Mikael Wiehe
Mor spelade mycket Wiehe för oss när vi växte upp.
Särskilt hans skivor från åttiotalet har satt en oerhörd prägel på mig och när jag idag satte på ett par av hans låtar - jag har alltså inte lyssnat på dom sen jag var barn - tårades mina ögon.
Det var inte bara nostalgin och känslan av tidens gång, förlorad oskuldsfullhet eller hans fantastiska röst eller underbara texter, det var även det vackra med att sångerna vunnit en ny betydelse.
Så nu sitter jag här, gråtmild och saknar Cecilia så det värker i själen.
Om du är förälskad, lyssna på "mitt hjärtas fågel". Eller "en ängel steg ned från himlen".
Eller "den jag kunde va", herregud vad gripande.
Jag ska bums gå och köpa Sånger från en inställd skilsmässa, hans senaste alster.
För övrigt är det robinson i kväll och jag skulle gärna skriva en blogg och kommentera för det är tydligen sånt folk vill läsa, men vi ska lira i Helsingborg i kväll så jag kommer inte se avsnittet förrän i morgon.
Så kolla efter reprisen, ge mig... en kvart att skriva bara.
Och glöm inte:
Ingenting varar för evigt
Ingenting har ett slut
Särskilt hans skivor från åttiotalet har satt en oerhörd prägel på mig och när jag idag satte på ett par av hans låtar - jag har alltså inte lyssnat på dom sen jag var barn - tårades mina ögon.
Det var inte bara nostalgin och känslan av tidens gång, förlorad oskuldsfullhet eller hans fantastiska röst eller underbara texter, det var även det vackra med att sångerna vunnit en ny betydelse.
Så nu sitter jag här, gråtmild och saknar Cecilia så det värker i själen.
Om du är förälskad, lyssna på "mitt hjärtas fågel". Eller "en ängel steg ned från himlen".
Eller "den jag kunde va", herregud vad gripande.
Jag ska bums gå och köpa Sånger från en inställd skilsmässa, hans senaste alster.
För övrigt är det robinson i kväll och jag skulle gärna skriva en blogg och kommentera för det är tydligen sånt folk vill läsa, men vi ska lira i Helsingborg i kväll så jag kommer inte se avsnittet förrän i morgon.
Så kolla efter reprisen, ge mig... en kvart att skriva bara.
Och glöm inte:
Ingenting varar för evigt
Ingenting har ett slut
Freee-daaag!!
Fredag och solsken, gött!
Tänk om man har ett jobb man inte tycker om, då måste fredag eftermiddag vara ÄNNU skönare?!
Jag har haft en ganska slapp vecka med mycket flash-spel och dialogbaserad undervisning.
En av mina elever tycker att jag slappar för mycket och beter mig mer som en elev än en lärare, men det stämmer inte riktigt. Eller jo, hennes iakttagelse är inte helt off men grejen är att hon har börjat ta sin utbildning på större allvar och blickar framåt mer än tidigare (idag hade vi minsann hemkunskap och pratade om skuldfällan). Vårterminen i nian, ni vet.
Jag mins hur det var...
Jag har gått på många skolor för vi hade en idiot till styvfarsa som inte kunde hålla sig på ett ställe mer än ett par år, men de tre åren i högstadiet var ganska... hm...
Förvirrande men roliga. Mina bästa vänner idag var mina bästa vänner då, med skillnaden att jag har fått lite fler på vägen men jag hänger med samma gäng som då än i dag.
När det var dags att välja gymnasium var man helt lost, hur i helvete ska man kunna välja mellan en miljon linjer och ett tjugotal skolor när man inte vet att skilja den ena från den andra? Det kändes verkligen som att man valde riktningen på resten av sitt liv utan att veta vad man valde! Nu vet jag att det inte riktigt är så, man gör livsavgörande val varje dag men jag känner verkligen med mina elever nu. De har en massa nytt och spännande framför sig och det kommer nog inte bli så mycket hänga i klassrummet och prata om livet, universum och allting som det varit hittills.
Eller flashspel, eller hur burgerqueen?
Såg att dom fallit i piratebay rättegången.
Hela grejen är idiotisk. Passa på och njuta av friheten nu mina vänner, V for Vendetta-samhället kommer att bli verklighet.
Det känns som om generation Gratis slåss med Storkapitalet, världens roligaste dragkamp.
Jag gör musik. Mig gör det verkligen ingenting om den laddas ner och jag kommer aldrig att stämma någon som gör det. Jag spelar för att jag vill spela.
Ni som tycker att nedladdare stjäl era filmer, er musik... gör ni det ni gör bara för att tjäna pengar? Inte konstigt kvalitén faller mer och mer...
Och vi som laddar ner?
Vet folk egentligen hur mycket blod, svett och tårar (och pengar) som ligger bakom en albuminspelning? En film?
Möts halvvägs för bövelen.
Fast egentligen handlar det om mycket mer och något helt annat. Vem äger vad, vad är ägandeskap, vad är frihet och var går gränsen mellan rätt och fel? Vem har rätt att beskriva världen?
Kolla på robinson på lördag, jag har hört att det blir skrälligt.
PoK!
Tänk om man har ett jobb man inte tycker om, då måste fredag eftermiddag vara ÄNNU skönare?!
Jag har haft en ganska slapp vecka med mycket flash-spel och dialogbaserad undervisning.
En av mina elever tycker att jag slappar för mycket och beter mig mer som en elev än en lärare, men det stämmer inte riktigt. Eller jo, hennes iakttagelse är inte helt off men grejen är att hon har börjat ta sin utbildning på större allvar och blickar framåt mer än tidigare (idag hade vi minsann hemkunskap och pratade om skuldfällan). Vårterminen i nian, ni vet.
Jag mins hur det var...
Jag har gått på många skolor för vi hade en idiot till styvfarsa som inte kunde hålla sig på ett ställe mer än ett par år, men de tre åren i högstadiet var ganska... hm...
Förvirrande men roliga. Mina bästa vänner idag var mina bästa vänner då, med skillnaden att jag har fått lite fler på vägen men jag hänger med samma gäng som då än i dag.
När det var dags att välja gymnasium var man helt lost, hur i helvete ska man kunna välja mellan en miljon linjer och ett tjugotal skolor när man inte vet att skilja den ena från den andra? Det kändes verkligen som att man valde riktningen på resten av sitt liv utan att veta vad man valde! Nu vet jag att det inte riktigt är så, man gör livsavgörande val varje dag men jag känner verkligen med mina elever nu. De har en massa nytt och spännande framför sig och det kommer nog inte bli så mycket hänga i klassrummet och prata om livet, universum och allting som det varit hittills.
Eller flashspel, eller hur burgerqueen?
Såg att dom fallit i piratebay rättegången.
Hela grejen är idiotisk. Passa på och njuta av friheten nu mina vänner, V for Vendetta-samhället kommer att bli verklighet.
Det känns som om generation Gratis slåss med Storkapitalet, världens roligaste dragkamp.
Jag gör musik. Mig gör det verkligen ingenting om den laddas ner och jag kommer aldrig att stämma någon som gör det. Jag spelar för att jag vill spela.
Ni som tycker att nedladdare stjäl era filmer, er musik... gör ni det ni gör bara för att tjäna pengar? Inte konstigt kvalitén faller mer och mer...
Och vi som laddar ner?
Vet folk egentligen hur mycket blod, svett och tårar (och pengar) som ligger bakom en albuminspelning? En film?
Möts halvvägs för bövelen.
Fast egentligen handlar det om mycket mer och något helt annat. Vem äger vad, vad är ägandeskap, vad är frihet och var går gränsen mellan rätt och fel? Vem har rätt att beskriva världen?
Kolla på robinson på lördag, jag har hört att det blir skrälligt.
PoK!
Ett, två, fem! ...tre!
