grejen. Semesterromansens romantiska skimmer som minne bör få vara som det är. Skriv upp det som en tabbe på åldersanalysen och skaffa någon som vet vad ett ocr-nummer är.
"Men jag gör ju henne en tjänst. Hon kommer ju ändå träffa ett svin förr eller senare och då är det ju bra om hon träffat en sjysst kille redan nu..."
Martin Kellerman, den bjuder jag på.
Hennes föräldrar då? Shotgun wedding?
Nä, det är nog mest en sunkig sexfantasi av en kille som när som helst kommer att köpa SUV.
Fast det är klart, jag kan ju ha fel.. .de kanske är ämnade för varandra? :-)
Ostbågehelvete
Syrran kom över, tog med sig karln sin. Dom är så härliga! Det börjar synas på henne att de ska bli föräldrar, fint men en aning bitter med tanke på att jag skulle ha blivit pappa om en typ två månader...
Nog om det.
De hade i alla fall med sig ostbågar. Jag har försökt äta nyttigt nu ett tag eftersom jag sakta gått upp i vikt.
Det är no big, Baby gillar manliga män med rejäl kropp- eller snarare:
Min mage. På mig.
Så försök nu ingenting!
Men när man vecka efter vecka väger lite lite mer... jag vill inte bli tresiffrig igen. Så, godis och feta snacks skars bort.
Så kommer dom med ostbågar!
Och vips har man ätit 250 gram helt själv.
Nåja, livet går vidare.
Jag har slutat röka. Gött. Det var inte så svårt den här gången, abstinensen är svag och motivationen stor. Det är egentligen bara att göra det. Kruxet är att man verkligen ska vilja göra det. För mig handlar det mycket om att jag bestämmer över mig och mitt liv. Ingen annan, inget annat.
Ett beroende är ytterst pinsamt för en autonom individ.
BTW så upptäckte Danne att det växer röda vinbär på min gård och jag har ätit jättemycket...
.... vad är det här för fjantig blogg egentligen?
Ladda ner "metalocalypse", båda säsongerna. Världens ballaste serie om ett hårdrocksband, tecknad och blodig.
För er som inte vet detta så sjöng jag i dödsmetallbandet "deathboot" i många många år och bandet som serien "metalocalypse'" handlar om är väldigt likt oss... och sångaren, Nathan Explosion", är rakt av...
tja, jag!
Jag läste förresten en lustig historia.
När Neil Armstrong var liten och spelade fotboll hemma i sin trädgård råkade han en dag sparka över bollen till grannens tomt.
Han smög över för att hämta den när han från ett öppet fönster råkade höra följande konversation mellan sin granne Gorsky och dennes fru:
"Suga av dig? Du, jag suger av dig när grannpojken går på månen!"
Enligt myten ska alltså Neil Armstrongs första ord sedan han satt ner BÅDA fötterna på månens yta ha varit:
"Lycka till herr Gorsky"
Sov gott
Nog om det.
De hade i alla fall med sig ostbågar. Jag har försökt äta nyttigt nu ett tag eftersom jag sakta gått upp i vikt.
Det är no big, Baby gillar manliga män med rejäl kropp- eller snarare:
Min mage. På mig.
Så försök nu ingenting!
Men när man vecka efter vecka väger lite lite mer... jag vill inte bli tresiffrig igen. Så, godis och feta snacks skars bort.
Så kommer dom med ostbågar!
Och vips har man ätit 250 gram helt själv.
Nåja, livet går vidare.
Jag har slutat röka. Gött. Det var inte så svårt den här gången, abstinensen är svag och motivationen stor. Det är egentligen bara att göra det. Kruxet är att man verkligen ska vilja göra det. För mig handlar det mycket om att jag bestämmer över mig och mitt liv. Ingen annan, inget annat.
Ett beroende är ytterst pinsamt för en autonom individ.
BTW så upptäckte Danne att det växer röda vinbär på min gård och jag har ätit jättemycket...
.... vad är det här för fjantig blogg egentligen?
Ladda ner "metalocalypse", båda säsongerna. Världens ballaste serie om ett hårdrocksband, tecknad och blodig.
