Tänk tänk...
Snubblade över en intressant fundering när jag tittade genom mina kommentarer...
Sport är ett bra exempel förresten:
Jag föreställer mig att inom gruppidrott har man regler för att matchen över huvudtaget ska kunna spelas och straff för den som bryter mot dessa. Straffen förefaller noga definierade liksom regelbrotten de utmöts för. En enväldig domare väljer hur det ska dömas.
Det jag finner intressant är att det verkar inte vara som så att straffen finns till för att det långsiktiga målet är att alla spelare en dag ska ha lärt sig och sluta bryta mot reglerna.
Det verkar inte ha ett brottspreventivt syfte, för i sådana fall antar jag att man vid det här laget hade haft en diskussion kring det eviga filmandet, att folk envisas med att "begå offside" (kan man ens säga så?) och så vidare...
Det verkar snarare vara så, att reglerna finns där för att brytas men att de kommer med ett pris. Man kan alltså, som spelar, iskallt kalkylera regelbrottets kostnad och väga det mot fördelen att begå det, med sannolikheten för att komma undan med det noggrannt invägd.
Scen två:
Samhället.
Vilket är syftet med det juridiska system vi konstruerat i det samhälle vi lever? Mitt perspektiv är västerlänningens, eller närmare bestämt svenskens, men tanken kan ändå följas en bit ut på linan.
Är tanken att vi ska sträva mot ett hederligt samhälle där endast omyndiga och sjuka människor begår brott?
Inte troligt.
Utgår konstruktionen från att en viss andel av medborgarna alltid kommer att begå brott?
Jag gissar att det förhåller sig på det viset.
Vad gör då konstruktionen åt detta? Eller har samhället i helhet en tyst överenskommelse om att vissa människor helt enkelt föds kriminella? För om det inte är så, då undrar jag vad vi ska göra åt kriminalitet?
Äh, egentligen är jag jätteonyanserad och tusen apor har redan suttit framför tusen skrivmaskiner i ämnet och jag tänker bara högt..
Ta till exempel ordet "brott", bara det rymmer tusen känslor, tusen handlingar och tusen olika motiv. Det går inte att samla alla handlingar som av en viss åsiktskategori stämplats som "mot majoritetens vilja" under ett och samma paraply.
För övrigt anser jag att vissa kriminella handlingar är en moralisk skyldighet, mer om det en annan dag.
Roligt att fundera kring dock!
(märkte ni att det blev fem tusen på meningar? Dåligt...)
Novellen rör på sig. Om den överhuvudtaget blir färdig ska Cecilia korrekturläsa den och få bestämma sig för om den är skrattretande banal eller om jag ska våga låta andra läsa den.
Jag har faktiskt skrivit en hel del... *skryt skryt*
Jag har en på lager som jag skrev för en novelltävling som jag kommer att lägga upp.. i morgon, tror jag!
Den är i stil med mitt valborgsinlägg fast på engelska.
I morgon sitter jag på tåget, ska bli så otroligt skönt att få träffa Baby igen. Det var alldeles för längesedan sist.
Sport är ett bra exempel förresten:
Jag föreställer mig att inom gruppidrott har man regler för att matchen över huvudtaget ska kunna spelas och straff för den som bryter mot dessa. Straffen förefaller noga definierade liksom regelbrotten de utmöts för. En enväldig domare väljer hur det ska dömas.
Det jag finner intressant är att det verkar inte vara som så att straffen finns till för att det långsiktiga målet är att alla spelare en dag ska ha lärt sig och sluta bryta mot reglerna.
Det verkar inte ha ett brottspreventivt syfte, för i sådana fall antar jag att man vid det här laget hade haft en diskussion kring det eviga filmandet, att folk envisas med att "begå offside" (kan man ens säga så?) och så vidare...
Det verkar snarare vara så, att reglerna finns där för att brytas men att de kommer med ett pris. Man kan alltså, som spelar, iskallt kalkylera regelbrottets kostnad och väga det mot fördelen att begå det, med sannolikheten för att komma undan med det noggrannt invägd.
Scen två:
Samhället.
Vilket är syftet med det juridiska system vi konstruerat i det samhälle vi lever? Mitt perspektiv är västerlänningens, eller närmare bestämt svenskens, men tanken kan ändå följas en bit ut på linan.
Är tanken att vi ska sträva mot ett hederligt samhälle där endast omyndiga och sjuka människor begår brott?
Inte troligt.
Utgår konstruktionen från att en viss andel av medborgarna alltid kommer att begå brott?
Jag gissar att det förhåller sig på det viset.
Vad gör då konstruktionen åt detta? Eller har samhället i helhet en tyst överenskommelse om att vissa människor helt enkelt föds kriminella? För om det inte är så, då undrar jag vad vi ska göra åt kriminalitet?
Äh, egentligen är jag jätteonyanserad och tusen apor har redan suttit framför tusen skrivmaskiner i ämnet och jag tänker bara högt..
Ta till exempel ordet "brott", bara det rymmer tusen känslor, tusen handlingar och tusen olika motiv. Det går inte att samla alla handlingar som av en viss åsiktskategori stämplats som "mot majoritetens vilja" under ett och samma paraply.
För övrigt anser jag att vissa kriminella handlingar är en moralisk skyldighet, mer om det en annan dag.
Roligt att fundera kring dock!
(märkte ni att det blev fem tusen på meningar? Dåligt...)
Novellen rör på sig. Om den överhuvudtaget blir färdig ska Cecilia korrekturläsa den och få bestämma sig för om den är skrattretande banal eller om jag ska våga låta andra läsa den.
Jag har faktiskt skrivit en hel del... *skryt skryt*
Jag har en på lager som jag skrev för en novelltävling som jag kommer att lägga upp.. i morgon, tror jag!
Den är i stil med mitt valborgsinlägg fast på engelska.
I morgon sitter jag på tåget, ska bli så otroligt skönt att få träffa Baby igen. Det var alldeles för längesedan sist.
Jo för fan
Jag kan ju verkligen bara tala för mig själv, jag vet ju inte vad som rör sig i andras huvuden. Lite provocerande blir jag nog när jag hela tiden tar mig friheten att gissa...
Jag skrev ju den här extremt högtravande grejen om punk och jag tror att många dragit öronen åt sig. Det hade jag också gjort.
Det jag talar om är den absolut mest essentiella, tankemässiga sidan.
Som jag ser det, såklart.
Alla människor är sociala och det är ett ganska invecklat bagage av förutsättningar som nästan alltid leder till att vi söker oss till och identifierar oss med olika grupper. Ungefär så ser den korta förklaringen ut.
Men vad jag egentligen menar, både nu och i min artikel, är att alla som har tuppkam och nitar i strikt bemärkelse inte nödvändigtvis är punkare och att alla punkare inte nödvändigtvis har tuppkam och nitar. Det mest avgörande för om någon är punkare eller inte bör vara om de anser det själv.
Lägg dessutom till alla de knäppa lärare, envisa journalister, förbannade städtanter, ensamstående morsor, rebelliska nattklubbsägare, vansinniga lagerarbetare, vilda taxichaufförer och så vidare som man träffar lite då och då som utan tvekan skulle kunna definieras som punkare baserat på sitt förhållningssätt, sin attityd, sitt jävlar anamma och integritet!
Jag har, i sann amatörivrig anda, gjort följande lilla modell för att beskriva det jag iakttagit och de slutsatster som följts av detta kring fenomenet punk.
Man kan dela in "punk" i tre kategorier, nämligen
a) attityd/perspektiv/förhållningssätt
b) Mode
c) musik
Kategori a är det jag hittills pratat mest om men jag anser också det vara det mest centrala budskapet vi har att erbjuda.
Gå din egen väg och så vidare. Ni läste säkert artikeln, så jag går inte närmare in på den mer än för att tillägga att det ibland kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Vem som helst kan när som helst få det där rycket som gör att man ångvältar sig genom ett nät av jantelag, förväntningar eller påtryckningar och bara gör tvärtom i något avseende, för att man plötsligt får nog av stöveln i ansiktet eller något åt det hållet.
punkt b är lite mer kontroversiell. Egentligen borde jag väl göra någon slags genomgång av vad jag menar med ordet mode och vad det betyder för mig, men ungefär såhär låter det: Mode handlar om att uttrycka sin personlighet och att hoppas på att det man försöker säga blir mottaget på ungefär samma sätt som man avsett. Mode används för att markera status och tillhörighet och tusen andra saker.
Mode har en praktisk sida och en estetisk sida. Den finns normer att förhålla sig till, dvs att man antingen väljer en stil av ett eller annat skäl eller också väljer man medvetet att inte ha någon alls.
Klart är i alla fall att det i dag finns någon slags stil som på ett eller annat sätt för tankarna åt "punk"- hållet som är socialt accepterad, ja rentav trendriktig. Jag lägger ingen värdering i det, jag bara konstaterar att det blivit lättare och lättare att få tag i lite rockigare, tuffa plagg som får en att tänka "Nu ser jag inte riktigt ut som Svensson, nu känner jag mig lite tuff."
Jag handlar själv på blue fox eller shock och liknande ställen, det är enkelt och bekvämt.
Men det händer fortfarande att jag rotar runt i second hand-affärer och springer hem till nål, tråd och sax, till tygfärg och klorin, till tygmärken och annat som gör det där nya fyndet till ett unikt plagg.
Än sen? Det är inte kläderna som gör en till vad man är. Men det är roligt att pyssla!
Om du någonsin ser mig i märkeskläder blir jag lika förvånad som du.
(låtsas som att han inte äger converse)
punkt c är en genre av musik. Punk är en musikstil precis som att rnb är det, dansband eller hip hop. Nu är i och för sig de andra stilarna jag här räknar upp också möjliga att dela in i olika sidor av en fullkomlig livsstilssolfjäder som jag håller på med med punken, men jag går vidare nu.
Som med allt annat som syftar till att kategorisera eller åtskilja från resten så finns det en massa gråzoner.
Vissa band skulle kanske beskriva sin musik som "punk" medans andra säger sig vara "influerade av punk och metal"
och andra säger kanske "pop med inslag av punk". Jag kan bara anta att det betyder att de menar hur musiken låter.
