trevoltbilling

Satte mig framför datorn i går kväll, intet ont anande.
Kunde inte logga in på msn. En obehaglig känsla fortplantade sig längs ryggraden:
Startade en webläsare. Mina misstankar bekräftades och en droppe kallsvett bröt sig lös från min tinning:
Jag kunde inte gå online.
Jag kände mig som ett för tidigt fött spädbarn i en kuvös som någon råkat rycka ur sladden på.
Ringde supporten. Tänkte att klockan ett en vardagsnatt är det ingen telefonkö...
möts av en torr, trött röst: "Du har blivit placerad i kö.... din plats i kön är... fem."
Jävla skit. Jag kände hur skakningarna satte in, följt av omilda frossbrytningar. Jag vankade av och an och saliverade.
Hur skulle detta gå?

Skitsamma, det här blir bara pankaka: Jag kom fram, fick veta att det skulle lösa sig och att jag, efter att ha väsnats lite, skulle få avdrag på nästa faktura för missad onlinetid. Så.

Jag ska sluta på mitt jobb.
Jag gillar Linnéskolan: Den är skitbra, där finns massor av (men inte uteslutande) bra lärare och skolledningen är fantastisk. För att inte tala om alla dessa underbara, spännande och coola elever...
Men, varje saga har två saker, en början och ett slut. Jag vill veta vad som väntar runt hörnet.
Kanske en annan skola? Kanske plugga färdigt (vore på tiden)? Kanske ett eget tv-program?
Kanske att jag skriver "en väldig roman"?
Eller sitter och blir fet och lever av A-kassa?
Eller att Trevolt brejkar fett och jag måste gå omkring med solglasögon och en taskig attityd?
(www.myspace.com/trevoltpunk, reklammannen slår till igen)

Jag har by the way kommit fram till att det kommer att bli helt omöjligt att skriva brev till er som vill ha min autograf: Antingen alla eller ingen och alla är way, way för många... förlåt, men ni får heja på mig på stan helt enkelt!
Har ni allmänna frågor, mejla mig på facebook. Jag svarar nästan på allt där.
Men jag addar ingen på msn;-)

Jag lånade ett digitaltrumset igår, apropå ingenting. Vi håller på och repar på så låg volym att jag kan sjunga med i låtarna, skitroligt och en mycket underlig upplevelse! Det är förberedelser för vår releasefest på lördag. EP:n har kommit och vi kommer att köra ett unikt set på vilylbaren i Malmö.

Till sist:
Jag känner en människa som kan förgylla er vardag.
Vederbörande har en blogg och här är länken:
hesaburgerqueen.blogspot.com

Nu är jag ledig tills måndag, så bloggandet kommer nog tajta till sig en aning.

puss!

Lämnade av Cecilia på stationen för ett par timmar sedan, gick och repade.
Tungt i dag, stockarna vägde liksom lite mer.
Jag saknar henne som fan hela tiden. Får göra något åt det inom rimlig tid:-)

Robisnon är över. Ganska skönt egentligen, en människa klarar bara en viss mängd uppmärksamhet från mediasfären innan hon blir helt knäpp och jag har alltid lidit av olika former av storhetsvansinne så det ska faktiskt bli härligt att gå tillbaka till det gamla vanliga äventyret "mitt liv som Billing".

Jag måste bara passa på att säga att jag läser alla kommentarer och är oerhört tacksam och glad över allt ni skriver!
Det känns verkligen roligt och jag verkar i mångt och mycket vara uppskattad för kvaliteér som egentligen inte har så mycket med min medverkan i ett tv-program att göra utan mer... för den jag är, i den mån det kommunicerats via tv och den här bloggen och lite annat smått och gott.

Jag vill gärna ordna autografer åt de som tycker att den har något värde, ska försöka organisera en smidig lösning i mån av möjligt.

I morgon ska jag göra min sista robinson-insats och chatta via aftonbladets hemsida.
Dessutom ska jag fotograferas för Scandinavian tattoo magazine, vilket jag tycker är en av de roligare saker detta c-kändisskap inneburit!

På onsdag gör vi fjärde sittningen på zombien, den kommer att bli kanon!
Efter det är det lite lov med röda dagar och så med mycket repor inför spelningen på vinylbaren i Malmö, som förhoppningsvis hinner bli releaseparty för vår andra EP, "vår sida av saken".
Kolla gärna in vår hemsida (fan vad jag tjatar om det)
www.myspace.com/trevoltpunk

Ni har väl hört att vi söker statister till vår musikvideo?

Ha det görr så länge!

Så.

Det var det:

Jarmo var segare, jag föll till föga för min egen lättja. Eller vad det nu var som hände.
Jag lyckades till slut hitta ett bekvämt sätt att sitta på och då somnade jag.
Sånt händer!

Jag tror att... om man ska bedöma en händelse som positiv eller negativ, ska man då göra det i det ögonblick det sker eller långt efteråt?
Där och då var det surt men som jag sagt hela tiden: man måste acceptera sina omständigheter, hela tiden. Man kan inte resa bakåt i tiden ens fem minuter. Mitt äventyr, som Linda sa, var över. Dags att vända blicken framåt.
Dags att resa hem till min flickvän.

Med facit i hand är jag extremt nöjd med att allt blev som det blev: Jag behövdes verkligen hemma och om jag vunnit mot Jarmo hade jag kommit hem för sent till de som behövde mig. Så man kan säga att jag är extremt tacksam att jag lyckades hitta ett bekvämt sätt att sitta!

