trevoltbilling

Vi gick förbi Godass replokal idag.
Igen. Den ligger bredvid vår nämligen.

"Någon" hade klottrat på en av deras affischer som sitter på dörren, förvandlat s:en i "Godass" till ni vet såna där tyska ss-s...

Och så var det igång:
-Men om man låter tillverka en kortlek och sätter ss-s:en på ässen...
Då blir det ju ss-s-äss!
-Ja! Och om man tar de fyra ss-s-ässen och lägger ut på golvet i form av ett ss-s så blir det ju ss-s-ss-s-äss...

Vilket fick mig att dra mig till minnes en liknande seinfeld/Rocky-liknande dialog jag och Danne hade för ett antal år sedan som mynnade ut i följande lilla slinga:

"Om man tar ett nätlinne och bestämmer sig för att sova i det... sätter nitar på det och målar noter på ett par ställen...
...Då har man ett nitnätnotnattlinne!

När jag berättade det för David bestämde han direkt att det dessutom skulle vara litet -nätt- och dessutom nyinköpt via internet:

Ett nytt nätt internetnitnätnotnattlinne!

Kanske nötfärgat?

Ett nytt nätt internetnötnitnätnotnattlinne?

För övrigt är Billy Talents "III" helt fantastisk!

...och videon till Rammsteins nya singel pussy är helt galen. Låten är väl tyvärr inte det mest fantastiska de presterat men den håller. Ladda gärna ner den ocensurerade versionen av videon och se den efter att ni nattat ungarna.

God natt!

Okej....

Så nu är jag i exil igen.

Landsförvisad från paradiset.

Eller?

Jag ska inte tycka så synd om mig själv, trots allt är Cecilia lika utan mig som jag henne-
och det var jag som åkte.
Instant Karma? Vad gillar ni följande lilla kärleksförklaring till sj:

Satt uppe till tolv igår natt. Vann en auktion. tre spänn för resan till Malmö. Tåget går 05.21.
Glad.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Frustrerad.
Ingen biljett.

Satt uppe till ett. Vann ny auktion. Fyra spänn för resan till Malmö. Tåget går 06.21.
Nöjd.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Förbannad.
Ingen biljett.

Ringer kundtjänst. Telefontid från 08.00.
Vansinnig.
Men de öppnar 06.00 på stationen, tjugo minuter innan mitt andra tåg går.
Kanske kan jag lösa det på något sätt?

Ställer klockan på 05.00 och kryper ner till min älskling för sista gången på länge. Hon har redan somnat, trött på att vänta på mig.

Vaknar 05.00. Loggar in på mejlen. Fortfarande fel på sj:s hemsida.
Kanske något annat är fel?

Satt uppe till 05.30. Vann ytterligare en auktion. 125 spänn för resan till Malmö. Tåget går 11.21.
Skeptisk.
Loggade in på mejlen för att betala biljetten- fel på sj:s hemsida. Börjar dagdrömma om yxmord.
Ingen biljett.

Går och lägger mig igen. Cecilia doftar underbart.

Vaknar åtta. Ringer kundtjänst på sj. Plats sju i kön. Försöker samla mig, får inte explodera i ansiktet på intet ont anande it-supporter.

Får svar.

Jag:
-Hej. Först undrar jag: kostar det här samtalet något?
Supportkille:
-Nej, du betalar bara för första markeringen.

*klick*

Samtalet bryts för att mitt kontantkort tömdes i telefonkön. Som kostar. Till skillnad från NÄR MAN KOMMIT FRAM!

Hör min egen puls i tinningarna. Drar mig till minnes att far nyligen fick hjärtinfarkt. Lånar Cecilias telefon.

Ringer kundtjänst igen. Plats nio i kön.

När jag väl kommit fram får jag veta att det varit fel på sj:s hemsida ett par timmar.
Jaså? Den slutsatsen hade jag redan dragit men tack för hjälpen Sherlock jävla Holmes.
Fast det var traderas fel påstås det i andra änden av telefonsamtalet. Tror jag vad jag vill om.

Det löser sig i alla fall, han får mina Visa-kortsuppgifter och jag får Koden till Biljetten.
Han passade också på att berätta att jag hade fått åka med på tåget om jag visat konduktören en utskrift av vinnarmejlet från tradera.
Tur att jag ännu inte till fullo bemästrat att spränga folks ögon genom en telefonlur.

Väl framme på stationen stegar jag vant fram till biljettmaskinen, får stå i kö LÄNGE medan en liten dam framför mig mödosamt skriver in sina uppgifter, en i taget, med dubbelkontroll och allt. Det är som om min kö går i matrix-slowmotion och jag ser alla röra sig ultrasnabbt i de andra köerna.

Min tur. Klick-klack med siffrorna.
"fel nummer. Var god kontrollera uppgifterna"

"GALNING GICK LÖS PÅ SJ:S RESECENTER BEVÄPNAD MED RESVÄSKA" stod det på löpsedlarna för min inre blick.

Men det löste sig, kundtjänsten fixade min biljett och jag kom hem till Malmö, staden där det alltid är tretton grader och mulet.

För att upptäcka att min cykel blivit stulen.

Men det gjorde inget, för jag "hittade" en ny direkt.

Fast kedjan brast efter en kilometer, så jag fick gå hem till min syrra och låna en av henne.

Men på den hade kedjan fastnat i navet, så det tog en timme att laga den. Jag kommer att ha smutsiga fingrar resten av livet.

Nu är jag i min etta i mellanklassghettot, trött som ett as. Jag ska till jobb i morgon.

Men vet ni vad?

Jag är egentligen inte särskilt arg. Allt som händer händer av en anledning och hela episoden är egentligen ganska Spenny-aktigt komisk. Nu kan jag helhjärtat fokusera på att sakna min lilla fru.

Cecilia, tack för de här veckorna. Du är bäst i hela världen och jag kan inte nog förklara hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder. Vi ses snart igen.
Jag skulle inte stå ut annars.

Lyssnar på Queen.

Puss och kram allesamman!

Jag jobbade igår.
Det var ball-
en medelstor skola i den södra halvan av Stockholm med estetisk profil (har jag redan berättat det här?)
och en massa extremt välartade barn! Alla satt som små ljus i sina bänkrader och jag kom på mig själv med att undra vad fan jag behövdes till, ge ungarna nycklar till skolan och låt dom gå dit själv och lära sig. Maken till självgående och lydiga elever får man fan leta efter.
Här behövs lite Jack black á la "school of rock".
Erik Billing med andra ord.