Som jag ser det handlar det väl rätt ofta om ganska enkel rock med lite driv i, aningen ösigare än rock and roll, aningen skitigare och mindre komplext arrangerat än hårdrock....
eller, om man ska vara elak, distad pop.
Det jag gillar med punkmusik är att det sällan eller aldrig handlar om gitarronanister med femminuterssolon, det handlar sällan om superputsad produktion framställt för att spelas på radio, det är inte jazzpräglade studiomusiker som lagt trumspåren i en studio för 10 000 kronor om dagen...
,,,men ibland är det allt det här, jag vill ändå kalla det "punk" och jag tycker ändå att det är bra!
(fast oftast inte)
För ofta spelas punk av människor som vill hylla en genre som överlevt tusentals försök till inboxning, sönderdefiniering, kommersialisering och nedlagda fritidsgårdar:
Den spelas av folk som spelar för att de vill spela och som vägrar sluta trots att folk säger till dom att dom inte KAN.
Den spelas av folk som känner att de har något att säga och de älskar ljudet av en distad gitarr, smattrande trummor, en ostämd bas.. för trots att det är på en ganska grundläggande nivå kommer ändå engagemanget fram, energin, viljan.
För att jag slutligen ska kunna säga till mig själv: "Det jag hör nu, det är punk"
Krävs att punkt a och punkt c är närvarande. Punkt b är välkommen, men inte nödvändig.
Många band som har rönt kommersiella framgångar tycks tappa punkt c men lägger mer krut på punkt b än tidigare...
En hiphopgrupp som spelar in i en polares garage, trycker skivan själv för pengar de skramlat ihop på fetser och spelningar, som säljer den för självkostnadspris och spenderar sommrarna med att sova i turnébussen är, i min mening, mer punk än när tre stenrika studiomusiker vars polare jobbar på Warner slår sig ihop för att släppa en "tribute to punk".
Men de har säkert alla lika roligt.
Det var inte meningen att raljera såhär. Förlåt, det bara blev så.
Glöm inte: Detta är alltså bara "from the top of my head". Inget av detta är ristat i sten, inget av detta gör anspråk på att vara "sanningen".
Bara några reflektioner från en som haft tuppkam i tolv år;-)
Glöm inte att kolla in www.dollyslollipopshop.com
Verras handgjorda smycken går äntligen att köpa, yey!!!
PoK
Jag skrev ju den här extremt högtravande grejen om punk och jag tror att många dragit öronen åt sig. Det hade jag också gjort.
Det jag talar om är den absolut mest essentiella, tankemässiga sidan.
Som jag ser det, såklart.
Alla människor är sociala och det är ett ganska invecklat bagage av förutsättningar som nästan alltid leder till att vi söker oss till och identifierar oss med olika grupper. Ungefär så ser den korta förklaringen ut.
Men vad jag egentligen menar, både nu och i min artikel, är att alla som har tuppkam och nitar i strikt bemärkelse inte nödvändigtvis är punkare och att alla punkare inte nödvändigtvis har tuppkam och nitar. Det mest avgörande för om någon är punkare eller inte bör vara om de anser det själv.
Lägg dessutom till alla de knäppa lärare, envisa journalister, förbannade städtanter, ensamstående morsor, rebelliska nattklubbsägare, vansinniga lagerarbetare, vilda taxichaufförer och så vidare som man träffar lite då och då som utan tvekan skulle kunna definieras som punkare baserat på sitt förhållningssätt, sin attityd, sitt jävlar anamma och integritet!
Jag har, i sann amatörivrig anda, gjort följande lilla modell för att beskriva det jag iakttagit och de slutsatster som följts av detta kring fenomenet punk.
Man kan dela in "punk" i tre kategorier, nämligen
a) attityd/perspektiv/förhållningssätt
b) Mode
c) musik
Kategori a är det jag hittills pratat mest om men jag anser också det vara det mest centrala budskapet vi har att erbjuda.
Gå din egen väg och så vidare. Ni läste säkert artikeln, så jag går inte närmare in på den mer än för att tillägga att det ibland kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Vem som helst kan när som helst få det där rycket som gör att man ångvältar sig genom ett nät av jantelag, förväntningar eller påtryckningar och bara gör tvärtom i något avseende, för att man plötsligt får nog av stöveln i ansiktet eller något åt det hållet.
punkt b är lite mer kontroversiell. Egentligen borde jag väl göra någon slags genomgång av vad jag menar med ordet mode och vad det betyder för mig, men ungefär såhär låter det: Mode handlar om att uttrycka sin personlighet och att hoppas på att det man försöker säga blir mottaget på ungefär samma sätt som man avsett. Mode används för att markera status och tillhörighet och tusen andra saker.
Mode har en praktisk sida och en estetisk sida. Den finns normer att förhålla sig till, dvs att man antingen väljer en stil av ett eller annat skäl eller också väljer man medvetet att inte ha någon alls.
Klart är i alla fall att det i dag finns någon slags stil som på ett eller annat sätt för tankarna åt "punk"- hållet som är socialt accepterad, ja rentav trendriktig. Jag lägger ingen värdering i det, jag bara konstaterar att det blivit lättare och lättare att få tag i lite rockigare, tuffa plagg som får en att tänka "Nu ser jag inte riktigt ut som Svensson, nu känner jag mig lite tuff."
Jag handlar själv på blue fox eller shock och liknande ställen, det är enkelt och bekvämt.
Men det händer fortfarande att jag rotar runt i second hand-affärer och springer hem till nål, tråd och sax, till tygfärg och klorin, till tygmärken och annat som gör det där nya fyndet till ett unikt plagg.
Än sen? Det är inte kläderna som gör en till vad man är. Men det är roligt att pyssla!
Om du någonsin ser mig i märkeskläder blir jag lika förvånad som du.
(låtsas som att han inte äger converse)
punkt c är en genre av musik. Punk är en musikstil precis som att rnb är det, dansband eller hip hop. Nu är i och för sig de andra stilarna jag här räknar upp också möjliga att dela in i olika sidor av en fullkomlig livsstilssolfjäder som jag håller på med med punken, men jag går vidare nu.
Som med allt annat som syftar till att kategorisera eller åtskilja från resten så finns det en massa gråzoner.
Vissa band skulle kanske beskriva sin musik som "punk" medans andra säger sig vara "influerade av punk och metal"
och andra säger kanske "pop med inslag av punk". Jag kan bara anta att det betyder att de menar hur musiken låter.
Som jag ser det handlar det väl rätt ofta om ganska enkel rock med lite driv i, aningen ösigare än rock and roll, aningen skitigare och mindre komplext arrangerat än hårdrock....
eller, om man ska vara elak, distad pop.
Det jag gillar med punkmusik är att det sällan eller aldrig handlar om gitarronanister med femminuterssolon, det handlar sällan om superputsad produktion framställt för att spelas på radio, det är inte jazzpräglade studiomusiker som lagt trumspåren i en studio för 10 000 kronor om dagen...
,,,men ibland är det allt det här, jag vill ändå kalla det "punk" och jag tycker ändå att det är bra!
(fast oftast inte)
För ofta spelas punk av människor som vill hylla en genre som överlevt tusentals försök till inboxning, sönderdefiniering, kommersialisering och nedlagda fritidsgårdar:
Den spelas av folk som spelar för att de vill spela och som vägrar sluta trots att folk säger till dom att dom inte KAN.
Den spelas av folk som känner att de har något att säga och de älskar ljudet av en distad gitarr, smattrande trummor, en ostämd bas.. för trots att det är på en ganska grundläggande nivå kommer ändå engagemanget fram, energin, viljan.
För att jag slutligen ska kunna säga till mig själv: "Det jag hör nu, det är punk"
Krävs att punkt a och punkt c är närvarande. Punkt b är välkommen, men inte nödvändig.
Många band som har rönt kommersiella framgångar tycks tappa punkt c men lägger mer krut på punkt b än tidigare...
En hiphopgrupp som spelar in i en polares garage, trycker skivan själv för pengar de skramlat ihop på fetser och spelningar, som säljer den för självkostnadspris och spenderar sommrarna med att sova i turnébussen är, i min mening, mer punk än när tre stenrika studiomusiker vars polare jobbar på Warner slår sig ihop för att släppa en "tribute to punk".
Men de har säkert alla lika roligt.
Det var inte meningen att raljera såhär. Förlåt, det bara blev så.
Glöm inte: Detta är alltså bara "from the top of my head". Inget av detta är ristat i sten, inget av detta gör anspråk på att vara "sanningen".
Bara några reflektioner från en som haft tuppkam i tolv år;-)
Glöm inte att kolla in www.dollyslollipopshop.com
Verras handgjorda smycken går äntligen att köpa, yey!!!
PoK
Apropå det ena med det tredje
Jag tänkte bara snabbt slänga in en länk-
www.ungdomar.se
För där finns minsann en liten intervju där jag återigen fått chansen att spela allan.
Så såg jag att fler människor har frågor...
Lustigt sammanträffande!
Bara läs bloggen, det mesta kommer väl komma fram så småningom!
Är det något alldeles särskilt, fortsätt fråga bland mina kommentarer:
En vacker dag kanske jag har idétorka på bloggfronten och låter mig inspireras av andras funderingar?
Nu måste jag sluta-
Håller på med en homoerotisk novell.
www.ungdomar.se
För där finns minsann en liten intervju där jag återigen fått chansen att spela allan.
Så såg jag att fler människor har frågor...
Lustigt sammanträffande!
Bara läs bloggen, det mesta kommer väl komma fram så småningom!
Är det något alldeles särskilt, fortsätt fråga bland mina kommentarer:
En vacker dag kanske jag har idétorka på bloggfronten och låter mig inspireras av andras funderingar?
Nu måste jag sluta-
Håller på med en homoerotisk novell.
Al quaida
Så, nu har asen på FRA fått upp ögonen. Läs gärna resten också era svin...