Jag har inte läst Arn. Men jag har hört att Jan Guillo (eller hur det nu stavas) skrev en bok som sedan blev en film som i bästa tillrättalagt-universum-i-samma-stil-som-en-runkfantasi berättar idealversionen om hans barndom.
Är han inte lite för cool? Slåss, knullar köksan, står upp mot mobben oavsett vad de gör mot honom?
Slår fadern, som misshandlat honom i åratal, på käften när han helt plötsligt går för långt?
Stämmer skolan? Det låter verkligen som det som pågår bakom tårfyllda ögon på den ständige förloraren med manlighetskomplex när han väl blivit vuxen och...
Förlåt, det här skulle inte handla om "ondskan" som när allt kommer omkring faktiskt är en jävligt bra historia. Om man bortser från... det mesta i den.
Vi hade ball i går. Köpenhamn är en alldeles underbar stad som är sådär smutsig och trashig på ett hemtrevligt sätt, som en flickvän som är strippa.
Stengade 30 är ett ställe med stor personlig förankring, jag har sett massor av bra band där. Bland annat nekromantix, horrorpops, blitzkid och The independents.
Vi åkte tåg för David är den enda som har körkort och han är trött på att inte få lov att röra ölen vi alltid tycks få som betalning. Eftersom jag aldrig dricker så brukar det sluta med att Adam blir en aning för full men eftersom han är gitarrist så gör det inte så mycket. Dessutom var jag kartläsare sist vi var i Köpenhamn och ledde oss rakt in på en enkelriktad väg mot trafiken, så vi tyckte att tåget fick duga.
Spelningen i sig gick bra så klart. Vi är extremt välrepade och tajta och kan setet utan och innan vid det här laget. Varmt som i helvetet var det på scen, jag fattar inte varför lamporna alltid måste vara på fem miljoner watt och hänge PRECIS bakom min nacke!!!
Det är såhär att vi har en färdig setlist, alltså en lista på de låtar vi ska köra, som vi plockar fram om det inte är en alldeles märkvärdig spelning som ska föräras med en egen setlist. Jag tror att det programmet ligger på cirka 40 minuter. Dessutom har vi strukit vissa låtar på den. De låtarna kör vi om vi får bra publikrespons, men om det är för lite folk för att det ska vara lönt eller om de som är där står och gäspar så hoppar vi över de överstrukna låtarna. Den första överstrukna är mitt i setet.
Så, när vi kom så långt på setet igår hörde jag att det var dags för låten efter den första överstrukna.
Det är då jag lyfter huvudet och blickar ut över publikhavet för att se varför vi inte kör alla låtarna: Jag brukar inte se ett piss från bakom trummorna.
Då visar det sig att publikhavet är hemma och sover, åtta personer står artigt och nickar längst bak i salen.
Vi gick på halv ett, efter tre akustiska popband en onsdag på en klubb med gratis inträde.
Ingen bra förutsättning.
Men vi öste på ändå och spelade riktigt bra och när vi var klara och skulle hem blev vi stoppade i dörren av en kille som ville boka oss till den 20 maj. Samma ställe men med andra band. Band som vi hade mer gemensam publik med. Bra idé.
Tatueringen läker bra. Zombien på högerarmen ni vet? Dess bakgrund håller på och växer fram, det kommer bli störtfett!
Lägger upp en bild när det är klart om en månad.
Jag somnade halv fyra i morse, så nu ska jag gå och lägga mig.
OaO
Är han inte lite för cool? Slåss, knullar köksan, står upp mot mobben oavsett vad de gör mot honom?
Slår fadern, som misshandlat honom i åratal, på käften när han helt plötsligt går för långt?
Stämmer skolan? Det låter verkligen som det som pågår bakom tårfyllda ögon på den ständige förloraren med manlighetskomplex när han väl blivit vuxen och...
Förlåt, det här skulle inte handla om "ondskan" som när allt kommer omkring faktiskt är en jävligt bra historia. Om man bortser från... det mesta i den.
Vi hade ball i går. Köpenhamn är en alldeles underbar stad som är sådär smutsig och trashig på ett hemtrevligt sätt, som en flickvän som är strippa.
Stengade 30 är ett ställe med stor personlig förankring, jag har sett massor av bra band där. Bland annat nekromantix, horrorpops, blitzkid och The independents.
Vi åkte tåg för David är den enda som har körkort och han är trött på att inte få lov att röra ölen vi alltid tycks få som betalning. Eftersom jag aldrig dricker så brukar det sluta med att Adam blir en aning för full men eftersom han är gitarrist så gör det inte så mycket. Dessutom var jag kartläsare sist vi var i Köpenhamn och ledde oss rakt in på en enkelriktad väg mot trafiken, så vi tyckte att tåget fick duga.
Spelningen i sig gick bra så klart. Vi är extremt välrepade och tajta och kan setet utan och innan vid det här laget. Varmt som i helvetet var det på scen, jag fattar inte varför lamporna alltid måste vara på fem miljoner watt och hänge PRECIS bakom min nacke!!!
Det är såhär att vi har en färdig setlist, alltså en lista på de låtar vi ska köra, som vi plockar fram om det inte är en alldeles märkvärdig spelning som ska föräras med en egen setlist. Jag tror att det programmet ligger på cirka 40 minuter. Dessutom har vi strukit vissa låtar på den. De låtarna kör vi om vi får bra publikrespons, men om det är för lite folk för att det ska vara lönt eller om de som är där står och gäspar så hoppar vi över de överstrukna låtarna. Den första överstrukna är mitt i setet.
Så, när vi kom så långt på setet igår hörde jag att det var dags för låten efter den första överstrukna.
Det är då jag lyfter huvudet och blickar ut över publikhavet för att se varför vi inte kör alla låtarna: Jag brukar inte se ett piss från bakom trummorna.
Då visar det sig att publikhavet är hemma och sover, åtta personer står artigt och nickar längst bak i salen.
Vi gick på halv ett, efter tre akustiska popband en onsdag på en klubb med gratis inträde.
Ingen bra förutsättning.
Men vi öste på ändå och spelade riktigt bra och när vi var klara och skulle hem blev vi stoppade i dörren av en kille som ville boka oss till den 20 maj. Samma ställe men med andra band. Band som vi hade mer gemensam publik med. Bra idé.
Tatueringen läker bra. Zombien på högerarmen ni vet? Dess bakgrund håller på och växer fram, det kommer bli störtfett!
Lägger upp en bild när det är klart om en månad.
Jag somnade halv fyra i morse, så nu ska jag gå och lägga mig.
OaO
Sliten
Nu är jag rejält trött, nött skinn i fem timmar.
Eller nästan, trummorna behövde viss montering efter lördagens gig. Hade ett jävla sjå med att få till hängpukan.
Dags att köpa nytt set...
Det blir garanterat ett tama, kanske inte ens begagnat. Jag har kommit att fästa mig vid deras grejor och jag känner att jag vill hålla mig till ett märke som dessutom har lättillgängliga reservdelar...
(vaddå fiskar efter sponsring?)
Bytte stockstorlek igen. För ett par år sedan gick jag från 5b till 5a och märkte direkt en enorm skillnad i hastighet, snärten blev skönare också. Idag satte jag mig med ett par 7a som alltså är snäppet tunnare och en aning kortare och då väger en liten smula mindre och hu-
vad det gick undan! Alla tekniska småbitar var mycket lättare att sätta!
Jag läste någonstans att när en ung pojke sattes i träning till att bli riddare fick han (det var nästan uteslutande män som fick detta privilegium) ett ganska tungt svärd att öva teknik med. När han sedan fick det svärd han skulle använda i strid vägde det mycket mindre och gjorde således att han, efter att ha vant sig vid den högre vikten, rörde sig mycket snabbare.