På eftermiddagen var jag med om en riktigt cool grej:
Jag, Cecilia och Gloria (Cecilias dotter, tre och ett halvt år gammmal) var på väg hem efter dagis.
Gloria fick plötsligt ett infall och sa att hon ville vara barfota varpå mamma svarade att det är lite för kallt för det så nej.
Gloria envisades med att ta av sig i alla fall.
Efter att ha sagt åt henne ett par gånger till -lugnt och sansat- att ta på sig strumpor och skor igen bröt helvetet löst. Där, mitt på trottoaren, blev vi tvugna att sätta oss ner på marken framför en fruktansvärt upprörd Gloria och försöka förklara för henne att hon var tvungen att ha strumpor och skor på sig för att det var kallt- och för att vissa saker bestämmer faktiskt mamma.

Jag förhöll mig ganska passiv men jag var helt klart med på Cecilias linje men jag måste säga att jag blev djupt imponerad över hur kallt hon höll huvudet.
Hon tappade inte fattningen, hon blev inte arg, hon höjde inte rösten. Hon förklarade väldigt tydligt hur saker och ting låg till och att strumporna skulle på.
När Gloria skrek så tårarna sprutade fick hon veta att mamma älskade henne, fick en kram men hon fick också veta att detta bara kunde sluta på ett enda sätt: Att Gloria hade strumpor och skor på.

Och plötsligt.

Hon lugnade ner sig, nästan från den ena sekunden till den andra och gick med på att ta på sig igen.

Cecilia är världens bästa mamma, du som läser det här ska veta att jag på inget sätt kan ge rättvisa till hur snyggt och korrekt hon skötte den här situationen. Men som pojkvän, bonuspappa, pedagog och medmänniska var det ett privilegium att få ta del av!

Annars har vi åkt buss i dag.
KTH hade någon slags undersökning som handlade om komfort i kollektivtrafiken, så vid tiotiden idag gick vi ombord på en buss som åkte åtta varv runt Bredäng och för detta fick vi en tivoliartad upplevelse och fyra biobiljetter. Kul!

Därefter hjälpte vi Papa Jumi att måla om och efter att ha gjort det hemma hos Henke och Baby känner jag mig nu väldigt skillad som målare:-)

Och genom ett fönster hemma hos Jimmy såg jag en hel familj med rådjur.
Jävla blasé Stockholmare kan vara. Jag väser mellan tänderna:
"Kom fort! kolla! rådjur!!"
Cecilias och Jimmys reaktion?
"Mmmm, fint" utan att ens titta, som om det var en duva eller något annat ointressant.

Rådhur är tydligen vanligt häruppe. Tydligen.

I morgon skall jag jobba igen.
Hoppas alla autografer är färdigskrivna nu, fatta att jag fick skriva typ 30-40 stycken...
Kids!


God natt!

Papa Jumi flyttade i helgen, det var ball.
Jag gillar att hjälpa folk att flytta även om jag för det mesta gnäller om det.

Han bor numera uppe på ett berg i södra Stockholm i ett höghus.
Om man går upp på vinden i hans hus hittar man en stege. Längst upp för den är en liten lucka i taket.
Klättrar man ut genom den hamnar man ovanpå huset, på det oreanga yttertaket, mitt i den ilande vinden med en helt sagolik utsikt över en massa Stockholm!

Dessutom växer det en massa frukt i området-
jag plockade ett par kilo aprikoser och gjorde marmelad(!) som blev kanske lite väl syrlig men smakar mums på knäckebröd...

Det ringde från en skola vid Liljeholmen- två tunnelbanestationer härifrån- så nu har jag vick i Stockholm också, skitgött.
Skolan påminner en smula om Linné men har estetisk profil, vilket passar mig utmärkt:
Om allt går enligt planerna har jag alltså fått in min vikariefot i mina båda städer. Detta tillsammans med min A-kassa kommer att få min privatekonomi att se en aning bättre ut i höst!!

Cecilia och jag fortsätter som vanligt vår diskussion-som-inte-har-något-slut kring feminism och ju mer jag sätter mig in i hur hon tänker, dess mer slås jag av hur snygg hennes idé är, hur genomtänkta och konkreta hennes åsikter och världsbild är konstruerad... och hur mycket jag lider av min brist av erfarenheten av att leva som kvinna. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt den bristen, men jag lyssnar gärna.

Jag håller inte alltid med henne, vi har olika plattformar, som man brukar säga.
Hon anser att män och kvinnor är i grunden olika. Jag anser att det inte är någon större principiell skillnad.
Jag anser att vi föds lika nakna, hon menar att vi har olika funktioner vi inte kan komma från.
Hon tycker att vissa drag och egenskaper kan beskrivas som "manliga" och "kvinnliga" medan jag resonerar att detta bara är en kulturell och/eller språklig konstruktion(jag börjar känna mig ganska tjatig vid det här laget-
högskolepretto mot erfarenhetsbaserad klarsynthet?)

Jag blir jävligt imponerad av hennes särartsfeminism, hennes tankar kring biologism och hur begreppet "sunt förnuft" får nya betydelser i hennes vackra mun...

Jag blir jävligt provocerad av hennes tankar som vid första anblicken känns reaktionära, konservativa eller vara sprungna ur rent effektsökande jävulskap- hon gillar som jag att provocera men till skillnad från mig, inte för sakens skull- men vid en andra och tredje lyssning får även mig att hålla truten och nicka instämmande ibland.

Jag lämnar er i dag med ett av hennes enligt mig finaste guldkorn:

Tänk om en grupp människor kan hindra en annan grupps strävan mot frihet genom att lura denne att acceptera sin egen definition av ordet?

Tänk om p-pillret och fri abort är en fälla?

Tänk om det offentliga utrymmet inte är eftersträvansvärt som motsats till det privata, om karriär inte är bättre än familjeliv, om pengar och makt faktiskt inte är att föredra framför fortplantning... sett till bakgrund av frågorna:
Vad är meningen med livet? (ditt)
Vad är meningen med Livet? (konceptet)

Jag vet inte om hon håller med mig om att jag lyckats fånga vad hon egentligen menar men dessa är en handfull små grejor jag fastnat för, min Hjerngymnastik if you will.