Och när ni är klara med min blogg, läs då "1984", en alldeles fantastisk bok ni aldrig hört talas om av en kille som heter George Orwell.
ps. den går säkert att ladda ner som ljudbok.
Jag skrev en krönika till en tidning men de ville inte ha den, så jag publicerar den här i stället:
Och när ni är klara med min blogg, läs då "1984", en alldeles fantastisk bok ni aldrig hört talas om av en kille som heter George Orwell.
ps. den går säkert att ladda ner som ljudbok.
Jag skrev en krönika till en tidning men de ville inte ha den, så jag publicerar den här i stället:
Det viktiga med Punk som begrepp är att det bara kan definieras av var och en: Det är dess kärna och centrala budskap. I resten av min text där jag formulerar mig på ett beskrivande sätt skall alltid mellan raderna läsas: "Som jag ser det, giltigt endast för mig".
Jag tror inte på att det skulle finnas en enda, slutgiltig sanning, för om jag skulle tro det skulle jag redan ha stelnat och dött inombords.
Vi lever i en värld som sakta men säkert förändras. Den har alltid förändrats och kommer alltid att göra det - förändring är det enda som är konstant. Varenda individ är en fullvärdig världsmedborgare vars känslor och samlade livserfarenhet, relationer, drömmar och åsikter är lika giltiga och alltid, alltid lika mycket värda. Därför kan all denna förändring verka förvirrande, främmande och rent av leda till en känsla av maktlöshet hos individen, för det vi idag kallar "den samlade mänskligheten" utgörs inte av summan av alla människor.
Den utgörs av egenintressen som har olika styrka, olika höga röster och dessa röster tycks vara mer egocentriska ju högre de är.
Vissa individer utgörs av företag eller nationer, intresseföreningar eller politiska grupperingar.
Ett okänt antal av dessa propagerar för sin version av verklighetsbeskrivningen, de vill att alla andra ska se världen på samma sätt som de, eller ännu värre: som de skulle föredra att vi ser världen.
Det finns religiösa företrädare som säljer en bild av världen och mänskligheten, det finns kapitalister, kommunister, fascister, politiker, lärare, poliser, föräldrar, chefer och alla möjliga andra människor som på olika sätt strävar efter samma sak: att kontrollera dig och mig: oss alla. För sina egna, själviska syften
Mitt i allt samman står du, till synes ensam. Men det är du inte. Frihetstörst är en allmänmänsklig företeelse och du har inte fel bara för att du innerst inne insett att du är fullt kapabel att själv fatta beslut som rör ditt liv och att du ytterst är ointresserad av att parasitera på andra tänkande individer:
Vi vill egentligen alltid alla andra väl.
Jag tänker inte låta någon lura i mig något annat.
För mig är det vad det innebär att vara punkare.
För jag behöver ingen att klappa mig på huvudet och säga åt mig vad jag ska tänka och känna.
För jag behöver inte tvångsmatas skönhetsideal, imperialism, rasism, I-landshybris, överflödsbehov, karriärångest eller könsförtryck.
För jag föddes med en oändlig potential att veta bättre.
Precis som alla andra.
Hoppas den smakar:-)
Åh, och en sak till -eller två:
En före detta gymnasielärare of mine har hört av sig i lite olika kanaler. Jag läser, nickar och ler. Keep it up!
Och till alla er som funderar på att söka till robinson...
Inte för att verka störig eller besserwissrig, men tror ni att...
a) Jag bad tidigare deltagare om råd?
b) att du skulle behöva det?
Jag hoppas inte jag trampar någon på tårna nu, men antingen så ansöker du helt för egen maskin och kommer med...
eller också inte, och i såfall:
Fuckem! Deras förlust!
Lycka till med ansökan!
OaO
Kollar på reprisen...
Nu slipper ni Christian.
Folk har verkligen inte gillat hans uppträdande i programmet och för alla er som känt så:
Parry party.
Jag träffade ju honom på resorten och han fick faktiskt åka hem före mig konstigt nog!
Men jag hade hört talas om gristävlingen och efter att ha sett den tävlingen...
Tur jag slapp.
Jävligt rolig tävling, men att fylla munnen med griskött hade nog varit mer än jag pallat med. Eller inte, jag vet inte.
Jag slapp i alla fall ta ställning.
Jag sitter och ler när jag tittar på programmet, jag känner ju de här människorna! Jag var helt säker på att Blomman skulle välja att dela med sig av sitt pris, det är ganska typiskt honom. Och visst fick jag rätt!
Det är svårt att välja en deltagare att heja på för alla är så sympatiska och jag menar... jag höll i tre veckor och det var så jävla jobbigt och alla som pallat längre än mig är vinnare i min bok. Nu vet jag ingenting mer om vad som händer, nu ser jag programmet på samma premisser som alla andra!
Igår spelade vi på vinylbaren.
Vår nya ep, "vår sida av saken" är släppt och spelningen var även vår releasefest.
Vinylbaren är, för de som inte vet, en liten bakfikicka till Malmös stora rockklubb. Det kom ett fyrtiotal människor och i den lilla lokalen blir det en ganska mysig trängsel framför den lilla scenen.
Vi hade arrat om ett antal låtar så att vi skulle kunna använda det digitala trumset jag lånat från musiksalen på jobb, vilket föll extremt väl ut: Vi körde "vill inte mer" i någon slags ska-version och "parasit" blev en jazzdoftande bit.
Körde även, för första gången live, den akustiska versionen av "se dig falla".
Vi fick en otroligt bra respons och vi är glada som fan över att så många kom och alla varma applåder.
Trevolts segertåg är i full gång!
En parentes i sammanhanget är att Dolly Daggers dök upp framåt småtimmarna.
Det är ett extremt bra Malmöband som spelar någon slags poprock med grym känsla. De är extremt kompetenta låtskrivare, duktiga musiker och Ludde, sångaren, har en grym utstrålning. Han spelade bas i det dödsmetallband jag sjöng i under fem års tid och jag har följt Dolly Daggers länge. De ska spela i stockholm både 22 och 23 maj och eftersom jag ändå är där då siktar jag på att se dom!
Kolla gärna in dom ni också.
Ha en skön söndag!
Folk har verkligen inte gillat hans uppträdande i programmet och för alla er som känt så:
Parry party.
Jag träffade ju honom på resorten och han fick faktiskt åka hem före mig konstigt nog!
Men jag hade hört talas om gristävlingen och efter att ha sett den tävlingen...
Tur jag slapp.
Jävligt rolig tävling, men att fylla munnen med griskött hade nog varit mer än jag pallat med. Eller inte, jag vet inte.
Jag slapp i alla fall ta ställning.
Jag sitter och ler när jag tittar på programmet, jag känner ju de här människorna! Jag var helt säker på att Blomman skulle välja att dela med sig av sitt pris, det är ganska typiskt honom. Och visst fick jag rätt!
Det är svårt att välja en deltagare att heja på för alla är så sympatiska och jag menar... jag höll i tre veckor och det var så jävla jobbigt och alla som pallat längre än mig är vinnare i min bok. Nu vet jag ingenting mer om vad som händer, nu ser jag programmet på samma premisser som alla andra!
Igår spelade vi på vinylbaren.
Vår nya ep, "vår sida av saken" är släppt och spelningen var även vår releasefest.
Vinylbaren är, för de som inte vet, en liten bakfikicka till Malmös stora rockklubb. Det kom ett fyrtiotal människor och i den lilla lokalen blir det en ganska mysig trängsel framför den lilla scenen.
Vi hade arrat om ett antal låtar så att vi skulle kunna använda det digitala trumset jag lånat från musiksalen på jobb, vilket föll extremt väl ut: Vi körde "vill inte mer" i någon slags ska-version och "parasit" blev en jazzdoftande bit.
Körde även, för första gången live, den akustiska versionen av "se dig falla".
Vi fick en otroligt bra respons och vi är glada som fan över att så många kom och alla varma applåder.
Trevolts segertåg är i full gång!
En parentes i sammanhanget är att Dolly Daggers dök upp framåt småtimmarna.
Det är ett extremt bra Malmöband som spelar någon slags poprock med grym känsla. De är extremt kompetenta låtskrivare, duktiga musiker och Ludde, sångaren, har en grym utstrålning. Han spelade bas i det dödsmetallband jag sjöng i under fem års tid och jag har följt Dolly Daggers länge. De ska spela i stockholm både 22 och 23 maj och eftersom jag ändå är där då siktar jag på att se dom!
Kolla gärna in dom ni också.
Ha en skön söndag!
Möööö
FAN vad trött jag är!
Jag har förstått att det avgörande inte är hur mycket eller lite sömn man får - inom rimliga gränser förstås -
utan att det spelar stor roll i vilket fas av sömn man väcks ur.
Det går liksom i vågor.
Lätt sömn, REM-sömn (som är den där man drömmer) och djupsömn.
Det kan faktiskt vara så enkelt som att ställa väckarklockan en kvart tidigare eller senare så känner man sig mer utvilad när man väl vaknar! Det förutsätter förstås att man har regelbundna vanor, vilket jag aldrig har på helgen. Då är det ren gamble:-)
Plus att man kan inte göra så mycket åt att folk ringer.
Jag blir glad när Cecilia ringer, men när David ringer och har upptäckt att en av våra skivor är feltryckt blir jag bara deprimerad.
Det fattades visst fyra sekunder i början på varje låt. Det är en potentiell katastrof- nu måste vi sätta oss ner och lyssna igenom skivorna. Det kommer nog att ta... (överslagsräknar)
en vecka?
Nu ska jag klä på mig -rena kläder!- och dra hem till David. För att lyssna på våra låtar. Om och om igen.
Förresten så vill jag rekommendera ett band som är från Norge.
De heter Domi och är fan bra. Sök på myspace så hittar ni dom.
Ha det gött!
Jag har förstått att det avgörande inte är hur mycket eller lite sömn man får - inom rimliga gränser förstås -
utan att det spelar stor roll i vilket fas av sömn man väcks ur.
Det går liksom i vågor.
Lätt sömn, REM-sömn (som är den där man drömmer) och djupsömn.