För er som inte vet detta så sjöng jag i dödsmetallbandet "deathboot" i många många år och bandet som serien "metalocalypse'" handlar om är väldigt likt oss... och sångaren, Nathan Explosion", är rakt av...
tja, jag!
Jag läste förresten en lustig historia.
När Neil Armstrong var liten och spelade fotboll hemma i sin trädgård råkade han en dag sparka över bollen till grannens tomt.
Han smög över för att hämta den när han från ett öppet fönster råkade höra följande konversation mellan sin granne Gorsky och dennes fru:
"Suga av dig? Du, jag suger av dig när grannpojken går på månen!"
Enligt myten ska alltså Neil Armstrongs första ord sedan han satt ner BÅDA fötterna på månens yta ha varit:
"Lycka till herr Gorsky"
Sov gott
Förresten...
Trummor 2.0
Min artontummare har spruckit.
Piss skit och mög.
Zildjian Avedis- går nog loss på en tvåtusen.
Min 14 tums stagg har varit spräckt ett tag, men den låter ungefär likadant ändå:-)
Testade en ny ride idag, tunnare än den jag har. Inte bara "pling" utan även någon slags "splosch" i "plinget".
Rätt fräckt när man kör åttondelar för att foga ihop ljudbilden, mindre bra när man kör d-takt för det blir lätt grötigt. Kanske jag kör båda?
Är det för metal med fem cymbaler?
Men fan vad gött det var, jag gick direkt från stationen til replokalen. I dag är det tisdag och jag har alltså hunnit med tre repor sedan jag kom hem.
Vill dock inte ta ut mig, så i morgon är det ledigt. Kanske mest beror på att Adam fyller år, men jag vill gärna inbilla mig det inte finns en högtid i världen som kommer mellan Trevolt och en repa. Ehm...
Har hängt med en gammal vän som har en lite strulig relation.
Alla som någonsin har varit tillsammans med någon vet att det alltid kör ihop sig lite då och då. Ibland kör det ihop sig mycket och ibland vet man att man själv har klantat till det. Det kommer liksom med gemet-
vill du vara konfliktfri och olycklig ska du undvika kärlek.
Men jag har märkt en tendens hos mig själv: Jag låter som Dr. Phil när jag ger andra relationsråd, som om jag alltid har alla svar. Man tycker ju att det alltid är så solklart: "ni måste lyssna på varandra, uttrycka vad ni känner, lita på varandra etc etc..."
Men så slår det mig att jag minsann inte alltid är så jävla lätt att vara tillsammans och om jag nu är så jävla bra på att ge råd, varför blir det konflikter även i mina relationer?
Man kanske inte är så jävla perfekt då...
...och börjar undra om jag inte bara gett en massa dåliga råd?
Lyckligtvis ber folk om råd enbart för att få prata av sig, sortera tankarna lite. Att vara tvungen och lyssna på amatörrelationsexperten är bara priset man får betala för att få avlastning. Man lyder ändå aldrig andras råd och kommer alltid själv fram till hur man ska göra.
Man är trots allt expert på sitt eget liv.
Lycka till mina vänner.
P&k
Piss skit och mög.
Zildjian Avedis- går nog loss på en tvåtusen.
Min 14 tums stagg har varit spräckt ett tag, men den låter ungefär likadant ändå:-)
Testade en ny ride idag, tunnare än den jag har. Inte bara "pling" utan även någon slags "splosch" i "plinget".
Rätt fräckt när man kör åttondelar för att foga ihop ljudbilden, mindre bra när man kör d-takt för det blir lätt grötigt. Kanske jag kör båda?
Är det för metal med fem cymbaler?
Men fan vad gött det var, jag gick direkt från stationen til replokalen. I dag är det tisdag och jag har alltså hunnit med tre repor sedan jag kom hem.
Vill dock inte ta ut mig, så i morgon är det ledigt. Kanske mest beror på att Adam fyller år, men jag vill gärna inbilla mig det inte finns en högtid i världen som kommer mellan Trevolt och en repa. Ehm...
Har hängt med en gammal vän som har en lite strulig relation.
Alla som någonsin har varit tillsammans med någon vet att det alltid kör ihop sig lite då och då. Ibland kör det ihop sig mycket och ibland vet man att man själv har klantat till det. Det kommer liksom med gemet-
vill du vara konfliktfri och olycklig ska du undvika kärlek.