Det har varit sjukt roligt att vara med. Hela grejen är ju ett så fantastiskt äventyr och en upplevelse utöver det vanliga, få förunnat. Jag ångar nästan ingenting och skulle garanterat göra samma val igen.
Jag har fått mycket uppskattning och jag är oerhört tacksam över allt stöd jag fått av alla er som gett det-
men även glad för all kritik, allt gnäll och alla dryga kommentarer, för skit är gödsel och gödslar man så växer det;-)

Hoppas att folk fortsätter läsa min blogg för den är bra (tycker jag och nu även min flickvän) och att ni åtminstone kollar in bandets hemsida för vi är riktigt bra!
www.myspace.com/trevoltpunk

Jag vet förresten vad som händer nästa vecka: Jag satt på hotellet länge nog för att ta emot både Rafael och...
!!!

Vi hörs och ses!

Så var det äntligen fredag!
Cecilia sitter just nu på tåget och för varje sekund som går är vi cirka trettio meter närmare varandra.
Det känns i hela kroppen!

Som ni kanske vet brukar jag skriva en blogg efter veckans robinson-avsnitt eller åtminstone efter reprisen, men eftersom Cecilia är här och jag egentligen vill slösa så lite på vår tid som möjligt med att häcka framför datorn har jag i skrivandes stund ingen aning om när nästa blogginlägg blir av, men om jag ber riktigt snällt kanske hon låter mig leka kändis någon gång i morgon kväll eller söndag förmiddag. Vi ska se avsnittet redan på lördagen hemma hos Papas som har 28 årsfest.

Så, ikväll spelar Trevolt i Trelleborg och direkt efter det ska jag stressa hem till min ängel!
www.myspace.com/trevoltpunk

Hörs snart.

Och glöm inte: Du känner dig själv bättre än någon annan.

Min flickvän Cecilia har en dotter på tre år.
Världes sötaste smartaste lilla barn, det är en enorm ära att få följa hennes uppväxt!

Cecilia berättade för mig idag att på hennes dotters dagis har de byggt någon slags orm av tyg och dylikt, ni vet som man gjorde på dagis. Ormen ska tydligen få någon slags background story och ett eget liv men framförallt:
Ett namn.

Gissa vilket förslag som vann omröstningen?

Mycket riktigt.
På ett dagis i Stckholm finns nu tygmasken "Erik Billing".

Är det inte det sötaste ni hört?

Tack till Ted för tipset på en intressant blogg,
samhallsfilosofi.blogspot.com

Annars gäller som vanligt
www.myspace.com/trevoltpunk
som snart ska få ett rejält ansiktslyft.

...Fast det hade ju varit värre att vältra sig i sin egen beundran om det varit kejsarens nya kläder...

I Sverige devalverar jantelagen gränsen mellan självuppskattning och självgodhet.
Jag vill riva murarna och förskjuta perspektivet-

SÄG JA TILL ATT ÄLSKA SIG SJÄLV, SÄG JA TILL ATT KLAPPA SIG SJÄLV PÅ RYGGEN!

Vem är med mig? Vem duger precis som du är? Vem vägrar, som jag, att "veta sin plats", "nöja sig med det lilla"...
Vem mer vågar vägra att hålla käft, sitta still och passa in?

Är på väg till replokalen. Älskar det stället. Trumpallen är min absoluta favoritstol!
Spelning i Trelleborg i morgon, kommer bli fett ball.
Vad är ännu bättre?
Att när jag kommer hem på kvällen väntar Cecilia på mig.
<3

(by the way, det där tangentbordshjärtat kan precis lika gärna vara Trevolts logotyp. Så det så)

Läste ni expressen i dag? Jag hade nästan glömt bort den intervjun.
Jag pratar gärna om missbruk och hur lätt det är att glömma bort sig själv, sina vänner och sin familj...
det som är viktigt i livet helt enkelt.
Alldeles för lätt att glida in på fel spår, alldeles för lätt att efter hand som förändringen till det sämre sker vänja sig vid det och tappa fotfästet.

Men naturligtvis låg fokus på ordet sexmissbrukare, framförallt de tre första bokstäverna i det ordet.
Fast det är klart, det är ju också sant. Och sex säljer:-)

Men nu mår jag bra!

Hur kan man tro på en gud som tillåter krig, svält och orättvisor?
Jag tycker att det är mycket svårare att tro på en mänsklighet som skapar krig, svält och orättvisor.

Är det jag som misuppfattat poängen med bloggar eller...
Bläddrade just genom en handfull.
Inte särskilt upplyftande läsning precis.

Ted, du undrar över min brist på lösningar? Det är ju just det som är min poäng, att vi alltid vänder oss åt alla möjliga håll utom inåt i jakt på svar.

Vägledning och inspiration är bra, jag har själv massor av förebilder vars tankar och perspektiv är upplysande, upplyftande och utvecklande.
Min kära mor, min flickvän, ett par kollegor, ett antal författare, musiker och filmskapare: totala främlingar och goda vänner.
Men man kan bara få bitar, aldrig en helhet av någon annan.

Vår identitet och personlighet är den totala summan och tolkningen av samtliga sinnesintryck och möten vi utsatts för under vår livstid. (om någon undrar tror jag att biologin endast står för oriktad potential som i sin tur binds efter hand av kulturella förutsättningar)

Fråga:
Var kommer våra intryck från? Vilka källor bidrar till bygget av morgondagens version av det jag, du och alla andra kallar "jag"?
Vilka bilder möter vi? Hur tolkar vi dessa bilder -och då vill jag poängtera att här spelar både det omedvetna (populärt kallat "det undermedvetna") och vår fullt medvetna, aktiva perception roll, kanske i olika proportiener, kanske inte - och hur påverkar dessa tolkningar i sin tur vår bild av världen, varandra och oss själv?

Vem tar mest utrymme här? Och med vilken rätt?

Vad jag är ute efter just den här gången är:
Hur kan grafitti vara olagligt när det går att tjäna pengar på reklamskyltning?