God natt!

Carin Götblad är högste chef för polisen i Stockholms län-
Länspolismästare.

I slutet på förra veckan ramlade hon i sitt hem och skadade knäet.

För henne dög det inte med att ringa 112 som vanliga dödliga, hon valde att trycka på den larmknapp hon har som är direktkopplad till SÄPO- Säkerhetspolisen.

De kom aldrig.

Hon blev tvungen att krypa ut ur sitt hem för att på gatan få hjälp av förbipasserande som ringde ambulans.

Låter nästan som berättelsen om min mormor.

Men hon hade aldrig lyxen av personlig service från säkerhetspolisen... vilket Carin Götblad bevisligen inte heller hade:-)

Jag är inte den som göttar sig över andras olycka, jag är säker på att Länspolismästaren upplevde både oro, rädsla och smärta i sin utsatta ensamhet. Historien är olycklig och det är synd om henne. Men samtidigt måste jag dra en smula på smilbanden för jag vet att många gamla och svaga som spenderat hela sina långa liv med att bygga upp samhället får höra gång efter annan att det inte finns "resurser" att ge dem ens de mest basala av värdighet i form av vård eller stöd, medan en chef inom polisen får tillgång till säkerhetspolisens resurser.
Okej, hon lever under en helt anna hotbild än en pensionerad diversearbetare, men visst är det ironsikt att de bara sket i hennes nödsignal? Att hon kunde blivit brutalt mördad av nazister medans de fikade i godan ro?

Att hon för en gångs skull fick smaka på gräsrötternas vardag?

Jag känner skepsism ibland, gentemot vetenskapliga genombrott och nyligen framkommen praktika.
Jag känner tveksamhet inför det allra nyaste, det senaste, mot eureka.

Jag vill verkligen inte definiera mig som konservativ eller bakåtsträvande, det är bara det att jag inbillar mig att jag ser nutiden som framtidens historia och att vi lever i ett sammanhang, en länk i en kedja som sträcker sig bakåt och framåt lika långt. Nuet är egentligen bara en teoretisk skiljelinje mellan framtid och dåtid.

Så, det som "gäller", det som "är" eller kallas för "sanning" kommer att vara ifrågasatt en dag. Eller inte. Jag vet ju inte vad som kommer att hända i morgon, men samma insikt ger ju slutsatsen att jag egentligen inte vet vad som pågår just nu...

Allt detta apropå diagnoser. Jag tänker i synnerhet på diffusa, relativt moderna diagnoser vars orsak, diagnos och eventuella behandlingsmetod fortfarande är under debatt.
Ett typexempel är att jorden en gång var obestridligt platt, att jorden skapats på sju dagar och att onani ledde till närsynthet och ryggbesvär.

Vad "vet" vi i dag som i morgon kommer att göras till åtlöje? Vilka behandlingsmetoder kommer att stämplas som inhumana, kontraproduktiva eller rent av förvärrande?

Jag vet att den här typen av neutrala förhållningssätt är helt förkastliga ur ett utvecklingsperspektiv.
Om alla hade tänkt som jag hade vi aldrig lämnat träden, och det låter trevligt och kanske varit för det bästa men nu är vi där vi är. Utvecklingen kommer aldrig att stanna, stickspår kommer att utforskas och överges och jag kommer att stå vid sidan av och fundera över varför mänskligheten jagar sanningar som aldrig kommer att finnas.

Under tiden visar det sig att nästan hälften av de människor som sitter inspärrade i fängelser, dömda för olika brott, troligen bär på ADHD.
Undrar vad det betyder.

För övrigt är Baby en stor fantast av Idol.
Det betyder att jag också följer detta elände.
Med stor behållning måste jag motvilligt erkänna- det ÄR roligt!
Jag älskar hur människor bestämmer sig för att de är så bra på att sjunga att massor av andra människor inte borde berövas chansen att få ta del av deras sång.
Lika mycket bedrövas jag över hur fantasilösa dessa människor är när de söker sig till det avskräde av musikbranchen som Idol står för eller kan leda till.
Fan, många av de som inte går vidare i programmet borde inte ens ha sökt, de borde spenderat den tiden i en replokal i stället, på väg mot sin rättmätiga uppskattning skapad för egen hand, för egen röst.

Fortfarande inget jobb men massor av kärlek!

Hjälpte Jimmy med flyttstädningen häromdagen, skurade badrummet och putsade fönster och en massa dylikt.     I rätt sällskap är sånt där otroligt roligt.

Nu ska jag posta A-kassemög. Puss på er.

 

Vi var på Gröna lund i dag!
(Stockholms motsvarighet till "Tivoli" för de av er som liksom jag är Malmöbor)

Det vart så JÄVLA ball!

Jag är extremt känslig för att snurra, jag får ont i magen och blir illamående i flera timmar av att snurra runt bara en handfull varv, så när vi åkte en massa galna turer som målmedvetet roterade en sjuk så kände jag dödens kalla andedräkt flåsa mig i nacken flera gånger.
Tills jag ställde mig i nästa kö.

De har en attraktion som heter "insane" som är en berg-och-dalbana som man åker hängandes i en kontraption som snurrar uppåt och neråt medan den flyger och har sig... skitsjukt!
Tillsammans med "fritt fall tilt" och andra dårheter kände jag panik flera gånger idag, underbart!

Dagens lilla höjdpunkt var så klart när jag träffade Johan Palm och hans bror Henrik. De hade hört talas om Trevolt innan jag började babbla öronen av dem, mycket trevligt:-)

Förresten, jag läste om en blogg som gjort många upprörda:
Den förefaller vara skriven av en pedofil som jobbar på en förskola någonstans i Stockholm.
Förskräckligt, förfärligt och hemskt om det är sant. Många höjer röster om att den här personen omedelbart måste identifieras och avlägsnas från sitt arbete och jag är den förste att med allvarligt ansiktsuttryck nicka instämmande.

men...

Jag slogs av en tanke.
Bara en tanke, märk väl, men som Amrisarna säger: Bear with me(björna med mej? Vad?)!

Anta att Henrik Pontén på antipiratbyrån sitter och fräser på sitt kontor.
Han är ilsken som ett bi och håller som bäst på att äta upp sin hatt.
Hollywoodlobbyn är på honom och hela nöjesindustrin skyller sina förluster på hans inkompetens: Hans heder står på spel! Folk bara laddar ner och laddar ner och internetleverantörerna vägrar styvnackat lämna ut IP-adresser till de människor som tankar och seedar mycket.