Jag skulle rekommendera andra självlärda trummisar som jag att skaffa en övningsplatta och ett par tyngre stockar än vad de vanligtvis använder för att uppnå samma effekt. Men vad vet jag:-)
Alla ni som tycker att bilden av mig förändrats eller att jag var ett as mot Mika: Prova själv att leva under de omständigheterna. Minsta irritation växer till en fullskalig kris.
Jag håller själv med om att jag gick fram alldeles för hårt.
Men vem bryr sig? Det är ju för fan TV. Skaffa ett liv i stället för att gnälla på mig.
Eller skaffa ett trumset! Det är så in i helvete roligt att lira!
Eller nästan, trummorna behövde viss montering efter lördagens gig. Hade ett jävla sjå med att få till hängpukan.
Dags att köpa nytt set...
Det blir garanterat ett tama, kanske inte ens begagnat. Jag har kommit att fästa mig vid deras grejor och jag känner att jag vill hålla mig till ett märke som dessutom har lättillgängliga reservdelar...
(vaddå fiskar efter sponsring?)
Bytte stockstorlek igen. För ett par år sedan gick jag från 5b till 5a och märkte direkt en enorm skillnad i hastighet, snärten blev skönare också. Idag satte jag mig med ett par 7a som alltså är snäppet tunnare och en aning kortare och då väger en liten smula mindre och hu-
vad det gick undan! Alla tekniska småbitar var mycket lättare att sätta!
Jag läste någonstans att när en ung pojke sattes i träning till att bli riddare fick han (det var nästan uteslutande män som fick detta privilegium) ett ganska tungt svärd att öva teknik med. När han sedan fick det svärd han skulle använda i strid vägde det mycket mindre och gjorde således att han, efter att ha vant sig vid den högre vikten, rörde sig mycket snabbare.
Jag skulle rekommendera andra självlärda trummisar som jag att skaffa en övningsplatta och ett par tyngre stockar än vad de vanligtvis använder för att uppnå samma effekt. Men vad vet jag:-)
Alla ni som tycker att bilden av mig förändrats eller att jag var ett as mot Mika: Prova själv att leva under de omständigheterna. Minsta irritation växer till en fullskalig kris.
Jag håller själv med om att jag gick fram alldeles för hårt.
Men vem bryr sig? Det är ju för fan TV. Skaffa ett liv i stället för att gnälla på mig.
Eller skaffa ett trumset! Det är så in i helvete roligt att lira!
Måndag
Världens bästa måndag-
Gick upp sent som in i bomben vilket alltså är halv tio och asade mig bort till datorn med en kopp te och en cigarett.
Funderar lite löst på att gå ut i det fina vädret men vette tusan om jag inte ska ta tillfället i akt och bara sitta på röven i dag, det är ändå repa i kväll så ut kommer jag förr eller senare.
Undrar om jag orkar skriva något om makt...
Ett av mina absoluta favoriämnen - makt, maktlöshet, strävan efter makt, missbruket och bruket av den...
För mig är det definitivt ett negativt laddat ord. Som Inflytandes fula storebror.
Som jag ser det, och det gör jag som en ren gymnastisk övning för att kunna hålla min självkontroll i schack,
så är makt ingenting som man kan TA. Makt kan bara GES.
Det betyder att de som vill trycka till dig och forma dig efter sin egen världsbild bara kan göra det under villkor att du låter det hända.
Konsekvensen av detta perspektiv kan vara lite allt möjligt, från att det blir lättare att säga ifrån när någon försöker trampa på en till att man är extremt nonchalant mot människor som lever i länder med förtryck. Lätt för mig att säja att "det är väl bara att säga stopp, höja sin röst, göra motstånd" som aldrig hört stöveltramp i trapphuset.
Men jag kan ju bara utgå från var jag är och vilka mina erfarenheter är.
Jag anser att det vi kallar demokrati i bästa fall är en strävan mot ett ideal, i sämsta fall ett skämt eller ännu värre en slöja av bedrägeri för att de som har kontrollen ska få behålla den eller ännu värre, utöka den.
Är vi fria?
Svår fråga. Det handlar ju mycket om hur man ser på saken. Vad är frihet? Min frihet sträcker sig inte längre än att den överlappar någon annas. Vi får lita på att alla människor är goda och vill varandra väl.
Det är inte lätt att vara människa! Man får se sina egna högtravande ideal ständigt ge vika för sina mänskliga, småaktiga impulser.
Man får väl... göra sitt bästa och vara tacksam för det. Eller nåt. Och inte vara rädd för att förlåta sig själv.
Se upp för de som vill bestämma över dig! Glöm bara inte bort att de kan rätt också...
Gick upp sent som in i bomben vilket alltså är halv tio och asade mig bort till datorn med en kopp te och en cigarett.
Funderar lite löst på att gå ut i det fina vädret men vette tusan om jag inte ska ta tillfället i akt och bara sitta på röven i dag, det är ändå repa i kväll så ut kommer jag förr eller senare.
Undrar om jag orkar skriva något om makt...
Ett av mina absoluta favoriämnen - makt, maktlöshet, strävan efter makt, missbruket och bruket av den...
För mig är det definitivt ett negativt laddat ord. Som Inflytandes fula storebror.
Som jag ser det, och det gör jag som en ren gymnastisk övning för att kunna hålla min självkontroll i schack,
så är makt ingenting som man kan TA. Makt kan bara GES.
Det betyder att de som vill trycka till dig och forma dig efter sin egen världsbild bara kan göra det under villkor att du låter det hända.
Konsekvensen av detta perspektiv kan vara lite allt möjligt, från att det blir lättare att säga ifrån när någon försöker trampa på en till att man är extremt nonchalant mot människor som lever i länder med förtryck. Lätt för mig att säja att "det är väl bara att säga stopp, höja sin röst, göra motstånd" som aldrig hört stöveltramp i trapphuset.
Men jag kan ju bara utgå från var jag är och vilka mina erfarenheter är.
Jag anser att det vi kallar demokrati i bästa fall är en strävan mot ett ideal, i sämsta fall ett skämt eller ännu värre en slöja av bedrägeri för att de som har kontrollen ska få behålla den eller ännu värre, utöka den.
Är vi fria?
Svår fråga. Det handlar ju mycket om hur man ser på saken. Vad är frihet? Min frihet sträcker sig inte längre än att den överlappar någon annas. Vi får lita på att alla människor är goda och vill varandra väl.
Det är inte lätt att vara människa! Man får se sina egna högtravande ideal ständigt ge vika för sina mänskliga, småaktiga impulser.
Man får väl... göra sitt bästa och vara tacksam för det. Eller nåt. Och inte vara rädd för att förlåta sig själv.
Se upp för de som vill bestämma över dig! Glöm bara inte bort att de kan rätt också...
Solig dag
Skönt med lite väder värt namnet, äntligen. Danne drog ut mig på picknink: Vi hoppade på första bästa buss ur stan och hade lite lunch i gräset i Dalby av alla ställen. Fint.
Saknar Cecilia.
Det värker lite i famnen där hon inte är. Fantomsmärtor?
Det är röd dag i morgon. Jag älskar mitt jobb och jag saknar kidsen som fan, men jag måste säga att det är förbannat gött med en arbetsvecka som börjar på en tisdag!!
Men apropå ingenting, att vara ung har egentligen ingenting med kronologisk ålder att göra, eller hur?
För visst är en människa som är femton år gammal i många avseenden "ung" men var går egentligen gränsen för att vara vuxen? Där är de flesta ganska överens om att det handlar om uppnådd erfarenhet, applicerade perspektiv eller vissa givna förhållningssätt.
Jag misstänker att det som ställer till det är att vi har en juridisk gräns som tydligt skiljer den vuxna och den icke vuxna åt.
Jag känner att balansgången är som följer: Ta ansvar för dina handlingar och deras konsekvenser. Klara av att göra rätt trots att det är jobbgt. Men samtidigt: Behåll ditt barnasinne, din öppenhet och din nyfikenhet.
Alltså: Ha god framförhållning men var spontan.