Fick mejl av Helsingborgs dagblad: De bryr sig litegrann i alla fall. Fick en länk om att omröstningen eventuellt blir uppskjuten.
Tydligen kom de överens om att tilläget som kräver att man inte kan bli avstängd från internet utan ett domstolsbeslut med! Tack så hemskt mycket, svarar vi ödmjukt med mössan i hand.
Vi övervakas allt mer.

I en demokrati styr vi allihop, tillsammans. För att denna överskådliga uppgift skall vara genomförbar väljer vi med regelbundna mellanrum ut vissa individer som vi har förtroende för att administrera detta.
Alla som ingår i ett samhälle ska ha lika mycket makt att påverka detta. En självklarhet, skall tyckas, men så är icke fallet.
Det innebär alltså inte att alla galna ideér måste genomföras, demokrati handlar om kompromisser och som en gammal vän till mig uttryckte det en gång: Att ge upp vissa rättigheter ibland.
Jag ger gärna upp rättigheter. Tillfälligt och av egen fri vilja, därför att jag som självständig, tänkande individ kommer fram till att det är det bästa för oss alla.

Men vad fan är det som pågår? Internettrafiken skall övervakas, kontrolleras och avgiftsbeläggas.
But why? Av vem? Och varför?

Jag har en tanke om blickar: Att så som andra ser dig, i den riktningen påverkas du.

Om jag och alla mina lärarkollegor bestämmer oss för att en elev är hopplöst dum i huvudet och en elak jävel, inte fan kommer den eleven att sluta skolka och höja sina betyg hux flux?

Och om de som bestämmer vill sätta upp kameror i hela stan för att "minska kriminaliteten", betyder inte det att ALLA som kamerorna riktas mot förväntas begå brott när som helst? Är inte det godtycklig övervakning betyder, att vem som helst när som helst kommer att begå ett brott? Det är väl det man förväntar sig när man riktar en passiv kamera mot folk.

Då undrar jag: Är vi inte att anse som oskyldiga tills motsatsen bevisats? Och vad händer i längden med ett samhälle där en liten klick med mycket makt dagligen säger till majoriteten av medborgarna:
"Vi förväntar oss att ni alla, när som helst, kan begå ett brott."

Vem har egentligen makten att beskriva världen? Är det vissa eller alla?

Bryr ni er om demokratin?
Mänskliga rättigheter?
Undrar ni hur Tyskarna tänkte på trettiotalet, hur de "kunde låta det hända"?

Nu kommer din chans att påverka framtiden och våra barns frihet.

Börja med att läsa på sidan www.telekompaketet.se
Gå sedan in på världens bästa blogg:
dnme616.blogspot.com
Jag menar allvar, läs den!

Internet är ingen självklar rättighet. Inte heller är det ett ägandeneutralt, världsomspännande nätverk för utbyte av ideér, skapandet av vänskapsband, inte ren underhållning eller en källa till fakta och kunskap:
Internet är ett hot mot de som har makten i samhället och en saftig inkomstkälla för kapitalet.

I kväll är det omröstning. I morgon kanske det är klart att internet är något vi måste betala för, precis som kabelTV. Har du inte råd med alla sidor? Då får du nöja dig med ur.se och kommunernas hemsidor...
Du som har gott om pengar kommer fortfarande att ha råd att abbonera på tillgång till youtube, facebook, myspace...

Jag skrev ett mejl till Sveriges 40 största tidningar:

Hej! Mitt namn är Erik Billing och det är fullt möjligt att ni har hört talas om mig, jag deltar i årets upplaga av expedition: Robinson.

Jag skriver till er inte i egenskap av detta utan som bekymrad medborgare:

Jag har nämligen nyligen blivit uppmärksammad på något som kallas telekompaketet

och så som jag förstår det handlar det, kortfattat, om att bruket av och tillgången till internet kan komma att

begränsas.

Som jag ser det är det en klockren fråga om intrång på yttrandefriheten-

När en diktator lägger ner tidningar kan han hävda att det inte berör yttrandefriheten men det gör ju de facto det!

Jag ser samma tendens just nu, inom Sverige, EU, hela västvärden: Ekonomiska intressen kräver högjutt sin rätt

utan den minsta hänsyn till det demokratiska bygge vi alla strävar efter att vårt samhälle skall vara.

Min fråga till er, Sveriges samlade tidningar:

Varför är det så tyst om detta? Varför är inte detta högt upp på dagordningen?

Ni vet väl om att de kommer att komma efter er till slut? Eller har ni bara slutat bry er?

mvh

Erik Billing

Få se vad de svarar. Under tiden råder jag alla er som känner att samhället tillhör oss alla lika mycket och inte bara de med pengar att ta reda på så mycket ni kan, bilda er en egen uppfattning om saken och sprida den så mycket ni känner att det är viktigt.

OaO

Tecken finns att se för den som öppnar ögonen!

Synkronicitet kallas de otroliga sammanträffanden som nästan verkar onaturliga.
Du tänker på en gammal vän, rundar hörnet och springer rakt i famnen på nämda vän!
Du pratar med en polare om tvättstugebråk, springer på en annan polare på vägen som också börjar prata tvättstugebråk.
Du nynnar på en låt, vet inte riktigt vad artisten heter, slår på TV:n och vips! Videon går!

Min flickväns mamma predikade i tv i söndags.
En av hennes polare åkte tunnelbana idag och började prata med en total främling som säger:
Jag såg en så fantastisk predikan på tv i går...

Ni vet vad jag menar.