Det kan faktiskt vara så enkelt som att ställa väckarklockan en kvart tidigare eller senare så känner man sig mer utvilad när man väl vaknar! Det förutsätter förstås att man har regelbundna vanor, vilket jag aldrig har på helgen. Då är det ren gamble:-)
Plus att man kan inte göra så mycket åt att folk ringer.
Jag blir glad när Cecilia ringer, men när David ringer och har upptäckt att en av våra skivor är feltryckt blir jag bara deprimerad.
Det fattades visst fyra sekunder i början på varje låt. Det är en potentiell katastrof- nu måste vi sätta oss ner och lyssna igenom skivorna. Det kommer nog att ta... (överslagsräknar)
en vecka?
Nu ska jag klä på mig -rena kläder!- och dra hem till David. För att lyssna på våra låtar. Om och om igen.
Förresten så vill jag rekommendera ett band som är från Norge.
De heter Domi och är fan bra. Sök på myspace så hittar ni dom.
Ha det gött!
Twett-helfvete
Äntligen, äntligen, äntligen.
Nu precis, natten till den andra maj, blev årets första tvätt klar!
Ja, ni läste rätt govänner: Jag har precis tvättat för första gången i år!
Vilket jävla meck det var, torktumlaren strejkade och hade sig och det tog allmänt lång tid att få klart skiten.
Ni undrar kanske över doften?
Jag köpte faktiskt nya underkläder med regelbundna intervaller, men nu på slutet var det så illa att Adam mådde illa varje gång jag tog av mig skorna. Samma strumpor i två veckor är ingen höjdare... men kalsonger går att vända ut och in, halleluja!
Hoppas att jag inte behöver tvätta igen förrän i höst för det är så förbannat tråkigt.
Fast lite mysigt också, tänk när man är lite sådär ruggigt frusen mitt i natten och så drar man fram sin favoritluvtröja som är helt ren och dessutom gosigt varm...
Nu precis, natten till den andra maj, blev årets första tvätt klar!
Ja, ni läste rätt govänner: Jag har precis tvättat för första gången i år!
Vilket jävla meck det var, torktumlaren strejkade och hade sig och det tog allmänt lång tid att få klart skiten.
Ni undrar kanske över doften?
Jag köpte faktiskt nya underkläder med regelbundna intervaller, men nu på slutet var det så illa att Adam mådde illa varje gång jag tog av mig skorna. Samma strumpor i två veckor är ingen höjdare... men kalsonger går att vända ut och in, halleluja!
Hoppas att jag inte behöver tvätta igen förrän i höst för det är så förbannat tråkigt.
Fast lite mysigt också, tänk när man är lite sådär ruggigt frusen mitt i natten och så drar man fram sin favoritluvtröja som är helt ren och dessutom gosigt varm...
Vintern raaasat....
Det finns flera univerum.
Att försöka definiera begreppet "universum" är egentligen omöjligt eftersom människans mentala kapacitet är så väldigt begränsad, men vi kan för argumentets skull, här och nu, vara överens om att begreppet innefattar det vi kallar "verkligheten".
Denna verklighet lyder alltså under vissa givna och någorlunda formulerade fysiska lagar som i olika grad antingen måste åtlydas, kan brytas eller åtminstone manipuleras.
Alla galaxer och hela den okända, outforskade världsrymden, som i mån av vår förståelse kan sägas vara oändlig ingår i detta universum.
Men det finns flera.
Att kalla det "flera" är en pinsam underdrift och den typen av räkneord används här bara för att texten vänder sig till en mänsklig läsare.
Ett av dessa universum är befolkat av ett kollektivt medvetande som är så komplext i sin natur att vi aldrig ens skulle klara av att börja förstå det. Vi kan använda orden "demoner" eller "gud" om detta -eller dessa, om du så föredrar- väsen men de ger bara en enkel fingervisning om vilka riktningar dina tankar ska ta för att det ska vara möjligt att förstå vidden av hur lite vi egentligen förstår....
Detta väsen skulle, om vi var kapabla till det, uppfattas som ett helt universum av eld.
Den största fysiska formen i vårt solsystem är den vi kallar "solen".
Solen är ofattbart stor, ljus och varm, men den har fortfarande en mätbar storlek, temperatur, energiomsättning och andra epitet som är helt meningslösa för att försöka beskriva detta inferno det universum jag talar om är,
för de fysiska lagar som appliceras i solens fall är lika relevanta för detta andra universum som Beethovens nionde symfoni är för en regnskur.
Detta levande, brinnande universum - försök att föreställa dig det - lider av en outsläcklig hunger och törst.
Det sträcker sig en evighet i alla riktningar i tid och rum och har en omätbar temperatur.
Det är levande, men ändå inte. Det är en myriad av medvetande, men ändå bara ett. Det är lika omöjligt at besöka som det är omöjligt att fly undan. Det är medvetet om sig själv men ändå inte mer än instinkt, samtidigt som dess visdom och kunskap är oerhörd.
Det är en Gud, ett universum;
Det är Elden.
Ibland sker oförklarliga fenomen vars konsekvenser kan vara lika oöverskådliga som betydelselösa.
Världar kan förintas, miljontals själar gå under och katastrofer av episka mått inträffa: Andra gånger lägger varken levande eller döda märke till det som skett.
Jag vill inte lägga något värde i orden jag använder för dessa händelser.
"Mirakel" är ett positivt laddat ord, "katastrof" negativt, men det som händer händer bara. Det finns ingen substans i ordet "anledning" när vi resonerar på den här kring dessa ting.
Motiven, om de ens existerar, är bortom vår enkla förståelse.
Det som händer är att något, eller någon, medvetet eller genom det som vi så bekvämt kallar "slumpen" river hål på verkligheten. Det finns verkligen inget bättre sätt att beskriva det på.
Föreställ dig en streckgubbe på ett papper. Den "skulle kunna" röra sig uppåt på papperet, eller nedåt. Eller åt sidorna eller rent av diagonalt.
Men inte i djupled. Inte heller "ur" papperet, i riktning mot sig som tecknat streckgubben. Den riktningen existerar inte i streckgubbens... vågar jag skriva "föreställda föreställningsvärld"?
I den riktningen, översatt till vår verklighets tredimensionella beskrivning, kan ett hål rivas.
Då sipprar en förhållandevis obeskrivligt miskroskopisk mängd verklighet genom väven av tid, rum och dimension in i vår verklighet. Hålet sluts oftast efter en kort tidsrymd (om ordet har någon relevans i sammanhanget är det i sådana fall bara på vår "sida" av händelsen eftersom tid är ett fenomen som gäller i vårt universum) och för det mesta kvarstår bara en mindre mängd materiella eller fysiska bevis efter vad som hänt, men aldrig några spår av själva "hålet".
Vad är det som river hål i verkligheten? Magi kan vi kalla det. Om de energier som kan röra sig mellan verkligheterna manipuleras kan det hända. Om vi vill det. Om vi inte vill det. Om ingen eller inget vill det:
Det är bortom vårt förstånd att greppa vad som egentligen sker. Vi kan bara beundra detta vardagsmirakel, eller ta det för givet.
När det vi kallar människan för första gången rev sönder verkligheten på detta sätt tog vi steget från djurriket. Vi har sedan dess alltid sett oss som skilda från djuren...
Om vi visste, eller ens anade, vilka väsen som rör sig i bara vårt eget universum hade vi nog varit långt mer ödmjuka än att lida av detta enorma högmod, bara för att vi lärt oss göra upp eld.
Jag firar valborgsmässoafton genom att visa min respekt för det eller den som väljer att slinka genom revan för att hälsa på oss enkla varelser.
Och för att se till att revan inte håller sig öppen.
För om revan inte stängs igen får denna varelse fotfäste i vårt universum...
Och då tar den över. Allting. För alltid.
Att försöka definiera begreppet "universum" är egentligen omöjligt eftersom människans mentala kapacitet är så väldigt begränsad, men vi kan för argumentets skull, här och nu, vara överens om att begreppet innefattar det vi kallar "verkligheten".
Denna verklighet lyder alltså under vissa givna och någorlunda formulerade fysiska lagar som i olika grad antingen måste åtlydas, kan brytas eller åtminstone manipuleras.
Alla galaxer och hela den okända, outforskade världsrymden, som i mån av vår förståelse kan sägas vara oändlig ingår i detta universum.
Men det finns flera.
Att kalla det "flera" är en pinsam underdrift och den typen av räkneord används här bara för att texten vänder sig till en mänsklig läsare.
Ett av dessa universum är befolkat av ett kollektivt medvetande som är så komplext i sin natur att vi aldrig ens skulle klara av att börja förstå det. Vi kan använda orden "demoner" eller "gud" om detta -eller dessa, om du så föredrar- väsen men de ger bara en enkel fingervisning om vilka riktningar dina tankar ska ta för att det ska vara möjligt att förstå vidden av hur lite vi egentligen förstår....
Detta väsen skulle, om vi var kapabla till det, uppfattas som ett helt universum av eld.
Den största fysiska formen i vårt solsystem är den vi kallar "solen".
Solen är ofattbart stor, ljus och varm, men den har fortfarande en mätbar storlek, temperatur, energiomsättning och andra epitet som är helt meningslösa för att försöka beskriva detta inferno det universum jag talar om är,
för de fysiska lagar som appliceras i solens fall är lika relevanta för detta andra universum som Beethovens nionde symfoni är för en regnskur.
Detta levande, brinnande universum - försök att föreställa dig det - lider av en outsläcklig hunger och törst.
Det sträcker sig en evighet i alla riktningar i tid och rum och har en omätbar temperatur.
Det är levande, men ändå inte. Det är en myriad av medvetande, men ändå bara ett. Det är lika omöjligt at besöka som det är omöjligt att fly undan. Det är medvetet om sig själv men ändå inte mer än instinkt, samtidigt som dess visdom och kunskap är oerhörd.
Det är en Gud, ett universum;
Det är Elden.
Ibland sker oförklarliga fenomen vars konsekvenser kan vara lika oöverskådliga som betydelselösa.
Världar kan förintas, miljontals själar gå under och katastrofer av episka mått inträffa: Andra gånger lägger varken levande eller döda märke till det som skett.