Jag säger såhär i stället:
Identifiera jantelagen. Skjut för att döda.
Gör något du är rädd för varje dag.
Älska din nästa.
Höj din röst.
Och låt för bövelen inte gnällspikar borra hål i dina öron.
Jag måste erkänna att varje gång någon hoppar på mig med sina småaktigheter så stör det mig i ungefär en millisekund, men jag ser till att smaka på den millisekunden så mycket det går för jag vill känna allt som kommer i min väg. Jag låter det inte påverka mig dock. Jag är för gammal för det.
Men jag tänker så här: Ju fler röster, dess högre måste den som vill tränga genom bruset vara.
Men framförallt: Du försöker inte såra mig, du försöker göra mig till dig, du bjuder upp till dans. Jag tänker inte svara med samma mynt, jag vill inte dansa efter din pipa. Jag är min egen tack så hemskt mycket.
Saknar Cecilia.
Det värker lite i famnen där hon inte är. Fantomsmärtor?
Det är röd dag i morgon. Jag älskar mitt jobb och jag saknar kidsen som fan, men jag måste säga att det är förbannat gött med en arbetsvecka som börjar på en tisdag!!
Men apropå ingenting, att vara ung har egentligen ingenting med kronologisk ålder att göra, eller hur?
För visst är en människa som är femton år gammal i många avseenden "ung" men var går egentligen gränsen för att vara vuxen? Där är de flesta ganska överens om att det handlar om uppnådd erfarenhet, applicerade perspektiv eller vissa givna förhållningssätt.
Jag misstänker att det som ställer till det är att vi har en juridisk gräns som tydligt skiljer den vuxna och den icke vuxna åt.
Jag känner att balansgången är som följer: Ta ansvar för dina handlingar och deras konsekvenser. Klara av att göra rätt trots att det är jobbgt. Men samtidigt: Behåll ditt barnasinne, din öppenhet och din nyfikenhet.
Alltså: Ha god framförhållning men var spontan.
Jag säger såhär i stället:
Identifiera jantelagen. Skjut för att döda.
Gör något du är rädd för varje dag.
Älska din nästa.
Höj din röst.
Och låt för bövelen inte gnällspikar borra hål i dina öron.
Jag måste erkänna att varje gång någon hoppar på mig med sina småaktigheter så stör det mig i ungefär en millisekund, men jag ser till att smaka på den millisekunden så mycket det går för jag vill känna allt som kommer i min väg. Jag låter det inte påverka mig dock. Jag är för gammal för det.
Men jag tänker så här: Ju fler röster, dess högre måste den som vill tränga genom bruset vara.
Men framförallt: Du försöker inte såra mig, du försöker göra mig till dig, du bjuder upp till dans. Jag tänker inte svara med samma mynt, jag vill inte dansa efter din pipa. Jag är min egen tack så hemskt mycket.
"Robinson-Billing pratar ut"
Så var det lördag igen.
RIKTIGT tråkigt att sätta sig på tåget i morse, åka från frugan. Det gör ont.
Klev av i Lund, lira förband till Pranksters på Mejeriet är inte dumt.
Trevolt ftw:-)
Ganska bra spelning - lite väl lite folk men jag antar att folk firar påsk med familjen! Fast det märktes ju att vi inte repat på sex dagar....
Överlag är jag jävligt nöjd med vår insats och ser med spänning fram emot kommande gig som inte är så få!
www.myspace.com/trevoltpunk
Missade dagens episod av robinson men kunde inte hålla mig. Tittade på tv4.se när jag kom hem, hade en känsla av att folk kunde ta illa upp eftersom expressen ringde och ville att jag skulle prata ut om mina känslor för Mika.
La märke till att folk tycker en massa.
Trevligt, det gör jag också.
Skönt att få vara en i mängden för en gångs skull.
Jag tänkte att jag kanske var lite väl elak mot Mika, att jag kanske inte behövt ta i så jävla mycket. Kände att jag kanske vill säga något för att släta över det som hände.
Sen såg jag programmet och vet ni-
visst är det underhållande?
Visst är det roligt att sitta och titta på två parodiska individer som står för veckans kulturkrock? Jag hade inte varit lika mycket utan Mika och heller inte hon utan mig - just där, just då... som två missbildade fåglar som kraschar i det blå, haha!
Okej, seriös nu:
Hon irriterade mig. Inte med flit, men rejält ändå. Riktigt rejält. Jag levde ihop med kvinnan under flera veckor under sämsta tänkbara omständigheter och jag brukar vara väldigt selektiv med vilka jag har runt mig och kring mig på hemmaplan och det är verkligen inte bara för min egen skull...
Sen lyckades jag göra henne upprörd och det var i alla fall nästan med flit, så det är väl mer minus på mitt karmakonto än hennes.
Men vem fan bryr sig?
Inte jag. Jag står för allt jag gör och är.
Inte Mika. Det rör henne inte i ryggen. Vatten under bron.
Inte tv4. De fick ju bra tv, konflikter är ju guld för deras reklamintäkter.
Inte lag parangan. Robinson har bara en vinnare.
Så vem bryr sig egentligen?
Inte du i alla fall.
Du brydde dig när du satt och tittade, ett par sekunder. Kanske att du bryr dig lite på fikarasten nästa vecka när det pratas om robinson över en kopp kaffe. Sen fortsätter livet.
Tyckte du att det var roligt? Tack, det tyckte jag också. Ett gott skratt förlänger livet.
Tyckte du att det var hemskt? Gå med i hem och skola och ta ett krafttag mot mobbingen i våra skolor, det ser verkligen fruktansvärt ut på sina håll.
Jag har respekt för Mika, hon är en god människa. Men om jag aldrig, aldrig träffar henne igen är det verkligen skit samma..
Vi är olika. Punkt.
(här ville jag först skriva något om hennes roll i förhållande till min under inspelningen, men det blev för akademiskt - läs "pretto" - så jag sket i det)
ps. Det finns en grundläggande skillnad mellan en s.k. Piercing (och det tillhörande smycket som inte går att ta ur kroppen utan vissa specialverktyg) och ett pärlhalsband. Sen finns det likheter också.
Jag är bara avundsjuk för att hennes snuttefilt provocerade mig, det är ju för bövelen mitt jobb!
Över och ut
RIKTIGT tråkigt att sätta sig på tåget i morse, åka från frugan. Det gör ont.
Klev av i Lund, lira förband till Pranksters på Mejeriet är inte dumt.
Trevolt ftw:-)
Ganska bra spelning - lite väl lite folk men jag antar att folk firar påsk med familjen! Fast det märktes ju att vi inte repat på sex dagar....
Överlag är jag jävligt nöjd med vår insats och ser med spänning fram emot kommande gig som inte är så få!
www.myspace.com/trevoltpunk
Missade dagens episod av robinson men kunde inte hålla mig. Tittade på tv4.se när jag kom hem, hade en känsla av att folk kunde ta illa upp eftersom expressen ringde och ville att jag skulle prata ut om mina känslor för Mika.
La märke till att folk tycker en massa.
Trevligt, det gör jag också.
Skönt att få vara en i mängden för en gångs skull.
Jag tänkte att jag kanske var lite väl elak mot Mika, att jag kanske inte behövt ta i så jävla mycket. Kände att jag kanske vill säga något för att släta över det som hände.
Sen såg jag programmet och vet ni-
visst är det underhållande?
Visst är det roligt att sitta och titta på två parodiska individer som står för veckans kulturkrock? Jag hade inte varit lika mycket utan Mika och heller inte hon utan mig - just där, just då... som två missbildade fåglar som kraschar i det blå, haha!
Okej, seriös nu:
Hon irriterade mig. Inte med flit, men rejält ändå. Riktigt rejält. Jag levde ihop med kvinnan under flera veckor under sämsta tänkbara omständigheter och jag brukar vara väldigt selektiv med vilka jag har runt mig och kring mig på hemmaplan och det är verkligen inte bara för min egen skull...