Men jag har märkt en tendens hos mig själv: Jag låter som Dr. Phil när jag ger andra relationsråd, som om jag alltid har alla svar. Man tycker ju att det alltid är så solklart: "ni måste lyssna på varandra, uttrycka vad ni känner, lita på varandra etc etc..."
Men så slår det mig att jag minsann inte alltid är så jävla lätt att vara tillsammans och om jag nu är så jävla bra på att ge råd, varför blir det konflikter även i mina relationer?
Man kanske inte är så jävla perfekt då...
...och börjar undra om jag inte bara gett en massa dåliga råd?
Lyckligtvis ber folk om råd enbart för att få prata av sig, sortera tankarna lite. Att vara tvungen och lyssna på amatörrelationsexperten är bara priset man får betala för att få avlastning. Man lyder ändå aldrig andras råd och kommer alltid själv fram till hur man ska göra.
Man är trots allt expert på sitt eget liv.
Lycka till mina vänner.
P&k
Michael Jackson!!!
Han är inte död.
Han lever.
Han åkte hem.
Nu kan ni i lugn och ro börja lyssna på Trevolt.
www.myspace.com/trevoltpunk
Han lever.
Han åkte hem.
Nu kan ni i lugn och ro börja lyssna på Trevolt.
www.myspace.com/trevoltpunk
Michael Jackson!!!
Han är inte död.
Han lever.
Han åkte hem.
Nu kan ni i lugn och ro börja lyssna på Trevolt.
www.myspace.com/trevoltpunk
Han lever.
Han åkte hem.
Nu kan ni i lugn och ro börja lyssna på Trevolt.
www.myspace.com/trevoltpunk
Solregn?
Härligt schizofrent väder vi har!
Nog om det.
Cecilia vekar bli sakta bättre, skönt att det inte bara är en enda lång störtdykning ner i mörkret utan att vi faktiskt får en del ljusglimtar också! Jag är helt övertygad omatt hon inom en snar framtid är sitt gamla spralliga jag igen.
Snart måste jag åka tillbaka till Malmö igen och det med blandade känslor. Jag kommer naturligtvis sakna Baby som fan men jag vet att hon är strark som få och med hennes fantastiska familjs hjälp kommer hon att klara sig galant. Lite trist dock att få nöja sig med telefonkontakt igen nu när man vant sig vid morgonmysgoset...
Å andra sidan har jag inte hållit i en trumstock på fyra veckor och abstinensen driver mig till vansinne! Jag måste få sitta trumpall nuuuu!
Kondisen sjunker ju som bekant för varje dag den inte används och jag har verkigen varit på semester den gångna månaden, så det första jag gör när jag går av tåget i Malmö är att gå raka vägen till replokalen. Den artonde spelar vi ju på ctrl-alt-dance festivalen i Linderöd (om deninte är flyttad) och jag VÄGRAR göra något annat än mitt absolut bästa. Trevolt har ju ändå en viss kvalitetsnivå att upprätthålla.
Andra nyheter:
Vi kommer antagligen spela in två nya låtar snart, bara för att det var längesedan sist.
Och jag har sökt till wipeout på kanal 5. Håll tummarna så får ni kanske se mig ha ont och göra bort mig i höst!
p&k
Nog om det.
Cecilia vekar bli sakta bättre, skönt att det inte bara är en enda lång störtdykning ner i mörkret utan att vi faktiskt får en del ljusglimtar också! Jag är helt övertygad omatt hon inom en snar framtid är sitt gamla spralliga jag igen.
Snart måste jag åka tillbaka till Malmö igen och det med blandade känslor. Jag kommer naturligtvis sakna Baby som fan men jag vet att hon är strark som få och med hennes fantastiska familjs hjälp kommer hon att klara sig galant. Lite trist dock att få nöja sig med telefonkontakt igen nu när man vant sig vid morgonmysgoset...
Å andra sidan har jag inte hållit i en trumstock på fyra veckor och abstinensen driver mig till vansinne! Jag måste få sitta trumpall nuuuu!