"Integritet, pah!" Säger Pontén med emfas.
Men så får han sitt livs snilleblixt:

"Tänk om jag kunde provocera fram ett prejudicerande fall! Tänk om jag själv skulle kunna skapa omständigheter som gör att ett särskilt fall blir medialt uppmärksammat och leder till att sekretessen bryts. Det skulle bli en snöbollseffekt och då skulle det inte dröja länge innan de satans nedladdningsbusarna faller som gräs för min lie..."

Vad sägs?

Det finns ingen pedofil, bara någon eller några som vill åstadkomma något med allt det här. Som att regler och lagar skrivs om för att passa vissa syften.

Som sagt, bara en tanke och som sådan inte helt oprovecerande, särskilt inte i det nämda sammanhanget!
Det kan precis lika gärna vara en pedofil som härjar helt fritt bland våra barn och dessutom kan skryta om det för att hans identitet är skyddad bakom ett regelverk som den tekniska utvecklingen sprungit förbi och föråldrat.

När vi ändå är inne på konspirationsteori...

Svininfluensan är inte en pandemi. Den är inte en epidemi. Den är inte farligare än andra sjukdomar.
Det enda som är sant vad det gäller svininfluensan är hysteri och en ytterst pinsam sådan. Alla medier som rapporterar om svininfluensan på ett sätt som inte sammanfaller med verkligheten tappar allt mitt förtroende och all min respekt.
Hela grejen är LÖJLIG och visar bara ytterligare på hur klumpigt media sköter saker.
Det handlar inte om folkhälsa. Det handlar inte om att ha beredskap inför pandemonium.

Det handlar om att sälja lösnummer/reklamplats.
Det handlar om att kränga vaccin som aldrig förr.

Som sagt, de rika blir rikare och alla andra... rädda.

Till sist: Det var två rådjur på Cecilias gård häromdagen.
De stod tre meter från oss när vi gick till tvättstugan och bara var sådär allmänt vackra som bara två rådjur i stan klarar av att vara.
Och i dag såg jag en råtta dricka ur en vattenpöl.
Vilket djurliv Stockholm har!

P&K

Kom till Stockholm i onsdags. Det var mysigt, Baby kom och mötte mig på stationen: Hon lyckas alltid vara vackrare än någonsin.

Den dagen var bara härlig och trevlig och på kvällen regnade det.

Nästa dag var även den trevlig, men den hade med sig ett antal telefonsamtal. Min telefon brukar inte ringa så mycket rent allmänt och verkligen inte när jag är i Stockholm. Det brukar vara Cecilia som ringer eller också handlar det om dagens repa och när jag är i Stockholm så repar jag ändå inte och...
Nu babblar jag. Men låt oss, inspirerade av Tarantino - vi såg Inglorious basterds i torsdags och FAN vad bra den är - dela in dagens blogg i kapitel.
Som sagt, medan vi såg denna underbara film ringde telefonen oavbrutet. Jag fick ringa tillbaka tre personer när den var slut.

Danne, min syster
Mor, min mor
David, sångare och basist i Trevolt


Danne ringde för att berätta att min A-kasseansökan studsat igen. De ville ha ytterligare kompletterande uppgifter, så det kommer dröja ännu längre innan min privatekonomi kommer på fötter. Jag klarar mig på mina sparpengar ett tag till och jag har en del vikariat på G, men man får ont i magen av att vara arbetslös. Jag hatar osäkerheten. Jag måste ha råd att pendla mellan Stockholm och Malmö och snart kommer albuminspelningen och den kommer inte precis vara gratis. Men, Danne lovade att hjälpa mig genom att dels eftersända, dels ta kontakt med Linnéskolan där jag jobbade innnan. Hon är en pärla.

Mor ringde för att berätta att Runar är död och att begravningen är redan dagen därpå, alltså i går.
För er som inte känt mig hela livet, och så många är ni faktiskt inte, så kan jag  berätta att Runar är en man min mor var tillsammans med någon gång mellan slutet av åttiotalet och den senare halvan av nittiotalet. Han har alltså under cirka åtta år fungerat som en styvfader för mig och min bror.
Utan att sväva ut för mycket i detaljer kan jag dock avslöja att han kanske inte precis var någon kandidat till årets pappa. Kanske man rent av vågar sig på att gissa att han är en en substansiell del av förklaringen till hur det kan komma sig att jag utvecklade alkoholism. Men, inte hela förklaringen såklart.
Och nu är han död.
Jag tyckte att det var väldigt intressant att jag fick veta det dagen före begravningen, så jag tog hans äldste sons nummer och ringde upp. Lagom nervöst.
Men jag var välkommen på begravningen så jag gav mig av dit i går. Cecilia följde med och var världens bästa stöd. Jag träffade min före detta styvbror som också heter Erik som jag alltså inte sett röken av sedan 97.
Begravningar är väldigt speciella tillställningar och de flesta av oss går inte särskilt ofta på dem. Men jag måste säga att den här var väldigt underlig. Sist jag hade med den här mannen att göra önskade jag att han var död och nu var han alltså det.
För att kunna komma över och gå vidare måste man lära sig att förlåta och för att få veta om man lärt sig det måste man utsättas och låta utsätta sig för situationer av den här sorten.
Jag klarade det galant.
Efter begravningen gick vi ut i solen och jag kände mig lite friare, lite rakare i ryggen, lite mer vuxen.
Runar är död och jag är inte bitter. Runar är död och jag önskar att han får vila i frid.

David ringde för att berätta att vi (trevolt) fått mejl från kungliga biblioteket.
De hotar oss med böter om vi inte skickar sju exemplar av maxisinglarna "gör det bättre själv" och "vår sida av saken".
Tydligen så är Kungliga biblioteket en gren av Cosa nostra.
Eller snarare: Alla skivor som släppts i Sverige sedan början av sextiotalet skall sparas undan i arkiven för framtiden. Av någon anledning. Det är till och med lag på det.
Så... vi började lite smått undra om de ska ha varenda jävla demokassett och brännskiva som gjorts men det gäller visst bara "seriösa släpp" eller hur fan de nu skiljer äpplen från morötter.
Tyvärr så är vår första skiva slutsåld och den andra har vi nog inte ens sju exemplar kvbar av, så vi får väl bestrida det här. Vi har inget skivbolag i ryggen och våra skivor saknar EAN-kod, så vi anser inte att de är tillräckligt officiella släpp för att det ska generera böter pga underlåtenhet.
Hur som helst är hela historien fucked up weird.