Sen lyckades jag göra henne upprörd och det var i alla fall nästan med flit, så det är väl mer minus på mitt karmakonto än hennes.
Men vem fan bryr sig?
Inte jag. Jag står för allt jag gör och är.
Inte Mika. Det rör henne inte i ryggen. Vatten under bron.
Inte tv4. De fick ju bra tv, konflikter är ju guld för deras reklamintäkter.
Inte lag parangan. Robinson har bara en vinnare.
Så vem bryr sig egentligen?
Inte du i alla fall.
Du brydde dig när du satt och tittade, ett par sekunder. Kanske att du bryr dig lite på fikarasten nästa vecka när det pratas om robinson över en kopp kaffe. Sen fortsätter livet.
Tyckte du att det var roligt? Tack, det tyckte jag också. Ett gott skratt förlänger livet.
Tyckte du att det var hemskt? Gå med i hem och skola och ta ett krafttag mot mobbingen i våra skolor, det ser verkligen fruktansvärt ut på sina håll.
Jag har respekt för Mika, hon är en god människa. Men om jag aldrig, aldrig träffar henne igen är det verkligen skit samma..
Vi är olika. Punkt.
(här ville jag först skriva något om hennes roll i förhållande till min under inspelningen, men det blev för akademiskt - läs "pretto" - så jag sket i det)
ps. Det finns en grundläggande skillnad mellan en s.k. Piercing (och det tillhörande smycket som inte går att ta ur kroppen utan vissa specialverktyg) och ett pärlhalsband. Sen finns det likheter också.
Jag är bara avundsjuk för att hennes snuttefilt provocerade mig, det är ju för bövelen mitt jobb!
Över och ut
Åka bort
Fan, tåget går snart. Vad fan sitter jag här för när hon ligger där inne och är världens vackraste? Jag ska gå in och krypa ner och låtsas att jag kan stoppa tiden.
Kungliga hufvudstaden!
Är i Stockholm igen, underbart!
Mår så förbannat bra av att spendera tid med min woman, hon är best!!
Det har varit roligt som tusan att ränna omkring i Stockholm nu när Robinson är igång på allvar- hemma i Malmö brukar folk stirra på mig eller komma fram och ställa frågor om mitt utseende eller whatnot, plus att jag har massor av vänner, polare, bekanta och andra typer av relationer på hela skalan mellan djup och ytlig vilket gör att jag när jag är på hemmaplan aldrig känner mig särskilt anonym.
Nu har det hänt något med Stokholmarna. Cecilia märkte det först, tisslandet och tasslandet. Leenden. Blickar.
Sedan märkte även jag det. "Robinson" viskades det mellan främlingar. "Billing" visk visk...
Jag älskar när folk lägger märke till mig. Jag vet, hur värdelöst är det egentligen inte att vara så ytlig? Men allvarligt talat, det är faktiskt smickrande när någon kommer fram och säger "du är han va?" eller "jag såg dig på robinson'" och vill ha en autograf eller ett foto taget ihop med sin kompis. Jag ställer upp på det mesta, hittills har verkligen ingen varit det minsta otrevlig, tvärtom! Jag tolkar det som att de som inte gillar mig bara skiter i mig vilket passar mig alldeles utmärkt!
Veckans bästa var min heldag med Valpen, fan vad jag älskar den mannen. Sjukt komiskt när vi sitter och äter glass i solen och någon kommer fram och ber om MIN autograf men inte har en aning om vem han är, LOL!!
Eller som de två brudarna: "...åkte du ut tidigt eller?" när de inte lyckas placera hans lockiga skalle.
Såg Watchmen på bio. Fy fan vilken bra historia det är, jag bara älskar den! Klart att originalversionen (serien) är bättre,
men två olika medium är två olika medium och jag förringar på intet sätt Tolkiens författande när jag hyllar Jacksons tolkning. Samma gäller även i Watchmen-fallet.
Monsters Vs Aliens var också bra, se den i 3d!!!! Tack till sigrid på biografen på hötorget för watchmen-knappen :-)
Till sist vill jag tacka David, vokalist och basist i Trevolt för sitt hårda arbete med att sätta ihop miniturné och spelningar i mellansverige i sommar. Ditt arbete är guld värt och jag önskar att jag haft samma driv. Det kommer dock.
Nån som vill att Trevolt ska komma och spela där ni bor? Hör av er!
PK
Robinson? Va?
Jag gled runt på nätet och lade märke till att mina Ö-syskon skriver bloggar om senaste avsnittet.
Gör jag inte min plikt? Jag skriver bara en massa strunt, övervägande om mig själv. Kanske att folk går in på min blogg för att jag är robinson-deltagare snarare än att jag är en charmant person med intressanta saker att säga?
Nä, så är det inte. Jag är ju så himla intressant, självklart hade jag haft tusen besökare på den här bloggen utan att ha varit med i tv.
...eh...
Öh, okej: Program tre: Christian gör mig avundsjuk genom att vara både syrligare och mer dräpande än jag. Angela bjuder på veckans öppna mål när jag väljer att missförstå hennes fråga och på kuppen kör mitt klassiska idiotförklarande svar för billig poäng. Valpen är veckans tongue-in-cheek när han iskallt - med vinst i åtanke - går upp i brottningsringen mot Jarmo! Jag skrattar fortfarande åt det.
Såg ni min avrättning av Nina? Ball. Liiiite störigt att jag inte fick gå upp mot... Vem som helst.
Jarmo är den enda jag inte är helt säker på att jag kunnat vinna mot.
Som ni vet handlar det om vikt och jävlar anamma mer än styrka. Jag väger mest på ön och är dessutom blandras (jag har minst en fjärdedels trollblod) så om jag mött... ja, vem som helst hade jag gjort exakt samma sak.
I mina brutala händer blir alla en trasig vante!
(lätt att sitta hemma i Sverige och blogga om, haha. Men snacka är gratis.)
Annars är det vakuum nu, Cecilia åkte i går men i kväll hoppar jag på tåget och jagar i kapp henne. Sen är det ju förbandsgig till pranksters på mejeriet i Lund på lördag, ska bli coolt som fan.
Reklam:
Vegegården är världens bästa restaurang. Trevolt är världens bästa band. Håll ögonen öppna för när som helst kickar Dannes designföretag igång och då kan äntligen alla klä sig snyggt. Wild at Heart i Malmö om du vill bli snygg i håret.
Dino´s i Mariehamn för den som vill toksupa i rockens tecken. Hurry Curry på Hötorget om du vill äta gott - både som vegetarian, allergiker eller normalis - men kom ihåg: Min flickvän jobbar där SE MEN INTE RÖRA! Hon bits. Fast hon biter bara mig, så jag vet inte om det var ett hot eller ett löfte.
Nu ska jag ha en Latte.
Puss
Gör jag inte min plikt? Jag skriver bara en massa strunt, övervägande om mig själv. Kanske att folk går in på min blogg för att jag är robinson-deltagare snarare än att jag är en charmant person med intressanta saker att säga?
Nä, så är det inte. Jag är ju så himla intressant, självklart hade jag haft tusen besökare på den här bloggen utan att ha varit med i tv.
...eh...
Öh, okej: Program tre: Christian gör mig avundsjuk genom att vara både syrligare och mer dräpande än jag. Angela bjuder på veckans öppna mål när jag väljer att missförstå hennes fråga och på kuppen kör mitt klassiska idiotförklarande svar för billig poäng. Valpen är veckans tongue-in-cheek när han iskallt - med vinst i åtanke - går upp i brottningsringen mot Jarmo! Jag skrattar fortfarande åt det.
Såg ni min avrättning av Nina? Ball. Liiiite störigt att jag inte fick gå upp mot... Vem som helst.
Jarmo är den enda jag inte är helt säker på att jag kunnat vinna mot.