Kondisen sjunker ju som bekant för varje dag den inte används och jag har verkigen varit på semester den gångna månaden, så det första jag gör när jag går av tåget i Malmö är att gå raka vägen till replokalen. Den artonde spelar vi ju på ctrl-alt-dance festivalen i Linderöd (om deninte är flyttad) och jag VÄGRAR göra något annat än mitt absolut bästa. Trevolt har ju ändå en viss kvalitetsnivå att upprätthålla.
Andra nyheter:
Vi kommer antagligen spela in två nya låtar snart, bara för att det var längesedan sist.
Och jag har sökt till wipeout på kanal 5. Håll tummarna så får ni kanske se mig ha ont och göra bort mig i höst!
p&k
Cool dröm
Jag hade en sån frän dröm, måste bara skriva ner den...
Cecilia är just nu hos sina föräldrar och tar igen sig, hon mår redan lite bättre. Skönt att se!
Jag är här under dagarna och stjäl till mig kramar och blir bjuden på middag, mycket angenämt.
Vi låg och sov nu under dagen ett par timmar och jag hade en så lustig dröm.
Normalt brukar mina drömmar (drömmar i allmänhet?) vara uppstyckad i små scener vars förhållande till varandra brukar sakna logik. Eller att de ändras mitt i för att bitarna skall passa ihop, eller att symboliken är så invecklad att man inte fattar vad de egentligen handlade om.
Men den här drömmen var lång och sammanhållen. Det var som att se en hel film!
Ska se om jag lyckad göra den rättvisa:
Det börjar med två män i en stad någonstans i Sverige.
Den ena är ganska storväxt och mörk, han är nämligen samoan. Muskulös och tatuerad och av medellängd.
Han är så att säga huvudpersonen. Hans vän är typ europé och en aning kortare men kraftig även han. Jag får inte veta så mycket om honom.
De två är trevliga, "laid back" och skämtsamma. Två härliga killar som ser ut att vara runt trettio och helt tillfreds med livet.
Man skulle trivas i deras sällskap!
Männen är speciella på så vis att de besitter en supermänsklig styrka, snabbhet och uthållighet. De är i det närmaste odödliga och åldras inte. Ungefär var tionde år får de dessutom förmågan att flyga som stålmannen.
Så, vart tionde år lämnar de det ställe de bor på för att flytta vidare. Det blir enklast så när man inte åldras, för att inte tilldra sig onödig uppmärksamhet. De två är inte intresserade av något annat än ett så normalt och småskaligt liv som möjligt.
Så, drömmen börjar med att jag får se genom samoanens ögon hur marken "faller" under mig, vi lättar och flyger upp precis under molnhöjd. Staden krymper snabbt under mig och breder ut sig som en matta av ljus under mig. Det är en fantastisk vy!
Vi väljer på måfå ut en riktning och flyger i en svindlande hastighet, ser hur landskapet med sina mikroskopiska träd, klippor och vattendrag svischa förbi!
Det är fantastiskt och helt klart inspirerat av moderna kameraåkningar som kryddats med CGI som i till exempel Sagan om ringen. Men det är ett svenskt höstlandskap och det är så vackert!
Plötsligt har vi bestämt oss för vart vi tar vägen och då delar sig molnen och månens ljus dominerar himlen.
På mindre än en minut har vi färdats tvärs över jorden på en höjd som får henne att likna en jordglob-
för mycket google earth?)- och vi bestämmer oss för en ö i sydvästra Filippinerna, Palawan.
(Ja, robinson-ön. Men jag vet precis hur den ser ut både uppifrån och på marken och min hjärna ville ge mig en snygg dröm)
När de två männen landar på den plats de ska spendera de kommande åren inför nästa flygtur hamnar de mitt i ett staminbördeskrig!
Det bor alltså en stor grupp människor i utkanten av djungeln precis vid havet som fortfarande lever mer eller mindre som man gjort i tusentals år.
Jag får inte rätt på vilket årtal det ska vara, men jag tror att det är ungefär nu eller någon gång de senaste tjugo åren men det verkar inte så relevant för någon detalj alls, så jag går vidare nu:
Stammens hövding är en kvinna med skinn på näsan, en stark och god ledare. Hon har dock problem med stammens medicinman som är en bitter gammal hagga som gör allt hon kan för att hövdingen skall störtas så hon själv kan ta makten.