Nu ska jag ägna min älskling lite uppmärksamhet.
Och i morgon blir det heldag på Gröna Lund, Tjoho!
Tack Madde:-)

Sj upphör i och för sig aldrig att förvåna.
Från och med första september måste man visa ID tillsammans med sin biljett för numera är de personliga. Sj uppger att detta är därför att det finns folk som tjänat pengar på att sälja biljetter på blocket eller tradera.
Själva tjänar de pengar på att sälja biljetter på tradera.

Tacka vet jag veolia.

Om vi nu tvunget ska leva mitt i en marknadsekonomi tycker jag att man åtminstone skall stå för det. Men kapitalismen är inte ens ideologisk till sin natur.
Argument för detta system anpassas efter situation och behov och ena stunden kan det vara frihet och en annan gång rättvisa men faktum kvarstår alltid: De rika och mäktiga kan bli rikare och mäktigare och alla vi andra spelas ut emot varandra.

Funderade lite på det här med personliga biljetter, vissa konsertarrangörer är inne på samma linje. Vissa människor köper massor av biljetter till populära arrangemang som sedan säljs dyrt till fansen.

När arrangörerna försöker stävja detta med just personliga biljetter så hindrar det folk från att köpa till sina vänner, eller till sina kollegor eller whatnot. Skit samma vilket egentligen, jag tycker att "you snooze you lose" och bryr du dig tillräckligt ställer du dig i kö, eller betalar överpris på svartbörsen, livet är hårt.
Och det är faktiskt inte livsviktiga grejer vi snackar om utan underhållning.
För överflödsmänniskor i väst. Så... boohooo.

Men jag blir lite lack på argumenten de kör, att deras åtgärder skulle vara för någon annans skull än deras egen.
De tål inte att någon annan tjänar en slant, de ser det som en ren förlust.
För min personliga del spelar det ingen som helst roll vad du gör:
Om du gör det för pengarnas skull gör du det av fel anledning.
Basta.

Träffade min kära mor häromdagen och hon bidrog med följande intressanta anekdot.
Jag kan inte garantera sanningshalten, men återger den ändå för det lät så jävla bra...

Sedan den förste september är det inte längre tillåtet att sälja glödlampor.
Åtminstone inte av den gamla klassiska sorten som vi är vana vid, nu gäller lågenergimodellen.

Mor berättade att hon sett, läst eller hört vad man bör göra om man råkar krossa en sådan. Känner någon av er till mer om det här?
Tydligen innehåller de en del kvicksilver.
Så om man krossar en skall man öppna alla fönster och stänga alla dörrar till det rummet och låta bli att vistas där under en halvtimme medan det vädrar ut. Därefter ska man torka av alla ytor i rummet med en fuktig trasa som man sedan gör sig av med och man ska absolut inte dammsuga, för då sprider man runt kvicksilverdammet...

Låter väldigt mycket urban legend, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det är sant. Klart är i alla fall att dessa glödlampor inte skall slängas i papperskorgen utan lämnas för återvinning!

Nog om detta. Nu skall jag hångla upp min vackra flickvän. Fan vad gött.

p&k

Idag, kära vänner, imaginära liksom verkliga, är mitt trehundradagarsjubileum som nykter!

Inte så mycket som en droppe alkohol på trehundra dagar!

Personligt rekord!

Och det blir alltså nytt personligt rekord varje dag i såfall... haha!

Jag vill passa på att tacka min underbara flickvän utan vars stöd jag hade varit ensam, patetisk, döende, hemlös, arbetslös, bandlös och meningslös.
Jag vill tacka min mor som villkorslöst älskat och trott på mig genom allt.
Jag vill också tacka David och Adam som genom att vara så förstående gjort hela den här resan lättare.
Och jag vill tacka alla mina vänner, alla som jag inte känner men som ändå önskat mig framgång i detta och alla er som fortfarande brottas med demonerna.

Till alla er där ute:
Tycker ni att ni har ett problem, då har ni det.
Tycker du att en vän eller familjemedlem har ett problem, berätta gärna det för vederbörande men glöm inte att förändring kommer inifrån! Det är stöd, inte skuld som behövs. Dra er inte heller för att ställa ultimatum, men var konsekvent.
Ta gärna kontakt med AA eller NA, det är gratis, man får lov att misslyckas och försöka igen så mycket man behöver och DET HJÄLPER!!!


Jag är inte frisk.
Jag är nykter.
Jag skall vara nykter i morgon också.
Jag vill inte dricka.

Såg ni förresten att Trevolts myspace passerat 100 000 besökare? Fett.
Två jubileum samma helg!

Kom just hem från Roskilde-
Vi hade snorball!

Energidryck är förbjudet i Danmark (men KNARK kan man få tag i hur enkelt som helst) så jag blev ju hur populär som helst med min 1,5 L hustler:-)

Riktigt bra gig, vi spelade extremt och stabilt. Eller som jag messade min kära Baby: Rutinerat men inte på rutin.
Publiken verkade fett nöjd i alla fall, det lilla jag såg av dem från bakom trummorna. Applåderna hördes ändå.
Såg ett jävligt bra ska-band, Larica. Skall ju såklart helst upplevad live men i brist på annat får ni gå in på deras myspace. Själv kunde jag inte låta bli att dansa!

Nu är jag förbannat trött, men jag vill ändå passa på att påminna om morgondagens manifestation i Kungsträdgården. Mellan 14 och 18 händer en massa spännande och balla grejor för att uppmärksamma en lite mindre ball sak, nämligen det politiska och humanitära läget i Iran. Kolla in den här sidan för att bli up to date.
Så.. om ni kan slita er från tatueringsmässan, slink förbi och visa det Iranska folket ert stöd, lite demokrati har ingen dött av.

God natt!

Är någon det minsta lilla intresserad av tatueringar?
Högt upp på min önskelista står två artister som det kommer att bli meckigt att hamna under nålen hos, men med lite god framförhållning ska det väl inte vara omöjligt:

Buena vista tattoo club ligger i Tyskland och det är väl inte för komplicerat att boka en tid och sedan sätta sig på tåget ner när det är dags.
Realistic trash polka är otroligt coolt och känns lika fräsht nytänkt som hållbart. Jag skulle kunna tänka mig att åka dit med 500 euro och säga: Go nuts!