Som ni vet handlar det om vikt och jävlar anamma mer än styrka. Jag väger mest på ön och är dessutom blandras (jag har minst en fjärdedels trollblod) så om jag mött... ja, vem som helst hade jag gjort exakt samma sak.
I mina brutala händer blir alla en trasig vante!
(lätt att sitta hemma i Sverige och blogga om, haha. Men snacka är gratis.)
Annars är det vakuum nu, Cecilia åkte i går men i kväll hoppar jag på tåget och jagar i kapp henne. Sen är det ju förbandsgig till pranksters på mejeriet i Lund på lördag, ska bli coolt som fan.
Reklam:
Vegegården är världens bästa restaurang. Trevolt är världens bästa band. Håll ögonen öppna för när som helst kickar Dannes designföretag igång och då kan äntligen alla klä sig snyggt. Wild at Heart i Malmö om du vill bli snygg i håret.
Dino´s i Mariehamn för den som vill toksupa i rockens tecken. Hurry Curry på Hötorget om du vill äta gott - både som vegetarian, allergiker eller normalis - men kom ihåg: Min flickvän jobbar där SE MEN INTE RÖRA! Hon bits. Fast hon biter bara mig, så jag vet inte om det var ett hot eller ett löfte.
Nu ska jag ha en Latte.
Puss
Lärare
Att vara lärare är världens bästa jobb.
Jag älskar verkligen mitt jobb och unga människors fria sinnen och oförstörda världsperspektiv är rena rama ungdomens elixir! Gamla stelnade kufar ger jag inte mycket för...
Egentligen är jag (nästan) KME- lärare, men jag pallar inte gå in på vad det är just nu.
Många undrar vilka änmen jag undervisar i. Sanningen är att jag gör mig allra bäst i sovmorgon, rast och lunch.
Jag jobbar i en liten grupp som kallas för SU2:an där vi är tre lärare och nio elever som arbetar annorlunda jämfört med vanliga klasser. Där har jag mest SO och Matte, men det blir lite av varje beroende på vilka behov som uppstår under dagen eller vad som gäller för tillfället. Jag gillar verkligen bild och engelska också, men mest problem får jag när det blir NO- då har jag lyckligtvis en mycket skicklig kollega tillhands!
De bästa misfitslåtarna måste vara de på den sista sjuan som till exempel We Bite, men om man uppskattar gamla misfits och tycker att det nya är lite väl långt bort från det man fastnade för med 77-83 så ska man definitivt kolla in CANCERSLUG! Hittas lättast via google...
Nu ska jag passa på att gosa lite mer med min lilla fru, hon är inte här så ofta och pizzan kallnar.
OaO!
Jag älskar verkligen mitt jobb och unga människors fria sinnen och oförstörda världsperspektiv är rena rama ungdomens elixir! Gamla stelnade kufar ger jag inte mycket för...
Egentligen är jag (nästan) KME- lärare, men jag pallar inte gå in på vad det är just nu.
Många undrar vilka änmen jag undervisar i. Sanningen är att jag gör mig allra bäst i sovmorgon, rast och lunch.
Jag jobbar i en liten grupp som kallas för SU2:an där vi är tre lärare och nio elever som arbetar annorlunda jämfört med vanliga klasser. Där har jag mest SO och Matte, men det blir lite av varje beroende på vilka behov som uppstår under dagen eller vad som gäller för tillfället. Jag gillar verkligen bild och engelska också, men mest problem får jag när det blir NO- då har jag lyckligtvis en mycket skicklig kollega tillhands!
De bästa misfitslåtarna måste vara de på den sista sjuan som till exempel We Bite, men om man uppskattar gamla misfits och tycker att det nya är lite väl långt bort från det man fastnade för med 77-83 så ska man definitivt kolla in CANCERSLUG! Hittas lättast via google...
Nu ska jag passa på att gosa lite mer med min lilla fru, hon är inte här så ofta och pizzan kallnar.
OaO!
Jag och jag
Det är sjukt roligt med alla peppiga kommentarer på tv4.se/robinson.
Efter vad jag sett är det bara Mika och Jarmo som har fler kommentarer och det verkar som sagt vara mest positiva sådana. Det känns faktiskt bra, tänk att totala främlingar ändå underhålls av ens påhitt och uppskattar det man gör och säger.
Jag har vänner, familj och en alldeles fantastisk flickvän som bär upp mig, bekräftar mig och älskar mig precis som jag är och det gör att jag känner mig trygg och lycklig.
Men nu, efter att ha deltagit i en tv-lek, visar det sig att människor jag aldrig träffat uppskattar mig också.
Egot sväller naturligtvis, men visst är det ball!
Jag får en massa frågor på min robinson-sida och det känns faktiskt oförskämt att inte ta mig tid att svara när ni faktiskt
tagit er tid att fråga. Folk verkar vara nyfikna på både högt och lågt -från saker som rör mitt utseende till min sociala bakgrund eller vilken musik jag lyssnar på.
Jag tror att om man hittar mig på facebook får man svar på rätt mycket. Titta gärna på myspace.com/trevoltpunk också, mitt band är riktigt bra och ger ytterligare insyn i mitt liv.
Till slut måste jag tillägga att jag inte är intresserad av personkult- alla människor är unika och vackra och varenda människa har obegränsad potential. Det jag helst av allt vill är att inspirera alla jag möter oavsett vilken nivå detta möte sker på.
Så... fråga dig själv vad du vill och gör det. Fråga dig själv om det du gör sker av rädsla eller av kärlek och fråga dig själv om det du gör tar någon annans utrymme i anspråk. Men se för fan till att följa dina drömmar!!
Efter vad jag sett är det bara Mika och Jarmo som har fler kommentarer och det verkar som sagt vara mest positiva sådana. Det känns faktiskt bra, tänk att totala främlingar ändå underhålls av ens påhitt och uppskattar det man gör och säger.
Jag har vänner, familj och en alldeles fantastisk flickvän som bär upp mig, bekräftar mig och älskar mig precis som jag är och det gör att jag känner mig trygg och lycklig.
Men nu, efter att ha deltagit i en tv-lek, visar det sig att människor jag aldrig träffat uppskattar mig också.
Egot sväller naturligtvis, men visst är det ball!
Jag får en massa frågor på min robinson-sida och det känns faktiskt oförskämt att inte ta mig tid att svara när ni faktiskt
tagit er tid att fråga. Folk verkar vara nyfikna på både högt och lågt -från saker som rör mitt utseende till min sociala bakgrund eller vilken musik jag lyssnar på.
Jag tror att om man hittar mig på facebook får man svar på rätt mycket. Titta gärna på myspace.com/trevoltpunk också, mitt band är riktigt bra och ger ytterligare insyn i mitt liv.
Till slut måste jag tillägga att jag inte är intresserad av personkult- alla människor är unika och vackra och varenda människa har obegränsad potential. Det jag helst av allt vill är att inspirera alla jag möter oavsett vilken nivå detta möte sker på.
Så... fråga dig själv vad du vill och gör det. Fråga dig själv om det du gör sker av rädsla eller av kärlek och fråga dig själv om det du gör tar någon annans utrymme i anspråk. Men se för fan till att följa dina drömmar!!
Jo, typ
Raffe har ju rätt såklart.
Allt skit jag kränger bör och ska tas med en nypa salt. Jag tycker något i riktningen "du är ansvarig för dina känslor" så om någon tycker illa om mig eller något jag sagt för att åsiktsmaskineriet tycks sakna mute-knapp hamnar det i kategorin "NAP"-
Någon Annans Problem:-)
Men jag tycker det jag skriver. Och inser förstås ironin i att en dokusåpadeltagare kritiserar fenomenet TV.