Våra två huvudpersoner hamnar alltså mitt i ett pågående uppror och deras ankomst orsakar en massa förvirring och våldet upphör, tillfälligt.
Hövdingen bjuder in samoanen till sitt gemak och berättar för honom att hon lyckas hålla ihop sin stam tack vare att hon är den hon är, men att hennes position är svag eftersom hon inte har någon arvinge. Detta utnyttjas av medicinkvinnan. Dock kan hon inte ta sig en man inom stammen för då skulle hennes sociala status förminskas och hennes makt skulle sitta ännu lösare. Hon har förstått att samoanen är övermänsklig och ber honom att göra henne med barn, vilket han ställer upp på. Han besöker hennes säng varje vecka hädanefter.
De två vännerna lämnar stammen och tar sig till närmsta stad för att skaffa sig ett jobb. Väl där tas de emot av lokalbefolkningen och köper ett hus och en båt. De besöker även den lokala baren. Det är alltså fråga om en lugn liten fiskeby i modern tappning.
Deras fisketurer är väldigt detaljerade och spännande.
Bland annat ror de ut med sin trimaran och ett stort nät tills man inte ser land i någon rikting. Därefter dyker de ner i vattnet med vars en ände av näteti händerna, simmar så djupt att mörkret omsluter dem och simmar i en vid cirkel tills en virvel uppstår som fångar tusentals fiskar i deras nät!
De återvänder till bybornas förvåning med ett nät som en stoppad korv på tjugo meter. "Vi hittade visste ett riktigt bra ställe..." Svarar de när folk undrar hur de kunde få så mycket fisk.
När samoanen återvänder från ett av sina besök till djungeldrottningen blir hans vän tvungen att ta upp en allvarlig diskussion med honom:
"Vi lever för evigt. Vi är starkare, snabbare och uthålligare än andra män. Vi behöver inte andas luft som de och trots att vi är människor vet vi inte hur vist det är att skaffa barn. Det kan vara farligt och dessutom: Vill du se dina barn åldras och dö?"
Samoanen svarar bara:
"Jag måste få veta".
Han förklarar att ingen av dem har försökt att få barn förr och att han känner att ödet har fört honom samman med djungelns drottning. Vännen nöjer sig med detta svar.
Bybefolkningen börjar snart bete sig undvikande mot de två och för att inte konkurrera med de andra fiskarna bestämmer de sig för att ge sig ut så långt det bara är möjligt.
När de rott ut mitt i stilla havet får de syn på en val som de fångar med sina händer.
De bogserar den till djungeldrottningens by där de får veta att drottningen bär en son, men även att de förr var ett valfiskande folk och att de två männen kommer med en val är ett tecken.
Dessutom är medicinkvinnan död.
Här vaknade jag.
Jag tror att de bestämde sig för att stanna där till nästa flygtur, eller kanske ännu längre. Jag tror att samoanens son var som en korsning mellan sin mor och sin far men saknade förmågan att flyga vart tionde år. Jag önskar att jag orkade skriva en riktigt bok av allt det här för jag gillar verkligen samoanen och jag vill veta mer om hans vän.
Dessutom är jag nyfiken på deras barn.
Dessutom är konceptet med odödlighet det mest spännande att utforska!
Jag somnade förresten med snus inne, kan det ha med saken att göra?
Cecilia är just nu hos sina föräldrar och tar igen sig, hon mår redan lite bättre. Skönt att se!
Jag är här under dagarna och stjäl till mig kramar och blir bjuden på middag, mycket angenämt.
Vi låg och sov nu under dagen ett par timmar och jag hade en så lustig dröm.
Normalt brukar mina drömmar (drömmar i allmänhet?) vara uppstyckad i små scener vars förhållande till varandra brukar sakna logik. Eller att de ändras mitt i för att bitarna skall passa ihop, eller att symboliken är så invecklad att man inte fattar vad de egentligen handlade om.
Men den här drömmen var lång och sammanhållen. Det var som att se en hel film!
Ska se om jag lyckad göra den rättvisa:
Det börjar med två män i en stad någonstans i Sverige.