Jag vill inte lägga något värde i orden jag använder för dessa händelser.
"Mirakel" är ett positivt laddat ord, "katastrof" negativt, men det som händer händer bara. Det finns ingen substans i ordet "anledning" när vi resonerar på den här kring dessa ting.
Motiven, om de ens existerar, är bortom vår enkla förståelse.
Det som händer är att något, eller någon, medvetet eller genom det som vi så bekvämt kallar "slumpen" river hål på verkligheten. Det finns verkligen inget bättre sätt att beskriva det på.
Föreställ dig en streckgubbe på ett papper. Den "skulle kunna" röra sig uppåt på papperet, eller nedåt. Eller åt sidorna eller rent av diagonalt.
Men inte i djupled. Inte heller "ur" papperet, i riktning mot sig som tecknat streckgubben. Den riktningen existerar inte i streckgubbens... vågar jag skriva "föreställda föreställningsvärld"?
I den riktningen, översatt till vår verklighets tredimensionella beskrivning, kan ett hål rivas.
Då sipprar en förhållandevis obeskrivligt miskroskopisk mängd verklighet genom väven av tid, rum och dimension in i vår verklighet. Hålet sluts oftast efter en kort tidsrymd (om ordet har någon relevans i sammanhanget är det i sådana fall bara på vår "sida" av händelsen eftersom tid är ett fenomen som gäller i vårt universum) och för det mesta kvarstår bara en mindre mängd materiella eller fysiska bevis efter vad som hänt, men aldrig några spår av själva "hålet".
Vad är det som river hål i verkligheten? Magi kan vi kalla det. Om de energier som kan röra sig mellan verkligheterna manipuleras kan det hända. Om vi vill det. Om vi inte vill det. Om ingen eller inget vill det:
Det är bortom vårt förstånd att greppa vad som egentligen sker. Vi kan bara beundra detta vardagsmirakel, eller ta det för givet.
När det vi kallar människan för första gången rev sönder verkligheten på detta sätt tog vi steget från djurriket. Vi har sedan dess alltid sett oss som skilda från djuren...
Om vi visste, eller ens anade, vilka väsen som rör sig i bara vårt eget universum hade vi nog varit långt mer ödmjuka än att lida av detta enorma högmod, bara för att vi lärt oss göra upp eld.
Jag firar valborgsmässoafton genom att visa min respekt för det eller den som väljer att slinka genom revan för att hälsa på oss enkla varelser.
Och för att se till att revan inte håller sig öppen.
För om revan inte stängs igen får denna varelse fotfäste i vårt universum...
Och då tar den över. Allting. För alltid.
Nettan
Satte mig framför datorn i går kväll, intet ont anande.
Kunde inte logga in på msn. En obehaglig känsla fortplantade sig längs ryggraden:
Startade en webläsare. Mina misstankar bekräftades och en droppe kallsvett bröt sig lös från min tinning:
Jag kunde inte gå online.
Jag kände mig som ett för tidigt fött spädbarn i en kuvös som någon råkat rycka ur sladden på.
Ringde supporten. Tänkte att klockan ett en vardagsnatt är det ingen telefonkö...
möts av en torr, trött röst: "Du har blivit placerad i kö.... din plats i kön är... fem."
Jävla skit. Jag kände hur skakningarna satte in, följt av omilda frossbrytningar. Jag vankade av och an och saliverade.
Hur skulle detta gå?
Skitsamma, det här blir bara pankaka: Jag kom fram, fick veta att det skulle lösa sig och att jag, efter att ha väsnats lite, skulle få avdrag på nästa faktura för missad onlinetid. Så.
Jag ska sluta på mitt jobb.
Jag gillar Linnéskolan: Den är skitbra, där finns massor av (men inte uteslutande) bra lärare och skolledningen är fantastisk. För att inte tala om alla dessa underbara, spännande och coola elever...
Men, varje saga har två saker, en början och ett slut. Jag vill veta vad som väntar runt hörnet.
Kanske en annan skola? Kanske plugga färdigt (vore på tiden)? Kanske ett eget tv-program?
Kanske att jag skriver "en väldig roman"?
Eller sitter och blir fet och lever av A-kassa?
Eller att Trevolt brejkar fett och jag måste gå omkring med solglasögon och en taskig attityd?
(www.myspace.com/trevoltpunk, reklammannen slår till igen)
Jag har by the way kommit fram till att det kommer att bli helt omöjligt att skriva brev till er som vill ha min autograf: Antingen alla eller ingen och alla är way, way för många... förlåt, men ni får heja på mig på stan helt enkelt!
Har ni allmänna frågor, mejla mig på facebook. Jag svarar nästan på allt där.
Men jag addar ingen på msn;-)
Jag lånade ett digitaltrumset igår, apropå ingenting. Vi håller på och repar på så låg volym att jag kan sjunga med i låtarna, skitroligt och en mycket underlig upplevelse! Det är förberedelser för vår releasefest på lördag. EP:n har kommit och vi kommer att köra ett unikt set på vilylbaren i Malmö.
Till sist:
Jag känner en människa som kan förgylla er vardag.
Vederbörande har en blogg och här är länken:
hesaburgerqueen.blogspot.com
Nu är jag ledig tills måndag, så bloggandet kommer nog tajta till sig en aning.
puss!
Kunde inte logga in på msn. En obehaglig känsla fortplantade sig längs ryggraden:
Startade en webläsare. Mina misstankar bekräftades och en droppe kallsvett bröt sig lös från min tinning:
Jag kunde inte gå online.
Jag kände mig som ett för tidigt fött spädbarn i en kuvös som någon råkat rycka ur sladden på.
Ringde supporten. Tänkte att klockan ett en vardagsnatt är det ingen telefonkö...
möts av en torr, trött röst: "Du har blivit placerad i kö.... din plats i kön är... fem."
Jävla skit. Jag kände hur skakningarna satte in, följt av omilda frossbrytningar. Jag vankade av och an och saliverade.
Hur skulle detta gå?
Skitsamma, det här blir bara pankaka: Jag kom fram, fick veta att det skulle lösa sig och att jag, efter att ha väsnats lite, skulle få avdrag på nästa faktura för missad onlinetid. Så.
Jag ska sluta på mitt jobb.
Jag gillar Linnéskolan: Den är skitbra, där finns massor av (men inte uteslutande) bra lärare och skolledningen är fantastisk. För att inte tala om alla dessa underbara, spännande och coola elever...
Men, varje saga har två saker, en början och ett slut. Jag vill veta vad som väntar runt hörnet.
Kanske en annan skola? Kanske plugga färdigt (vore på tiden)? Kanske ett eget tv-program?
Kanske att jag skriver "en väldig roman"?
Eller sitter och blir fet och lever av A-kassa?
Eller att Trevolt brejkar fett och jag måste gå omkring med solglasögon och en taskig attityd?
(www.myspace.com/trevoltpunk, reklammannen slår till igen)
Jag har by the way kommit fram till att det kommer att bli helt omöjligt att skriva brev till er som vill ha min autograf: Antingen alla eller ingen och alla är way, way för många... förlåt, men ni får heja på mig på stan helt enkelt!
Har ni allmänna frågor, mejla mig på facebook. Jag svarar nästan på allt där.
Men jag addar ingen på msn;-)
Jag lånade ett digitaltrumset igår, apropå ingenting. Vi håller på och repar på så låg volym att jag kan sjunga med i låtarna, skitroligt och en mycket underlig upplevelse! Det är förberedelser för vår releasefest på lördag. EP:n har kommit och vi kommer att köra ett unikt set på vilylbaren i Malmö.
Till sist:
Jag känner en människa som kan förgylla er vardag.
Vederbörande har en blogg och här är länken:
hesaburgerqueen.blogspot.com
Nu är jag ledig tills måndag, så bloggandet kommer nog tajta till sig en aning.
puss!
Vardag
Lämnade av Cecilia på stationen för ett par timmar sedan, gick och repade.
Tungt i dag, stockarna vägde liksom lite mer.
Jag saknar henne som fan hela tiden. Får göra något åt det inom rimlig tid:-)
Robisnon är över. Ganska skönt egentligen, en människa klarar bara en viss mängd uppmärksamhet från mediasfären innan hon blir helt knäpp och jag har alltid lidit av olika former av storhetsvansinne så det ska faktiskt bli härligt att gå tillbaka till det gamla vanliga äventyret "mitt liv som Billing".
Jag måste bara passa på att säga att jag läser alla kommentarer och är oerhört tacksam och glad över allt ni skriver!
Det känns verkligen roligt och jag verkar i mångt och mycket vara uppskattad för kvaliteér som egentligen inte har så mycket med min medverkan i ett tv-program att göra utan mer... för den jag är, i den mån det kommunicerats via tv och den här bloggen och lite annat smått och gott.
Jag vill gärna ordna autografer åt de som tycker att den har något värde, ska försöka organisera en smidig lösning i mån av möjligt.
I morgon ska jag göra min sista robinson-insats och chatta via aftonbladets hemsida.
Dessutom ska jag fotograferas för Scandinavian tattoo magazine, vilket jag tycker är en av de roligare saker detta c-kändisskap inneburit!
På onsdag gör vi fjärde sittningen på zombien, den kommer att bli kanon!
Efter det är det lite lov med röda dagar och så med mycket repor inför spelningen på vinylbaren i Malmö, som förhoppningsvis hinner bli releaseparty för vår andra EP, "vår sida av saken".
Kolla gärna in vår hemsida (fan vad jag tjatar om det)
www.myspace.com/trevoltpunk
Ni har väl hört att vi söker statister till vår musikvideo?
Ha det görr så länge!
Tungt i dag, stockarna vägde liksom lite mer.
Jag saknar henne som fan hela tiden. Får göra något åt det inom rimlig tid:-)
Robisnon är över. Ganska skönt egentligen, en människa klarar bara en viss mängd uppmärksamhet från mediasfären innan hon blir helt knäpp och jag har alltid lidit av olika former av storhetsvansinne så det ska faktiskt bli härligt att gå tillbaka till det gamla vanliga äventyret "mitt liv som Billing".