Skulle kunna skriva hela dagen om hur bra jag är men Cecilia är här och det innebär, med Borats ord:
"Its sexytime"
Glöm inte:
www.myspace.com/trevoltpunk
Allt skit jag kränger bör och ska tas med en nypa salt. Jag tycker något i riktningen "du är ansvarig för dina känslor" så om någon tycker illa om mig eller något jag sagt för att åsiktsmaskineriet tycks sakna mute-knapp hamnar det i kategorin "NAP"-
Någon Annans Problem:-)
Men jag tycker det jag skriver. Och inser förstås ironin i att en dokusåpadeltagare kritiserar fenomenet TV.
Skulle kunna skriva hela dagen om hur bra jag är men Cecilia är här och det innebär, med Borats ord:
"Its sexytime"
Glöm inte:
www.myspace.com/trevoltpunk
Vem vann robinson- Svaret kommer här:
Det var Linda Isaksson som vann!
Fast den stora vinnaren av robinson är Silverback, Tv4 och PAF.
Den största vinnaren av Robinson är den delen av etablissemanget som hellre ser att folk klistrar sig framför Tv:n än umgås helt gratis, alla de företag som kämpat till sig och betalat genom röven för reklamtid mitt i programmet för att alla stackars hjärndöda jävlar ska kunna få färska instruktioner om vad det är dags att konsumera härnäst.
"Att titta på tv är som att hälla svart färg i det tredje ögat"
De stora förlorarna i robinson är kreativitet, fantasi och ett liv utan tankedövande television.
Visste ni att vi använder mindre av hjärnan när vi tittar på tv än när vi sover?
Den allra största förloraren i robinson är jag, för jag blir konstant tillfrågad om vem som vann och hör ni, det är dags att fatta nu att jag varken kan, vill eller tänker svara på den frågan. Sätt på tv:n i stället. Det verkar vara din grej.
Fast den stora vinnaren av robinson är Silverback, Tv4 och PAF.
Den största vinnaren av Robinson är den delen av etablissemanget som hellre ser att folk klistrar sig framför Tv:n än umgås helt gratis, alla de företag som kämpat till sig och betalat genom röven för reklamtid mitt i programmet för att alla stackars hjärndöda jävlar ska kunna få färska instruktioner om vad det är dags att konsumera härnäst.
"Att titta på tv är som att hälla svart färg i det tredje ögat"
De stora förlorarna i robinson är kreativitet, fantasi och ett liv utan tankedövande television.
Visste ni att vi använder mindre av hjärnan när vi tittar på tv än när vi sover?
Den allra största förloraren i robinson är jag, för jag blir konstant tillfrågad om vem som vann och hör ni, det är dags att fatta nu att jag varken kan, vill eller tänker svara på den frågan. Sätt på tv:n i stället. Det verkar vara din grej.
Aaahhh...
En gång i tiden vägrade jag skaffa mobiltelefon. Jag gick väl i typ nian eller ettan på gymnasiet när lavinen kom, plötsligt dög det inte alls för någon att sitta hemma och ringa längre. Motvals kärring som man är vägrade jag ju såklart hoppa på det tåget. Mobil skaffade jag inte förrän långt efter gymnasiet...
Har jag redan berättat det här?
För ett par år sedan dök ett nytt ord upp i vokabuläret: Blogg.
För att göra en lång historia kort: Jag informerade precis webansvarige för robinsonsajten på tv4.se att även jag bloggar nu för tiden.
Så.. jag räknar med att från och med nu fyrdubbla antalet dagliga besökare, från de cirka två som läser den.
Problemet med min blogg är att för det första så handlar den inte om någonting överhuvudtaget. För det andra hatar min flickvän den.
Jag skulle ju kunna skriva en hel massa om hur många jag blåste i dag - jag är en stor anhängare av aprilskämt - eller om de nya Trevoltlåtarna som ligger uppe på vår Myspace, eller om de vi håller på med i lokalen, eller ännu hellre: Hur mycket jag längtar efter Cecilia som kommer ner till Malmö i helgen.
Fast nu skrev jag ju precis om allt detta så inspirationen kommer hädanefter vara en aning krystad. Ordbajseri rentav.
Som en politiker: Många tecken, tunt med innehåll.
Nu ringde Cecila.
Över och ut.
Har jag redan berättat det här?
För ett par år sedan dök ett nytt ord upp i vokabuläret: Blogg.
För att göra en lång historia kort: Jag informerade precis webansvarige för robinsonsajten på tv4.se att även jag bloggar nu för tiden.
Så.. jag räknar med att från och med nu fyrdubbla antalet dagliga besökare, från de cirka två som läser den.
Problemet med min blogg är att för det första så handlar den inte om någonting överhuvudtaget. För det andra hatar min flickvän den.
Jag skulle ju kunna skriva en hel massa om hur många jag blåste i dag - jag är en stor anhängare av aprilskämt - eller om de nya Trevoltlåtarna som ligger uppe på vår Myspace, eller om de vi håller på med i lokalen, eller ännu hellre: Hur mycket jag längtar efter Cecilia som kommer ner till Malmö i helgen.
Fast nu skrev jag ju precis om allt detta så inspirationen kommer hädanefter vara en aning krystad. Ordbajseri rentav.
Som en politiker: Många tecken, tunt med innehåll.
Nu ringde Cecila.
Över och ut.
Trist
Trist när det går åt helvete. Livet rullar på tiden, stannar aldrig men det är fan sorgligt att höra om när folk går skilda vägar och ta mig fan om det inte varit en liten epidemi på sistone.
Jag avskyr när det händer sådana saker- jag har fått smaka min beskärda del av den kvävande ångesten och det enda som kan mäta sig med det är insikten om att man satt andra i den sitsen.
Så... när mina vänner och bekanta av olika anledningar finner sig temporärt utan någon att hålla i handen på livets väg vill jag gärna göra något. Ni vet, trösta. Men hur fan då? Det finns tonvis med klyschor som gör noll nytta. Det enda som hjälper mot hjärtesorg - i enlighet med min egen erfarenhet - är att se till att ha sina vänner runt sig.
Så om jag inte är din vän? Om du är en bekant eller polare, vad gör jag då? Lägger huvudet på sned och säger "aaaaww...." och klappar på axeln? Nej för sjutton, jag tar tillfället i akt och kommer dig lite närmre...
Äh, det där stämmer inte. Men visst är det en intressant tanke?
När man tröstar en vän så behövs inga ord, men när man tröstar en mer ytlig bekantskap är alla ord för lite för då är det blara slitna (para)fraser!
Men men. För det mesta löser sånt där sig av sig själv för samtidigt som tiden läker alla sår finns det gott om fisk i sjön och det bästa sättet att komma över någon är att
a) komma under någon
eller
b) komma över någon!
(välj punchline efter preferens, själv gillar jag båda varianterna)
Puss Baby! Ses på fredag, då jävlar ska det kommas i kvadrat och vi skall avverka varenda klassiker, Mexikanska stolen och Telemarken inräknat :-)
Jag avskyr när det händer sådana saker- jag har fått smaka min beskärda del av den kvävande ångesten och det enda som kan mäta sig med det är insikten om att man satt andra i den sitsen.
Så... när mina vänner och bekanta av olika anledningar finner sig temporärt utan någon att hålla i handen på livets väg vill jag gärna göra något. Ni vet, trösta. Men hur fan då? Det finns tonvis med klyschor som gör noll nytta. Det enda som hjälper mot hjärtesorg - i enlighet med min egen erfarenhet - är att se till att ha sina vänner runt sig.
Så om jag inte är din vän? Om du är en bekant eller polare, vad gör jag då? Lägger huvudet på sned och säger "aaaaww...." och klappar på axeln? Nej för sjutton, jag tar tillfället i akt och kommer dig lite närmre...
Äh, det där stämmer inte. Men visst är det en intressant tanke?
När man tröstar en vän så behövs inga ord, men när man tröstar en mer ytlig bekantskap är alla ord för lite för då är det blara slitna (para)fraser!