Den ena är ganska storväxt och mörk, han är nämligen samoan. Muskulös och tatuerad och av medellängd.
Han är så att säga huvudpersonen. Hans vän är typ europé och en aning kortare men kraftig även han. Jag får inte veta så mycket om honom.
De två är trevliga, "laid back" och skämtsamma. Två härliga killar som ser ut att vara runt trettio och helt tillfreds med livet.
Man skulle trivas i deras sällskap!
Männen är speciella på så vis att de besitter en supermänsklig styrka, snabbhet och uthållighet. De är i det närmaste odödliga och åldras inte. Ungefär var tionde år får de dessutom förmågan att flyga som stålmannen.
Så, vart tionde år lämnar de det ställe de bor på för att flytta vidare. Det blir enklast så när man inte åldras, för att inte tilldra sig onödig uppmärksamhet. De två är inte intresserade av något annat än ett så normalt och småskaligt liv som möjligt.
Så, drömmen börjar med att jag får se genom samoanens ögon hur marken "faller" under mig, vi lättar och flyger upp precis under molnhöjd. Staden krymper snabbt under mig och breder ut sig som en matta av ljus under mig. Det är en fantastisk vy!
Vi väljer på måfå ut en riktning och flyger i en svindlande hastighet, ser hur landskapet med sina mikroskopiska träd, klippor och vattendrag svischa förbi!
Det är fantastiskt och helt klart inspirerat av moderna kameraåkningar som kryddats med CGI som i till exempel Sagan om ringen. Men det är ett svenskt höstlandskap och det är så vackert!
Plötsligt har vi bestämt oss för vart vi tar vägen och då delar sig molnen och månens ljus dominerar himlen.
På mindre än en minut har vi färdats tvärs över jorden på en höjd som får henne att likna en jordglob-
för mycket google earth?)- och vi bestämmer oss för en ö i sydvästra Filippinerna, Palawan.
(Ja, robinson-ön. Men jag vet precis hur den ser ut både uppifrån och på marken och min hjärna ville ge mig en snygg dröm)
När de två männen landar på den plats de ska spendera de kommande åren inför nästa flygtur hamnar de mitt i ett staminbördeskrig!
Det bor alltså en stor grupp människor i utkanten av djungeln precis vid havet som fortfarande lever mer eller mindre som man gjort i tusentals år.
Jag får inte rätt på vilket årtal det ska vara, men jag tror att det är ungefär nu eller någon gång de senaste tjugo åren men det verkar inte så relevant för någon detalj alls, så jag går vidare nu:
Stammens hövding är en kvinna med skinn på näsan, en stark och god ledare. Hon har dock problem med stammens medicinman som är en bitter gammal hagga som gör allt hon kan för att hövdingen skall störtas så hon själv kan ta makten.
Våra två huvudpersoner hamnar alltså mitt i ett pågående uppror och deras ankomst orsakar en massa förvirring och våldet upphör, tillfälligt.
Hövdingen bjuder in samoanen till sitt gemak och berättar för honom att hon lyckas hålla ihop sin stam tack vare att hon är den hon är, men att hennes position är svag eftersom hon inte har någon arvinge. Detta utnyttjas av medicinkvinnan. Dock kan hon inte ta sig en man inom stammen för då skulle hennes sociala status förminskas och hennes makt skulle sitta ännu lösare. Hon har förstått att samoanen är övermänsklig och ber honom att göra henne med barn, vilket han ställer upp på. Han besöker hennes säng varje vecka hädanefter.
De två vännerna lämnar stammen och tar sig till närmsta stad för att skaffa sig ett jobb. Väl där tas de emot av lokalbefolkningen och köper ett hus och en båt. De besöker även den lokala baren. Det är alltså fråga om en lugn liten fiskeby i modern tappning.
Deras fisketurer är väldigt detaljerade och spännande.
Bland annat ror de ut med sin trimaran och ett stort nät tills man inte ser land i någon rikting. Därefter dyker de ner i vattnet med vars en ände av näteti händerna, simmar så djupt att mörkret omsluter dem och simmar i en vid cirkel tills en virvel uppstår som fångar tusentals fiskar i deras nät!