Vissa skulle uttrycka det som slump. Nu är det så, tror jag, att ordet "slump" bara än en i allra högsta grad språklig konstruktion, en extremt förenklande förklaringsmodell.
En genomsnittsskeptiker hade hävdat att man lägger märke till dessa sammanträffande därför att det avviker från det normala och att det är detta vi lägger märke till i vår inrutade vardag. Vidare skulle man också kunna argumentera att vår kulturella sfär är väldigt ovarierad och att vi rör oss i relativt snäva kretsar vilket i sin tur ökar sannolikheten för dessa inträffanden.

Man skulle också kunna säga såhär:

Det finns förmodligen väldigt, väldigt mycket vi ännu inte förstår och naturligtvis en väldig massa fenomen och företeelser som inte går att mäta eller väga.

Jag säger inte att jag har svaret på alla frågor, att jag vet någt särskilt hemligt eller fantastiskt. Jag bara säger att jag inte tänker avfärda någonting, varken åt ena eller andra hållet.

För "tro" är något man får bestämma sig för att göra. När man vill. I vilken omfattning som helst och det ordet innefattar att du själv bestämmer vad och hur mycket av det.

Men min flickvän är en väldigt vis och klok kvinna och jag har en enorm respekt för hennes uppfattning och åsikter om saker och ting och hon säger att om man ser många tecken så är man rätt spår i livet.

Dessutom säger Paulo Coelho samma sak, så då måste det ju stämma;-)

Men visst är det intressant att fundera kring? Att vetenskaparna inte nödvändigtvis behöver ha monopol på sanningen?
Att vi allihop faktiskt kan ha precis lika rätt, om vi vill?

Såg just reprisen, fan vad jag är rolig:-)

Det var verkligen känslofyllt att se, det var en fin tid med Valpen och nu har han blivit utröstad.
Men vad ska man göra, killen var verkligen döende. Eller inte direkt döende, men åt det hållet: Han orkade helt enkelt inte mer och jag utsträcker min oerhörda tacksamhet för att han stod ut lite längre än vad han hade kraft till för att bli utröstad i ö-råd istället för att bryta. Jag var nämligen nästa på listan...

Jag är btw vegetarian. Det blev inte så att jag fortsatte äta kyckling, det uttalandet gjordes mer i stundens eufori snarare än efter mogen och nykter eftertanke. Vid första möjlighet att återigen göra valet mellan vegetarisk och icke vegetarisk kost fortsatte jag göra samma val som jag alltid gjort.
Speciella omständigheter, mina vänner, gör att man måste vara beredd att omvärdera.
Fanatiker och dogmatiker lyckas inte med annat än att försämra sin och andras livskvalité.
Lite synd om hönsen dock, dom var så himla söta.

Handen är bra nu. Tur att jag inte fuckade upp någon tatuering... fast jag har ett ärr över stjärnan på handleden efter ett olyckligt machetehugg. Inte så farligt, det hör till med lite permanenta blessyrer!

Nästa vecka händer det minsann både det ena och det andra vill jag lova!!

Och just det:
www.myspace.com/trevoltpunk

Mor spelade mycket Wiehe för oss när vi växte upp.

Särskilt hans skivor från åttiotalet har satt en oerhörd prägel på mig och när jag idag satte på ett par av hans låtar - jag har alltså inte lyssnat på dom sen jag var barn - tårades mina ögon.

Det var inte bara nostalgin och känslan av tidens gång, förlorad oskuldsfullhet eller hans fantastiska röst eller underbara texter, det var även det vackra med att sångerna vunnit en ny betydelse.

Så nu sitter jag här, gråtmild och saknar Cecilia så det värker i själen.

Om du är förälskad, lyssna på "mitt hjärtas fågel". Eller "en ängel steg ned från himlen".
Eller "den jag kunde va", herregud vad gripande.

Jag ska bums gå och köpa Sånger från en inställd skilsmässa, hans senaste alster.

För övrigt är det robinson i kväll och jag skulle gärna skriva en blogg och kommentera för det är tydligen sånt folk vill läsa, men vi ska lira i Helsingborg i kväll så jag kommer inte se avsnittet förrän i morgon.
Så kolla efter reprisen, ge mig... en kvart att skriva bara.

Och glöm inte:
Ingenting varar för evigt
Ingenting har ett slut

Fredag och solsken, gött!

Tänk om man har ett jobb man inte tycker om, då måste fredag eftermiddag vara ÄNNU skönare?!
Jag har haft en ganska slapp vecka med mycket flash-spel och dialogbaserad undervisning.

En av mina elever tycker att jag slappar för mycket och beter mig mer som en elev än en lärare, men det stämmer inte riktigt. Eller jo, hennes iakttagelse är inte helt off men grejen är att hon har börjat ta sin utbildning på större allvar och blickar framåt mer än tidigare (idag hade vi minsann hemkunskap och pratade om skuldfällan). Vårterminen i nian, ni vet.

Jag mins hur det var...
Jag har gått på många skolor för vi hade en idiot till styvfarsa som inte kunde hålla sig på ett ställe mer än ett par år, men de tre åren i högstadiet var ganska... hm...
Förvirrande men roliga. Mina bästa vänner idag var mina bästa vänner då, med skillnaden att jag har fått lite fler på vägen men jag hänger med samma gäng som då än i dag.
När det var dags att välja gymnasium var man helt lost, hur i helvete ska man kunna välja mellan en miljon linjer och ett tjugotal skolor när man inte vet att skilja den ena från den andra? Det kändes verkligen som att man valde riktningen på resten av sitt liv utan att veta vad man valde! Nu vet jag att det inte riktigt är så, man gör livsavgörande val varje dag men jag känner verkligen med mina elever nu. De har en massa nytt och spännande framför sig och det kommer nog inte bli så mycket hänga i klassrummet och prata om livet, universum och allting som det varit hittills.
Eller flashspel, eller hur burgerqueen?