Men men. För det mesta löser sånt där sig av sig själv för samtidigt som tiden läker alla sår finns det gott om fisk i sjön och det bästa sättet att komma över någon är att
a) komma under någon
eller
b) komma över någon!
(välj punchline efter preferens, själv gillar jag båda varianterna)
Puss Baby! Ses på fredag, då jävlar ska det kommas i kvadrat och vi skall avverka varenda klassiker, Mexikanska stolen och Telemarken inräknat :-)
Måndag morgon
Måndag morgon.
Min enda tröst är att alla andra också har måndag morgon.
Tillsammans skall vi klara av det här!!!!
Min enda tröst är att alla andra också har måndag morgon.
Tillsammans skall vi klara av det här!!!!
inte lika trött
Nu är jag faktiskt mycket piggare: Alltid roligt att se sig själv på tv, hehe....
Ibland storknar man faktiskt, folk är räliga som fan mot varandra. Jag vet, jag är inte ett dugg bättre, men ändå. Att se det i en soffa med chips i truten ger det hela lite perspektiv.
På fredag kommer baby hit. På fredag får jag krama min baby. Niiiice!!!!!!
Innan dess: Henke flyttar ihop med Lisa och blir sambo. P-flyttar är alltid lika... roliga....
60 minuters budget för ett lägenhetsbyte mellan en etta och en tvåa, här måste jag verkligen använda mina superkrafter som gammal flyttgubbe!
Worst case scenario: Regn. Latmaskar. Olyckor... fast vad fan, det löser sig!
Adam har gjort klart omslaget! Min, eller snarare vår, förhoppning är att Ep:n är släppt innan April är slut. Vilket vore trevligt- och är rimligt att anta!
Repa i kväll. Skönt, för vi missar en på tisdag när Henke flyttar.
Glöm inte bobster i afton!!!
Ibland storknar man faktiskt, folk är räliga som fan mot varandra. Jag vet, jag är inte ett dugg bättre, men ändå. Att se det i en soffa med chips i truten ger det hela lite perspektiv.
På fredag kommer baby hit. På fredag får jag krama min baby. Niiiice!!!!!!
Innan dess: Henke flyttar ihop med Lisa och blir sambo. P-flyttar är alltid lika... roliga....
60 minuters budget för ett lägenhetsbyte mellan en etta och en tvåa, här måste jag verkligen använda mina superkrafter som gammal flyttgubbe!
Worst case scenario: Regn. Latmaskar. Olyckor... fast vad fan, det löser sig!
Adam har gjort klart omslaget! Min, eller snarare vår, förhoppning är att Ep:n är släppt innan April är slut. Vilket vore trevligt- och är rimligt att anta!
Repa i kväll. Skönt, för vi missar en på tisdag när Henke flyttar.
Glöm inte bobster i afton!!!
Trött
Jag är jättetrött i dag, trött ända in i märgen.
Trött som om jag inte bara sovit för lite, jobbat för mycket men även helt tappat förmågan att använda tid som är över och oinbokad till att ta till vara på de små fönster av vakuum som ibland - faktiskt - uppstår till att vårda och hela, kav lugnt ömma för det ömma.
När det går fort svischar landskapet förbi om man tittar åt sidan. Framåt ser man som vanligt ingenting, men det är tryggt därför att det alltid varit och alltid kommer att vara på det viset.
Tittar man bakåt syns bokslutet, anteckningar skrivna i bläck som hamnar i registret och följer en ända ned till sista spadtaget.
Jag är lite rädd för att det går för fort, att det där svischandet faktiskt är mer än jag klarar av och en kittling i ryggmärgen säger att om du blundar och hoppar kan du bara vara säker på en enda sak: Det säger stopp för eller senare.
Jag tror ingenting, jag vet. Just nu vet jag ingenting.
I morgon kan jag berätta om det som var idag - igår -
men just nu.... är gårdagens i morgon.
"livet är det som händer medan du planerar det"
"Vi kan antingen göra saker eller lära oss av dom, men aldrig båda samtidigt"
"Det finns ett lustigt folk; de går baklänges, ty de intressera sig icke för varifrån de är på väg utan endast varifrån de komma"
Visste du att det dör typ 250 pers om dagen i Sverige? 250 livstider bara.. poff! Vilket slöseri!
Trött som om jag inte bara sovit för lite, jobbat för mycket men även helt tappat förmågan att använda tid som är över och oinbokad till att ta till vara på de små fönster av vakuum som ibland - faktiskt - uppstår till att vårda och hela, kav lugnt ömma för det ömma.
När det går fort svischar landskapet förbi om man tittar åt sidan. Framåt ser man som vanligt ingenting, men det är tryggt därför att det alltid varit och alltid kommer att vara på det viset.
Tittar man bakåt syns bokslutet, anteckningar skrivna i bläck som hamnar i registret och följer en ända ned till sista spadtaget.
Jag är lite rädd för att det går för fort, att det där svischandet faktiskt är mer än jag klarar av och en kittling i ryggmärgen säger att om du blundar och hoppar kan du bara vara säker på en enda sak: Det säger stopp för eller senare.
Jag tror ingenting, jag vet. Just nu vet jag ingenting.
I morgon kan jag berätta om det som var idag - igår -
men just nu.... är gårdagens i morgon.
"livet är det som händer medan du planerar det"
"Vi kan antingen göra saker eller lära oss av dom, men aldrig båda samtidigt"
"Det finns ett lustigt folk; de går baklänges, ty de intressera sig icke för varifrån de är på väg utan endast varifrån de komma"
Visste du att det dör typ 250 pers om dagen i Sverige? 250 livstider bara.. poff! Vilket slöseri!
Fan också
Autentiskt telefonsamtal:
- Hej Baby!
- Hej. Nu har jag läst din blogg. Den SUGER!
Jag älskar min flickvän. Hon är ärlig.
Jag frågar vad det är för fel på den. Då svarar hon helt iskallt att den är tråkig, intetsägande ointressant och bara en av internskämt totalkvävd summering av saker som bara rör mig.
Jag frågar henne såklart vad fan man ska med en blogg till om man inte skriver det man vill. Svaret kommer som en tjuv om natten:
- Du skriver inte för din skull. Då heter det dagbok. En blogg är något som allmänheten ska läsa och tycka är intressant, det här är bara skit.
Men sen mjuknar hon:
- Fast det är klart, det är ju ditt första inlägg och du behöver bli lite varm i kläderna... Det blir säkert bra!
Själv vill jag bara slänga hela grejen i slasken, dramaqueen som jag är. Men fuck it- jag skriver vidare. Jag älskar att skriva och blotta föreställningen av en läsande publik är peppande nog för att jag ska palla hålla på med det här ett tag.
Men som sagt, jag ÄR ny i gemet så om någon har något att säga så gör för fan det.
- Hej Baby!
- Hej. Nu har jag läst din blogg. Den SUGER!
Jag älskar min flickvän. Hon är ärlig.
Jag frågar vad det är för fel på den. Då svarar hon helt iskallt att den är tråkig, intetsägande ointressant och bara en av internskämt totalkvävd summering av saker som bara rör mig.
Jag frågar henne såklart vad fan man ska med en blogg till om man inte skriver det man vill. Svaret kommer som en tjuv om natten:
- Du skriver inte för din skull. Då heter det dagbok. En blogg är något som allmänheten ska läsa och tycka är intressant, det här är bara skit.
Men sen mjuknar hon:
- Fast det är klart, det är ju ditt första inlägg och du behöver bli lite varm i kläderna... Det blir säkert bra!
Själv vill jag bara slänga hela grejen i slasken, dramaqueen som jag är. Men fuck it- jag skriver vidare. Jag älskar att skriva och blotta föreställningen av en läsande publik är peppande nog för att jag ska palla hålla på med det här ett tag.
Men som sagt, jag ÄR ny i gemet så om någon har något att säga så gör för fan det.