Jag måste bara passa på att säga att jag läser alla kommentarer och är oerhört tacksam och glad över allt ni skriver!
Det känns verkligen roligt och jag verkar i mångt och mycket vara uppskattad för kvaliteér som egentligen inte har så mycket med min medverkan i ett tv-program att göra utan mer... för den jag är, i den mån det kommunicerats via tv och den här bloggen och lite annat smått och gott.
Jag vill gärna ordna autografer åt de som tycker att den har något värde, ska försöka organisera en smidig lösning i mån av möjligt.
I morgon ska jag göra min sista robinson-insats och chatta via aftonbladets hemsida.
Dessutom ska jag fotograferas för Scandinavian tattoo magazine, vilket jag tycker är en av de roligare saker detta c-kändisskap inneburit!
På onsdag gör vi fjärde sittningen på zombien, den kommer att bli kanon!
Efter det är det lite lov med röda dagar och så med mycket repor inför spelningen på vinylbaren i Malmö, som förhoppningsvis hinner bli releaseparty för vår andra EP, "vår sida av saken".
Kolla gärna in vår hemsida (fan vad jag tjatar om det)
www.myspace.com/trevoltpunk
Ni har väl hört att vi söker statister till vår musikvideo?
Ha det görr så länge!
The return of the Jedi - Ute ur Robinson
Så.
Det var det:
Jarmo var segare, jag föll till föga för min egen lättja. Eller vad det nu var som hände.
Jag lyckades till slut hitta ett bekvämt sätt att sitta på och då somnade jag.
Sånt händer!
Jag tror att... om man ska bedöma en händelse som positiv eller negativ, ska man då göra det i det ögonblick det sker eller långt efteråt?
Där och då var det surt men som jag sagt hela tiden: man måste acceptera sina omständigheter, hela tiden. Man kan inte resa bakåt i tiden ens fem minuter. Mitt äventyr, som Linda sa, var över. Dags att vända blicken framåt.
Dags att resa hem till min flickvän.
Med facit i hand är jag extremt nöjd med att allt blev som det blev: Jag behövdes verkligen hemma och om jag vunnit mot Jarmo hade jag kommit hem för sent till de som behövde mig. Så man kan säga att jag är extremt tacksam att jag lyckades hitta ett bekvämt sätt att sitta!
Det har varit sjukt roligt att vara med. Hela grejen är ju ett så fantastiskt äventyr och en upplevelse utöver det vanliga, få förunnat. Jag ångar nästan ingenting och skulle garanterat göra samma val igen.
Jag har fått mycket uppskattning och jag är oerhört tacksam över allt stöd jag fått av alla er som gett det-
men även glad för all kritik, allt gnäll och alla dryga kommentarer, för skit är gödsel och gödslar man så växer det;-)
Hoppas att folk fortsätter läsa min blogg för den är bra (tycker jag och nu även min flickvän) och att ni åtminstone kollar in bandets hemsida för vi är riktigt bra!
www.myspace.com/trevoltpunk
Jag vet förresten vad som händer nästa vecka: Jag satt på hotellet länge nog för att ta emot både Rafael och...
!!!
Vi hörs och ses!
Det var det:
Jarmo var segare, jag föll till föga för min egen lättja. Eller vad det nu var som hände.
Jag lyckades till slut hitta ett bekvämt sätt att sitta på och då somnade jag.
Sånt händer!
Jag tror att... om man ska bedöma en händelse som positiv eller negativ, ska man då göra det i det ögonblick det sker eller långt efteråt?
Där och då var det surt men som jag sagt hela tiden: man måste acceptera sina omständigheter, hela tiden. Man kan inte resa bakåt i tiden ens fem minuter. Mitt äventyr, som Linda sa, var över. Dags att vända blicken framåt.
Dags att resa hem till min flickvän.
Med facit i hand är jag extremt nöjd med att allt blev som det blev: Jag behövdes verkligen hemma och om jag vunnit mot Jarmo hade jag kommit hem för sent till de som behövde mig. Så man kan säga att jag är extremt tacksam att jag lyckades hitta ett bekvämt sätt att sitta!
Det har varit sjukt roligt att vara med. Hela grejen är ju ett så fantastiskt äventyr och en upplevelse utöver det vanliga, få förunnat. Jag ångar nästan ingenting och skulle garanterat göra samma val igen.
Jag har fått mycket uppskattning och jag är oerhört tacksam över allt stöd jag fått av alla er som gett det-
men även glad för all kritik, allt gnäll och alla dryga kommentarer, för skit är gödsel och gödslar man så växer det;-)
Hoppas att folk fortsätter läsa min blogg för den är bra (tycker jag och nu även min flickvän) och att ni åtminstone kollar in bandets hemsida för vi är riktigt bra!
www.myspace.com/trevoltpunk
Jag vet förresten vad som händer nästa vecka: Jag satt på hotellet länge nog för att ta emot både Rafael och...
!!!
Vi hörs och ses!
TGIF
Så var det äntligen fredag!
Cecilia sitter just nu på tåget och för varje sekund som går är vi cirka trettio meter närmare varandra.
Det känns i hela kroppen!
Som ni kanske vet brukar jag skriva en blogg efter veckans robinson-avsnitt eller åtminstone efter reprisen, men eftersom Cecilia är här och jag egentligen vill slösa så lite på vår tid som möjligt med att häcka framför datorn har jag i skrivandes stund ingen aning om när nästa blogginlägg blir av, men om jag ber riktigt snällt kanske hon låter mig leka kändis någon gång i morgon kväll eller söndag förmiddag. Vi ska se avsnittet redan på lördagen hemma hos Papas som har 28 årsfest.
Så, ikväll spelar Trevolt i Trelleborg och direkt efter det ska jag stressa hem till min ängel!
www.myspace.com/trevoltpunk
Hörs snart.
Och glöm inte: Du känner dig själv bättre än någon annan.
Cecilia sitter just nu på tåget och för varje sekund som går är vi cirka trettio meter närmare varandra.
Det känns i hela kroppen!
Som ni kanske vet brukar jag skriva en blogg efter veckans robinson-avsnitt eller åtminstone efter reprisen, men eftersom Cecilia är här och jag egentligen vill slösa så lite på vår tid som möjligt med att häcka framför datorn har jag i skrivandes stund ingen aning om när nästa blogginlägg blir av, men om jag ber riktigt snällt kanske hon låter mig leka kändis någon gång i morgon kväll eller söndag förmiddag. Vi ska se avsnittet redan på lördagen hemma hos Papas som har 28 årsfest.
Så, ikväll spelar Trevolt i Trelleborg och direkt efter det ska jag stressa hem till min ängel!
www.myspace.com/trevoltpunk
Hörs snart.
Och glöm inte: Du känner dig själv bättre än någon annan.
Veckans bästa
Min flickvän Cecilia har en dotter på tre år.
Världes sötaste smartaste lilla barn, det är en enorm ära att få följa hennes uppväxt!
Cecilia berättade för mig idag att på hennes dotters dagis har de byggt någon slags orm av tyg och dylikt, ni vet som man gjorde på dagis. Ormen ska tydligen få någon slags background story och ett eget liv men framförallt:
Ett namn.
Gissa vilket förslag som vann omröstningen?
Mycket riktigt.
På ett dagis i Stckholm finns nu tygmasken "Erik Billing".
Är det inte det sötaste ni hört?
Tack till Ted för tipset på en intressant blogg,
samhallsfilosofi.blogspot.com
Annars gäller som vanligt
www.myspace.com/trevoltpunk
som snart ska få ett rejält ansiktslyft.
Världes sötaste smartaste lilla barn, det är en enorm ära att få följa hennes uppväxt!
Cecilia berättade för mig idag att på hennes dotters dagis har de byggt någon slags orm av tyg och dylikt, ni vet som man gjorde på dagis. Ormen ska tydligen få någon slags background story och ett eget liv men framförallt:
Ett namn.
Gissa vilket förslag som vann omröstningen?
Mycket riktigt.
På ett dagis i Stckholm finns nu tygmasken "Erik Billing".
Är det inte det sötaste ni hört?
Tack till Ted för tipset på en intressant blogg,
samhallsfilosofi.blogspot.com
Annars gäller som vanligt
www.myspace.com/trevoltpunk
som snart ska få ett rejält ansiktslyft.
Hej vad det går!
...Fast det hade ju varit värre att vältra sig i sin egen beundran om det varit kejsarens nya kläder...
I Sverige devalverar jantelagen gränsen mellan självuppskattning och självgodhet.
Jag vill riva murarna och förskjuta perspektivet-
SÄG JA TILL ATT ÄLSKA SIG SJÄLV, SÄG JA TILL ATT KLAPPA SIG SJÄLV PÅ RYGGEN!
Vem är med mig? Vem duger precis som du är? Vem vägrar, som jag, att "veta sin plats", "nöja sig med det lilla"...
Vem mer vågar vägra att hålla käft, sitta still och passa in?
Är på väg till replokalen. Älskar det stället. Trumpallen är min absoluta favoritstol!
Spelning i Trelleborg i morgon, kommer bli fett ball.
Vad är ännu bättre?
Att när jag kommer hem på kvällen väntar Cecilia på mig.
<3
(by the way, det där tangentbordshjärtat kan precis lika gärna vara Trevolts logotyp. Så det så)
Läste ni expressen i dag? Jag hade nästan glömt bort den intervjun.
Jag pratar gärna om missbruk och hur lätt det är att glömma bort sig själv, sina vänner och sin familj...
det som är viktigt i livet helt enkelt.
Alldeles för lätt att glida in på fel spår, alldeles för lätt att efter hand som förändringen till det sämre sker vänja sig vid det och tappa fotfästet.
Men naturligtvis låg fokus på ordet sexmissbrukare, framförallt de tre första bokstäverna i det ordet.
Fast det är klart, det är ju också sant. Och sex säljer:-)
Men nu mår jag bra!
I Sverige devalverar jantelagen gränsen mellan självuppskattning och självgodhet.