De återvänder till bybornas förvåning med ett nät som en stoppad korv på tjugo meter. "Vi hittade visste ett riktigt bra ställe..." Svarar de när folk undrar hur de kunde få så mycket fisk.
När samoanen återvänder från ett av sina besök till djungeldrottningen blir hans vän tvungen att ta upp en allvarlig diskussion med honom:
"Vi lever för evigt. Vi är starkare, snabbare och uthålligare än andra män. Vi behöver inte andas luft som de och trots att vi är människor vet vi inte hur vist det är att skaffa barn. Det kan vara farligt och dessutom: Vill du se dina barn åldras och dö?"
Samoanen svarar bara:
"Jag måste få veta".
Han förklarar att ingen av dem har försökt att få barn förr och att han känner att ödet har fört honom samman med djungelns drottning. Vännen nöjer sig med detta svar.
Bybefolkningen börjar snart bete sig undvikande mot de två och för att inte konkurrera med de andra fiskarna bestämmer de sig för att ge sig ut så långt det bara är möjligt.
När de rott ut mitt i stilla havet får de syn på en val som de fångar med sina händer.
De bogserar den till djungeldrottningens by där de får veta att drottningen bär en son, men även att de förr var ett valfiskande folk och att de två männen kommer med en val är ett tecken.
Dessutom är medicinkvinnan död.
Här vaknade jag.
Jag tror att de bestämde sig för att stanna där till nästa flygtur, eller kanske ännu längre. Jag tror att samoanens son var som en korsning mellan sin mor och sin far men saknade förmågan att flyga vart tionde år. Jag önskar att jag orkade skriva en riktigt bok av allt det här för jag gillar verkligen samoanen och jag vill veta mer om hans vän.
Dessutom är jag nyfiken på deras barn.
Dessutom är konceptet med odödlighet det mest spännande att utforska!
Jag somnade förresten med snus inne, kan det ha med saken att göra?
Huvudvärk!
Jag har typ aldrig någonsin huvudvärk...
aldrig! Inte ens en gång om året!
Men nu har jag fan haft det flera dagar i rad, ackompanjerad av en jobbig förkylning som officiellt är inne på sin fjärde vecka.
Men man ska väl inte klaga, som det heter. Det fins ju alltid värre saker att råka ut för som den observanta betraktaren säkert kan hålla med om!
Såg att tv4 lagt upp nya deltagare på sin sida. Eller snarare möjligheten att för oss vanliga dödliga vara med om att välja ut den artonde deltagaren bland sex finalister. Måste säga att de verkar vara rätt slätstrukna allesammans, hoppas inte de andra sjutton är lika trista. Visst, de må ha roliga meriter men ingen av dom tycks ha stått framför en kamera i sitt liv. Fast det kanske är en merit? Nåja. Den som lever får väl se!
Läste ni vad Schulman skrev om bloggfenomenet?
Det är andra gången i hela mitt liv jag håller med den skränhalsen om någonting över huvud taget. Första gången var när han skrev att min penis luktar som en stor.
Han skrev hur som helst att bloggfenomenet i stort sett är överskattat.
Jag håller faktiskt med, så jävla fundamentalt viktigt är det faktiskt inte för demokratin.I Sverige.
Det är mest inavlat mediafolk som håller koll på varandras göranden. Eller helt vanliga människor som är intreserade av helt vanliga saker. Men faktumär att vissa tongivande individer i medievärlden borde ha slutat graalförklara bloggfenomenet för längesedan.
Fick ni också tårar i ögonen när Michael Jacksons dotter talade?
För att vara vad det är, grädden på moset i världens långsammaste mord på en offentlig person samt den mest absurda mediecirkus någonsin, var det den perfekta avslutningen.
Vilket får mig att formulera följande tanke: Vad hade hänt med kungafamiljen om monarkin avskaffats?
Jag gissar att de inte upplevt någon större skillnad i sin vardag,
Nog om det.
Puss.
aldrig! Inte ens en gång om året!
Men nu har jag fan haft det flera dagar i rad, ackompanjerad av en jobbig förkylning som officiellt är inne på sin fjärde vecka.
Men man ska väl inte klaga, som det heter. Det fins ju alltid värre saker att råka ut för som den observanta betraktaren säkert kan hålla med om!