Såg att dom fallit i piratebay rättegången.
Hela grejen är idiotisk. Passa på och njuta av friheten nu mina vänner, V for Vendetta-samhället kommer att bli verklighet.
Det känns som om generation Gratis slåss med Storkapitalet, världens roligaste dragkamp.
Jag gör musik. Mig gör det verkligen ingenting om den laddas ner och jag kommer aldrig att stämma någon som gör det. Jag spelar för att jag vill spela.
Ni som tycker att nedladdare stjäl era filmer, er musik... gör ni det ni gör bara för att tjäna pengar? Inte konstigt kvalitén faller mer och mer...

Och vi som laddar ner?
Vet folk egentligen hur mycket blod, svett och tårar (och pengar) som ligger bakom en albuminspelning? En film?
Möts halvvägs för bövelen.

Fast egentligen handlar det om mycket mer och något helt annat. Vem äger vad, vad är ägandeskap, vad är frihet och var går gränsen mellan rätt och fel? Vem har rätt att beskriva världen?

Kolla på robinson på lördag, jag har hört att det blir skrälligt.

PoK!

Jag har inte läst Arn. Men jag har hört att Jan Guillo (eller hur det nu stavas) skrev en bok som sedan blev en film som i bästa tillrättalagt-universum-i-samma-stil-som-en-runkfantasi berättar idealversionen om hans barndom.

Är han inte lite för cool? Slåss, knullar köksan, står upp mot mobben oavsett vad de gör mot honom?
Slår fadern, som misshandlat honom i åratal, på käften när han helt plötsligt går för långt?
Stämmer skolan? Det låter verkligen som det som pågår bakom tårfyllda ögon på den ständige förloraren med manlighetskomplex när han väl blivit vuxen och...


Förlåt, det här skulle inte handla om "ondskan" som när allt kommer omkring faktiskt är en jävligt bra historia. Om man bortser från... det mesta i den.

Vi hade ball i går. Köpenhamn är en alldeles underbar stad som är sådär smutsig och trashig på ett hemtrevligt sätt, som en flickvän som är strippa.
Stengade 30 är ett ställe med stor personlig förankring, jag har sett massor av bra band där. Bland annat nekromantix, horrorpops, blitzkid och The independents.

Vi åkte tåg för David är den enda som har körkort och han är trött på att inte få lov att röra ölen vi alltid tycks få som betalning. Eftersom jag aldrig dricker så brukar det sluta med att Adam blir en aning för full men eftersom han är gitarrist så gör det inte så mycket. Dessutom var jag kartläsare sist vi var i Köpenhamn och ledde oss rakt in på en enkelriktad väg mot trafiken, så vi tyckte att tåget fick duga.

Spelningen i sig gick bra så klart. Vi är extremt välrepade och tajta och kan setet utan och innan vid det här laget. Varmt som i helvetet var det på scen, jag fattar inte varför lamporna alltid måste vara på fem miljoner watt och hänge PRECIS bakom min nacke!!!

Det är såhär att vi har en färdig setlist, alltså en lista på de låtar vi ska köra, som vi plockar fram om det inte är en alldeles märkvärdig spelning som ska föräras med en egen setlist. Jag tror att det programmet ligger på cirka 40 minuter. Dessutom har vi strukit vissa låtar på den. De låtarna kör vi om vi får bra publikrespons, men om det är för lite folk för att det ska vara lönt eller om de som är där står och gäspar så hoppar vi över de överstrukna låtarna. Den första överstrukna är mitt i setet.
Så, när vi kom så långt på setet igår hörde jag att det var dags för låten efter den första överstrukna.
Det är då jag lyfter huvudet och blickar ut över publikhavet för att se varför vi inte kör alla låtarna: Jag brukar inte se ett piss från bakom trummorna.

Då visar det sig att publikhavet är hemma och sover, åtta personer står artigt och nickar längst bak i salen.
Vi gick på halv ett, efter tre akustiska popband en onsdag på en klubb med gratis inträde.
Ingen bra förutsättning.
Men vi öste på ändå och spelade riktigt bra och när vi var klara och skulle hem blev vi stoppade i dörren av en kille som ville boka oss till den 20 maj. Samma ställe men med andra band. Band som vi hade mer gemensam publik med. Bra idé.

Tatueringen läker bra. Zombien på högerarmen ni vet? Dess bakgrund håller på och växer fram, det kommer bli störtfett!
Lägger upp en bild när det är klart om en månad.

Jag somnade halv fyra i morse, så nu ska jag gå och lägga mig.

OaO

Nu är jag rejält trött, nött skinn i fem timmar.
Eller nästan, trummorna behövde viss montering efter lördagens gig. Hade ett jävla sjå med att få till hängpukan.
Dags att köpa nytt set...
Det blir garanterat ett tama, kanske inte ens begagnat. Jag har kommit att fästa mig vid deras grejor och jag känner att jag vill hålla mig till ett märke som dessutom har lättillgängliga reservdelar...

(vaddå fiskar efter sponsring?)

Bytte stockstorlek igen. För ett par år sedan gick jag från 5b till 5a och märkte direkt en enorm skillnad i hastighet, snärten blev skönare också. Idag satte jag mig med ett par 7a som alltså är snäppet tunnare och en aning kortare och då väger en liten smula mindre och hu-
vad det gick undan! Alla tekniska småbitar var mycket lättare att sätta!