Your meat is mine blir lite mer av ett äventyr, det ligger nämligen i Kanada. Men med lite jävlar anamma och målsättning bör det väl vara genomförbart? Jag skulle kunna tänka mig att åka dit med 500 dollar och säga:
Go nuts!

Annars kan man ju hålla ett vakande öga på olika tatueringsmässor i närheten, vi har både den i Malmö och Stockholmsmässan runt hörnet.
Jag ska nog.. vänta lite.

Okej, Stockholm ink bash pågår tydligen just nu. Apropå god framförhållning då eller?
Ingen av "mina" artister där, men en massa bra annat. Hoppas ni som vill vara där är där..
Jag såg att en Fillippinsk tatuerare är där i år, coolt! Jag åker nästa år i stället:-)
...och så vitt jag kan se är Tattooexpo, alltså Malmös tatueringsmässa, om cirka en månad. Fullmatad med en massa grymma tatuerare och utställare av alla de slag men ingen av "mina".
Bra, då missar man inget som man grämt ihjäl sig av att missa!


Trevolt spelar på paramount DIY- festivalen i Roskilde idag, fett värre. Full rapport i morgon, som brukligt!

Nästa vecka får jag träffa Baby igen, FAN vad skönt det ska bli!

"...eftersom både äpplet, sången och förmågan att utföra ett arbete är äldre än kapitalismen..."

Gissa vem som var och jobbade i dag?
Moi.

Linnet ringde i går och undrade om jag hade lust att komma in och vicka på hans jobb. De behövde en musiklärare för dagen. Naturligtvis sa jag ja:
Backaskolan i Malmö är en av de bästa skolorna vi har här nere, en av deras tidigare rektorer var lärare på lärarurbildningen när jag gick där och gosse vad han satte spår...!
En ganska cool friskola, kort och gott.

Och om jag hade ball?
Har påven en ful mössa?

Jag älskar läraryrket, det är bäst i hela fucking världen. Två lektioner med halvklasser i åttan och bara en massa av Eriks patenterade filosofiska monologer, underbart skitball!

Vad ÄR egentligen musik?
Hur lysnar man på musik?
Vad menas med "bra" och "dålig" musik?
Varför finns musik?

Vi hann även klämma in lite antijantelagen, kakafoniskt oväsen samt en hel del... Robinsonsnack...
Jag kommer aldrig undan detta kors. Men det var ändå trevligt, högstadieelever är kvicktänkta, nyfikna och överraskande öppna för ideér, så det var bara kul.
Jag ska dit i morgon igen och ha femmor, tjohej!

Plus att vi spikade ännu en ny låt idag, fattas bara att David blir lika förtrollad som jag blev när Adam och jag spikade ihop denna framtida klassiker:-)

Ni har väl sett att vi lagt upp "Malmö kallar" på myspacen? Sjukt jävla cool låt, om jag får säga det själv.
Vilket jag egentligen inte får. Varför jag naturligtvis gör det dubbelt så mycket på rent jävulskap:
Sjukt jävla cool låt.

God natt!

Helgen gick mer eller mindre som planerat.
Trevolt är skitbra, ni som kommer på våra spelningar är bara lite smartare och snabbare än alla andra.
Varmt välkomna till kategorin "jag gillade dom redan från början, nu när de är stora är de inte lika bra som på sina första släpp/tidigaste spelningar".

Men det var en jävligt ball, knäpp och stressig helg. Vi fick en massa nya vänner, upptäckte go ny musik och träffade en hel del fans.
Jag fick träffa Baby, ja jävlar! Vilken pingla!

Sen vi kom hem har jag skaffat spotify så nu sitter jag och lyssnar på all möjlig och omöjlig bizarr musik. Snäckan gjorde en fin playlist till mig med en massa pop-punk som jag, trots att det är lite skämmigt att erkänna det, sitter och diggar till. Just nu.

Har ni märkt att "malmö kallar" är uppe på vår myspace nu? Den är fan cool...

Annars har jag jävligt tråkigt.
Terminen har börjat och jag är arbetslös, det är oerhört frustrerande. Jag äter en tallrik gröt om dagen, mer har jag inte råd med. Som man bäddar får man ligga antar jag, men så är väl livet.
Nu när jag är i Malmö sitter jag bara hela dagarna och väntar på att det skall bli repa. Eller så sitter jag i telefon med frugan.
ELLER!!!


Har ni sett "Avatar - the last airbender"?

Det är fan världens bästa jävla serie. Det är ett tecknat program som sändes på nickelodeon...
jag vet vad ni tänker men hear me out:

Det är episkt. Det är fantasy, äventyr och allsköns galenskap.
Efter att ha sträcksett alla 31 avsnitt sitter jag nu här med en inre tomhet jag inte känt sedan jag läst ut sista delen i Belgariaden som tonåring.

Den utspelar sig i en värld som är uppdelad i fyra olika folkgrupper/världsdelar efter de fyra elementen.
Dessa är i krig för att den som skall vakta balansen försvann för hundra år sedan. Serien tar sin början med att han återfinns -en busig tolvåring- i ett isberg av ett syskonpar ut vattenstammen.
Skit samma, gillar ni fantasy och anime, kolla in det. Kom ihåg att jag rekommenderar det!

Som sagt, arbetslös. Kollar på tecknat. Moget.

Ni skiter jag i det här, kanske det blir en bättre blogg i morgon.

R.I.P. Håkan Florå...

Vem i helvete är Håkan Florå?

Och vad är det för tjat på löpsedlarna om någon folkkär idiot som gått och mulat?

David:
-Har ni hört att Onkel Konkel är död?
Jag:
-VAAAAAA????
Det är en otroligt obehaglig känsla när en massa pusselbitar faller på plats!

Onkel Konkel.

Världens mest oseriösa "band". Bara en massa extremt infantilt tramsande till otroligt dåligt programmerade instrument...
Men FAN vad roligt man har haft åt det!
Innan jag kände att punk var den musik som hörde ihop med mig och när jag egentligen var för ung för att kunna påstå att jag hade några favoritband så lyssnade jag frekvent på onkel konkel:
Lärde mig texterna utantill.
Mysprovocerade i skolan med att citera dem.
Fylleskrålade med polarna till raspiga kassetter långt innan vi ens börjat dricka. Men ni fattar vad jag menar...