Såg att tv4 lagt upp nya deltagare på sin sida. Eller snarare möjligheten att för oss vanliga dödliga vara med om att välja ut den artonde deltagaren bland sex finalister. Måste säga att de verkar vara rätt slätstrukna allesammans, hoppas inte de andra sjutton är lika trista. Visst, de må ha roliga meriter men ingen av dom tycks ha stått framför en kamera i sitt liv. Fast det kanske är en merit? Nåja. Den som lever får väl se!
Läste ni vad Schulman skrev om bloggfenomenet?
Det är andra gången i hela mitt liv jag håller med den skränhalsen om någonting över huvud taget. Första gången var när han skrev att min penis luktar som en stor.
Han skrev hur som helst att bloggfenomenet i stort sett är överskattat.
Jag håller faktiskt med, så jävla fundamentalt viktigt är det faktiskt inte för demokratin.I Sverige.
Det är mest inavlat mediafolk som håller koll på varandras göranden. Eller helt vanliga människor som är intreserade av helt vanliga saker. Men faktumär att vissa tongivande individer i medievärlden borde ha slutat graalförklara bloggfenomenet för längesedan.
Fick ni också tårar i ögonen när Michael Jacksons dotter talade?
För att vara vad det är, grädden på moset i världens långsammaste mord på en offentlig person samt den mest absurda mediecirkus någonsin, var det den perfekta avslutningen.
Vilket får mig att formulera följande tanke: Vad hade hänt med kungafamiljen om monarkin avskaffats?
Jag gissar att de inte upplevt någon större skillnad i sin vardag,
Nog om det.
Puss.
Mök
Okej, så här är läget:
Baby, min flickvän, har multipel skleros och är inlagd på sjukhus för att få kortison mot sitt skov. (googla det, jag pallar inte med några utlägg just nu)
Med allt vad detta innebär- tankar kring framtiden, vardagen och dylikt, har jag röven full just nu. Helt helt för mycket för att en blogg som ändå ingen läser ska passas upp dagligen, vilket först var tanken.
Jag hälsar på henne dagligen på sjukhuset och det är för jävla trist att ligga där som om man vore döende när man är 24. Jag tycker att hela grejen är rätt upp och ner men hon är en grymt stark kvinna som tar det här här så bra det nu går att ta den här typen av diagnos. Jag är extremt stolt över henne och lyckligt tacksam att hon finns i mitt liv.Hon är världens bästa stöd och jag har gett mig fan på att vara detsamma för henne.
Hon kommer nog att komma hem om ett par dagar och hon mår under omständigheterna bra.
Skicka inga tramsiga inlägg om att det är synd om henne, hon tar inte att förklaras vara ett offer med gott humör: Sätt in en slant på nån insamling istället så forskningen kan gå framåt.
Dessutom ligger min far på kardiologen på UMAS. Han fick en hjärtinfarkt förra veckan, han lyckades kravla sig, döende, ut i trapphuset och ringa på grannens dörr innan han kollapsade. Först trodde de att det var hans diabetes som gone wild men det var tydligen både och. Han överlever.
Det störiga är att man kan inte finnas där för båda, fysiskt. Jag är inte det minsta missnöjd med min prioritering, möjligen milt irriterad över att den behövde göras. Men så vrider sig hjulen.
Utan att avslöja allt för mycket kan jag vidare påpeka att detta inte är det enda som pågår just nu.
Annars är allt tiptop:
Jag får träffa Baby nästan hur mycket som helst. Jag är frisk. Glocka mår bra, papa jumi mår bra. Mor mår bra.
Vädret är fint.
Så, för att sammafatta:
Vi får se hur sporadisk den här bloggen blir.
Tack för allt ert stöd.
Åh, just det... en sak till:
Jag vet att analfistlarna på dildotidningen se och hör tidigare roat sig med att läsa min blogg.
Jag ställer mig ytterst tveksam till att ni fortfarande gör det men om så skulle vara fallet och ni får för er att det jag just skrivit om skulle vara av intresse för er att skriva om kan jag tala om för er att om er hälsa värderas högt rekommenderar jag ett snabbt telefonsamtal till mig innan ni stoppar pressarna. Jag är lätt att ha att göra med. Om man ber snällt.
God natt.