Jag vill riva murarna och förskjuta perspektivet-
SÄG JA TILL ATT ÄLSKA SIG SJÄLV, SÄG JA TILL ATT KLAPPA SIG SJÄLV PÅ RYGGEN!
Vem är med mig? Vem duger precis som du är? Vem vägrar, som jag, att "veta sin plats", "nöja sig med det lilla"...
Vem mer vågar vägra att hålla käft, sitta still och passa in?
Är på väg till replokalen. Älskar det stället. Trumpallen är min absoluta favoritstol!
Spelning i Trelleborg i morgon, kommer bli fett ball.
Vad är ännu bättre?
Att när jag kommer hem på kvällen väntar Cecilia på mig.
<3
(by the way, det där tangentbordshjärtat kan precis lika gärna vara Trevolts logotyp. Så det så)
Läste ni expressen i dag? Jag hade nästan glömt bort den intervjun.
Jag pratar gärna om missbruk och hur lätt det är att glömma bort sig själv, sina vänner och sin familj...
det som är viktigt i livet helt enkelt.
Alldeles för lätt att glida in på fel spår, alldeles för lätt att efter hand som förändringen till det sämre sker vänja sig vid det och tappa fotfästet.
Men naturligtvis låg fokus på ordet sexmissbrukare, framförallt de tre första bokstäverna i det ordet.
Fast det är klart, det är ju också sant. Och sex säljer:-)
Men nu mår jag bra!
kortis:
Hur kan man tro på en gud som tillåter krig, svält och orättvisor?
Jag tycker att det är mycket svårare att tro på en mänsklighet som skapar krig, svält och orättvisor.
Jag tycker att det är mycket svårare att tro på en mänsklighet som skapar krig, svält och orättvisor.
Läsa bloggar
Är det jag som misuppfattat poängen med bloggar eller...
Bläddrade just genom en handfull.
Inte särskilt upplyftande läsning precis.
Ted, du undrar över min brist på lösningar? Det är ju just det som är min poäng, att vi alltid vänder oss åt alla möjliga håll utom inåt i jakt på svar.
Vägledning och inspiration är bra, jag har själv massor av förebilder vars tankar och perspektiv är upplysande, upplyftande och utvecklande.
Min kära mor, min flickvän, ett par kollegor, ett antal författare, musiker och filmskapare: totala främlingar och goda vänner.
Men man kan bara få bitar, aldrig en helhet av någon annan.
Vår identitet och personlighet är den totala summan och tolkningen av samtliga sinnesintryck och möten vi utsatts för under vår livstid. (om någon undrar tror jag att biologin endast står för oriktad potential som i sin tur binds efter hand av kulturella förutsättningar)
Fråga:
Var kommer våra intryck från? Vilka källor bidrar till bygget av morgondagens version av det jag, du och alla andra kallar "jag"?
Vilka bilder möter vi? Hur tolkar vi dessa bilder -och då vill jag poängtera att här spelar både det omedvetna (populärt kallat "det undermedvetna") och vår fullt medvetna, aktiva perception roll, kanske i olika proportiener, kanske inte - och hur påverkar dessa tolkningar i sin tur vår bild av världen, varandra och oss själv?
Vem tar mest utrymme här? Och med vilken rätt?
Vad jag är ute efter just den här gången är:
Hur kan grafitti vara olagligt när det går att tjäna pengar på reklamskyltning?
Bläddrade just genom en handfull.
Inte särskilt upplyftande läsning precis.
Ted, du undrar över min brist på lösningar? Det är ju just det som är min poäng, att vi alltid vänder oss åt alla möjliga håll utom inåt i jakt på svar.
Vägledning och inspiration är bra, jag har själv massor av förebilder vars tankar och perspektiv är upplysande, upplyftande och utvecklande.
Min kära mor, min flickvän, ett par kollegor, ett antal författare, musiker och filmskapare: totala främlingar och goda vänner.
Men man kan bara få bitar, aldrig en helhet av någon annan.
Vår identitet och personlighet är den totala summan och tolkningen av samtliga sinnesintryck och möten vi utsatts för under vår livstid. (om någon undrar tror jag att biologin endast står för oriktad potential som i sin tur binds efter hand av kulturella förutsättningar)
Fråga:
Var kommer våra intryck från? Vilka källor bidrar till bygget av morgondagens version av det jag, du och alla andra kallar "jag"?
Vilka bilder möter vi? Hur tolkar vi dessa bilder -och då vill jag poängtera att här spelar både det omedvetna (populärt kallat "det undermedvetna") och vår fullt medvetna, aktiva perception roll, kanske i olika proportiener, kanske inte - och hur påverkar dessa tolkningar i sin tur vår bild av världen, varandra och oss själv?
Vem tar mest utrymme här? Och med vilken rätt?
Vad jag är ute efter just den här gången är:
Hur kan grafitti vara olagligt när det går att tjäna pengar på reklamskyltning?
Quis custodiet ipsos custodes?
Fick mejl av Helsingborgs dagblad: De bryr sig litegrann i alla fall. Fick en länk om att omröstningen eventuellt blir uppskjuten.
Tydligen kom de överens om att tilläget som kräver att man inte kan bli avstängd från internet utan ett domstolsbeslut med! Tack så hemskt mycket, svarar vi ödmjukt med mössan i hand.
Vi övervakas allt mer.
I en demokrati styr vi allihop, tillsammans. För att denna överskådliga uppgift skall vara genomförbar väljer vi med regelbundna mellanrum ut vissa individer som vi har förtroende för att administrera detta.
Alla som ingår i ett samhälle ska ha lika mycket makt att påverka detta. En självklarhet, skall tyckas, men så är icke fallet.
Det innebär alltså inte att alla galna ideér måste genomföras, demokrati handlar om kompromisser och som en gammal vän till mig uttryckte det en gång: Att ge upp vissa rättigheter ibland.
Jag ger gärna upp rättigheter. Tillfälligt och av egen fri vilja, därför att jag som självständig, tänkande individ kommer fram till att det är det bästa för oss alla.
Men vad fan är det som pågår? Internettrafiken skall övervakas, kontrolleras och avgiftsbeläggas.
But why? Av vem? Och varför?
Jag har en tanke om blickar: Att så som andra ser dig, i den riktningen påverkas du.
Om jag och alla mina lärarkollegor bestämmer oss för att en elev är hopplöst dum i huvudet och en elak jävel, inte fan kommer den eleven att sluta skolka och höja sina betyg hux flux?
Och om de som bestämmer vill sätta upp kameror i hela stan för att "minska kriminaliteten", betyder inte det att ALLA som kamerorna riktas mot förväntas begå brott när som helst? Är inte det godtycklig övervakning betyder, att vem som helst när som helst kommer att begå ett brott? Det är väl det man förväntar sig när man riktar en passiv kamera mot folk.
Då undrar jag: Är vi inte att anse som oskyldiga tills motsatsen bevisats? Och vad händer i längden med ett samhälle där en liten klick med mycket makt dagligen säger till majoriteten av medborgarna:
"Vi förväntar oss att ni alla, när som helst, kan begå ett brott."
Vem har egentligen makten att beskriva världen? Är det vissa eller alla?
Tydligen kom de överens om att tilläget som kräver att man inte kan bli avstängd från internet utan ett domstolsbeslut med! Tack så hemskt mycket, svarar vi ödmjukt med mössan i hand.
Vi övervakas allt mer.
I en demokrati styr vi allihop, tillsammans. För att denna överskådliga uppgift skall vara genomförbar väljer vi med regelbundna mellanrum ut vissa individer som vi har förtroende för att administrera detta.
Alla som ingår i ett samhälle ska ha lika mycket makt att påverka detta. En självklarhet, skall tyckas, men så är icke fallet.
Det innebär alltså inte att alla galna ideér måste genomföras, demokrati handlar om kompromisser och som en gammal vän till mig uttryckte det en gång: Att ge upp vissa rättigheter ibland.
Jag ger gärna upp rättigheter. Tillfälligt och av egen fri vilja, därför att jag som självständig, tänkande individ kommer fram till att det är det bästa för oss alla.
Men vad fan är det som pågår? Internettrafiken skall övervakas, kontrolleras och avgiftsbeläggas.
But why? Av vem? Och varför?
Jag har en tanke om blickar: Att så som andra ser dig, i den riktningen påverkas du.
Om jag och alla mina lärarkollegor bestämmer oss för att en elev är hopplöst dum i huvudet och en elak jävel, inte fan kommer den eleven att sluta skolka och höja sina betyg hux flux?
Och om de som bestämmer vill sätta upp kameror i hela stan för att "minska kriminaliteten", betyder inte det att ALLA som kamerorna riktas mot förväntas begå brott när som helst? Är inte det godtycklig övervakning betyder, att vem som helst när som helst kommer att begå ett brott? Det är väl det man förväntar sig när man riktar en passiv kamera mot folk.
Då undrar jag: Är vi inte att anse som oskyldiga tills motsatsen bevisats? Och vad händer i längden med ett samhälle där en liten klick med mycket makt dagligen säger till majoriteten av medborgarna:
"Vi förväntar oss att ni alla, när som helst, kan begå ett brott."
Vem har egentligen makten att beskriva världen? Är det vissa eller alla?
Telekompaketet
Bryr ni er om demokratin?
Mänskliga rättigheter?
Undrar ni hur Tyskarna tänkte på trettiotalet, hur de "kunde låta det hända"?
Nu kommer din chans att påverka framtiden och våra barns frihet.
Börja med att läsa på sidan www.telekompaketet.se
Gå sedan in på världens bästa blogg:
dnme616.blogspot.com
Jag menar allvar, läs den!
Internet är ingen självklar rättighet. Inte heller är det ett ägandeneutralt, världsomspännande nätverk för utbyte av ideér, skapandet av vänskapsband, inte ren underhållning eller en källa till fakta och kunskap:
Internet är ett hot mot de som har makten i samhället och en saftig inkomstkälla för kapitalet.
I kväll är det omröstning. I morgon kanske det är klart att internet är något vi måste betala för, precis som kabelTV. Har du inte råd med alla sidor? Då får du nöja dig med ur.se och kommunernas hemsidor...