Jag läste någonstans att när en ung pojke sattes i träning till att bli riddare fick han (det var nästan uteslutande män som fick detta privilegium) ett ganska tungt svärd att öva teknik med. När han sedan fick det svärd han skulle använda i strid vägde det mycket mindre och gjorde således att han, efter att ha vant sig vid den högre vikten, rörde sig mycket snabbare.
Jag skulle rekommendera andra självlärda trummisar som jag att skaffa en övningsplatta och ett par tyngre stockar än vad de vanligtvis använder för att uppnå samma effekt. Men vad vet jag:-)

Alla ni som tycker att bilden av mig förändrats eller att jag var ett as mot Mika: Prova själv att leva under de omständigheterna. Minsta irritation växer till en fullskalig kris.
Jag håller själv med om att jag gick fram alldeles för hårt.
Men vem bryr sig? Det är ju för fan TV. Skaffa ett liv i stället för att gnälla på mig.

Eller skaffa ett trumset! Det är så in i helvete roligt att lira!

Världens bästa måndag-
Gick upp sent som in i bomben vilket alltså är halv tio och asade mig bort till datorn med en kopp te och en cigarett.
Funderar lite löst på att gå ut i det fina vädret men vette tusan om jag inte ska ta tillfället i akt och bara sitta på röven i dag, det är ändå repa i kväll så ut kommer jag förr eller senare.

Undrar om jag orkar skriva något om makt...
Ett av mina absoluta favoriämnen - makt, maktlöshet, strävan efter makt, missbruket och bruket av den...
För mig är det definitivt ett negativt laddat ord. Som Inflytandes fula storebror.

Som jag ser det, och det gör jag som en ren gymnastisk övning för att kunna hålla min självkontroll i schack,
så är makt ingenting som man kan TA. Makt kan bara GES.
Det betyder att de som vill trycka till dig och forma dig efter sin egen världsbild bara kan göra det under villkor att du låter det hända.
Konsekvensen av detta perspektiv kan vara lite allt möjligt, från att det blir lättare att säga ifrån när någon försöker trampa på en till att man är extremt nonchalant mot människor som lever i länder med förtryck. Lätt för mig att säja att "det är väl bara att säga stopp, höja sin röst, göra motstånd" som aldrig hört stöveltramp i trapphuset.

Men jag kan ju bara utgå från var jag är och vilka mina erfarenheter är.
Jag anser att det vi kallar demokrati i bästa fall är en strävan mot ett ideal, i sämsta fall ett skämt eller ännu värre en slöja av bedrägeri för att de som har kontrollen ska få behålla den eller ännu värre, utöka den.

Är vi fria?

Svår fråga. Det handlar ju mycket om hur man ser på saken. Vad är frihet? Min frihet sträcker sig inte längre än att den överlappar någon annas. Vi får lita på att alla människor är goda och vill varandra väl.
Det är inte lätt att vara människa! Man får se sina egna högtravande ideal ständigt ge vika för sina mänskliga, småaktiga impulser.
Man får väl... göra sitt bästa och vara tacksam för det. Eller nåt. Och inte vara rädd för att förlåta sig själv.

Se upp för de som vill bestämma över dig! Glöm bara inte bort att de kan rätt också...

Skönt med lite väder värt namnet, äntligen. Danne drog ut mig på picknink: Vi hoppade på första bästa buss ur stan och hade lite lunch i gräset i Dalby av alla ställen. Fint.
Saknar Cecilia.
Det värker lite i famnen där hon inte är. Fantomsmärtor?

Det är röd dag i morgon. Jag älskar mitt jobb och jag saknar kidsen som fan, men jag måste säga att det är förbannat gött med en arbetsvecka som börjar på en tisdag!!


Men apropå ingenting, att vara ung har egentligen ingenting med kronologisk ålder att göra, eller hur?
För visst är en människa som är femton år gammal i många avseenden "ung" men var går egentligen gränsen för att vara vuxen? Där är de flesta ganska överens om att det handlar om uppnådd erfarenhet, applicerade perspektiv eller vissa givna förhållningssätt.
Jag misstänker att det som ställer till det är att vi har en juridisk gräns som tydligt skiljer den vuxna och den icke vuxna åt.

Jag känner att balansgången är som följer: Ta ansvar för dina handlingar och deras konsekvenser. Klara av att göra rätt trots att det är jobbgt. Men samtidigt: Behåll ditt barnasinne, din öppenhet och din nyfikenhet.
Alltså: Ha god framförhållning men var spontan.

Jag säger såhär i stället:
Identifiera jantelagen. Skjut för att döda.
Gör något du är rädd för varje dag.
Älska din nästa.
Höj din röst.

Och låt för bövelen inte gnällspikar borra hål i dina öron.

Jag måste erkänna att varje gång någon hoppar på mig med sina småaktigheter så stör det mig i ungefär en millisekund, men jag ser till att smaka på den millisekunden så mycket det går för jag vill känna allt som kommer i min väg. Jag låter det inte påverka mig dock. Jag är för gammal för det.
Men jag tänker så här: Ju fler röster, dess högre måste den som vill tränga genom bruset vara.

Men framförallt: Du försöker inte såra mig, du försöker göra mig till dig, du bjuder upp till dans. Jag tänker inte svara med samma mynt, jag vill inte dansa efter din pipa. Jag är min egen tack så hemskt mycket.

Så var det lördag igen.
RIKTIGT tråkigt att sätta sig på tåget i morse, åka från frugan. Det gör ont.
Klev av i Lund, lira förband till Pranksters på Mejeriet är inte dumt.
Trevolt ftw:-)
Ganska bra spelning - lite väl lite folk men jag antar att folk firar påsk med familjen! Fast det märktes ju att vi inte repat på sex dagar....
Överlag är jag jävligt nöjd med vår insats och ser med spänning fram emot kommande gig som inte är så få!
www.myspace.com/trevoltpunk

Missade dagens episod av robinson men kunde inte hålla mig. Tittade på tv4.se när jag kom hem, hade en känsla av att folk kunde ta illa upp eftersom expressen ringde och ville att jag skulle prata ut om mina känslor för Mika.