Lustiger anekdot:
När vi köade till sagan om de två tornen (premiärbiljettsnörd -check!) lämnade vi helt sonika tältet mitt på gågatan ett par timmar för att se Onkel Konkel på KB i Malmö.

Jag blev otroligt besviken för de var så jävla dåliga. Sedan kom jag på att det är meningen att de ska suga, det är liksom själva grejen.

Och nu är det alltså slut.
Vi ska alla den vägen vandra.

Men faaan....
"Cp-åke är min bror, hela nyllet fullt med snor"
Vem fan skriver sånt idag?
Eddie Meduza drog ju vidare för.. säg... sju år sedan, ungefär.
Visst finns det könsrock ännu, men folkkär könsrock? Den tiden är, på gott och ont, förbi.

Vad mer har hänt?
Jo, vi jobbade vidare på tatueringen. Så nu kan jag för tredje gången säga att det bara är en sittning kvar....
Lägger upp bilder när allt är klart.

Lustig episod på vägen till tatueringsstudion...

Jag cyklade dit och var så gott som framme när en grupp damer i min mors ålder (eller som jag sa när jag berättade den här historien för Adam och David, "ett gäng kärringar") tog upp så mycket plats på trottoaren att en av dem gick på cykelbanan, med ryggen mot mig.

Min ringklocka är sönder och jag var stressad, så istället för att som vanligt lite trevligt säga "pling pling" tog jävligheten i mig över och jag körde en slirning precis bakom henne så däcken skrek.

Det tog skruv och jag kunde cykla förbi den lätt hjärtinfarkte lilla damen.
Krutet var dock kvar i henne för när jag passerade väste hon: "Har du ingen ringklocka?"

Studion låg bara tio meter efter detta (så jag hade ingen som helst anledning att varken stressa eller vara otrevlig)
så efter att jag låst cykeln väntade jag in henne och när hon var precis intill spände jag blicken i henne och sa:
"Den gick sönder när jag körde på en fotgängare som gick på cykelbanan".
Moget.
Men kul.
Hon skrattade.

Så, för att sammanfatta:
På fredag morgon kör vi från Malmö klockan nio, halv tio ungefär. Trevolt och min gravida syster Danne och hennes sambo/inseminant samt min blandskiva -jag har alltid med en blandskiva och det är tydligen inte alltid så populärt har jag fått höra - för att ta oss till Uppsala där vi ska spela på genomfarten tillsammans med klusterbomb och Abrunn.

Dock skall vi halvvägs, alltså någonstans i småland, möta Verra, Krisse och en till som är på väg till Malmö för att spela in med sitt band som jag inte vet vad det heter.
Verra är Babys bästis.
Vi ska byta nycklar.
De ska bo hos mig, Adam och David hos Krisse.
Kan bli hur stökigt som helst att styra upp!
Efter spelningen i Uppsala ska Danne, Jonas och jag in till Sthlm och sova hos Baby.
Pusskalas, yey!

Dagen efter blir det festivalgig på pretzeltown, det kommer att bli superfett. Asta kask spelar också:-)
Seeen sova på hotell för Adam och David medans resten av oss +Baby sticker tillbaka till stan för att slagga. Dagen efter hemfärd.

Mycket som kan gå åt helvete alltså. Spännande!

På söndag eller måndag kommer rapport om hur det gick.
Om vi inte ses i helgen?



post scriptum:
Även aldrig så diskret är det jätteroligt att höra av dig!
Det är kanske så att jag hittar till radio så småningom, det hade ju verkligen passat mig, som du säger!

Aight.

Första skoldagen för somliga, inte för andra.
Första dagen som officiellt arbetslös för vissa.

Varför sitter jag inte och spexar bakom en kateder?
Jag saknar världens bästa jobb.
Nåväl- det lär ju lösa sig: det gör det alltid.
Dessutom har jag ju värsta snygga skägget nu.


Observera snuset...

Idag har jag alltså varit helt ledig och således haft massor att göra:
Stack till UMAS -sjukhuset- och tog lite blodprover för att jag skall vara med i en medicinsk studie.
Den går ut på att jag ska runka i en mugg varpå resultatet  sedanutsätts för ett antal experiment och för detta hårda arbete får jag 300 spänn. Per gång.
Sist blev det tre gånger i veckan under fyra veckor.
VG i matte, någon?
Skattefritt!

Därefter tog jag en gratisfika på blodcentralen, men jag kunde inte ge blod för att jag tagit ett blodprov samma dag.. oops!
...jag får helt enkelt gå dit i morgon igen....

Jag glömde nämna mitt extremt smidiga besök på arbetsförmedlingen.
Har ni också märkt att på arbetsförmedlingens datorer, ni vet de där fula arbetsstationerna med en muskula som ser ut som en valklitoris, finns en länk som heter "besök annan internetsida"?

Så, jag har även hunnit spela Bubble spinner ett par timmar i dag också.

Därefter ett besök på lärarutbildningen. Mötte ett antal gamla lärare och fick ett par frågetecken uträtade. Ser ut som om jag ändå kommer att kunna ta examen innan jag fyllt trettiotvå...

Sedan repa.
Danne fick den stora äran att som första person utanför Trevolt höra en massa låtar från albumet. Hon gillade dem som fan, vilket jag ser som ett gott tecken: Hon har god smak.

Sedan webcamma med Baby.

Herrgud vad hon är vacker, det är helt sanslöst!
Inte konstigt att man ligger i för att hålla sig så jävla snygg som jag gör, man bara måste matcha en sådan skönhet!

Kommer att få träffa henne snart!
Vi har värsta balla roadtripäventyret inplanerat. Jag tänkte att jag om ett par dagar eller så beskriver planen för er och när jag kommer hem igen får ni veta hur det verkligen gick, haha!

Onsdag: Tatuering. Jag lovar, det kommer snart bilder.

Sov gott!

Jag hinner ju inte sitta här och skriva-
jag ska luncha med morsan och repa... samtidigt....
Hur planerar jag egentligen?

Henke har också börjat blogga. Rätt ball faktiskt. Jag bifogar en länk i nästa inlägg, orkar inte klydda runt just nu för min dator är svårt efterbliven och jag har brått...
Men Henke är alltså min äldsta vän och det vi inte gått igenom tillsammans är inte mycket.