Du som har gott om pengar kommer fortfarande att ha råd att abbonera på tillgång till youtube, facebook, myspace...
Jag skrev ett mejl till Sveriges 40 största tidningar:
Mänskliga rättigheter?
Undrar ni hur Tyskarna tänkte på trettiotalet, hur de "kunde låta det hända"?
Nu kommer din chans att påverka framtiden och våra barns frihet.
Börja med att läsa på sidan www.telekompaketet.se
Gå sedan in på världens bästa blogg:
dnme616.blogspot.com
Jag menar allvar, läs den!
Internet är ingen självklar rättighet. Inte heller är det ett ägandeneutralt, världsomspännande nätverk för utbyte av ideér, skapandet av vänskapsband, inte ren underhållning eller en källa till fakta och kunskap:
Internet är ett hot mot de som har makten i samhället och en saftig inkomstkälla för kapitalet.
I kväll är det omröstning. I morgon kanske det är klart att internet är något vi måste betala för, precis som kabelTV. Har du inte råd med alla sidor? Då får du nöja dig med ur.se och kommunernas hemsidor...
Du som har gott om pengar kommer fortfarande att ha råd att abbonera på tillgång till youtube, facebook, myspace...
Jag skrev ett mejl till Sveriges 40 största tidningar:
Hej! Mitt namn är Erik Billing och det är fullt möjligt att ni har hört talas om mig, jag deltar i årets upplaga av expedition: Robinson.
Jag skriver till er inte i egenskap av detta utan som bekymrad medborgare:
Jag har nämligen nyligen blivit uppmärksammad på något som kallas telekompaketet
och så som jag förstår det handlar det, kortfattat, om att bruket av och tillgången till internet kan komma att
begränsas.
Som jag ser det är det en klockren fråga om intrång på yttrandefriheten-
När en diktator lägger ner tidningar kan han hävda att det inte berör yttrandefriheten men det gör ju de facto det!
Jag ser samma tendens just nu, inom Sverige, EU, hela västvärden: Ekonomiska intressen kräver högjutt sin rätt
utan den minsta hänsyn till det demokratiska bygge vi alla strävar efter att vårt samhälle skall vara.
Min fråga till er, Sveriges samlade tidningar:
Varför är det så tyst om detta? Varför är inte detta högt upp på dagordningen?
Ni vet väl om att de kommer att komma efter er till slut? Eller har ni bara slutat bry er?
mvh
Erik Billing
Få se vad de svarar. Under tiden råder jag alla er som känner att samhället tillhör oss alla lika mycket och inte bara de med pengar att ta reda på så mycket ni kan, bilda er en egen uppfattning om saken och sprida den så mycket ni känner att det är viktigt.
OaO
Yad ho- Groja Ul!
Tecken finns att se för den som öppnar ögonen!
Synkronicitet kallas de otroliga sammanträffanden som nästan verkar onaturliga.
Du tänker på en gammal vän, rundar hörnet och springer rakt i famnen på nämda vän!
Du pratar med en polare om tvättstugebråk, springer på en annan polare på vägen som också börjar prata tvättstugebråk.
Du nynnar på en låt, vet inte riktigt vad artisten heter, slår på TV:n och vips! Videon går!
Min flickväns mamma predikade i tv i söndags.
En av hennes polare åkte tunnelbana idag och började prata med en total främling som säger:
Jag såg en så fantastisk predikan på tv i går...
Ni vet vad jag menar.
Vissa skulle uttrycka det som slump. Nu är det så, tror jag, att ordet "slump" bara än en i allra högsta grad språklig konstruktion, en extremt förenklande förklaringsmodell.
En genomsnittsskeptiker hade hävdat att man lägger märke till dessa sammanträffande därför att det avviker från det normala och att det är detta vi lägger märke till i vår inrutade vardag. Vidare skulle man också kunna argumentera att vår kulturella sfär är väldigt ovarierad och att vi rör oss i relativt snäva kretsar vilket i sin tur ökar sannolikheten för dessa inträffanden.
Man skulle också kunna säga såhär:
Det finns förmodligen väldigt, väldigt mycket vi ännu inte förstår och naturligtvis en väldig massa fenomen och företeelser som inte går att mäta eller väga.
Jag säger inte att jag har svaret på alla frågor, att jag vet någt särskilt hemligt eller fantastiskt. Jag bara säger att jag inte tänker avfärda någonting, varken åt ena eller andra hållet.
För "tro" är något man får bestämma sig för att göra. När man vill. I vilken omfattning som helst och det ordet innefattar att du själv bestämmer vad och hur mycket av det.
Men min flickvän är en väldigt vis och klok kvinna och jag har en enorm respekt för hennes uppfattning och åsikter om saker och ting och hon säger att om man ser många tecken så är man rätt spår i livet.
Dessutom säger Paulo Coelho samma sak, så då måste det ju stämma;-)
Men visst är det intressant att fundera kring? Att vetenskaparna inte nödvändigtvis behöver ha monopol på sanningen?
Att vi allihop faktiskt kan ha precis lika rätt, om vi vill?
Synkronicitet kallas de otroliga sammanträffanden som nästan verkar onaturliga.
Du tänker på en gammal vän, rundar hörnet och springer rakt i famnen på nämda vän!
Du pratar med en polare om tvättstugebråk, springer på en annan polare på vägen som också börjar prata tvättstugebråk.
Du nynnar på en låt, vet inte riktigt vad artisten heter, slår på TV:n och vips! Videon går!
Min flickväns mamma predikade i tv i söndags.
En av hennes polare åkte tunnelbana idag och började prata med en total främling som säger:
Jag såg en så fantastisk predikan på tv i går...
Ni vet vad jag menar.
Vissa skulle uttrycka det som slump. Nu är det så, tror jag, att ordet "slump" bara än en i allra högsta grad språklig konstruktion, en extremt förenklande förklaringsmodell.
En genomsnittsskeptiker hade hävdat att man lägger märke till dessa sammanträffande därför att det avviker från det normala och att det är detta vi lägger märke till i vår inrutade vardag. Vidare skulle man också kunna argumentera att vår kulturella sfär är väldigt ovarierad och att vi rör oss i relativt snäva kretsar vilket i sin tur ökar sannolikheten för dessa inträffanden.
Man skulle också kunna säga såhär:
Det finns förmodligen väldigt, väldigt mycket vi ännu inte förstår och naturligtvis en väldig massa fenomen och företeelser som inte går att mäta eller väga.
Jag säger inte att jag har svaret på alla frågor, att jag vet någt särskilt hemligt eller fantastiskt. Jag bara säger att jag inte tänker avfärda någonting, varken åt ena eller andra hållet.
För "tro" är något man får bestämma sig för att göra. När man vill. I vilken omfattning som helst och det ordet innefattar att du själv bestämmer vad och hur mycket av det.
Men min flickvän är en väldigt vis och klok kvinna och jag har en enorm respekt för hennes uppfattning och åsikter om saker och ting och hon säger att om man ser många tecken så är man rätt spår i livet.
Dessutom säger Paulo Coelho samma sak, så då måste det ju stämma;-)
Men visst är det intressant att fundera kring? Att vetenskaparna inte nödvändigtvis behöver ha monopol på sanningen?
Att vi allihop faktiskt kan ha precis lika rätt, om vi vill?
Robinsonsnack
Såg just reprisen, fan vad jag är rolig:-)
Det var verkligen känslofyllt att se, det var en fin tid med Valpen och nu har han blivit utröstad.
Men vad ska man göra, killen var verkligen döende. Eller inte direkt döende, men åt det hållet: Han orkade helt enkelt inte mer och jag utsträcker min oerhörda tacksamhet för att han stod ut lite längre än vad han hade kraft till för att bli utröstad i ö-råd istället för att bryta. Jag var nämligen nästa på listan...
Jag är btw vegetarian. Det blev inte så att jag fortsatte äta kyckling, det uttalandet gjordes mer i stundens eufori snarare än efter mogen och nykter eftertanke. Vid första möjlighet att återigen göra valet mellan vegetarisk och icke vegetarisk kost fortsatte jag göra samma val som jag alltid gjort.
Speciella omständigheter, mina vänner, gör att man måste vara beredd att omvärdera.
Fanatiker och dogmatiker lyckas inte med annat än att försämra sin och andras livskvalité.
Lite synd om hönsen dock, dom var så himla söta.
Handen är bra nu. Tur att jag inte fuckade upp någon tatuering... fast jag har ett ärr över stjärnan på handleden efter ett olyckligt machetehugg. Inte så farligt, det hör till med lite permanenta blessyrer!
Nästa vecka händer det minsann både det ena och det andra vill jag lova!!
Och just det:
www.myspace.com/trevoltpunk
Det var verkligen känslofyllt att se, det var en fin tid med Valpen och nu har han blivit utröstad.
Men vad ska man göra, killen var verkligen döende. Eller inte direkt döende, men åt det hållet: Han orkade helt enkelt inte mer och jag utsträcker min oerhörda tacksamhet för att han stod ut lite längre än vad han hade kraft till för att bli utröstad i ö-råd istället för att bryta. Jag var nämligen nästa på listan...
Jag är btw vegetarian. Det blev inte så att jag fortsatte äta kyckling, det uttalandet gjordes mer i stundens eufori snarare än efter mogen och nykter eftertanke. Vid första möjlighet att återigen göra valet mellan vegetarisk och icke vegetarisk kost fortsatte jag göra samma val som jag alltid gjort.
Speciella omständigheter, mina vänner, gör att man måste vara beredd att omvärdera.
Fanatiker och dogmatiker lyckas inte med annat än att försämra sin och andras livskvalité.
Lite synd om hönsen dock, dom var så himla söta.
Handen är bra nu. Tur att jag inte fuckade upp någon tatuering... fast jag har ett ärr över stjärnan på handleden efter ett olyckligt machetehugg. Inte så farligt, det hör till med lite permanenta blessyrer!
Nästa vecka händer det minsann både det ena och det andra vill jag lova!!
Och just det:
www.myspace.com/trevoltpunk