La märke till att folk tycker en massa.
Trevligt, det gör jag också.
Skönt att få vara en i mängden för en gångs skull.

Jag tänkte att jag kanske var lite väl elak mot Mika, att jag kanske inte behövt ta i så jävla mycket. Kände att jag kanske vill säga något för att släta över det som hände.
Sen såg jag programmet och vet ni-
visst är det underhållande?
Visst är det roligt att sitta och titta på två parodiska individer som står för veckans kulturkrock? Jag hade inte varit lika mycket utan Mika och heller inte hon utan mig - just där, just då... som två missbildade fåglar som kraschar i det blå, haha!

Okej, seriös nu:
Hon irriterade mig. Inte med flit, men rejält ändå. Riktigt rejält. Jag levde ihop med kvinnan under flera veckor under sämsta tänkbara omständigheter och jag brukar vara väldigt selektiv med vilka jag har runt mig och kring mig på hemmaplan och det är verkligen inte bara för min egen skull...
Sen lyckades jag göra henne upprörd och det var i alla fall nästan med flit, så det är väl mer minus på mitt karmakonto än hennes.

Men vem fan bryr sig?

Inte jag. Jag står för allt jag gör och är.
Inte Mika. Det rör henne inte i ryggen. Vatten under bron.
Inte tv4. De fick ju bra tv, konflikter är ju guld för deras reklamintäkter.
Inte lag parangan. Robinson har bara en vinnare.
Så vem bryr sig egentligen?

Inte du i alla fall.
Du brydde dig när du satt och tittade, ett par sekunder. Kanske att du bryr dig lite på fikarasten nästa vecka när det pratas om robinson över en kopp kaffe. Sen fortsätter livet.

Tyckte du att det var roligt? Tack, det tyckte jag också. Ett gott skratt förlänger livet.
Tyckte du att det var hemskt? Gå med i hem och skola och ta ett krafttag mot mobbingen i våra skolor, det ser verkligen fruktansvärt ut på sina håll.

Jag har respekt för Mika, hon är en god människa. Men om jag aldrig, aldrig träffar henne igen är det verkligen skit samma..
Vi är olika. Punkt.

(här ville jag först skriva något om hennes roll i förhållande till min under inspelningen, men det blev för akademiskt - läs "pretto" - så jag sket i det)

ps. Det finns en grundläggande skillnad mellan en s.k. Piercing (och det tillhörande smycket som inte går att ta ur kroppen utan vissa specialverktyg) och ett pärlhalsband. Sen finns det likheter också.
Jag är bara avundsjuk för att hennes snuttefilt provocerade mig, det är ju för bövelen mitt jobb!

Över och ut

Fan, tåget går snart. Vad fan sitter jag här för när hon ligger där inne och är världens vackraste? Jag ska gå in och krypa ner och låtsas att jag kan stoppa tiden.

Är i Stockholm igen, underbart! 

Jag gled runt på nätet och lade märke till att mina Ö-syskon skriver bloggar om senaste avsnittet.
Gör jag inte min plikt? Jag skriver bara en massa strunt, övervägande om mig själv. Kanske att folk går in på min blogg för att jag är robinson-deltagare snarare än att jag är en charmant person med intressanta saker att säga?

Nä, så är det inte. Jag är ju så himla intressant, självklart hade jag haft tusen besökare på den här bloggen utan att ha varit med i tv.
...eh...

Öh, okej: Program tre: Christian gör mig avundsjuk genom att vara både syrligare och mer dräpande än jag. Angela bjuder på veckans öppna mål när jag väljer att missförstå hennes fråga och på kuppen kör mitt klassiska idiotförklarande svar för billig poäng. Valpen är veckans tongue-in-cheek när han iskallt - med vinst i åtanke - går upp i brottningsringen mot Jarmo! Jag skrattar fortfarande åt det.
Såg ni min avrättning av Nina? Ball. Liiiite störigt att jag inte fick gå upp mot... Vem som helst.
Jarmo är den enda jag inte är helt säker på att jag kunnat vinna mot.
Som ni vet handlar det om vikt och jävlar anamma mer än styrka. Jag väger mest på ön och är dessutom blandras (jag har minst en fjärdedels trollblod) så om jag mött... ja, vem som helst hade jag gjort exakt samma sak.
I mina brutala händer blir alla en trasig vante!

(lätt att sitta hemma i Sverige och blogga om, haha. Men snacka är gratis.)

Annars är det vakuum nu, Cecilia åkte i går men i kväll hoppar jag på tåget och jagar i kapp henne. Sen är det ju förbandsgig till pranksters på mejeriet i Lund på lördag, ska bli coolt som fan.

Reklam:
Vegegården är världens bästa restaurang. Trevolt är världens bästa band. Håll ögonen öppna för när som helst kickar Dannes designföretag igång och då kan äntligen alla klä sig snyggt. Wild at Heart i Malmö om du vill bli snygg i håret.
Dino´s i Mariehamn för den som vill toksupa i rockens tecken. Hurry Curry på Hötorget om du vill äta gott - både som vegetarian, allergiker eller normalis - men kom ihåg: Min flickvän jobbar där SE MEN INTE RÖRA! Hon bits. Fast hon biter bara mig, så jag vet inte om det var ett hot eller ett löfte.

Nu ska jag ha en Latte.

Puss

Att vara lärare är världens bästa jobb.
Jag älskar verkligen mitt jobb och unga människors fria sinnen och oförstörda världsperspektiv är rena rama ungdomens elixir! Gamla stelnade kufar ger jag inte mycket för...
Egentligen är jag (nästan) KME- lärare, men jag pallar inte gå in på vad det är just nu.
Många undrar vilka änmen jag undervisar i. Sanningen är att jag gör mig allra bäst i sovmorgon, rast och lunch.