Men det lustiga är - och jag tror att det är en universiell regel - att alla bloggar i hela världen har en sak gemensamt och det är att det allra första inlägget i bloggen handlar om att man egentligen tycker att det är lite fjompigt att blogga och att alla andra gör det och att man nästan ber lite om ursäkt för att man nu börjat blogga...
Min blogg har ett sånt första inlägg och så även Henkes, jag baserar alltså hela min tes på två exempel men jag har faktiskt en känsla av att det stämmer.
Vad säger ni?

Saknar dig Baby.
"kom lite närmre"
<3

Fy fan för att sitta i ett regnigt Malmö!

Dåligt väder här nere känns sju resor värre än i Stockholm!
För bara ett par dagar sedan sprang jag och baby hem från tunnelbanestationen i det värsta ösregnet jag varit med om sedan jag var i asien, vi blev dyngblöta på två sekunder men vi skrattade bara och det var så fint... hon är så vacker när håret smetas mot ansiktet....
Nu sitter jag i min sunkiga lägenhet framför min usla dator och saknar henne. Som fan.
Måste komma iväg till replokalen snart så jag känner att det finns någon slags mening med att ha sovit ensam i natt.

Det har varit riktigt jävla skönt de senaste veckorna. Babys lägenhet är fin och mysig och det har varit högsommar varje dag.
Nu är det kallt och smutsigt överallt. Depp depp.

Så vad kommer man hem till?
En massa inbokade spelningar och ett band som har repat i min frånvaro. Det är ju gött, men det är Malmöfestival.

Det är den tiden på året då en halv miljon inavlade bönder som under hela sin livstid bara lärt sig säga "öl" och "ööööh" får för sig att de ska in i stan och leva jävul.
Inom en halvtimme hann jag se ett stort slagsmål mitt på gågatan, bli skörtad på svindyr festivalmat i barnportionsstorlek, bli tvungen att ducka fulla robinsonfans och bli äcklad åttahundra gånger av mänsklig dumhet.

Nu ska inte jag sitta här och vara negativ, men faktum är att jag saknar min flickvän väldigt mycket och det gör ju sitt för humöret.

Kommer antagligen sitta och skriva lite, som prettona på Landet så fint säger, när jag inte straffar mina trumskinn.

Ha det.

Nästa gång jag tittar på nyheterna ska jag lyssna med båda öronen...
Men jag står fast vid kritiken!!
Sakfel och faktafel är dock ingenting jag normalt står ut med.
Ursäkta.

Apropå det, jag såg Josefin Myrén på nyheterna igår.
Jag är till 90% säker på att det är hon.
Det var ett inslag om plastikkirurgi.
Hihi.


Är det sant att 15% av alla cirkeldiagram ser ut som pacman?

Sverige har nu den absolut sämsta mest ondskefulla utrikesminister vi någonsin fått genomlida den otrevliga förolämpningen att ha valt-

Carl "fascistaset" Bildt!

Iran är en diktatur, en religiös diktatur.
Det är ett land som styrs av tokiga mullor och andra skäggiga konservativa element som år 2009 tycker att det går alldeles utmärkt att använda religiösa skrifter som grund för hur ett samhälle bör verka och vara oavsett vad majoriteten av vad folket känner eller tänker.
Det är ett land där den absoluta politiska makten ligger i händerna på en dåre med värderingar från medeltiden-
men ändå bemödar sig med en farsartad imitation av en demokratisk procedur för att få internationell legitimitet genom att ha en president.

Olyckligtvis fungerar det-
Irans folk får inte det stöd de behöver för att forma sin egen framtid från en massa länder som säger sig värna om dessa rättigheter för sina egna folk.
Allt detta därför att ekonomiska intressen alltid kommer att triumfera över mänskliga rättigheter, åtminstone så länge kapitalismen tillhåts härja fritt över vår stackars planet.

Till saken äntligen:

Det var val i Iran i år.
Utbrett valfusk rapporterades av de få oberoende observatörer som lyckats få insyn men framförallt från mängder av bloggande medborgare.
När valfusket ifrågasattes av folket möttes dessa med våld, demokratitörstande människor som du och jag miste livet när de krävde rättigheter vi tar för självklara.

Omvärldens protester var tandlösa och utan egentligt engagemang, dollarns röst är högre än frihetens idag.

Den sittande presidenten valdes om. Som Bush...
Men i det här fallet var det än mer uppenbart att det rörde sig om valfusk.
Men vem bryr sig?

Inte Carl Bildt i alla fall.

Hörde på nyheterna i går att han var med vid ceremonien där Mahmoud Ahmadinejad svor presidenteden.
I egenskap av Sveriges utrikesminister, ett land som för tillfället är ordförandeland i EU.

För Irans förtryckta folk, för familjerna till alla de som torterats och dödats i demokratins försvar, för ALLA som på riktigt tror på och försvarar demokratins ideal är det en enorm skymf och ett slag i ansiktet att på detta sätt subvensionera denna diktators legitimitet.

Jag är trött och förbannad men egentligen inte förvånad ett jävla skit.
Däremot skäms jag så in i helvete över att behöva svara "Vi har minsann valt den här regeringen tillsammans".
Observera att fascistisk allians inte fick min röst.
Men jag är delaktig i enlighet med demokratins principer.
Jag är en del av det svenska samhället och genom detta ansvarig i allt som sker i dess namn, vilket i sin tur gör mig skyldig att agera när något sånt här händer.

Men vad?


Carl Bildt, du hade inte mitt mandat att göra sådär.
Du fick inte mitt medgivande att genom ditt agerande godkänna hur det Iranska folket behandlas.

Skicka någon lågt stående från ambassaden nästa gång.
Då får vi den närvaro som faktiskt är viktig vid ceremonien, som du själv påstod.
Men samtidigt blir det en viktig politisk markering..


Eller skit i hela grejen-

Vi tar och gör revolution istället! Kom igen, det blir ball!
All makt åt alla, krossa kapititalismen, eliminera förtryckspyramiden!
Bränn börshuset, gör dagis av riksdagshuset, förvandla stadshuset till ett härbärge, ålderdomshem av rosenbad....


Nu är jag arg.
Då blir jag sådär kliché.
Men jag känner så.
Ring mig när revolutionen drar igång så kör vi.