Jag jobbar i en liten grupp som kallas för SU2:an där vi är tre lärare och nio elever som arbetar annorlunda jämfört med vanliga klasser. Där har jag mest SO och Matte, men det blir lite av varje beroende på vilka behov som uppstår under dagen eller vad som gäller för tillfället. Jag gillar verkligen bild och engelska också, men mest problem får jag när det blir NO- då har jag lyckligtvis en mycket skicklig kollega tillhands!

De bästa misfitslåtarna måste vara de på den sista sjuan som till exempel We Bite, men om man uppskattar gamla misfits och tycker att det nya är lite väl långt bort från det man fastnade för med 77-83 så ska man definitivt kolla in CANCERSLUG! Hittas lättast via google...

Nu ska jag passa på att gosa lite mer med min lilla fru, hon är inte här så ofta och pizzan kallnar.

OaO!

Det är sjukt roligt med alla peppiga kommentarer på tv4.se/robinson.
Efter vad jag sett är det bara Mika och Jarmo som har fler kommentarer och det verkar som sagt vara mest positiva sådana. Det känns faktiskt bra, tänk att totala främlingar ändå underhålls av ens påhitt och uppskattar det man gör och säger.
Jag har vänner, familj och en alldeles fantastisk flickvän som bär upp mig, bekräftar mig och älskar mig precis som jag är och det gör att jag känner mig trygg och lycklig.
Men nu, efter att ha deltagit i en tv-lek, visar det sig att människor jag aldrig träffat uppskattar mig också.
Egot sväller naturligtvis, men visst är det ball!

Jag får en massa frågor på min robinson-sida och det känns faktiskt oförskämt att inte ta mig tid att svara när ni faktiskt
tagit er tid att fråga. Folk verkar vara nyfikna på både högt och lågt -från saker som rör mitt utseende till min sociala bakgrund eller vilken musik jag lyssnar på.
Jag tror att om man hittar mig på facebook får man svar på rätt mycket. Titta gärna på myspace.com/trevoltpunk också, mitt band är riktigt bra och ger ytterligare insyn i mitt liv.

Till slut måste jag tillägga att jag inte är intresserad av personkult- alla människor är unika och vackra och varenda människa har obegränsad potential. Det jag helst av allt vill är att inspirera alla jag möter oavsett vilken nivå detta möte sker på.
Så... fråga dig själv vad du vill och gör det. Fråga dig själv om det du gör sker av rädsla eller av kärlek och fråga dig själv om det du gör tar någon annans utrymme i anspråk. Men se för fan till att följa dina drömmar!!

Raffe har ju rätt såklart.
Allt skit jag kränger bör och ska tas med en nypa salt. Jag tycker något i riktningen "du är ansvarig för dina känslor" så om någon tycker illa om mig eller något jag sagt för att åsiktsmaskineriet tycks sakna mute-knapp hamnar det i kategorin "NAP"-
Någon Annans Problem:-)

Men jag tycker det jag skriver. Och inser förstås ironin i att en dokusåpadeltagare kritiserar fenomenet TV.
Skulle kunna skriva hela dagen om hur bra jag är men Cecilia är här och det innebär, med Borats ord:
"Its sexytime"


Glöm inte:

www.myspace.com/trevoltpunk

Det var Linda Isaksson som vann!

Fast den stora vinnaren av robinson är Silverback, Tv4 och PAF.
Den största vinnaren av Robinson är den delen av etablissemanget som hellre ser att folk klistrar sig framför Tv:n än umgås helt gratis, alla de företag som kämpat till sig och betalat genom röven för reklamtid mitt i programmet för att alla stackars hjärndöda jävlar ska kunna få färska instruktioner om vad det är dags att konsumera härnäst.

"Att titta på tv är som att hälla svart färg i det tredje ögat"

De stora förlorarna i robinson är kreativitet, fantasi och ett liv utan tankedövande television.
Visste ni att vi använder mindre av hjärnan när vi tittar på tv än när vi sover?

Den allra största förloraren i robinson är jag, för jag blir konstant tillfrågad om vem som vann och hör ni, det är dags att fatta nu att jag varken kan, vill eller tänker svara på den frågan. Sätt på tv:n i stället. Det verkar vara din grej.

En gång i tiden vägrade jag skaffa mobiltelefon. Jag gick väl i typ nian eller ettan på gymnasiet när lavinen kom, plötsligt dög det inte alls för någon att sitta hemma och ringa längre. Motvals kärring som man är vägrade jag ju såklart hoppa på det tåget. Mobil skaffade jag inte förrän långt efter gymnasiet...
Har jag redan berättat det här?


För ett par år sedan dök ett nytt ord upp i vokabuläret: Blogg.

För att göra en lång historia kort: Jag informerade precis webansvarige för robinsonsajten på tv4.se att även jag bloggar nu för tiden.

Så.. jag räknar med att från och med nu fyrdubbla antalet dagliga besökare, från de cirka två som läser den.

Problemet med min blogg är att för det första så handlar den inte om någonting överhuvudtaget. För det andra hatar min flickvän den.

Jag skulle ju kunna skriva en hel massa om hur många jag blåste i dag - jag är en stor anhängare av aprilskämt - eller om de nya Trevoltlåtarna som ligger uppe på vår Myspace, eller om de vi håller på med i lokalen, eller ännu hellre: Hur mycket jag längtar efter Cecilia som kommer ner till Malmö i helgen.
Fast nu skrev jag ju precis om allt detta så inspirationen kommer hädanefter vara en aning krystad. Ordbajseri rentav.
Som en politiker: Många tecken, tunt med innehåll.

Nu ringde Cecila.

Över och ut.